Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
43 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag undrar hur ni med AS (vet ej om även ni andra har samma problem....) reagerar med oplanerade händelser?
Jag är så här; Jag vill gärna ha långtidsplanering om det går för annars så skapar jag kaos i huvudet.Jag har en almanacka med mitt,sonens och särbons namn i rader samt en för gemensamma aktiviteter,kalas mm.
Jag är ju så här med att ha tex att ta hand om städning och storstädning planerad i 3 veckor.Då kommer pappas fru hit på oplanerat besök.Då faller hela min planering och jag måste "planera om" det jag skulle ha gjort.Och dagen blir förstörd....
Eller att sonen kommer hem efter skolan och frågar om vi inte kan övningsköra bara "si så där".
Det är otroligt jobbigt och väldigt frustrerande för mig att "bli avbruten" i det jag skall göra och så blir jag dödstrött och blir som förlamad i kroppen.
Men i en krissituation kan jag hålla igång tills allt är över och sedan faller jag som en fura och blir trött och kan bli liggande i dagar om inte veckor.
Moderator mnordgren: ändrade stavningen i rubriken.
Jag är så här; Jag vill gärna ha långtidsplanering om det går för annars så skapar jag kaos i huvudet.Jag har en almanacka med mitt,sonens och särbons namn i rader samt en för gemensamma aktiviteter,kalas mm.
Jag är ju så här med att ha tex att ta hand om städning och storstädning planerad i 3 veckor.Då kommer pappas fru hit på oplanerat besök.Då faller hela min planering och jag måste "planera om" det jag skulle ha gjort.Och dagen blir förstörd....
Eller att sonen kommer hem efter skolan och frågar om vi inte kan övningsköra bara "si så där".
Det är otroligt jobbigt och väldigt frustrerande för mig att "bli avbruten" i det jag skall göra och så blir jag dödstrött och blir som förlamad i kroppen.
Men i en krissituation kan jag hålla igång tills allt är över och sedan faller jag som en fura och blir trött och kan bli liggande i dagar om inte veckor.
Moderator mnordgren: ändrade stavningen i rubriken.
Re: Hur reagerar ni med oplanerade händelser?
Blir trött, eller ÄR trött.
Om jag vet vad som kommer är det lättare att liksom "ladda upp" till det.
Men beror på vad det är.
Om jag vet vad som kommer är det lättare att liksom "ladda upp" till det.
Men beror på vad det är.
Re: Hur reagerar ni med oplanerade händelser?
Jag blir arg och förvirrad och drar mig undan. Det är jättejobbigt. Det är något man får jobba med, antar jag.
Re: Hur reagerar ni med oplanerade händelser?
Oplanerade händelser vänder oftast upp och ned på allt.
Känns som en slags balans rubbas och jag bara stannar upp och sen kommer ångesten och allt känns fel.
Just de dagar då jag vilar upp mig blir det extra jobbigt.
Känns som en slags balans rubbas och jag bara stannar upp och sen kommer ångesten och allt känns fel.
Just de dagar då jag vilar upp mig blir det extra jobbigt.
Re: Hur reagerar ni med oplanerade händelser?
Dandelo skrev:Oplanerade händelser vänder oftast upp och ned på allt.
Känns som en slags balans rubbas och jag bara stannar upp och sen kommer ångesten och allt känns fel.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Reagerar bättre och bättre på dom när tiden går. Ju äldre jag blir. Så det går bättre och bättre och bättre.
Fast blir fortfarande "knäpp" ibland när nån planering skiter sig. Det händer ibland. Kan kännas lite som om världen rasar samman ungefär ibland.
crash
Fast blir fortfarande "knäpp" ibland när nån planering skiter sig. Det händer ibland. Kan kännas lite som om världen rasar samman ungefär ibland.
crash
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Det beror på vad det handlar om. Inom en jobbsituation blir jag stressad och frustrerad.
Det kan fungera om det handlar om nåt på fritiden. Jag ogillar tex. oväntade besök hem till mig
Dom vill jag ha föranmälda. Annars blir det kaos i hjärnan.
Det kan fungera om det handlar om nåt på fritiden. Jag ogillar tex. oväntade besök hem till mig
Dom vill jag ha föranmälda. Annars blir det kaos i hjärnan.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Tulltan skrev:Jag undrar hur ni med AS (vet ej om även ni andra har samma problem....) reagerar med oplanerade händelser?
Jag är så här; Jag vill gärna ha långtidsplanering om det går för annars så skapar jag kaos i huvudet.Jag har en almanacka med mitt,sonens och särbons namn i rader samt en för gemensamma aktiviteter,kalas mm.
Jag är ju så här med att ha tex att ta hand om städning och storstädning planerad i 3 veckor.Då kommer pappas fru hit på oplanerat besök.Då faller hela min planering och jag måste "planera om" det jag skulle ha gjort.Och dagen blir förstörd....
Eller att sonen kommer hem efter skolan och frågar om vi inte kan övningsköra bara "si så där".
Det är otroligt jobbigt och väldigt frustrerande för mig att "bli avbruten" i det jag skall göra och så blir jag dödstrött och blir som förlamad i kroppen.
Men i en krissituation kan jag hålla igång tills allt är över och sedan faller jag som en fura och blir trött och kan bli liggande i dagar om inte veckor.
Moderator mnordgren: ändrade stavningen i rubriken.
jag känner igen mej i mycket av det du beskriver. orkar inte skriva mer än så just nu.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Vill helst veta saker och ting i förväg, annars blir det lite jobbigt.Jag blir orolig och okoncentrerad när det blir ändrade planer men det beror även lite på situationen.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Som småbarnsförälder så planerar jag nu mer in oplanerade händelser , de händer ju liksom garanterat flera gånger varje dag . Men oförutsedda händelser kan vara väldigt svårt!
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag är för trött av oplanerade(!) händelser nu för att orka berätta/förklara mer än så här, men jag håller med er andra som svarat i tråden.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Själv gillar jag inte att göra upp planer långt i förväg, jag gör dem helst så sent som möjligt men jag är oftast rätt snabb på att planera och kan planera om då det händer något som gör att den första/föregående planen inte gå i lås!
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag blir förfärligt irriterad när något oplanerat händer.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag ogillar starkt om planerade händelser, eller aktiviteter, ställs in med kort varsel. Och jag avskyr oväntade besök, så till den grad att jag kan få nervösa sammanbrott. Samtidigt har jag en dragning till att göra spontana saker, vilket är motsägelsefullt, och kräver en del stress.
- MolkomAnnor
- Inlägg: 198
- Anslöt: 2010-12-08
- Ort: Västerås
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag blir väldigt irriterad, stressad och arg så fort planeringen blir fel. Allting havererar och jag vill helst bara dra mig undan för att vila upp mig så jag orkar resten av dagen ändå.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
jag blir okoncentrerad, förvirrad och ängslig, och tror att allt kommer bli kaos. Sen blir jag trött för att jag försöker tänka ut nya planer, eller trött för att jag tänker för mycket på vilket kaos allt blir.
Egentligen gillar jag att hitta på saker spontant, men jag får ångest över att inte planera in exakt vad som händer. eller rättare sagt blir ängslig över att inte veta vad som kommer hända, eller hur jag tar mig till platser osv, tänk om jag åker vilse, hur ska jag hitta tillbaks då, osv.
Egentligen gillar jag att hitta på saker spontant, men jag får ångest över att inte planera in exakt vad som händer. eller rättare sagt blir ängslig över att inte veta vad som kommer hända, eller hur jag tar mig till platser osv, tänk om jag åker vilse, hur ska jag hitta tillbaks då, osv.
- chibibotto
- Inlägg: 208
- Anslöt: 2011-01-25
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Kognitiv inflexibilitet intar position. Jag fastnar, blir omotiverad och fullständigt hatar situationen. Mycket svårt att ta mig vidare, men det blir allt bättre med åren.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Det beror på vilken typ av händelse det är också.
Om tex månen ramlar ner kommer jag nog bara sprängas i bitar.
Komplex frågeställning i tråden.
Om tex månen ramlar ner kommer jag nog bara sprängas i bitar.
Komplex frågeställning i tråden.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Undra hur man skulle reagera om man ramlar så månen sprängs i bitar.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
earlydayminer skrev:Undra hur man skulle reagera om man ramlar så månen sprängs i bitar.
Det skulle för mig vara en ytterst "oplanerad händelse". Om det hände. Skulle nog bli ett steg närmre tvångströja för mig.
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Det stör mig ofta väldigt, jag blir stressad och tjurig. En bekant frågade häromdagen om vi ville följa med följande dag till Liseberg och jag kände hur obehaget och motståndet spred sig i kroppen. Som tur var så avskyr vår äldsta dotter (autism och adhd) Liseberg så vi kunde krångla oss ur situationen ganska lätt...
- Anna med fyra
- Inlägg: 267
- Anslöt: 2010-01-20
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
treeman skrev:earlydayminer skrev:Undra hur man skulle reagera om man ramlar så månen sprängs i bitar.
Det skulle för mig vara en ytterst "oplanerad händelse". Om det hände. Skulle nog bli ett steg närmre tvångströja för mig.
Hehe. Jag tänker likadant. Skulle förmodligen bli övertygad att jag blivit spritt språngande galen. Nu tror jag bara att jag är lite knepig.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag blir väldigt arg och stressad om något oplanerat inträffar, och vill helst bara gå undan och slippa träffa någon alls resten av den dagen. Jag är så känslig att hela min dag lätt blir förstörd om det blir strul med något.
- Fröken Svår
- Inlägg: 234
- Anslöt: 2011-03-14
- Ort: På drift?
Re: Hur reagerar ni på oplanerade händelser?
Jag blir stressad trött och irriterad. Ändrade planer är nästan ännu värre då går jag från det planerade lugnet där jag vet vad som skall hända till oplanerat kaos.
- VeganGeekGirl
- Inlägg: 812
- Anslöt: 2010-04-03
- Ort: Nyköping
Återgå till Att leva som Aspergare