Brukar du få utbrott/bli så arg att du har svårt att kontrollera dig själv?

Moderator: Förtydligade rubriken.

FAN! JAG KLICKADE FEL...

men om jag hade svarat så som jag hade velat i omröstningen så hade svaret varit NEJ (kön kan ni nog gissa)

sture_1 skrev:FAN! JAG KLICKADE FEL...

men om jag hade svarat så som jag hade velat i omröstningen så hade svaret varit NEJ (kön kan ni nog gissa)

Fick du ett utbrott?

Savanten Svante skrev:

sture_1 skrev:FAN! JAG KLICKADE FEL...

men om jag hade svarat så som jag hade velat i omröstningen så hade svaret varit NEJ (kön kan ni nog gissa)

Fick du ett utbrott?

Nja, kanske ett litet, inte så att jag hade svårt att kontrollera mig.

Jag svarade ja men ångrar mig nästan. För mina utbrott (de finns) kommer i stort sett bara när jag är själv. När jag inte är själv så lägger jag kompensatoriskt eller personlighetsmässigt band på mig själv.

Men det börjar hända saker. Numera händer det faktiskt betydligt oftare att jag blir irriterad, frustrerad och förbannad och även visar det! Mest på egen hand. Men även, som "i stort sett" i förra stycket syftar på, även för närmaste familjen - min fru, mina barn och även min svärmor och min svåger (våran släkt är inte särskilt stor), vilket säkert kan upplevas som väldigt oväntat och otypiskt mig.

Tidigare under livet stoppade jag undan känslorna, vilket har att göra med min uppväxt (framför allt min mammas sjukdom och funktionshinder), främst vad gäller rena utbrott naturligtvis men även i att visa glädje, lycka, lekfullhet, ilska, ursinne och andra starka känslor. Idag är ingen gladare än jag att jag faktiskt börjar våga visa sådana här känslor, även om det fortfarande är mycket som återstår.

Nej.

Ja.

Nog brukar jag bli riktigt förbannad ibland men jag brukar kunna kontrollera mig.

Ja.

Nej.

Jag får det ibland. Håller på att sprängas av adrenalin då.

Om blickar kunde döda då så... men det kan dom inte.

Vissa människor irriterar skiten ur mig. Och jag tål verkligen verkligen inte att bli behandlad hur som helst. Sån är jag.

Men jag har inga problem att "kontrollera" mig vad jag vet. Det brukar räcka med att jag blänger på nån vid eventuella irriterande händelser.

Senaste gången jag slog nån på käften var jag 16 år.

Tilläggas skall att jag är tränad från 7år till att få kontrollerade utbrott på hockeyrinken. Spela extremt aggressivt med stenhårda tacklingar. Jag ser inte aggressivitet som nåt skrämmande alls. Spela hockey och sakna förmåga till att bli "arg" är ett handikapp i den sporten.

Måste tillägga att jag inte får några "allvarliga" utbrott mer. Men nån gång om året kan jag få nåt litet utbrott nuförtiden. Det är alltid i sociala situationer. Som sagt jag tål verkligen inte att behandlas hur som helst av okända människor. Jag har inga som helst problem att ge tillbaka. Men det avgör jag från tillfälle till tillfälle.



Härliga hockey!

Ja framför allt på korkade datorprogram

jag får inte utbrott väldigt ofta, men de få gångerna det händer då kan jag inte kontrollera mig själv.

Jag har lite svårt att veta vad ofta innebär, men jag tror inte att det är speciellt ofta numera, så jag väljer nej.

Nej.

Jag har utbrott.

får sällan utbrott, kan krävas ofantligt kopiöst mycket för att knuffa mig över den linjen men när det väl händer blir jag mordisk, hittills har jag lyckats kontrollera det i att jag inte slår ihjäl någon utan bara river ett helt rum inkl väggar och tak, att jag slår mig själv blodig märker jag inte ens av.

det jag är rädd för är om situationen motiverar mig att mörda, för jag tvivlar inte på att det skulle kräva mer än några sekunder att lyfta någon i nacken och drämma en skalle i marken med all kraft man har, man blir ju stark av adrenalin. motivationen som sagt, t ex någon hotar mina nära och kära med vapen, någon som man inte känner för då har man verkligen inget som hämmar en.
annars i den grad att jag känner för att ge någon bara en knytnäve så kan jag som sagt kontrollera mig genom att slå ihjäl några utbytbara saker istället.

annars har det funnits personer som om jag bara fick tag på dem, har jag tänkt att det första jag gör att att mörda dom när jag ser dom, snabbt och smidigt med ett enda slag, lyckligtvis för dom (och kanske även mig) har dessa hållt sig undan mig väl.

Jag blev förut så arg att jag såg rött! Skadade mig själv, sprang iväg planlöst eller slog sönder saker om jag var hemma Mannen sa att det var som att gå på ett minfält hemma. Behövdes inte mycket för att jag skulle explodera! Tack och lov är jag mycket lugnare sedan jag började med Zyprexa.

Blir sällan arg, så nej. Kan höja rösten om jag blir väldigt frustrerad, dock endast för att göra mig förstådd. Det krävs ganska specifika saker för att göra mig mer än bara irriterad. Har tålamod och är stoiskt lugn för det mesta.. men framför allt glömmer jag fort bort ilska så det byggs inte upp så mycket agg till folk. Jag känner mig "bortkopplad" från andra i mitt grundtillstånd, detta bidrar säkert.

Ganska många som svarat ja, och flest kvinnor. Trodde det skulle vara tvärtom. Ni som har svarat ja, har ni adhd också?

Själv svarade jag nej. Har tvärtom väldigt svårt för att bli arg och lyckas aldrig bli det på riktigt. Skulle nog krävas enormt mycket för att jag skulle få ett utbrott. Sur och irriterad blir jag hyfsat ofta dock.

Give em hell!



Utbrott undanbedes!

treeman skrev:Utbrott undanbedes!

Ett inbrott då? sorry kunde inte låta bli.hö hö

kullan skrev:

treeman skrev:Utbrott undanbedes!

Ett inbrott då? sorry kunde inte låta bli.hö hö

hehe det beror ju på var man bor