Detta eviga tjat om vad som specifikt för AS
81 inlägg
• Sida 4 av 4 • 1, 2, 3, 4
av Kvasir » 2008-01-04 20:32:50
jonsch skrev:Du verkar missa Duras' poäng, Kvasir, det är inte riktigt likt dig. Fördomarna mot aspisar minskar inte om man försöker övertyga folk om att vår skara i allmänhet är den som revolutionerar världen. Underskatta inte avundsjukan! De flesta skulle nog göra som min kära mor, intolka ett högfärdsvansinne som beror på bristande förmåga till självinsikt.
Det är förstås en risk att folk vänder det på det sättet. Min tanke var förstås att de flesta inte vet något om Apserger, och ofta inte ens har hört talas om det, och nämnder man då ordet "psykist" eller något liknande när man försöker tala om vad det är så tolkar många automatiskt in någon tolkning av typen utvecklingsstörd i begreppet. Att lyfta fram exempel på personer som är/har varit intelligent utan att kanske direkt ha betraktats som galna genier, så visar man på att det handlar om någon utvecklingsstörning eller allmänt sämre funktion. Men visst, det finns ingen hejd på hur folk kan misstolka saker. Det är förstås viktigt att påpeka att man inte menar att man själv är ett geni bara för att det finns genier som har haft AS.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:11:27, redigerad totalt 1 gång.
av Duras » 2008-01-04 20:34:17
Kvasir skrev:Ställ då motfrågan om de tycker Newton, Einstein, Wittgenstein, Edison, Kandinsky, Glenn Gould och Bill Gates hör hemma på institution.
Nä, det går inte. Då skulle NT bara få vatten på sin fördomskvarn och tänka typ: "Jaså, vad trist att även storhetsvansinne är ett symptom på din psykiska sjukdom".
Allra helst skulle jag vilja säga så här till NT: Jag är entydigt men måttligt aspig. Take it or leave it, men fråga gärna om du vill veta mer.
I bägge fallen är sannolikheten stor att det infinner sig en osäkerhet hos NT, vilket exempelvis kan medföra att den kunden är förlorad.
Jag tror tyvärr man måste behandla NT med diplomatisk finess om man ska komma nån vart med dom
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 11:11:27, redigerad totalt 1 gång.
av Kvasir » 2008-01-04 20:38:02
Duras skrev:Kvasir skrev:Ställ då motfrågan om de tycker Newton, Einstein, Wittgenstein, Edison, Kandinsky, Glenn Gould och Bill Gates hör hemma på institution.
Nä, det går inte. Då skulle NT bara få vatten på sin fördomskvarn och tänka typ: "Jaså, vad trist att även storhetsvansinne är ett symptom på din psykiska sjukdom".
Jo, men man behöver ju inte nöja sig med att bara lyfta fram dessa personer. Man kan ju påpeka att det finns en stor variation inom AS, alltifrån från personer som har svårt att klara sig själva och att sköra ett jobb till intelligenta och framstående personer som de nyss nämnda. Poängen är förstås att AS inte med någon automatik innebär att man är en sämre fungerande människa.
Men i första hand gör man nog klokt i att inte i onödan nämna AS i tid och otid om det inte är inför folk man känner och som man har tid att ge en bra förklaring.
Senast redigerad av Kvasir 2011-05-04 11:11:27, redigerad totalt 1 gång.
Re: Detta eviga tjat om vad som specifikt för as.
av Zombie » 2008-01-04 20:41:19
*för trött för att läsa hela tråden - men går på min naiva tro att jag har något vettigt att säga ändå...*
Kan för min del vara viktigt för att boosta självkänslan och mitt hopp om att kanske, någon gång, kunna åstadkomma någonting i livet. Och som en del bland alla andra i mina försök att fatta människan och mänskligheten.
Håller med till fullo.
[EDIT:] utom att en del av oss kanske till slut blir tvungna att dela upp och begränsa sitt umgängesunderlag, för att man inte orkar annars.[/EDIT]
Håller också med, i alla fall beträffande den som saken gäller (för andra intresserade kanske min översta kommentar kan gälla - men det får ju bara bli deras eget spekulerande i så fall).
[EDIT:] Sedan har vi förstås de fall när omgivningen lider av den berörda men h*n själv inte lider...
ford skrev:En typ av debatter som aldrig någonsin har engagerat mig är de där man skall leta efter saker som skiljer oss från NT:s och/eller där man delar upp typiskt as. vs. typiskt NT.
Även de diskussioner där man försöker härleda div. kändisar till as. förefaller patetiska, sett ifrån min synvinkel.
Kan för min del vara viktigt för att boosta självkänslan och mitt hopp om att kanske, någon gång, kunna åstadkomma någonting i livet. Och som en del bland alla andra i mina försök att fatta människan och mänskligheten.
ford skrev:-Kan det inte vara så enkelt att vi alla (människor överhuvudtaget) är såväl aspies, som NT:s, fast i olika hög grad, och vad gäller olika saker?
Allting är inte svart, eller vitt, utan det faller snarare på någon typ av gråskala.
Vissa personer har dock så pass mycket as. drag att det motiverar en diagnos, medan andra har så pass lite as. drag att de omöjligtvis kan vara aktuella för en diagnos. Sedan finns det också gränsfall, som jag (och säkert många andra på forumet med), som befinner oss i någon sorts gråzon, med tydliga drag av såväl NT som aspie.
-Är det bara jag, eller finns det fler som inser att man inte kan indela folk i as. och NT:s, samt att det egentligen är totalt ointressant om någon man umgås med är "NT" eller "aspie", så länge man bara kan ha trevligt ihop och finner ett utbyte av att umgås?
Håller med till fullo.
[EDIT:] utom att en del av oss kanske till slut blir tvungna att dela upp och begränsa sitt umgängesunderlag, för att man inte orkar annars.[/EDIT]
ford skrev:Egentligen är allt detta totalt ointressant, så länge as. dragen inte orsakar svårigheter i ens vardag, det är då en diagnos kan vara motiverad.
Håller också med, i alla fall beträffande den som saken gäller (för andra intresserade kanske min översta kommentar kan gälla - men det får ju bara bli deras eget spekulerande i så fall).
[EDIT:] Sedan har vi förstås de fall när omgivningen lider av den berörda men h*n själv inte lider...
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 11:11:27, redigerad totalt 3 gånger.
av jonsch » 2008-01-04 20:46:18
Jo. Vilket väl är anledningen till att vissa av oss gärna sitter och käner samhörighet åtminstone med varandra. Åter till fords poäng alltså.Duras skrev:Jag tror tyvärr man måste behandla NT med diplomatisk finess om man ska komma nån vart med dom
ford kanske kommer någon vart med entisar utan att behandla dem med diplomatisk finess. Är det så, ford, när du nu läser det här? Det skulle ju förklara att du inte riktigt sympatiserar med vårt envisa uppdelande.
Visst, ibland hamnar man nog i den där sjukan att finna stolthet i utanförskapet. En barnslig sjuka men det är lätt att förlåta den hos sig själv ibland, när man samtidigt känner en samhörighet med aspisar som man kämpar (förgäves) för bland entisar. Har du svårt att förlåta våra anfall av sjukan för att du själv inte är drabbad eller av någon annan orsak?
/ J
Senast redigerad av jonsch 2011-05-04 11:11:27, redigerad totalt 1 gång.
av Duras » 2008-01-04 22:15:07
sugrövmanövern skrev::lol: Undrar om det finns något ord för att tvångsmässigt vilja akademifiera och matematikifiera allting.
"matematikifiera"
haha, det var ett fint uttryck. Sån e jag. Det som inte går att beskriva matematiskt har värdet 0.
Senast redigerad av Duras 2011-05-04 11:11:27, redigerad totalt 1 gång.
av Zombie » 2008-01-05 23:38:54
sugrövmanövern skrev:På tal om schizofreni, när jag läser om det känner jag igen mig. Det är bara det att mina symptom inte krävt vård, utan verkar vara en light-variant. Jag har helt enkelt inte berättat för någon, eftersom jag trott att alla andra också lever mitt mellan dröm och verklighet.
På senare år har jag dock upplevt en del trauman, med svår stress och dålig ekonomi. Bland annat då blivit trakasserad av en psykopatisk ex-sambo dag och natt under en period.
Efter det så har omvärlden börjat kännas allt mer hård och kall. Hallucinationerna mer frekventa, jag ser folk i lägenheten om jag är ensam och trött tex. Ser djur och människor utomhus, som helt plötsligt försvinner. Detta sker bara i mörker tror jag. Hör musik, röster, skrik, grannar som snackar i tomma lägenheter. Känner hur någon petar på mig när jag sover, vaknar av en dask i ansiktet.
Detta har mildrats sedan jag blev sambo, det händer bara när jag är ensam i stort sett.
Jag har väldigt svårt att röra mig ibland om jag är stressad, fryser liksom fast och blir stående. Svårt att säga om det sitter i kroppen eller i hjärnan.
Att det här skulle kunna övergå i äkta schizofreni är ju inte helt otänkbart. Beror ju mycket på vilka copingskills man har, socialt nätverk etc. Skulle jag bli lämnad ensam är jag osäker på hur frisk jag skulle kunna hålla mig, då jag behöver bli utryckt ur den mardröm jag lever i av snälla människor, med jämna mellanrum. Utelämnad till mig själv är jag nog rätt rökt vad gäller den mentala hälsan misstänker jag.
Jag tycker även att jag stämmer in mycket på riktig autism, tex i Iris Johanssons bok En annorlunda barndom, hon är autistisk. Det kan jag känna igen mig mycket i. Hur ingenting är verkligt, hur det är svårt att skilja på sin egen värld och den verkliga världen etc.
När jag var liten kunde jag inte skilja mellan dröm och verklighet. Allt vävdes in i varandra. Jag blev mäkta besviken när jag upptäckte att jag inte hade en knallgrön PEZ-automat i verkligheten, det stör jag mig på än i dag, fastän det drömdes när jag var i tvåårsåldern. Mamma sade att jag hade drömt, i verkligheten hade jag en mörkblå PEZ-automat bara. Drömt, vad är det för dumheter?
I dag drömmer jag ju mer tråk-grejer, som att jag köpt hem tacosås, och upptäcker att det inte är sant. Jag kan även i vaket tillstånd ha tänkt köpa tacosås och sedan tro att så skett. Vilket som är vilket kan vara väldigt svårt att veta tycker jag. Twilight zone brukar jag kalla det. Det tillstånd där jag inte kan avgöra vad som är verkligt, vad som är logiskt, vad som skett och inte skett och vad som är drömt och vad som verkligen hänt.
Is Zelda dead yet?
Jag känner också igen mig - i en light-variant ungefär som Moggys.
Också det att välja fel människor (eller om det är bara som jag tolkar in) och världens hårdhet och kyla.
Syner och enheten mellan dröm och vakenhet lärde jag mig att stänga av redan som barn, i stort sett. De vuxnas panik smittade av sig på mig, och jag var redan så oaccepterad av dem så kanske jag inte hade kunnat överleva utan att stänga av de avvikelser jag kunde stänga av.
På andra sätt och som vuxen har det dock inte varit bra för mig, den ytterligheten heller. Det är inte roligt att leva i en glaskupa där allt, också allt det som är en själv, finns på andra sidan glaset.
Ja, nu pladdrade jag på om mig själv. Jag blir gripen av ditt inlägg och jag vill försöka hjälpa dig så gott jag nu eventuellt kan. Kan inte bedöma om det här gjorde någon liten skillnad, men hoppas.
Om hallucinationer: det här kanske du vet mycket mer om än jag, men ifall inte, så kan diverse lugnande, ångestdämpande och liknande substanser som läkarna numera tror att alla klarar sig utan ge sådana vid abstinens (även ifall man till exempel har ojämn tillgång till dem eller ojämna doser).
Återgå till Aspergare och vården