vallesmamma skrev:Kan någon ge mig exempel på sensorisk överkänslighet?

Ha svårt för diverse konsistenser på mat.

Inte klara lappar och sömmar i kläder.

Inte klara åtsittande kläder.

Inte klara kläder och skor av diverse olika skäl: för lösa, för tighta, känns sneda, kliar, sitter åt i halsen (typ polo), inte kunna ha byxorna i midjan/på höften o.s.v.

Ljuskänslighet (måste ha keps eller solglasögon)

Ljudkänslighet (ljud gör ont)

Svårt att urskilja ljud, sålla bort ljud (tror det hör hit)

Duschstrålar kan göra ont. Liksom lättare beröring. Hårdare berörning kan kännas bra.

Enligt mig kan diverser saker som är BRA också höra hit, men så ser nog inte stelbenta psykkåren på det: att uppskatta viss beröring mer än normalt (menar inte sex nu, men det kanske kan ingå för vissa...), att njuta mer av komplex musik, njuta av vissa ljud som kan framkalla som endorfiner eller liknande i kroppen.

Jag själv kan bli masserad eller kliad på i evigheter, och känner mig då som rejält drogad. Att trycka en hård rotborste på huden så hårt och länge att det blir rött och t.o.m. skavsår, känns också bra. Andra kanske hade gråtit. När jag berättade om detta för en läkare, skrattade denne åt mig (varför får de ingen utbildning i bemötande?), så jag låter nog bli att berätta om det i fortsättningen. Man ska bara dra upp sådant som är tydliga nackdelar.

Att gilla tunga saker på sig, typ kedjetäcke eller Grandins "krammaskin" kanske kan ingå i sensoriska saker? Jag faller in i den gruppen också i vilket fall som helst. Gillar kedjetäcke och gillar när min 30-kilosohund lägger sig lite på mig.

EDIT: de saker jag radade upp som exempel, ska då troligtvis vara i sådan omfattning att det blir störande/handikappande. Det räcker inte med det som de flesta kan säga - att de ogillar lappar ibland, eller måste ha solglasögon vissa dagar.

Mina fetmarkeringar:

slackern skrev:..
Level 1

‘Requiring support’

(1)
Without supports in place, deficits in social communication cause noticeable impairments. Has difficulty initiating social interactions and demonstrates clear examples of atypical or unsuccessful responses to social overtures of others. May appear to have decreased interest in social interactions.

(2)
Rituals and repetitive behaviors (RRB’s) cause significant interference with functioning in one or more contexts. Resists attempts by others to interrupt RRB’s or to be redirected from fixated interest.

http://www.dsm5.org/ProposedRevisions/P ... px?rid=94#

Tahlia, du skrev:

tahlia skrev:Enligt de där kriterierna är jag frisk. Eller ja.. inte tillhörande någon av dem.

Även Zombie instämde. Jag gissar att ni inte kände igen er i andra stycket - (2). För det gjorde inte jag. Min bild av er båda är att ni - liksom jag - "skulle kunna" platsa in i första stycket (1) men inte i andra stycket (2).

(1) handlar om att man "lär sig" koder, man kompenserar, anpassar sig, whathaveyou. Som alla högfungerande gör genom livet.

Därför undrar jag: varför skulle den som klarar att lära sig (1) ha så svårt att lära sig (2)?

Om man lyckas lära sig klara koderna, varför skulle man då inte lära sig att klara RRB-s ("rituella och repetitiva beteenden") ? Naturligtvis klarar man inte att sluta totalt med samtliga beteenden av den typen. Men det man lär sig är inte att "sluta" utan att inse när det blir "orimligt mycket". Precis som när man i (1) lär sig när det blir för mycket för omgivningen.

(2) borde arbetas om totalt.

Tror någon här att man kan friskförklaras om inte alla nya kriterier inte är uppfyllda. Men just sensorisk överkänslighet stämmer in på mig, en del i alla fall.

Har drömt mardrömmar om att jag förlorar min diagnos som känns så rätt för mig. Reder ut frågetecken också.

vallesmamma skrev:Tror någon här att man kan friskförklaras om inte alla nya kriterier inte är uppfyllda. Men just sensorisk överkänslighet stämmer in på mig, en del i alla fall.

Ingen kan väl idag veta ifall den nya manualen kommer att leda till friskförklaringar och i vilken omfattning isf.

Ingen kommer rimligen att friskförklaras "rätt av" utan någon form av bedömning.

Sedan är ju vanligt att "måendet" för folk med våra typer av diagnoser flukturerar över tiden. Egna hälsan och tillvaron, vården, forskningen, attityder i samhället osv spelar in. En del problem och lidande man tidigare haft kan ju minska över livet. Eller bli värre för den delen. Många vittnar om försämrad ork. Om man ska fastställa en viss förändring måste man ju veta att den är permanent vilket ju ibland kan vara knepigt att bedöma.

vallesmamma skrev:

mar0der skrev:Det stämmer, och enligt en kollega som sitter i den svenska arbetsgruppen, så är detta kriterium infogat av den anledningen som jag nämnt ovan, att det saknas forskning, men kliniker är ganska överens om detta symtom från kliniska observationer. Sen är det ju förslag och man kan komma att lägga till begränsning i antal uppfyllda kriterier för att betona osäkerheten, alltså ex. Minst x av y antal kriterier uppfyllda.

Sånt där skrämmer mig, inte kan de väl ta bort någons diagnos helt? Men jag tror att jag har sensorisk överkänslighet. Vissa ljud får mig att tro att mobilen ringer. Men det gör den inte. Känslig för skarpa ljud. Men det kanske inte är sensorisk överkänslighet?

Självklart får man göra en ny bedömning. Men man måste ju också förstå att en diagnos är en samling symtom nerskrivna och sammanställda till ett namn. Det är inte en universal sanning om ens hälsotillstånd. Vissa kan identifiera sig så starkt med sin diagnos (att man 'blir' sin diagnos) att det blir som att 'ta bort' en del av sig själv. Det handlar ju inte riktig om det. Problemen kvarstår ju för en patient trots att det kallas något annat. Men det finns adekvat anledning att diskutera införandet av de nya kriteriesystemen eftersom det finns juridiska konsekvenser och rättigheter förenat med vissa diagnoser idag (personkrets 1). Och om man är i stort behov av dessa pga sin diagnos plockar man inte bara bort dessa. Men många har diagnos utan behov av särskilda insatser och således kan en förändring i namnet på symtomen inte ha lika stor betydelse. Såvida man inte blivit sin diagnos....

Nu blir det både on och off topic, varsågoda.

barracuber skrev:Även Zombie instämde. Jag gissar att ni inte kände igen er i andra stycket - (2). För det gjorde inte jag. Min bild av er båda är att ni - liksom jag - "skulle kunna" platsa in i första stycket (1) men inte i andra stycket (2).

Platsa i första stycket? Jag kan engelska för dåligt för de här facktermerna, men av alla aspergare jag har träffat vid det här laget (över 200 tror jag) så är det inte många som måste ha support i all social kommunikation. Oftast bara vid vissa situationer, eller bara ibland, eller inte behöver support alls, utan tar vissa "smällar" och försöker lära sig.

Att jag t.ex. aldrig vet när jag ska hälsa, alltid glömmer att fråga tillbaka om hur personer mår, fortfarande inte vet vad jag ska svara på "hur mår du" betyder ju inte att jag måste ha support och stöd vid alla de situationerna. Jag är tvungen att analysera och lära mig, kanske diskutera med någon annan om strategier, eller finna ett sammanhang där folk accepterar mitt sätt.

Så alltså, jag känner till bara få som kräver omfattande stöd i den mesta sociala interaktionen. Vilket alltså inte betyder att folk inte säger lite konstiga saker ibland, eller missuppfattar.

Skulle alla dessa bli utan diagnos om de utreddes nu då?

Punkt två blir också konstig för vuxna, och kanske för barn också, beroende på hur man ser på det. Om beteendet är ett resultat av dålig miljö, stress o.s.v. så skulle det innebära att barn i en optimal miljö har "mildare AST" vilket naturligtvis blir fel. I optimal miljö blir kanske beteendena färre och mildare, och kanske i stället utvecklas till goda rutiner.

Min mamma t.ex. förklarade mängder av saker på ett optimalt pedagogiskt sätt för mig. Utan henne, kan jag rada upp massor av saker som jag inte skulle ha fatta, beteenden jag skulle ha fortsatt med, stressreaktioner i form av tvångsgrejer. Jag kände aldrig stress som barn så som andra beskriver. När andra beskriver hur sent de fattade vissa saker, så blir jag påmind om hur min mamma på ett optimalt sätt förklarade för mig tidigt, samt även gav mig redskap för att klumpigt, men ändå vidarebyggbart, försöka ta andras perspektiv. Jag gjorde bort mig massor, och lärarna reagerade på mig redan i lågstadiet och under hela skolgången, men jag tror att det hade blivit mycket värre och att jag hade varit betydligt mer omedveten om många saker samt mig själv, om min mamma inte vore som hon var.

Men det ger mig ju inte mildare AST, bara att jag utvecklades mer gynnsamt än jag kunde ha gjort. Lite samma som att en blind med ledarhund inte är mindre blind än en utan ledarhund.

Min mamma gjorde nästan aldrig svårförstådda saker, utan förklarade allt. Och det skulle inte falla henne in att plötsligt ropa "maten är klar", utan hon förberedde 30 minuter före, och sedan 5 minuter före. Skulle maten inte vara klar 17:00 en dag, så talades det noga om. Inga överraskningar. Det enda jag hade att reta mig på (och det ganska mycket) var att de inte stod helt på min sida när skolan var på mig om hur konstig jag var. De tänkte att "ja, hon ÄR ju si och så, så det är väl sant det de säger". Och att mamma ibland inte hade förklaringar till vissa artighetsgrejer eller klädkoder, och då sade "för att man gör så" vilket jag inte kunde acceptera alls.

Nu fungerar ju inte allt optimalt ändå. Jag har typ noll vänner (även om jag inte frågar folk hur lång deras kuk är eller liknande klumpigheter, så säger jag smärre konstigheter hela tiden, eller är helt enkelt för allvarlig när man bara ska gagga med), klarar inte jobb (p.g.a. stresskänslighet och sociala svårigheter), och faller in i tvångsgrejer och fixeringar så fort livet går mig emot. När jag mår bra, utvecklas det tvångsliknande till mer bra rutiner eller mer givande specialintressen, och det destruktiva minskar.

Jag tror det är svårt att reda ut begreppen i en tråd när det är så lätt att bokstavstolka. Jag hade flera diskussioner med mina utredare om just det här med klinisk signifikans och var gränsen går för att det ska räknas som en nedsättning.

Att man inte behöver ha en personliga assistent som översätter åt en betyder inte att man inte är nedsatt. Trots att jag troligtvis framstår som relativt socialt kompetent för en aspergare tror jag inte att jag kommer bli "odiagnosticerbar" och det är väldigt osannolikt att LSS skulle kräva nya utredningar för alla bara pga DSM, så förändringarna gäller nog bara "framåt".

Exempel på min egen nedsättning så som jag tolkar den i relation till kriterierna:

- Klarar inte småprat, vilket leder till misslyckanden i att försöka initiera vänskaper
- Förstår inte när folk ljuger, vilket gör mig lättlurad
- Märker inte när jag pratar om fel saker förrän det är försent och skrämmer bort folk (ytterligare socialt handikappande)
- Klarar inte av längre umgänge och har mindre intresse än normalt för sociala aktiviteter (inte ett hinder i sig, men likväl under kriterierna)
- Förstår inte nyanser i kroppsspråk, misstolkar avsikter och kan inte "läsa mellan raderna" och höra "hur" folk säger saker och vad de inte säger.


etc etc...

Jag tror ni oroar er i onödan. Det räknas som ett funktionshinder om man måste ägna oproportonerligt mycket tid och energi för social kommunikation som kommer naturligt för NTs, även om man lyckas lura lekmän.

Angelic Fruitcake skrev:Jag tror ni oroar er i onödan. Det räknas som ett funktionshinder om man måste ägna oproportonerligt mycket tid och energi för social kommunikation som kommer naturligt för NTs, även om man lyckas lura lekmän.

Visst, med rätt tolkningar får jag fortfarande plats i kriterierna. Särskilt om diagnostikern har den extra kunnigheten att extrapolera dem till för länge sedan vuxna. Men en mycket stor del av problemet är att kriterierna bör kunna förstås och användas även av den stora massan lågt till måttligt kompetenta diagnostiker åtminstone lika bra (illa) som de nuvarande kriterierna (och helst bättre).

Jag är i behov av LSS. Skulle inte klara mig utan dem. Livet är tufft.

Så här skriver Stockholms landsting om det.

DSM-V, med beräknad publikation år 2013, innehåller viktiga förändringar i diagnoskrite-
rierna för autismspektrumtillstånd. Diagnoserna Aspergers syndrom och PDD NOS kommer
där att utgå för att istället ingå i det övergripande diagnosbegreppet Autismspektrumtillstånd.
Diagnoskriterierna för det senare kommer att vara snävare än nuvarande kriterier för As-
pergers syndrom och PDD NOS, vilket kan göra att färre personer kommer att få diagnos.

Jag skulle helt klart få diagnos med de nya kriterierna. För mig personligen blir det här jättebra, för som det är just nu känner jag mig inte riktigt hemma någonstans. Jag är inte "riktig" aspergare och inte "riktig" NT. Jag har autismliknande tillstånd, säger utredarna. Folk förstår inte vad det innebär och förväntar sig att jag ska bete mig normalt, för jag är ju bara "lite" autistisk.

slackern skrev:Så här skriver Stockholms landsting om det.

DSM-V, med beräknad publikation år 2013, innehåller viktiga förändringar i diagnoskrite-
rierna för autismspektrumtillstånd. Diagnoserna Aspergers syndrom och PDD NOS kommer
där att utgå för att istället ingå i det övergripande diagnosbegreppet Autismspektrumtillstånd.
Diagnoskriterierna för det senare kommer att vara snävare än nuvarande kriterier för As-
pergers syndrom och PDD NOS, vilket kan göra att färre personer kommer att få diagnos.

Sicken tur att de vet så mycket, när projektgruppen själva inte vet hur det kommer se ut i slutänden.

Flia skrev:

slackern skrev:Så här skriver Stockholms landsting om det.

DSM-V, med beräknad publikation år 2013, innehåller viktiga förändringar i diagnoskrite-
rierna för autismspektrumtillstånd. Diagnoserna Aspergers syndrom och PDD NOS kommer
där att utgå för att istället ingå i det övergripande diagnosbegreppet Autismspektrumtillstånd.
Diagnoskriterierna för det senare kommer att vara snävare än nuvarande kriterier för As-pergers syndrom och PDD NOS, vilket kan göra att färre personer kommer att få diagnos.

Sicken tur att de vet så mycket, när projektgruppen själva inte vet hur det kommer se ut i slutänden.

Jag vet inte hur pass bra du är på Engelska men när jag har läst vad som står på DSM-V hemsida så verkar det stämma ganska bra med det som Stockholmslandsting har skrivit. Och vad jag har fattat så har de börjat att testköra DSM-V så de kanske skriver utefter sin kliniska erfarenhet. Men vad vet jag är bara lekman så jag har inte den kliniska erfarenheten att säga varken bu eller bä. Men vi vet ju inte hur det kommer att se ut i slutändan dom kanske inte ändrar om något utan det ser ut som i den senaste versionen utav DSM.

svartamolnet skrev:Jag skulle helt klart få diagnos med de nya kriterierna. För mig personligen blir det här jättebra, för som det är just nu känner jag mig inte riktigt hemma någonstans. Jag är inte "riktig" aspergare och inte "riktig" NT. Jag har autismliknande tillstånd, säger utredarna. Folk förstår inte vad det innebär och förväntar sig att jag ska bete mig normalt, för jag är ju bara "lite" autistisk.

Hur tänker du då? Om de nya diagnoskriterierna blir snävare, och du inte ens uppfyller diagnoskriterierna för AS, varför tror du då att du garanterat skulle få den nya diagnosen?

Kimmelie skrev:

svartamolnet skrev:Jag skulle helt klart få diagnos med de nya kriterierna. För mig personligen blir det här jättebra, för som det är just nu känner jag mig inte riktigt hemma någonstans. Jag är inte "riktig" aspergare och inte "riktig" NT. Jag har autismliknande tillstånd, säger utredarna. Folk förstår inte vad det innebär och förväntar sig att jag ska bete mig normalt, för jag är ju bara "lite" autistisk.

Hur tänker du då? Om de nya diagnoskriterierna blir snävare, och du inte ens uppfyller diagnoskriterierna för AS, varför tror du då att du garanterat skulle få den nya diagnosen?

Har de inte sagt att det kommer att bli tre grupper: mild, medel eller grav autism?

Isf kommer jag själv att få mild - allt annat skulle kännas totalfel faktiskt, jag ligger rätt nära NT.

Funderade i veckan som gick om mild autism inte borde lyftas ut ur psykiatrin helt o hållet och istället klassas som exempelvis 'psykosocialt handikapp' (ifall det är en bra och korrekt term vet jag iofs inte). Det skulle tror jag göra det något mer lättförståeligt för allmänheten, lättare att förklara och även bli mindre stigmatisernade för vi som har det.

Är väldigt nyfiken på feedback på den tanken. Är det helt uppåt väggarna eller är det åt rätt håll åtminstone? OBS att jag bara diskuterar mild autism. En farhåga jag har är att man s.a.s. skulle devalvera många aspergares funktionshinder.

Jag har förresten austimliknande tillstånd, precis som du, Svarta Molnet, och vad jag förstått på det du skriver, så låter du inte helt olik mig. Vi har båda partner, barn och hus t ex. Eller bor du i lägenhet (inte för att det spelar roll egentligen...) Mina barn är iofs i stort sett NT till skillnad från din/dina.

Autismliknande tillstånd betyder allt och ingenting. Min son har också den diagnosen. Han kunde inte få Asperger eftersom han hade talförsening och inte autistiskt syndrom eftersom det fattades ett symptom (man ska ha 6 av 12). Mao kan man ha både större och mindre problem med autismliknande tillstånd.

Jag tolkar i alla fall skrivelsen som att de som redan har diagnos automatiskt kommer inkluderas, medan de som diagnosticeras längre fram möjligtvis blir färre.

Jag må ha flera av de yttre faktorer som karaktäriserar högfungerande individer (bor själv, har barn, talför etc), men jag skulle nog inte kunna säga att jag är nära NT. Väntar med spänning på fler exempel på vad DSM kommer avse med mild etc...

Håller med treeman... Får panik av att tänka på det... Tänk om man UTÅT sett verkar såpass funktionell att man får graderingen t.ex. 1 av 5 där 5 är det svåraste fast man egentligen KÄNNER sig och ÄR som de som är 5:or. Någon som hänger med på hur jag menar?

Ingen kommer väl att sno era diagnoser?

AAA: Det vet man aldrig. Min är redan illa ute..........

hysteriskt skrev:AAA: Det vet man aldrig. Min är redan illa ute..........

På vilket sätt? De kan väl inte bara ta bort en diagnos?

Att jag skulle få diagnos är vad jag kommer fram till efter att ha läst de nya kriterierna.

vallesmamma skrev:

hysteriskt skrev:AAA: Det vet man aldrig. Min är redan illa ute..........

På vilket sätt? De kan väl inte bara ta bort en diagnos?

Näe, det tror inte jag heller. Skulle alla tidigare s.k. >utbrända< vara friskförklarade nu då? Idag hade nog många fått en AS-diagnos (kanske ADD eller annat som bonus också). Men det var inte alls en vanlig diagnos runt millennieskiftet, då det mest handlade om utmattningsdepressioner och likande.

Därmed inte sagt att inte aspergare inte kan få utmattningsdepressioner, däremot tror jag många med den problematiken, s.k. utbrända alltså, lätt hade kvalat in som aspergare fem-tio år senare.

aspergers föds man med och dör med