Det är så vitt jag förstått ganska vanligt vid ADHD att man måste ha något som distraherar för att man ska kunna koncentrera sig.

Miche skrev:Det är så vitt jag förstått ganska vanligt vid ADHD att man måste ha något som distraherar för att man ska kunna koncentrera sig.

Intressant. För egen del är det uppdelat. Om jag skall lyssna på någon eller göra något mer passivt behöver jag något att pyssla med för att inte tappa koncentrationen jag leker med mobilen, mitt Nintendo eller vad jag råkar ha till hands.
Om jag däremot skall göra något som läsa en bok eller något mer aktivt kan jag dels bara göra en sak i taget, kommer någon och pratar med mig lär jag blänga surt och ha svårigheter att gå tillbaka till det jag gjorde. Sen behöver jag ha det tyst ingen musik, högljudda klockor, snörvliga klockor eller annat som låter.

Jag har bra simultanförmåga i vissa avseenden och skitdålig i andra. Jag har tyvärr inte lyckats lista ut varför det är på det här sättet. Men det verkar som om jag kan hålla på med många närliggande saker samtidigt. Så sitter jag vid datorn kan jag hålla igång flera olika projekt på samma gång. Men är det rörigt omkring mig (speciellt ljud och visuella distraktioner) aå fixar jag inte ens EN sak.

Miche skrev:Det är så vitt jag förstått ganska vanligt vid ADHD att man måste ha något som distraherar för att man ska kunna koncentrera sig.

Ja, om jag ska kunna koncentrera mig på ett TV-program så måste jag pyssla med något samtidigt, typ sitta och fibbla med fjärrkontrollen, bita på naglarna eller något annat "småjox". Men större distraktioner som t.ex. ungar som springer omkring och hojtar klarar jag INTE av.
(jag har ADD).

aycon skrev:Jag har snarare svårt att göra bara en sak i taget. Simultanberoende skulle man kunna kalla mig . Framför allt sen jag fick Melatonin och har börjat sova mer normalt så trots att väldigt många andra av mina förmågor blivit bättre så har förmågan att koncentrera mig och göra bara en sak i taget blivit svårt mycket sämre! Jag behöver lyssna på radion eller lyssna på musik när jag kör bil om jag inte har någon i sätet bredvid att prata med. Jag kan inte sitta ensam i ett tyst rum och läsa utan måste sitta på ett stimmigt café eller åtminstone ha musik på och helst även gå runt i rummet medan jag läser om jag är hemma ensam.

Det är ju himlar användbart ofta men det kan också vara handikappande när man måste göra bara en sak och det måste vara tyst och jag måste sitta stilla.

Tex blir det problem nu när barnen har börjat behöva ha det tyst i bilen om de ska kunna somna, då behöver jag musik eller vitt brus i hörlurar istället. Vitt brus är bra för det kan barnen ofta somna till om det spelas på bilstereon.

Virka och sticka är bra distrasion under föreläsningar eller när andra vill umgås genom att titta på film.

Du kanske har ADHD också? Jag har hört folk med ADHD beskriva det så som du skriver. De behöver ha mycket igång. Inte alla kanske, men ändå.

VeganGeekGirl skrev:

Miche skrev:Det är så vitt jag förstått ganska vanligt vid ADHD att man måste ha något som distraherar för att man ska kunna koncentrera sig.

Intressant. För egen del är det uppdelat. Om jag skall lyssna på någon eller göra något mer passivt behöver jag något att pyssla med för att inte tappa koncentrationen jag leker med mobilen, mitt Nintendo eller vad jag råkar ha till hands.
Om jag däremot skall göra något som läsa en bok eller något mer aktivt kan jag dels bara göra en sak i taget, kommer någon och pratar med mig lär jag blänga surt och ha svårigheter att gå tillbaka till det jag gjorde. Sen behöver jag ha det tyst ingen musik, högljudda klockor, snörvliga klockor eller annat som låter.

Bra beskrivning. Ungefär så känns det för mig.

Jag har inte ADHD-diagnos, men de sade att jag hade drag (jag har mer av det manliga än kvinnliga i den diagnosen, d.v.s. mer hyper än ADD, fast efter utbrändhet, så har jag fått ADD-liknande symptom som jag tror inte är ADD utan just utbrändhetsskador).

Har du ADHD-diagnos?

Jag har ADHD-diagnos. Jag tycker inte om flera saker samtidigt. Jag hatar det. En sak i taget.

Tycker inte om Radion eller TVn i bakgrunden. Däremot tycker jag om att humma eller nynna på någon melodi. Men det är väldigt repetitivt och jag svävar mellan olika oktaver, och sänker tempot i slutet av ett stycke, för att öka i början av ett annat. Det trivs jag med. Inget annat.

Det intressanta nu är att folk beskriver mig som mycket eftertänksam och ganska lugn (när mina barnsliga fobier "håller sig i skinnet").

Bror Duktig skrev:

VeganGeekGirl skrev:

Miche skrev:Det är så vitt jag förstått ganska vanligt vid ADHD att man måste ha något som distraherar för att man ska kunna koncentrera sig.

Intressant. För egen del är det uppdelat. Om jag skall lyssna på någon eller göra något mer passivt behöver jag något att pyssla med för att inte tappa koncentrationen jag leker med mobilen, mitt Nintendo eller vad jag råkar ha till hands.
Om jag däremot skall göra något som läsa en bok eller något mer aktivt kan jag dels bara göra en sak i taget, kommer någon och pratar med mig lär jag blänga surt och ha svårigheter att gå tillbaka till det jag gjorde. Sen behöver jag ha det tyst ingen musik, högljudda klockor, snörvliga klockor eller annat som låter.

Bra beskrivning. Ungefär så känns det för mig.

Jag har inte ADHD-diagnos, men de sade att jag hade drag (jag har mer av det manliga än kvinnliga i den diagnosen, d.v.s. mer hyper än ADD, fast efter utbrändhet, så har jag fått ADD-liknande symptom som jag tror inte är ADD utan just utbrändhetsskador).

Har du ADHD-diagnos?

"Snörvliga klockor" attans att det inte går att redigera längre.

Ja, jag har ADHD diagnos också. Även om psykologen under min senaste utredning snabbt konstaterade att ADHD är det sekundära problemet.

Vet inte, faktiskt. Har inte övningskört än.

Bror Duktig skrev:

aycon skrev:Jag har snarare svårt att göra bara en sak i taget. Simultanberoende skulle man kunna kalla mig . Framför allt sen jag fick Melatonin och har börjat sova mer normalt så trots att väldigt många andra av mina förmågor blivit bättre så har förmågan att koncentrera mig och göra bara en sak i taget blivit svårt mycket sämre! Jag behöver lyssna på radion eller lyssna på musik när jag kör bil om jag inte har någon i sätet bredvid att prata med. Jag kan inte sitta ensam i ett tyst rum och läsa utan måste sitta på ett stimmigt café eller åtminstone ha musik på och helst även gå runt i rummet medan jag läser om jag är hemma ensam.

Det är ju himlar användbart ofta men det kan också vara handikappande när man måste göra bara en sak och det måste vara tyst och jag måste sitta stilla.

Tex blir det problem nu när barnen har börjat behöva ha det tyst i bilen om de ska kunna somna, då behöver jag musik eller vitt brus i hörlurar istället. Vitt brus är bra för det kan barnen ofta somna till om det spelas på bilstereon.

Virka och sticka är bra distrasion under föreläsningar eller när andra vill umgås genom att titta på film.

Du kanske har ADHD också? Jag har hört folk med ADHD beskriva det så som du skriver. De behöver ha mycket igång. Inte alla kanske, men ändå.

Ja, mest troligt .

Jag kanske ska tillägga att när jag lär mig något nytt behöver jag lära mig en sak i taget men saker jag redan kan har jag svårt att göra en sak åt gången. Snurrigt? Japp!

svartamolnet skrev:Jag har autismliknande tillstånd, men simultanförmågan är tillräcklig för att kunna köra bil. Däremot kan jag inte dessutom börja greja med radion eller något sådant, för då kör jag i diket.

haha, jag vet inte ens hur min radio i bilen fungerar än, vågar inte ens slänga en blick på den medans jag kör det känns för farligt.
svarade i mobilen en gång i tung stadstrafik när jag övningskörde, jag kom inte ihåg att jag hade kört bil ens eller att jag hade kört på den vägen jag körde på, det bara gick som på autopilot med körningen när fokus var på samtalet, var ungefär som att vakna upp från en minnesförlust när luren lades på, kusligt nog körde jag ändå bra under den tiden.
svaret tror jag är att bilen har blivit som en del av min kropp, jag är så säker i den för det är samma sak när jag går och talar i telefonen, det blir som hyperfokus på samtalet att jag ser inte ens vart jag är, vet inte vart jag går osv, benen bara går ändå sen vaknar man upp någon annanstans.

Anledningen till stt det fungerar är för att förlängda ryggmärgen tar över förmågor man är säker på. Händer det något oväntat brukar hjärnan ta över direkt.

Miche skrev:Anledningen till stt det fungerar är för att förlängda ryggmärgen tar över förmågor man är säker på. Händer det något oväntat brukar hjärnan ta över direkt.

intressant ämne, det kan gå ganska långt det där, bilen blir som en förlängning/en del utav kroppen så det blir lika naturligt som att promenera tillslut.
jag har även märkt vissa saker som att jag kan "känna" bilen precis som den vore en kroppsdel, t ex fulla rattutslag och servopumpen skriker så känner jag fysisk smärta med den, skriket blir liksom mitt (mekvan vet att det tär väldigt hårt på gamla bilar).

samma med att avvärja en olycka, sker på exakt samma sätt som när man i ett fullproppat varuhus värjer för de grupper som vägrar sära på sig när de går, det bara går av sig självt utan att man ens behöver vara medveten om det.

utan det hade man ju behövt använda en simultankapacitet = kör över första närmsta föremål.
ratten, växelspaken, 3 pedaler, elspakarna, kolla instrumentbrädan m.m ... det var nästan omöjligt i början kommer jag ihåg, antingen tittade man på vägen eller på hastighetsmätaren, gick heller inte så bra att fortsätta titta på vägen om jag skulle växla eller använda någon spak, radion skippade jag för det var så många knappar att jag skulle behövt spendera åtminstone en minut att inte titta på vägen varje gång jag skulle sätta på den


bilen gick att få in i ryggraden, borde väl gå att få in fler saker där också
kanske det man ska satsa på om man har dålig simultankapacitet

Jag undrar om det går att göra på något vis med social interaktion i någon grad?

Det går absolut att göra med t.ex. programmering och tangentbordsskrivning iaf. Jag kan, mina problem med fokus och simultanförmåga till trots, ha en halv rad med ord eller programkod "i fingrarna" och vända mig för att lyssna på någon som tilltalar mig.. medan fingrarna skriver klart raden.

kitsove skrev:samma med att avvärja en olycka, sker på exakt samma sätt som när man i ett fullproppat varuhus värjer för de grupper som vägrar sära på sig när de går, det bara går av sig självt utan att man ens behöver vara medveten om det.

Det är en av anledningarna till att jag är tveksam till att köra bil. Jag har inte ens kontroll över min kropp i såna lägen. Jag krockar med folk, tvärstannar i panik eller snubblar över mina egna fötter.

Jag har inget körkort så jag vet inte.

Den är sådär, fixar att köra bil men känner ibland att jag är en fara i trafiken (ibland glömmer jag vad min vanliga reaktion är till vissa saker, så då har jag kört mot rött någon gång när jag fått hjärnsläpp och inte kommit på vad de är man ska göra när de lyser rött, eller så har jag varit påväg ut i en rondell ibland även fast det hade medfört att jag krockat med en bil som kom körandes i den, har dock lyckats fixa att stanna i alla de lägena).

Att lyssna och anteckna samtidigt kan jag överhuvudtaget inte. Ifall jag sitter och ser en film och någon börjar prata med mig så blir det så att jag varken hör vad den personen säger eller vad de säger på filmen.

Rabies skrev:Hej! Jag är ny här... och jag har många frågor. Börjar med den mest aktuella frågan, nämligen, hur är det med simultanförmåga hos autistiska människor? Jag håller på att övningsköra just nu och det är uppenbart att jag har problem på just det området. Kan liksom inte göra flera saker på en gång. Är detta något som är vanligt bland "oss" eller är det bara något som jag har svårt med?
//Anna

Det varierar antagligen rätt mycket. Just när det gäller körning kan det också vara andra saker som kan vara potentiella impediment. T.e.x överbelastning av sinnesintryck. Svag central koherens. Tendens att inte sålla information etc.

Personligen hade jag inga problem att ta körkort. Jag skulle gissa att det finns en viss tröskel jag behöver komma igenom när det gäller att hantera sådana saker som är mer krävande för mig.
Då talar jag om hög belastning av sinnesintryck och samordning av simultana färdigheter.
Jag kompenserar kanske med en god inlärningsförmåga. När jag tagit mig över tröskeln kan jag däremot överprestera. Jag vet inte om "tröskel beskrivningen" går att generalisera men det kan hända att fler känner igen sig där.

Det känner jag igen. Jag underpresterar ofta i början men presterar över förväntan när det väl klickat in, om jag nu ska jämföra med andra. Det känns subjektivt som att det är alla detaljer jag måste lära in och samordna som gör att det kör ihop sig i början. Saknar helheten. Nu är kanske inte bilkörning det enklaste att lära sig men.. jag har iaf haft 10+ skadefria år sedan jag tog kortet. Tenderar att köra försiktigt.

Truly skrev:Jag har bra simultanförmåga i vissa avseenden och skitdålig i andra. Jag har tyvärr inte lyckats lista ut varför det är på det här sättet. Men det verkar som om jag kan hålla på med många närliggande saker samtidigt. Så sitter jag vid datorn kan jag hålla igång flera olika projekt på samma gång. Men är det rörigt omkring mig (speciellt ljud och visuella distraktioner) aå fixar jag inte ens EN sak.

Ja, samma sak här. Ju stressigare det är, desto sämre fungerar min simultanförmåga. Men det är olika beroende på aktivitet.

Laga mat som kräver mer än två plattor samtidigt är väldigt jobbigt. Jag kan inte hålla reda på alla olika grytor och kastruller, röra i olika såser, hålla koll på ugnen och samtidigt försöka tajma allt så att det blir klart någorlunda samtidigt... Det brukar sluta i en kulinarisk katastrof.

Jag kan köra bil och har körkort, men i början vågade jag knappt köra. Bytte jag låt på en skiva eller ändrade radiokanal så gled jag över på vänster sida; jag var nära att krocka ett flertal gånger det första året efter jag fått mitt körkort. Idag går det mycket bättre, bilen är mer som en "förlängning av mig själv", men jag undviker att köra i t.ex. Malmö och andra större städer. Jag har testat, men det är FÖR mycket att hålla reda på samtidigt.

biologic, jag vet att det inte kommer som en överraskning men exakt så för mig med.

Därför håller jag mig till enkla rätter som gratänger, eller korv + pasta, kött + pasta, osv. Helst utan varm sås för det blir ju en kastrull till då.

Edit: å andra sidan är jag även man. Det kan förklara mycket.

ca skrev:Edit: å andra sidan är jag även man. Det kan förklara mycket.

Nej, det tror inte jag på. De flesta män jag har kommit i kontakt med, inklusive min aspiga särbo - har avsevärt mycket bättre simultankapacitet än jag. Och jag gör precis likdanat med maten som du, en sak i taget eller så bränns det vid, och gärna grytor med allt i samma för att slippa problemet.

Jag vill nog oxå göra hela middagen i samma gryta. Då vet man vad som ska göras. Om man både ska koka potatis och steka korv samtidigt Kan ju korven bli bränd.