ragnevi skrev:Det är verkligen ett lotteri i vården. Jag fick göra en migränundersökning där de kom fram till att jag inte hade rätt symtom för diagnosen migrän. Men eftersom jag upplevde att jag fick hjälp av Zomig så skrev hon ut dem till mig, eftersom behandlingens effektivitet är viktigare än symtomen.
Hon skrev också ut Inderal, betablockerare, som jag skulle äta i förebyggande syfte och de har verkligen hjälpt, spänningen och smärtan i punkten vid ögonbrynet är som borta och jag har gått från att behöva ta Zomig var tredje dag till att inte behöva ta dem alls.

Hur görs en migränutredning?

I mitt fall så har läkarna sagt att eftersom jag inte har aura, och inte kan svara på frågor om "känns det som ett band runt huvudet?" (vad fan är det liksom) så är det spänningshuvudvärk.

Men när jag läser om spänningshuvudvärk kontra migrän, så brukar det stå ett antal saker som man kan testa eller detaljer som visar vilket det är. Och då är det INTE spänningshuvudvärk jag har. Det blir t.ex. mycket värre av motion, både akut, och om jag motionerar regelbundet så får jag mer migrän rent allmänt. Det dunkar riktigt otroligt hårt av smärta ibland, alltid på bara ena sidan. Liknar det som står om Hortons huvudvärk. Men ibland gör det inte riktigt så ont, och ibland kan jag mota migränen genom att hålla mig lugn och inte ha det ljust omkring mig. Migränen utlöses i mitt fall antingen av något jag inte vet, eller fysisk ansträngning, t.ex. cykling eller bära tungt i trappor. Jag får inga ljusfenomen, men ofta bultande ont i ögat och tål inte ljus.

De omgångar som gör mest ont, gör att jag ligger och ojar mig och trycker en kudde mot huvudet. Varje lägesändring utlöser en explosion i huvudet.

Något måste det här ha att göra med stress också (och såklart det fysiska med att jobba med vissa jobb), eftersom jag får färre anfall sedan jag fick sjukersättning.

Jag får dock aldrig fler anfall p.g.a. depression eller tvång eller annat.

Trots att jag inte har fått någon migränutredning, så har jag fått göra två dyra datortomografier och två EEG enbart med anledning av min huvudvärk. De visade inga fel.

Sedan fick jag citodon utskrivet mot värken, men det hjälpte bara i början. Och när jag bytte psykmottagning, så sade nya läkaren att sådant får man inte skriva ut på psyk, "gå någon annanstans" trots att förra psykläkaren skrev ut vanliga mediciner för enklare saker (t.ex. magmedicin, värkmedicin, fluortabletter) och dessutom i ett brev till nya psyk särskilt betonade att de skulle fortsätta se till att jag fick de där sakerna. Gissa en gång hur lätt man på VC får ut Citodon... eller de andra sakerna för den delen. Det var i alla fall efter det här som jag slutade ta någon värkmedicin alls, Citodon får man ju inte utskrivet precis. Inte heller fluortabletter eller medicin mot magproblem (som jag fick p.g.a. anorexi). För att få de sakerna, måste man utredas, och det ser de ingen anledning till på VC.

Ibland kan koffein lindra min migrän en aning. Eller bamyl med koffein.

Ja, visst har läkare skrattat under våra samtal, men svaret på frågan är i mitt fall nej. Detta då de läkare jag har haft tillfälle att träffa inte skrattat åt mig som person eller vad jag vill framföra, utan troligtvis istället åt sättet jag formulerar mig på, dvs. kanske något formellt och noggrant i kombination med en "speciell" emotionell kontakt. Jag har dock bjudits på flera tillfällen att på ett kanske något aspigt sätt uppfatta läkarens sätt att uttrycka sig som humoristiskt, då i kombination med att det inte svarar mot situationens krav, vilket måhända har utmynnat i en formulering i ett läkarutlåtande som säger "patienten ler och skrattar en del under samtalet som ibland uppfattas som inadekvat"

Bror Duktig skrev:Men när jag läser om spänningshuvudvärk kontra migrän, så brukar det stå ett antal saker som man kan testa eller detaljer som visar vilket det är. Och då är det INTE spänningshuvudvärk jag har. Det blir t.ex. mycket värre av motion, både akut, och om jag motionerar regelbundet så får jag mer migrän rent allmänt. Det dunkar riktigt otroligt hårt av smärta ibland, alltid på bara ena sidan. Liknar det som står om Hortons huvudvärk. Men ibland gör det inte riktigt så ont, och ibland kan jag mota migränen genom att hålla mig lugn och inte ha det ljust omkring mig. Migränen utlöses i mitt fall antingen av något jag inte vet, eller fysisk ansträngning, t.ex. cykling eller bära tungt i trappor. Jag får inga ljusfenomen, men ofta bultande ont i ögat och tål inte ljus.

Migrän i samband med menstruation?

http://migrania.se/getpage.asp?do=Menstruationsmigran

Jag har skrattat åt dom på psyk däremot.

Det kändes kul!

Wine skrev:

Bror Duktig skrev:Men när jag läser om spänningshuvudvärk kontra migrän, så brukar det stå ett antal saker som man kan testa eller detaljer som visar vilket det är. Och då är det INTE spänningshuvudvärk jag har. Det blir t.ex. mycket värre av motion, både akut, och om jag motionerar regelbundet så får jag mer migrän rent allmänt. Det dunkar riktigt otroligt hårt av smärta ibland, alltid på bara ena sidan. Liknar det som står om Hortons huvudvärk. Men ibland gör det inte riktigt så ont, och ibland kan jag mota migränen genom att hålla mig lugn och inte ha det ljust omkring mig. Migränen utlöses i mitt fall antingen av något jag inte vet, eller fysisk ansträngning, t.ex. cykling eller bära tungt i trappor. Jag får inga ljusfenomen, men ofta bultande ont i ögat och tål inte ljus.

Migrän i samband med menstruation?

http://migrania.se/getpage.asp?do=Menstruationsmigran

Nej.

treeman skrev:Jag har skrattat åt dom på psyk däremot.

Det kändes kul!

Haha

kemisten skrev:Har Ni också blivit skrattade åt av psyk?

Vet ej om det var åt eller med.

Det var inte angående mina intressen iaf, för de pratar jag oftast inte om.

Jag brukar chockera dom på psyk med minna uttalanden och få dom att titta konstigt på mej. Några gånger har jag sagt att jag blir DAMPIG när jag blir frustrerad och arg. Någon gång har jag sagt att jag dunkar mitt huvud blodigt när saker inte går som jag vill. Då har jag fått konstiga blickar gör du verkligen det? Nej självfallet gör jag inte det var bara bildligt talat. Har sagt att jag får lappsjukan efter ett par dagar på landet vilket också har genererat skratt säkert i igenkännande. Eller normala personer blir nog lugna efter ett par dagar på landet men jag blir rastlös.

På rubriken säger jag ja.. Hånad!

Resten) Haft tur dom haft samma intressen, vi har pratat TvSpel.
Dom.. nån har fått låna en speltidning av mig.

"det var tider det?"

slackern skrev:Någon gång har jag sagt att jag dunkar mitt huvud blodigt när saker inte går som jag vill. Då har jag fått konstiga blickar gör du verkligen det? Nej självfallet gör jag inte det var bara bildligt talat. Har sagt att jag får lappsjukan efter ett par dagar på landet vilket också har genererat skratt säkert i igenkännande. Eller normala personer blir nog lugna efter ett par dagar på landet men jag blir rastlös.

Det verkar som de tolkar dig bokstavligt då när du bara menar bildligt!

Lappsjukan tror jag det är en hel del som lider av, kanske om man är van att bo i en stad så tycker man kanske det blir för lugnt när man kommer ut till landet? Själv är jag tvärtom. Landet tycker jag om men staden gör mig stressad. Efter jag kom hem från studier i annan mindre svensk stad så tyckte jag det kändes jättestressigt i Stockholm. Jag såg tempot i storstan på ett helt annat sätt efter det.

Har blivit bra bemött av personal inom psykiatrin men har ingen aning om hur de uppfattar mig.

En psykolog blev sjukskriven pga mig. Troligtvis. Ooops...
Jag skrattade åt en personlig sak han berättade om sig själv. Men det lät så otroligt töntigt.


Sen skulle han ju inte sitta och berätta vilken tönt han var för mig. Oprofessionellt.

Wine skrev:

slackern skrev:Någon gång har jag sagt att jag dunkar mitt huvud blodigt när saker inte går som jag vill. Då har jag fått konstiga blickar gör du verkligen det? Nej självfallet gör jag inte det var bara bildligt talat. Har sagt att jag får lappsjukan efter ett par dagar på landet vilket också har genererat skratt säkert i igenkännande. Eller normala personer blir nog lugna efter ett par dagar på landet men jag blir rastlös.

Det verkar som de tolkar dig bokstavligt då när du bara menar bildligt!

Lappsjukan tror jag det är en hel del som lider av, kanske om man är van att bo i en stad så tycker man kanske det blir för lugnt när man kommer ut till landet? Själv är jag tvärtom. Landet tycker jag om men staden gör mig stressad. Efter jag kom hem från studier i annan mindre svensk stad så tyckte jag det kändes jättestressigt i Stockholm. Jag såg tempot i storstan på ett helt annat sätt efter det.

Grejen är att hitta lugnet överallt, oavsett miljö. Jojo, lättare sagt osv. Men jag menar att det går att uppnå att vara lika lugn och må lika bra i storstad som på landet. Men självklart spelar omgivningen in i viss mån. Men jag tror det är människor generellt sett som är det största problemet för vi som är autistiskt lagda. Naturen är som regel som den är. Den säger inte "du måste, måste, måste, göra, göra, göra, nu, nu, nu". Det är människor som är det mest oberäkneliga. Min bild av autism är att vi mår bra om vi får hinna existera vara på våra villkor (vilket iofs är ett stort pedagogiskt problem). Det är när kraven blir för höga i förhållande till hur man fungerar som autistiska människor (t ex) hamnar ur balans och avslöjar sin annorlundahet.

Jag har inte haft så mycket med psykologer att göra med, så de har aldrig haft nån chans att

skratta åt mig. Det är nog därför som jag fortfarande går fritt på gatorna oxå

Wine skrev:

slackern skrev:Någon gång har jag sagt att jag dunkar mitt huvud blodigt när saker inte går som jag vill. Då har jag fått konstiga blickar gör du verkligen det? Nej självfallet gör jag inte det var bara bildligt talat. Har sagt att jag får lappsjukan efter ett par dagar på landet vilket också har genererat skratt säkert i igenkännande. Eller normala personer blir nog lugna efter ett par dagar på landet men jag blir rastlös.

Det verkar som de tolkar dig bokstavligt då när du bara menar bildligt!

Lappsjukan tror jag det är en hel del som lider av, kanske om man är van att bo i en stad så tycker man kanske det blir för lugnt när man kommer ut till landet? Själv är jag tvärtom. Landet tycker jag om men staden gör mig stressad. Efter jag kom hem från studier i annan mindre svensk stad så tyckte jag det kändes jättestressigt i Stockholm. Jag såg tempot i storstan på ett helt annat sätt efter det.

Jo det är lustigt det där för jag tokar nästan alltid bokstavligt. Så när jag sa något bildligt trodde hon att jag menade bokstavligt det jag sa.

barracuber skrev:Naturen är som regel som den är. Den säger inte "du måste, måste, måste, göra, göra, göra, nu, nu, nu". Det är människor som är det mest oberäkneliga. Min bild av autism är att vi mår bra om vi får hinna existera vara på våra villkor (vilket iofs är ett stort pedagogiskt problem). Det är när kraven blir för höga i förhållande till hur man fungerar som autistiska människor (t ex) hamnar ur balans och avslöjar sin annorlundahet.

Det är det som är så underbart med naturen och "landet". När jag tänker tillbaka på tillfällen och perioder då jag har mått bra så har det alltid varit när man har varit på landsbygden i närhet till skog och djur. Då har det känts mest som man är harmonisk och mår bra.

Tur att vi bor i ett land i alla fall som inte är så tättbebyggt utan till stor del består av glesbygd. Har tänkt ibland på hur de som bor i storstäder som Mexico City eller Delhi, São Paulo m.m. mår rent psykiskt. Men jag antar att om man föds i de städerna så vet man ju inte av något annat heller. Har läst någon gång någonstans någonting i stil med att en person som flyttar till staden från landet kan bli "förstörd" av staden, typ flippa ut.

Wine skrev:

barracuber skrev:Naturen är som regel som den är. Den säger inte "du måste, måste, måste, göra, göra, göra, nu, nu, nu". Det är människor som är det mest oberäkneliga. Min bild av autism är att vi mår bra om vi får hinna existera vara på våra villkor (vilket iofs är ett stort pedagogiskt problem). Det är när kraven blir för höga i förhållande till hur man fungerar som autistiska människor (t ex) hamnar ur balans och avslöjar sin annorlundahet.

Det är det som är så underbart med naturen och "landet". När jag tänker tillbaka på tillfällen och perioder då jag har mått bra så har det alltid varit när man har varit på landsbygden i närhet till skog och djur. Då har det känts mest som man är harmonisk och mår bra.

Tur att vi bor i ett land i alla fall som inte är så tättbebyggt utan till stor del består av glesbygd. Har tänkt ibland på hur de som bor i storstäder som Mexico City eller Delhi, São Paulo m.m. mår rent psykiskt. Men jag antar att om man föds i de städerna så vet man ju inte av något annat heller. Har läst någon gång någonstans någonting i stil med att en person som flyttar till staden från landet kan bli "förstörd" av staden, typ flippa ut.

Känner inte till några studier på det där..men nog är det så att större städer lätt utvecklar en speciell typ av problem och brottslighet.

En sak jag har hört, men aldrig kollat upp belägg för (kanske är dags!) är att hetta tydligen kan göra människor konstiga. En kille jag känner stack iväg med några polare till Venezuela på ett par veckors semester. De fick höra talas om att det, i länder som Brasilien, Mexico, Uruguay och andra mellan- och sydamerikanska länder, brukar inträffa rader av oväntade, obegripliga och besinningslösa våldsdåd. Och att den hårda hettan under långvariga värmeböljor tydligen kan ha spelat in.

Jag vill poängtera att det bara är vad jag hört och vill absolut inte dramatisera detta i onödan. Men nog är det något som etsat sig fast hos mig.

barracuber skrev:En sak jag har hört, men aldrig kollat upp belägg för (kanske är dags!) är att hetta tydligen kan göra människor konstiga. En kille jag känner stack iväg med några polare till Venezuela på ett par veckors semester. De fick höra talas om att det, i länder som Brasilien, Mexico, Uruguay och andra mellan- och sydamerikanska länder, brukar inträffa rader av oväntade, obegripliga och besinningslösa våldsdåd. Och att den hårda hettan under långvariga värmeböljor tydligen kan ha spelat in.

Det kan säkert ligga någonting i det, att värmen kan få människor att flippa ut. Det jag också tänker på är att du nämner länder där det kanske finns mycket droger i omsättning. Kan det vara en bidragande orsak till våldet också?

Min egen erfarenhet av riktigt varma länder är snarare att man blir som bedövad av värmen och man orkar verkligen inte ha ett högt tempo eller hetsa upp sig. Hjärnan blir ännu mer långsam och jag upplever det som ganska skönt men sen har jag ju inte levt någon längre tid som bosatt i ett sådant varmt land.

Bror Duktig skrev:Det blir t.ex. mycket värre av motion, både akut, och om jag motionerar regelbundet så får jag mer migrän rent allmänt.

Migränen utlöses i mitt fall antingen av något jag inte vet, eller fysisk ansträngning, t.ex. cykling eller bära tungt i trappor.

Du kanske får förhöjt blodtryck. Det kan ge huvudvärk.

Även vätskebrist kan ge huvudvärk!

Zima33 skrev:

Bror Duktig skrev:Det blir t.ex. mycket värre av motion, både akut, och om jag motionerar regelbundet så får jag mer migrän rent allmänt.

Migränen utlöses i mitt fall antingen av något jag inte vet, eller fysisk ansträngning, t.ex. cykling eller bära tungt i trappor.

Du kanske får förhöjt blodtryck. Det kan ge huvudvärk.

Ja, men det har väl ett samband med migrän? Jag kan även få migrän utan att anstränga mig, men den utlöses lättare vid ansträngning. När jag läste om olika saker som utlöser migrän, så fanns fysisk ansträngning med bland dem.