Ogillar tighta kläder överlag och kan vara känslig för vissa material. Använder gärna naturmaterial och friluftskläder tex. skaljacka. Är jag på klänninghumör äger jag en lång poncho i naturmaterial som är trivsam under vindfria höst och vinterdagar. Är inte intresserad av mode, utan går i kläder jag trivs i och tillämpar det tidslösa sk. "jesusmodet" upptill. Långt utsläppt hår och skägg.

Deadly_Nightshade: Det låter väldigt likt mig, det första stycket om kläder.

Fast jag har som vuxen lyckats komma över problemen med tvättlappar. Konstigt nog. Det var ett mycket stort problem när jag var barn. Muddar på jackärmar kan jag också klara nu, men bara om jag har ett lämpligt plagg under (typ skjorta och inga tjockare tröjor).

En MC-jacka jag köpte, och som sitter åt lite, är hemsk att använda. Och så känner jag ju hela tiden att vadderingen på ena armbågen inte sitter exakt som på andra, och det går inte att glömma av utan gör sig påmint hela tiden.

Polokragar är HEMSKA.

Likaså måste byxor och whatever sitta på ett visst sätt. Ridbyxor har jag inte köpt än, och tänker inte göra. Dels är de fula, och dels ser de ut som något fruktansvärt obekvämt. Fast jag förstår inte riktigt varför folk som rider en gång i veckan eller två, måste köpa ridbyxor. När jag rider med sadel, luktar det knappt om byxorna (även om jag brukar lägga upp det så att byxorna ändå ska tvättas efter den dagen). Nu när jag rider barbacka, så blir förstås byxorna mer smutsiga och luktar, men jag har ett gäng jeans som jag inte tycker är så snygga, så jag använder dem.

Apropå jeans, så ville jag ha sådana när jag gick i mellanstadiet, men de gick aldrig att använda. De satt åt för hårt vid höften och kändes för hårda. Jag gick runt i riktigt fula mysbyxor. Men vad skulle jag göra... Jag försökte köpa jeans många gånger, men det gick aldrig.

Konstigt men tur att det kan ändras lite. Nu har jag ju nästan bara jeans. De taktila jobbigheterna var som allra allra värst i mellanstadiet. De är inte alls borta, men mer hanterbara, samt att man ju hittar strategier eller lär sig vilken typ av t.ex. underbyxor man kan köpa och vilken typ man bör undvika.

Jag har inga taktila svårigheter utöver vad som kan betraktas som "normalt", faktum är att jag älskar polokragar under förutsättning att höjden på kragen är perfekt (har två favorittröjor som är polokragar och jag vet inte vad jag ska göra när de är utslitna).

Jag klipper bort alla tvättlappar som skaver/kliar, men inte de jag inte känner av.

Jag avskyr väldigt uringade/vringade tröjor för att jag ogillar att det "drar" (kan ha med otrygghetskänslor att göra kanske?).

Jag använder inte ringar, halsband eller klocka för det är obekvämt.

Jag avskyr att gå klädd i "fladdriga" kjolar/klänningar för att de alltid glider in mellan benen när man går (mycket irriterande).

Jag ogillar när folk rör vid mig utan förvarning, speciellt mina händer.


Inget speciellt med andra ord.

Skiljer vår Smak, hörsel och syn, känsel en Neurotypisk person eller är den likadan? Att känna smaker på olika maträtter, att höra musik och liknande är det densamma för oss som för dem eller har dom starkare förmåga? Aspergare brukar ju ha sin egna lilla värld, jag tänkte att man kanske glömmer bort dessa saker på något sätt trots att man känner av dem eller? För ibland känner jag inte av vissa saker heller trots att de finns där.

Min hörsel är ju helt annorlunda i alla fall. Jag hör precis allt, fast i en stor sammanhängande gröt. Verkar sakna sorteringsfilter för ljud helt och hållet. Så desperat så man får lust att trycka upp en bit kaffefilter i örat ibland... typ.

Jag är extremt ljudkänslig så otroligt jobbigt mår bäst när det är helt tyst

Tror jag fortfarande har lite ovanligt luktsinne, känner vissa lukter, som inte andra känner.
Har dessutom rökt i 30 år men slutade för 5 år sedan.

Ja, jag tror nog att jag har annorlunda sinnen. Framförallt är jag väldigt ljudkänslig, men jag är även känslig då det gäller visuella intryck och hur saker känns.

Det som är något knepigt i detta sinnessammanhang är att jag kan känna doften av mitt blodsocker. Ja, jag är alltså diabetiker sen många år tillbaka. Och jag kan känna hur mitt blodsocker svänger upp eller ned genom doften inuti mitt huvud.
Jag berättade detta för min diabetesläkare för många år sedan och han satt bara och stirrade på mig utan att svara. Jag misstänker att han tyckte jag var konstig.

Jag har varit ute på diabetesforum i flera omgångar och talat med andra diabetiker, men ingen känner igen detta med "doften från huvudet". Det känns alltså som att det kommer en doft uppe från hjärnan ned till mina bihålor och min näsa. Den luktar lite gammalt, unket, bränt om blodsockret är över 8 och som en sval, lite blöt sommarbris när blodsockret ligger runt 5 och när blodsockret blir riktigt lågt då doftar det nästan som tvättsprit - det sticker i näsan ända ned till svaljet.

Men jag är tydligen ensam om att känna av mitt blodsocker genom mitt luktsinne. Jag skyller det på min AS!

Tänkte om det kanske kunde vara en form av synestesi?
Nåja...

Extremt ljud och ljus kännslig, kännslig för beröring, kännslig för intryck över huvudtaget.
tänkt på ibland då någon pratar med mig så kommer ett högre ljud, tex en bil, musik eller vad som helst, och då försvinner vad personen säger bakom de högre ljudet och man får säga "va" hela tiden tills man är påfrestande

Får nästan panik av ryggsäckar axelväska för min del, men jag kan inte bära lösa kläder, vill att de gärna sitter åt, är på plats och ser perfekt ut, gillar korsetter för dom sitter där dom sitter och ger en vacker form
byxor ska dock inte sitta åt för mycke...gärna slöa byxor och korsett ovanpå en vacker skjorta nytt mode?

tvättrådslappar hatar jag vissa är som TUR är mjuka, tex av silke eller nått, men stela ena...uhuhu panik

lappar och sömmar på "fel" ställe är irriterande och säkert en hel massa andra
saker men det största problemet är - om jag inte har på mig ...... (trumvirvel)..
...STRUMPOR!!!
Jag får ont i fotsulorna??!! Riktigt smärtsam upplevelse.

Neko-chan skrev:Får nästan panik av ryggsäckar

Ryggsäck är verkligen skitjobbigt, sitter den inte 100% rätt så avstår jag hellre från att bära den på ryggen!

Jag är extremt ljudkänslig. Hör allt och kan inte filtrera. Är även känslig för ljus.

opteron skrev:Skiljer vår Smak, hörsel och syn, känsel en Neurotypisk person eller är den likadan?

Ja, våra sinnen skiljer sig från neurotypiska personers, men det gäller inte bara AS utan ALLA neuropsykiatriska diagnoser. Vad man har problem med är olika för varje person, men de flesta har inget filter för hörseln. Så vi hör allt, utan att för den skull höra någonting!

Själv hör jag extremt bra, men folk omkring mig får skrika för att få min uppmärksamhet. Jag är väldigt beröringskänslig - tål inte att andra kommer in i min "yttre kropp". O andra sidan har jag ett konstigt luktsinne; jag känner vissa svaga dofter starkt medan jag knappt känner vissa starka dofter alls!

Jag var öronbarn som liten. Sa "va?!" till alla när dom tilltalade mig. Opererade in rör i örat för att förbättra hörseln.
Idag har jag svårt att höra vad folk säger när det är mycket bakgrundsljud.

Jag är ljuskänslig, och kisar när andra inte gör det. Jag är färgblind också.
Däremot har jag extremt bra luktsinne, vilket kan vara störande ibland.
Upplever inte smärta vid beröring, men obehag. Känner mig illamående om nån rör mig på vissa områden på kroppen.

Truly skrev:Men jag är tydligen ensam om att känna av mitt blodsocker genom mitt luktsinne. Jag skyller det på min AS!

Tänkte om det kanske kunde vara en form av synestesi?
Nåja...

Annars har man väl blodkärl så nära luktorganet som i det, antar jag? I varje fall i nässlemhinnan. Vet inte om det behöver vara konstigare än så?

Moderator:

Slog ihop med en tråd om samma ämne.

Har svårt att sortera ut ljud, speciellt när flera talar i samma rum, eller om TV:n är på. Blandar då ihop vad folk säger och blir förvirrad. Ofta hjälper det om jag blundar och fokuserar enbart på att höra, men inte alltid. Uteserveringar är krävande och klubbar/pubar är rent jobbiga. Hör rent frekvensmässigt "som ett spädbarn", enligt läkare... vilket tydligen är "mycket bra". Därför verkar det som om problemet sitter i hjärnan snarare än hörselorganen iaf.. På hörseltesten sitter man ju i en isolerad bur och har noll distraktioner. Dessutom ska man bara höra ett ljud i taget.

Har diagnos Asperger.

Ljusintryck:
Väldigt ljuskänslig. Får huvudvärk (ibland migrän) av att vara bara en liten stund i solen. Solglasögon funkar för det mesta bra. Föredrar att ha halvt nedrullat inomhus och lampor tänder jag bara när det är så mörkt att jag inte kan se.

Ljudintryck:
Avskyr höga och plötsliga ljud. Bl,a ljudet av motorcyklar, mopeder, dörrklockor, väckarklockor, klackskor mot hårt underlag, skrikande barn, skällande hundar, folk som pratar högt/gällt. Ibland händer det att jag stör mig på små låga ljud också, oftast om det är väldigt tyst i övrigt, tex på natten.

Taktila intryck:
Gillar inte att kramas, skaka hand, när någon tar i mig och jag inte är beredd. Är även lite känslig för kläder, tajta tröjor avskyr jag och byxor som är vida nertill. Lappen i byxor/underkläder stör jag mig ofta på också. Tycker det är äckligt att ta i vissa saker, oftast sånt som är fuktigt. Tvättar händerna överdrivet ofta pga det.

Smakintryck:
Lite kräsen, men inte mer än vad som anses "normalt".

Ljusintryck:
Jag är mycket känslig för starkt ljus. Tycker sommaren är ett problem förstås, går - liksom många ovanför har beskrivit - och kisar i ett halvår... Tycker inte om mörker heller. Är nog dock beroende på att jag känner mig oroad när jag skall gå och lägga mig och associerar mörker med dags att sova.
Ljudintryck:
När jag var yngre hade jag jämt sony walkman på högsta volym så snart jag lämnade hemmet. Ägnade under flera år det mesta av min tid till att spela in "blandband" med i princip samma låtar om och om igen. Detta gjordes också oftast på högsta volym. Men med tiden har jag blivit allt mer ljudkänslig. Plötsliga höga ljud och ljud från flera olika källor stör mig väldigt mycket. Jag får ofta be någon ex stänga av ljudet på datorn eller tv:n om de vill prata med mig.
Känselintryck:
när jag var barn var jag mycket störd av detta. min mor var skräddare och jag fick ofta agera provdocka. var det värsta jag visste. tyckte många kläder stacks och skavde. Nu när jag är vuxen klär jag mig alltid i jeans och skjorta vilket inte är något problem för mig. Blir dock fortfarande störd av lappar i kläderna
Tycker också illa om beröring från andra, men jag gillar kramar av dem jag tycker om...
Smakintryck:
Var väldigt petig med mat som barn, har blivit bättre med åren. Speciellt den tiden när jag var som fattigast: har man inte ätit på några dagar är mögligt bröd helt ok... Nu är jag dock mycket känslig för sådant. Får jag för mig att något smakar unket klarar jag inte av att äta det.
Luktintryck:
Är mycket känslig för luktintryck. till och med på den tiden då jag rökte två paket om dan kuncde jag känna doften av mögel på flera meters avstånd. Tycker fortfarande våren är jobbig när alla ruttna lukter kommer i dagen när snön smälter.

Zombie skrev:

Truly skrev:Men jag är tydligen ensam om att känna av mitt blodsocker genom mitt luktsinne. Jag skyller det på min AS!

Tänkte om det kanske kunde vara en form av synestesi?
Nåja...

Annars har man väl blodkärl så nära luktorganet som i det, antar jag? I varje fall i nässlemhinnan. Vet inte om det behöver vara konstigare än så?

Syftar du på att "jag skyller det på min AS" eller min fråga om det kan röra sig om synestesi?

Jag har själv tyckt att det jag upplever med att kunna lukta mig till mitt blodsocker är helt normalt, inget konstigt alls. När läkare har berättat om hur man "ska" känna tecken på en känning (lågt blodsocker) = hunger, oro, darrningar, svettningar, förvirring osv så har jag inte känt igen mig alls i den symtombilden. Det normala för mig är att det luktar tvättsprit (alsolsprit) i näsan och att doften vid riktigt lågt blodsocker sticker långt ned i svalget.

Jag tänkte som du att det förmodligen är något som alla "borde" kunna känna doften av. MEN det är ju tydligen väldigt ovanligt eftersom jag talat med så många diabetiker och ingen förstår eller känner igen det jag berättar om. Därför misstänker jag att det rör sig om min AS, att jag har ett annat (annorlunda sätt) att känna av mitt blodsocker.

Om det rör sig om synestesi vet i sjutton. Det var mest en högljudd tanke. Jag tänkte att eftersom jag både får en doft och en bild av högt samt vid normalt blodosocker (dock ingen bild vid lågt) att det kanske kunde röra sig om synestesi, men som sagt. Jag vet inte.

Truly skrev:Det normala för mig är att det luktar tvättsprit (alsolsprit) i näsan och att doften vid riktigt lågt blodsocker sticker långt ned i svalget.

Googla Ketos /Wiki

Mvh segdeg

Truly skrev:Syftar du på att "jag skyller det på min AS" eller min fråga om det kan röra sig om synestesi?

Synestesin isåfall, men framförallt tänkte jag väl på folks oförmåga eller ovilja att fatta det de inte har upplevt själva eller lärt sig "kan" finnas, och deras tendenser att därför antingen misstro eller mystifiera något som kanske skulle kunna vara rätt enkelt, och så står man där som den leg. kuf man är och börjar kanske tvivla på vad man vet.

Att har man tillräckligt bra luktsinne, och/eller kanske saknar en del av de där utsläcknings- eller bortkopplingsmekanismerna som gör att man slutar känna en lukt som finns där hela tiden (och det finns ju även andra slags sinnesintryck många av oss aspergare aldrig kan "vänja sig vid" som man "ska"), så finns ju de molekyler som bör ge luktskillnaderna nära tillhands.

Sedan vet väl inte jag om det är så, eller någon synestetisk omtolkning av andra intryck (om det var så du menade), eller något tredje.

Segdeg: Man får inte ketoner vid lågt blodsocker om man har diabetes. Eller man kan få det om man äter lågkalorikost under lite längre period, men det kommer inte inom loppet av någon timme som det låga blodsockret tar.

Ketoner tar oftas ett dygn eller mer. Och det vanliga är att det bildas vid för högt blodsocker eller vid (själv)svält.

EDIT: Tack i alla fall segdeg för att du gav mig en annan möjlig lösning!