Jag tycker det är otäckt att resa, kan få riktiga panikångestattacker av att vara långt hemifrån och oroar mig en massa för hur jag skall komma hem igen. Inom Sverige funkar det någorlunda, så länge det inte är storstäder jag skall åka till, men att åka utomlands känns ofta 40% roligt och 60% räligt och ångestladdat, tyvärr.

-Troligtvis är detta en av mina absolut aspigaste sidor.

borta hemskt, hemma bäst!

Både och... Jag tycker det är kul när det händer nya saker, samtidigt så avskyr jag planeringen runt omkring och det tar väldigt mycket energi från mig, men jag hanterar det och jag vill inte låta några diagnoser hindra mig från att göra något.

I år har jag varit i Glasgow, Amsterdam och i Berlin. Senare i år ska jag till Sri-Lanka och Chicago.

Sedan pendlar jag nästan varje vecka fram och tillbaks mellan Göteborg och Stockholm, men det går på rutin mer eller mindre.

Jag inbillade mig länge att jag gillade att resa, men egentligen var det bara till mommo och moffa i Luleå jag tyckte om att resa. Annars ger det mig ångest. Varmt och svettigt, främmande människor, kanske en helt ny kultur att anpassa sig till, massor av grejer man inte får glömma, massor av grejer som kan gå fel...plus att jag alltid får ångest just för att jag är så RÄDD att få ångest. Förr ville jag alltid att resor skulle bli PERFEKTA. Nu har jag insett att de aldrig blir det och att jag faktiskt inte har varit så olycksdrabbad under mina resor. Nu har jag fått höra om benbrott första dagen i London, hela reskassan och alla andra värdesaker stulna ur sovsäcken i Paris, etc, etc...

Själva resandet gillar jag dock. Att glida fram i bil, buss eller helst tåg genom ett landskap medan man lyssnar på musik eller sover. Det är allt annat som är så jobbigt. Däremot är jag en ivrig fåtöljresenär och har hur många böcker som helst om andra länder, vackra städer och exotiska öar. Och visst drömmer jag. Någon gång i framtiden hoppas jag att mamma och jag kan åka till Canada, för det drömmer vi båda om.

Jag vet egentligen inte varför jag tycker om att resa, det är inte så att jag gör något annorlunda när jag är iväg. Jag tycker bäst om att sitta på en pub, käka krogmat och dricka öl ihop med bekanta.

Att besöka museer gör jag mer plikttroget. Jag hyser ett halvt förakt för saker som känns turistigt, fast jag är medveten om att jag är en själv. Jag har stor fascination för skotskrutiga mönster, men det gav mig nästan ångest att gå in i en butik som sålde kiltar och i stort sett allt annat du kan föreställa dig med skotskrutiga mönster när jag var i Glasgow. Känslan var nästan som att gå in i en porrbutik i tonåren och jag undrade om de såg på mig med samma förakt som jag gör när jag ser tyska turister på Drottninggatan i Stockholm köpa fula t-tröjor med älgtryck på. Samtidigt kunde det inte hindra mig från att köpa två skotskrutiga slipsar, två halsdukar och en näsduk.

Fast lika paradoxalt känner jag ett förakt för människor som reser iväg och backpackar och inbillar sig att det de upplever är mer autentiskt.

Kahlokatt skrev:Nu har jag fått höra om benbrott första dagen i London, hela reskassan och alla andra värdesaker stulna ur sovsäcken i Paris, etc, etc...

Passar på att beklaga mig lite... Matförgiftning första dagen i ett stekhett New York är ingen höjdare (usch, vad den staden bokstavligt talat stinker, i alla fall på Manhattan). För den som råkar ut för detsamma kan jag i alla fall tipsa om att toaletterna på Macy's blir renare ju högre upp man kommer. Det vet jag eftersom jag provade mig igenom alla våningarna.

Jag vill så gärna utanför Sverige, är trött och less på detta tråkiga land. Alla jag känner (utom mamma) har varit utanför Sverige utom jag... det suger -.-

Ta båten till Tallinn som utgår från Sthlm, kostar inte så mycket och är ganska trevligt. Ganska billigt land också...

Är inte diagnosticerad, men... jag gillar att resa, så länge det är planerat och förbokat! Man får dissociera lite grann bara, stänga ute jobbiga ljud och människohav. Var i London för inte så länge sedan, hälsade på två nätkompisar som vi även bodde hos! Det var ett äventyr. De var i varje fall inga yxmördare, vi blev behandlade som kungligheter. Gillar att flyga. Tåg kan vara mysigt, men jag kan inte sitta still i flera timmar utan att bli nipprig. Lite ADHD-stänk kanske?

Du vänjer dig.

ragnevi skrev:Ta båten till Tallinn som utgår från Sthlm, kostar inte så mycket och är ganska trevligt. Ganska billigt land också...

Har varken pass eller pengar för nått sånt.

ragnevi skrev:Du vänjer dig.

hur menar du då? Jag har svårt att byta miljö & orkar inte kallprata med de jag reser med ... Men & andra sidan har jag tre småbarn

KaosPrinsessa skrev:

ragnevi skrev:Ta båten till Tallinn som utgår från Sthlm, kostar inte så mycket och är ganska trevligt. Ganska billigt land också...

Har varken pass eller pengar för nått sånt.

Numera räcker det med en internationell legitimation för att komma in i Estland, fast den är inte gratis den heller...

KaosPrinsessa skrev:

ragnevi skrev:Ta båten till Tallinn som utgår från Sthlm, kostar inte så mycket och är ganska trevligt. Ganska billigt land också...

Har varken pass eller pengar för nått sånt.

Du kanske kan söka fondmedel till att köpa ett pass och en resa?

Tintomara Ariadne skrev:

Kahlokatt skrev:Nu har jag fått höra om benbrott första dagen i London, hela reskassan och alla andra värdesaker stulna ur sovsäcken i Paris, etc, etc...

Passar på att beklaga mig lite... Matförgiftning första dagen i ett stekhett New York är ingen höjdare (usch, vad den staden bokstavligt talat stinker, i alla fall på Manhattan). För den som råkar ut för detsamma kan jag i alla fall tipsa om att toaletterna på Macy's blir renare ju högre upp man kommer. Det vet jag eftersom jag provade mig igenom alla våningarna.

Stor risk för överbelastade sinnen i den staden, i synnerhet i kombination med värmen.

slackern skrev:Du kanske kan söka fondmedel till att köpa ett pass och en resa?

Jag har inte ens skickat iväg fondpapprena för datapengar än. Dessutom tror jag inte jag skulle få igenom pengar till pass och resa.

Om lite mindre än en månad ska jag resa till:
ISLAND - 2 veckor.
Färöarna - 1 vecka.

Vi ska bl a på "Midnight Whale Watching" och mycket hiking och biking

Mycket fram och tillbaka, hotel, gästhus, bed & breakfast samt tält. Det här är ett äventyr jag drömt om väldigt länge.

Var i Grekland över nyår 2010-2011. Innan dess hade jag bara varit i Oslo, Norge - en gång.

Lite nervös när planet lyfter, men i övrigt är det lugnt.

Mellanvärld skrev:

Tintomara Ariadne skrev:Passar på att beklaga mig lite... Matförgiftning första dagen i ett stekhett New York är ingen höjdare (usch, vad den staden bokstavligt talat stinker, i alla fall på Manhattan). För den som råkar ut för detsamma kan jag i alla fall tipsa om att toaletterna på Macy's blir renare ju högre upp man kommer. Det vet jag eftersom jag provade mig igenom alla våningarna.

Stor risk för överbelastade sinnen i den staden, i synnerhet i kombination med värmen.

Ja, hu! Jag åker aldrig tillbaka dit, om inte jobbet kräver det. Jag hatar den staden hjärtligt och innerligt, med undantag för de-caf och bagels och en och annan kreativ tjomme man kan stöta på i Central Park - och städerskan som tipsade om att ginger ale hjälper mot magsjukan, och att det finns många fräscha gratis toaletter i varuhusen.

DefinitivtInteAnonym skrev:

v95 skrev:Har varit i södra Frankrike en gång

Har länge velat åka till södra Frankrike. Vilken stad var du i? Hur var det där?

Jag var i Antibes mellan Cannes och Nice. Åk dit om du kan, men hotellpriserna är nog väldigt höga. Vi bodde hos pappas kompis och på så sätt hade vi råd att åka. Maten är väldigt god och du måste besöka marknaden för där säljs färsk frukt. Staden är väldigt vacker och ligger vid havet.

ford skrev:Jag tycker det är otäckt att resa, kan få riktiga panikångestattacker av att vara långt hemifrån och oroar mig en massa för hur jag skall komma hem igen. Inom Sverige funkar det någorlunda, så länge det inte är storstäder jag skall åka till, men att åka utomlands känns ofta 40% roligt och 60% räligt och ångestladdat, tyvärr.

-Troligtvis är detta en av mina absolut aspigaste sidor.

jag ligger inte långt från dig tror jag... tänker att man kan råka illa ut hela tiden, bomber, nån stoppar knark i väskan så man hamnar i ett helvets fängesle , barnen går vilse you name it... hatar att känna så här

mumsisen skrev:

ford skrev:Jag tycker det är otäckt att resa, kan få riktiga panikångestattacker av att vara långt hemifrån och oroar mig en massa för hur jag skall komma hem igen. Inom Sverige funkar det någorlunda, så länge det inte är storstäder jag skall åka till, men att åka utomlands känns ofta 40% roligt och 60% räligt och ångestladdat, tyvärr.

-Troligtvis är detta en av mina absolut aspigaste sidor.

jag ligger inte långt från dig tror jag... tänker att man kan råka illa ut hela tiden bomber, nån stoppar knark i väskan så man hamnar i ett helvets fängesle , barnen går vilse you name it... hatar att känna så här

Känner igen mig där... Bin Ladin dödades samma dag jag åkte hem från London, trodde absolut att de skulle börja kapa flygplan och spränga folk i luften då... För att inte tala om paniken man får när man springer runt på gigantiska flygplatser och måste hitta rätt gate i tid. MEN! Det är bara själva resan från punkt A till punkt B som är jobbig, själva "utforskandet" av nya städer är bara trevligt.

Jag kan förresten tycka att det är väldigt trist (i avsaknad av ett bättre ord) med människor som reser lika ofta som de byter underkläder. De verkar mest se resande som ett nödvändigt ont; man SKALL ha varit i Thailand MINST en gång varje år för att bli accepterad. Eller för att ha någonting nytt att prata om när de träffar sina vänner. De liksom suckar och pustar när de berättar om alla länder de har varit i på senaste tiden. Varför resa om det inte är ett äventyr som man ser fram emot?

Gillar att resa. Ogillar bara långa båtresor. Det beror på benägenhet för sjösjuka samt obehaget i det faktum att man inte finns någonstans att fly, om man inte ska simma väldigt långt. Har specialintresse för järnvägar och även för väginfrastruktur och landskapsgeografi, så resor på land brukar jag uppskatta.

biologic skrev:Jag kan förresten tycka att det är väldigt trist (i avsaknad av ett bättre ord) med människor som reser lika ofta som de byter underkläder. De verkar mest se resande som ett nödvändigt ont; man SKALL ha varit i Thailand MINST en gång varje år för att bli accepterad. Eller för att ha någonting nytt att prata om när de träffar sina vänner. De liksom suckar och pustar när de berättar om alla länder de har varit i på senaste tiden. Varför resa om det inte är ett äventyr som man ser fram emot?

Ja, onekligen.

Jag vill besöka ställen som Island, Färöarna, Grönland, Kanada, Antarktis, Arktis, Mongoliet etc. Mycket obebott, mycket landskap. Ju mindre människor, desto bättre. Skulle väl vara Island som har högsäsong när vi åker. Jag är mycket för landskap, se jorden och mindre för att träffa människor.

Det där med Thailand verkar gravt överskattat. Fast det är klart, det beror en del på var i landet man åker. Som du säger.. Thailand kommer upp väldigt ofta, och det känns lite som en grej vi svenska SKALL ha gjort.