Banzai skrev:Måste nog klargöra vissa saker:

Jag festar inte och jag dricker inte. Jag kan följa med ut med rätt personer, men jag är nykter och jag avskyr fulla killar som stöter på mig. En "festlig" lördag för mig är att åka hem till min väninna, sleva i mig ca 2 liter te (bo på toaletten efteråt), prata strunt, titta på bra eller dålig film och skratta åt henne medan hon får panik i diverse skräckspel. En annan rolig sak är att gå på konsert med rätt musik - där träffade jag en kille som det hade kunnat bli något med, men det rann ut i sanden.

Jag skulle ALDRIG ha ett ONS. Jag är inte pryd eller frigid (snarare tvärtom), men det tar ett tag innan jag känner något för andra människor, inklusive attraktion.

Jag har EN kompis och kanske snart en till. Min bekantskapskrets är med andra ord minimal och sannolikheten att träffa någon via den är obefintlig. Jag har inga gamla killkompisar att ringa upp då jag aldrig haft många vänner och min första av motsatt kön fick jag för något år sedan (vi har tappat kontakten).

Jag har ingen aning om hur jag skulle kunna skaffa en killkompis (hade jag en killkompis så skulle jag kanske inte ha dessa bekymmer) och spela svårfångad. Jag är jag, oavsett situation. Ytterst få gillar det, de flesta tycks jag skrämma på flykten.

Bra skrivet Banzai! Stå på dig och var dig själv och till slut kommer du att finna nån! Believe in the happy ending, som i love mangas ;D!

För tillfället är jag inte på jakt efter nån relation ändå.nu raggar jag efter kompisrelationer.Sen tror jag att ur vänskap kan det växa fram nåt oxå.Så jag hoppas mer på den vägen.

barracuber skrev:

Banzai skrev:

Dunderbar skrev:Dejtingsiter och sådant, har jag aldrig provat själv.
Men den bild jag får av dem, är att de kanske är lite som en djungel av hungriga tigrar (singlar), där alla desperat jagar efter kärleken.

Tyvärr så är det så jag upplever saken också.

Varför tyvärr?

Vad innebär det för dig att de är desperata? Svaret i ditt fall, eftersom du själv letar efter en partner, måste väl bli att det beror på vem det är?

Jag ska inte beskriva en del bilder jag fått skickade till mig, men för mig så tycks vissa på dejtingsajter bara vara ute efter en sak och inget annat. Annars så är det hela situationen som känns konstlad och tvungen, man kan inte bara slappna av och vara sig själv. Svårt att förklara... De vill flirta och jag vill lära känna dem.

barracuber skrev:Handlar det om detta? Antingen är det charmigt/sexigt eller pinsam?

Det beror väl på vad man definerar som "charmigt" och "sexigt". Intelligens och humor är det som ligger i topp när det gäller attraktiva egenskaper tycker jag. Hittills så har jag inte råkat ur för någon som jag tyckt varit pinsam på något vis, bara att de inte varit intressanta (jag tror inte jag förstår frågan om jag ska vara helt ärlig).

barracuber skrev:Hur blir man charmig då? Smink, klädsel, attityd, fasad, "innehåll", alkohol? Vad vet jag.

Hur blir det för de ("stackarna") som inte gillar smink, kläder, attityd, fasad, "innehåll", alkohol? Är de dömda till evigt singleskap`?

Verkar inte bättre än så?

Bror Duktig skrev:Om man är ute efter varaktigt förhållande, så är nog spel, svåråtkomlighet, visa sig från en annan än sin rätta sida, dåliga idéer.

När jag träffade min man som jag nu har varit ihop med i 13 år, så larvade vi oss mest, och var helt oss själva. Inget tillgjort "dejtande" utan vi var mest i garaget och mekade med min Duett eller Novolette, eller ute på MC (jag började övningsköra för MC då när jag träffade honom). Och så åkte vi på diverse spelningar med rockabilly och western swing som vi gjorde även innan.

Ha sex tidigt eller ej, har nog olika betydelse för olika förhållanden/blivande förhållanden och det finns ingen regel som gäller i alla lägen. Men ragga på krogen och ha sex på fyllan samma natt, leder nog inte ofta till varaktiga förhållanden. Och absolut inte att köra med olika spel och göra sig till (till något man inte är).

Klokt inlägg och något jag redan följer (det är väl därför jag tycker det är klokt ). Tyvärr så tar inte mina intressen mig ut i världen på samma sätt.

PelleVångman skrev:Bra skrivet Banzai! Stå på dig och var dig själv och till slut kommer du att finna nån! Believe in the happy ending, som i love mangas ;D!

Antingen det eller så blir det lassot.

Tintomara Ariadne skrev:

Banzai skrev:Det gör jag inte och jag vet ungefär vilken personlighet han ska ha; problemet att de få jag träffat inte har varit intresserade av mig.

Det ordnar sig! Jag kan inte tänka mig annat. Du verkar ju jättetrevlig, ser bra ut och är både smart och rolig.

Det var snällt sagt (inte för att syftet med tråden är att få bekräftelse, men det var snällt ändå).

Banzai skrev:

Tintomara Ariadne skrev:

Banzai skrev:Det gör jag inte och jag vet ungefär vilken personlighet han ska ha; problemet att de få jag träffat inte har varit intresserade av mig.

Det ordnar sig! Jag kan inte tänka mig annat. Du verkar ju jättetrevlig, ser bra ut och är både smart och rolig.

Det var snällt sagt (inte för att syftet med tråden är att få bekräftelse, men det var snällt ändå).

Och väldigt trevlig och ödmjuk

Jag har fått mina via internet och gemensamt intressen. Eller en var inte så, fast det var mer nyfikenhet från min sida och vi hade inget som skulle kunna kallas direkt förhållande.

Nr 1. mammas kyrka (den som enbart var nyfikenhet för mig)
Nr 2. Helgon.net (började snacka om skräckfilm)
Nr 3. rollspelschatt
Nr 4. rollspelschatt
Nr 5. ungdomar.se (jag retade honom och han mig, sen började vi prata om Japan)

Det är hur det går till för mig. Internet och nått gemensamt att snacka om. Om inte mamma tvingar mig att snacka med den yngste killen i en församling

Banzai skrev:

Tintomara Ariadne skrev:

Banzai skrev:Det gör jag inte och jag vet ungefär vilken personlighet han ska ha; problemet att de få jag träffat inte har varit intresserade av mig.

Det ordnar sig! Jag kan inte tänka mig annat. Du verkar ju jättetrevlig, ser bra ut och är både smart och rolig.

Det var snällt sagt (inte för att syftet med tråden är att få bekräftelse, men det var snällt ändå).

Håller med (om du orkar med mer snällhet ). Efter att ha sett dina bilder fattar jag inte att killarna inte flockas runt dig!

Kan bara hålla med alla som ger dig goda betyg.. utseendet inget fel på och du verkar rolig och trevlig på alla vis. Upp med självförtroendet och ut och jaga... det finns massor av killar som gärna blir jagade också.

Banzai skrev:

biologic skrev:Sök på alla ställen där nördar uppehåller sig! Kan vara vilken sorts nörd som helst; tågnörd, rollspelsnörd, tv-spelsnörd, sci fi-nörd.... De dras i varje fall till mig. Tror att det är enklare att skaffa pojkvän om man är tjej och nörd, vi är inte så många till antalet, så därför blir vi attraktiva. Personligheten blir viktigare än utseendet.

Och där kom den sociala fobin in ja. Jag vill inte knalla in på något "nördhangout" (hur det nu ännu skulle se ut - paradiset?) själv och jag vet inte om jag kan lura med mig min väninna på något åt det hållet heller.

Sheyens tips var annars bra, här finns det ju trevliga singelkillar. Angående den sociala fobin så, jo, jag har samma problem och förstår dilemmat. Du måste inte knalla in någonstans bara för sakens skull, börja på någon nördig kurs med något av dina intressen i fokus? Ibland måste man tvinga sig; jag vet att det är enormt svårt och ångestladdat i många fall, men det kan ge utdelning. Du kanske får bra kontakt med någon ganska omgående om du har hittat "rätt" ställe. Föreningar och internet är bäst.
För mig har det varit så att jag har kunnat prata med blivande pojkvänner som om jag hade känt dem i flera år, fast vi bara träffats några timmar - just eftersom vi har haft så mycket gemensamt. Det kan vara intressen, livssituation o.s.v, men det har funnits något där redan från början.
Nu låter det som om jag har haft hundratals killar, så är inte fallet, men... du borde inte ha några problem att hitta någon. Fördelaktigt utseende och trevlig personlighet.

/biologic, som lite halvrelaterat till ämnet kan meddela att hon nyss såg Pemer i Outsiders - visste inte ens att han varit med.

Jag har samma problem, fast flickvän då.
När jag läser "Relationer och Samlevnad" på Flashback (där NT's för övrigt skriver om vardagsproblem) så blir jag totalt överväldigad och att jag inte har en jävla chans. Tåget gick för typ 10-13 år sedan då man "skulle" lära sig hela det här med att intressera motsatt kön - och jag står kvar på stationen.

Det är inget fysiskt fel på mig egentligen och jag har faktiskt provat saker istället för att vara bitsk och negativ: bland annat har jag varit medlem på datingsite i nästan ett år, gått ut på krogen med kompisar ibland, festat osv.

Och för varje år som går så försvinner min tro och jag kommer närmare och närmare insikten att partner, det är inte för alla... speciellt inte om man har detta handikapp.

Lite oschysst att kapa din tråd såhär och jag har väl inga egentliga tips till dig eftersom jag är minst lika "lost" själv när det kommer till det här

Deadly_nightshade... Titta aldrig någonsin på Flashback som ett rättesnöre. Aldrig. Dels flödar bullshiten där, dels vill alla hävda sig (tuppfäktning) och för det tredje är det ej relevant för ditt liv att andra följt ett annat schema. Du har fortfarande massor av tid att finna partner(s). Se på de som skaffat barn vid 18-20... Jag är väldigt glad att jag var ~30 när vi fick vårt. Det är inte bara ett enormt ansvar utan omvälver och stöper om hela resten av livet. Det ät underbart men inte för alla.

Iaf.. Jag kände precis som du, och för ca 3 år sedan satt jag där också. Hade aldrig haft flickvän. Begrep inte hur jag skulle kunna få någon. Det händer med lite tur och om man är öppen. Du måste inte jaga eller stressa. Jobba på självsäkerheten.

Och nej.. det s.k. "tåget som lämnat perrongen" finns inte! Det är snarare ett torg med tandemcyklar för utlåning. En del cyklar ihop resten av livet, andra kommer tillbaka och byter partner för att de inte trampat i takt... Huvudsaken är, det finns alltid människor på och kring torget som längtar efter någon att cykla med.

Jag antar att det här kunde vara något: http://sv.wikipedia.org/wiki/Spelet_:_en_intr%C3%A4ngande_analys_av_raggningsexperternas_hemliga_s%C3%A4llskap

En bok om hur man plockar upp folk(?).

Jag och min sambo träffades via aspergerforum. Vi var först bekanta -> vänner under en längre tid. Efter det gick vi igenom något av det mest verkliga och svåra vi gjort. Nu bor vi tillsammans och det är en dröm.

Innan det var jag i princip sexuellt inaktiv och emotionellt frånvarande vad gäller andra människor i hela 5 år.

Det här är det enda förhållandet jag lyckats med. Jag är under intrycket att det som har mest chans är bekantskap -> vänskap -> kärlek. Det finns en fundamental tillit och hängivenhet med när en romans uppstår mellan två nära, bästa vänner. Då framför allt mellan två människor som platsar i kategorin "Annorlunda".

Jag letade inte efter någon. Jag och Boxie fastnade för varandra, men i början antog jag att hon var en man. Hon förstod mig, och hon hade fastnat för min musiksmak. Skälet till att jag hängt på musikforum sedan 2002-2003 var för att finna någon som kände som jag, som förstod vad jag pratade om och upplevde musik som något essentiellt. Boxie och jag slutade skriva efter en stund, eller snarare.. Jag försvann och skrev inte tillbaka. Hon tog upp kontakten igen, sedan träffades vi, och vi växte fram till bästa vänner. Därifrån var resan tuff, lång och bland det mest verkliga jag upplevt.

Jag fann inte kärleken. Det var en händelse efter en annan som ledde fram till att jag mötte Boxie. Jag gick aldrig in för att finna kärleken - trots att jag tänkt och önskat en väg att finna den.

I slutändan tror jag det handlar om att man inte siktar in sig på kärlek; man utgår inte ifrån att det ska leda fram till ett förhållande bara för att man träffar någon attraktiv. Men när möjligheten ligger som en buffé på silverfat, då gäller det att "våga" riskera en hel del inom sig.

Min broder sa: "Det finns inga gränser när det gäller kärlek". Då tänker jag han menade HUR kärlek uppstår. Att om man har chansen, och båda är säkra på saken - whatever it takes.

Ett liv. En chans. Om man inte har något att förlora, då har man allt att vinna.

Jag vet inte. Men det är så jag ser på det nu för tiden. En klyscha gör det inte mindre sant.

Banzai skrev:Lasso? Båtshake? Listigt konstruerade fällor med en snygg blondin/brunett/annan hårfärg som lockbete? Hur gör man?

Är det vanligt att kvinns kastar lasso efter pojkar?
Hur lär man sig då att identifiera jaktmarkerna? Så att man kan "bara råka" komma ivägen.

kullan skrev:Men är inte sex en förlängning av det känsloliv man delar med sin partner?

I bästa fall ja.
Risken finns också att sex är det som tar död på en relation.
Eller att relationen dör utan sex.

Devil skrev:Många män är tävlingsinriktade och gillar att jaga. Så ett tips är att skaffa en killkompis och spela svår.

Jag tror det är få kvinnor som vill vara en pris-pokal.

Tänker ju direkt på fruar från Thailand. Vet inte om det går att handla hem dylika män därifrån. Men kanske värt att kolla upp.

Kan kanske vara intressant att lära nån svenska språket och svenska seder. Fast smaken är som baken.

treeman skrev:Tänker ju direkt på fruar från Thailand. Vet inte om det går att handla hem dylika män därifrån. Men kanske värt att kolla upp.

Tror hellre att jag handlar en man från Japan

KaosPrinsessa skrev:

treeman skrev:Tänker ju direkt på fruar från Thailand. Vet inte om det går att handla hem dylika män därifrån. Men kanske värt att kolla upp.

Tror hellre att jag handlar en man från Japan

Lycka till med deras stolthet

KaosPrinsessa skrev:

treeman skrev:Tänker ju direkt på fruar från Thailand. Vet inte om det går att handla hem dylika män därifrån. Men kanske värt att kolla upp.

Tror hellre att jag handlar en man från Japan

Värt att försöka om det är det damen vill.


Samurajsvärdsviftande coolingar är coola!

treeman skrev:

KaosPrinsessa skrev:

treeman skrev:Tänker ju direkt på fruar från Thailand. Vet inte om det går att handla hem dylika män därifrån. Men kanske värt att kolla upp.

Tror hellre att jag handlar en man från Japan

Värt att försöka om det är det damen vill.


Samurajsvärdsviftande coolingar är coola!

Något som den här snubben kanske?

DIProgan skrev:Lycka till med deras stolthet

Nja jag har haft och har flera japaner som är intresserad av mig. Givetvis skulle jag då flytta dit eftersom det är något jag har drömt om sedan jag var liten.

Börja spela World of Warcraft. Det är som att skjuta fisk i en tunna, du kommer kunna välja och vraka bland massor av killar som dyrkar marken du går på. Alla tjejer jag känner (utom en som är så blyg att hon inte pratar med NÅGON) som spelar WoW har hittat minst ett ragg, oftast flera. Till och med JAG var tillsammans med en 8 år yngre undead warlock från Oslo ett bra tag. Idiotsäkert!

Egentligen tror jag att själva "jakten" kan skrämma iväg ev kandidater.så därför jagar jag inte heller.