Miche skrev:

MsTibbs skrev:* Hur kul är det att titta på match utan att heja på endera?

Hur kul är det att titta på match???

+1

Men curling är lite roligt att titta på. Spelarna ser så skojiga ut.

Ha ha, just det har jag faktiskt tittat på.

När det gäller ESC så tycker jag det är kul att titta på.

Att jag hoppas på att det går bra för Sverige är helt enkelt för att jag hört låten flera gånger förut och därmed automatiskt känner igen den och också har sett och läst om artisten. Man får liksom en större känsla för honom/henne då. Mina patriotiska känslor gör att jag vill att omvärlden ska tycka att vi gör bra populärmusik i Sverige. Men musik är fredligare än idrott. Jag känner ingen illvilja mot andra länder, och har inte hört att segrar/förluster i ESC lett till slagsmål och misshandel.

Generellt förstår jag mig inte på landskamper, men jag kan inte svara på om detta är något som kan relateras till Aspergers.

Lite OT möjligtvis, men när jag själv idrottade på nationell nivå, utgick alltid omgivningen från att jag som tävlingslicensierad, även var intresserad av idrott i allmänhet förutom den egna disciplinen. Detta var ett inkorrekt antagande som hela tiden krävde fördjupande förklaringar från min sida till den ofta oförstående omgivningen av idrottsaktiva, detta då jag endast är intresserad av ett fåtal idrotter och i övrigt är nära nog helt ointresserad. Exempelvis läser jag inte sportdelen i tidningen. Detta "specialiserande" kan nog relateras till Aspergers.

Vidare så hade själva tävlingsmomentet som sådan en mycket marginell effekt på mig. Jag ville givetvis försöka utvecklas inom mitt idrottsutövande men min dragningskraft till tävlingssammanhang var svag, utan följde mer med som en "naturlig del av idrotten". Jag kunde till exempel vara mer nöjd med ett träningspass än med en SM-medalj runt halsen. Under tävlingssammanhang ville jag mest avklara mitt uppdrag för att få åka hem och fortsätta utöva min idrott i en mer trivsam miljö. Jag kunde inte "tända till" och "ladda" något mer än vanligt bara för att jag befann mig i en miljö med andra personer s.k. motståndare. Jag såg dessa "motståndare" som medtävlande och själva tävlingsmomentet upplevde jag mer som något som kan förklaras som en "gemensam träning". Vet inte om det ovanstående kan relateras till Aspergers.

Landskamper.

Sportintresserade håller ofta på ett eller flera olika lag som de mer eller mindre identifierar sig med.
"- Jag och laget är ett."

Förlorar laget, landslag eller ett lag från lingonligan i fotboll, så uppstår lidande.
"- Jag har förlorat."

Vissa slår då sönder fönsterrutor, andra slår ner supporters från andra laget, en del gråter, en del tänker bara men nej.

Människor har ofta ett stort behov att identifiera sig med en "grupp". De gör sig själva och gruppen lika med ett. Händer nåt "gruppen" händer det dom. Egots komplicerade mekanismer. Mänskliga egot strävar efter att bli mer beständigt och större. Ju mer egot identifierar sig med desto "större och bättre" känner sig egot i människan. Det dumma är att ju mer man identiferar sig med, desto mer risk för lidande blir det troligtvis.

Att inte identifiera sig med något alls, inte ens sin kropp, kan göra en helt fri från lidande och ens förmåga att orsaka andra lidande.

★★★ Nobody, a road away from pain ★★★

Miche skrev:

earlydayminer skrev:Det är väl en kul grej istället för krig.

Förstår inte vad det är för kul med att förstöra för andra och misshandla folk...

Euhöhm. Hm. Nej? Det gör inte jag heller. Fast idrottsmänniskorna verkar trivas med det och upplever nog inte att de förstör för varande, och vad jag vet sker misshandel väldigt sällan av idrottsmännen själva. Huliganer är en annan fråga. Utgår ifrån att det är vad du syftar på. I andra landskamper som ESC verkar det tämligen få huliganer.

Tintomara Ariadne skrev:Hm... Earlydayminer kanske syftade på landskamper i största allmänhet, när de sker i "positiv anda", inte på det som stått i de närmaste inläggen före...

Ja, just precis.

Tintomara Ariadne skrev:Jag har överhuvudtaget alltid känt mig illa till mods när människor hyllar den egna gruppen (som om var och en bara tillhörde en grupp, dessutom). Det sker så ofta på bekostnad av andra.

1+

som ny på forumet tycker jag det är enormt roligt att se sådana här typer av diskussioner! Det är ju sådant här jag alltid funderat över själv! Det är ju ren logik, varför ska man heja på ett lag man inte har något att göra med annat än att man kommer från samma land? Dock har jag efter flera år kunnat acceptera detta och t.ex. börjat se fotboll för att det helt enkelt är roligt och att det känns skönt att vara lite patriotisk och heja på någonting även fast det strider mot min egen logik.

Känner att ska man vara så himla logisk hela tiden så finns det inte så mycket (iallafall inte för mig) som är roligt

Välkommen till forumet!

Gustovich skrev:Känner att ska man vara så himla logisk hela tiden så finns det inte så mycket (iallafall inte för mig) som är roligt

Du har nog en poäng där.

Gustovich skrev:Känner att ska man vara så himla logisk hela tiden så finns det inte så mycket (iallafall inte för mig) som är roligt

+ 1

När jag kan koppla bort logiken brukar jag ha väldigt roligt.

Förresten, välkommen till forumet!

Har aldrig förstått grejen med sport och att heja på sitt eget land. Varför är det så viktigt? Jag kollar aldrig på sport, det är meningslöst tycker jag. Men om nån frågar så brukar jag säga att jag hejar på ett annat lag än Sverige, bara för att vanligt folk blir förbannade Brukar kolla på schlager-festivalen men hejar aldrig på Sverige. Oftast tycker jag Sveriges låtar i tävlingen är urdåliga jämfört med andra länder!

Håller med många här. Tävlingsinstinkt existerar inte i min värld. Kan inte förstå varför man hejar just på dem som är blå och gula (eller röda och vita i mitt hemland), när det andra laget kanske är objektivt bättre... Vem är lilla jag för att avgöra att det ena laget är mera värt än det andra...
Minns en sak min mamma sa om fotboll en gång: "Kan inte förstå att ett helt gäng vuxna karlar springer runt hela stora fotbollsplanen efter en liten fjantig boll och tar det på största allvar..." Kan inte låta bli att hålla med henne...

Jag har alltid varit en fanatisk tittare under fotbolls-VM och EM, men det är för att fotboll i mina ögon kan vara en riktigt vacker sport, med snygga mål. Det är mycket mer finesser än i hockey... har alltid tyckt att hockeykillar ser ut om michelingubbar på isen...

Jag gillar i och för sig bäst när Sverige inte är med, helt enkelt för att den bäste i landslaget, Zlatan å ena sidan hålls tillbaka och gnälls på när han tar för sig, och å andra sidan blir utskälld när han inte är det.

Vår jantelag blir ofta mycket tydlig när det kommer till Zlatan och det stör mig.