Howdy.

Ensamjobb, ni vet. Jobb där man inte jobbar i ett lag, där alla ska lägga sig i vad alla andra gör. Ett jobb där ingen kan komma och skrika över att jag sopade för hårt där, eller för snett där, trots att golvet är rent som bara den.

Vill ha ett jobb där jag enbart behöver ta skit från min chef. Där det är mitt problem vad jag gör och inte. typ som långtradarchaufförer. Saker du gör kan påverka andra, jaa. Men ingen sitter i hytten och gnäller på dig över hur du sitter i stolen eller äter din macka över ratten.
Ett "sköt dig själv så länge jobbet blir perfekt gjort - jobb"..

Har någon ett sådant? Hur fick du det?
Vet någon förslag på sådana?

Det beror helt på hur din Asperger är tror jag. Jag har jobbat som väktare, och det var ett riktigt ensamjobb att sitta upp på nätterna på öde ställen. Å andra sidan, om det händer något och du blir utsatt för konflikt, rån eller liknande så måste du ju kunna agera vetttigt och ta otroligt mycket ansvar just där och då, på en gång. Ensam.

Och ibland är man flera, då behövs samarbete. Men det är ytterst sällan man jobbar fler än 1 å ett ställe.

Vilka krav måste man uppfylla för att jobba som vakt/väktare?

Jag är skolvaktmästare och jobbar för det mesta själv. Det är ett jobb jag fick via AF och som är anpassat utifrån min asperger på så sätt att ingen får komma och rycka i mig. Istället får de skriva upp i block vad de vill ha åtgärdat och så gör jag det efterhand.

annikaj68 skrev:Jag är skolvaktmästare och jobbar för det mesta själv. Det är ett jobb jag fick via AF och som är anpassat utifrån min asperger på så sätt att ingen får komma och rycka i mig. Istället får de skriva upp i block vad de vill ha åtgärdat och så gör jag det efterhand.

Vilket bra jobb.

Krav för att jobba sm väktare:
Utbildad väktare (det får man efter anställning).
Kunna ta egna initiativ - gripa folk tex. Du ska kunna vittna i rätten, bevisa att du har gjort rätt. Du ska vara trovärdig.
Lite kunskaper i juridik, får du på utbildningen.
Klara av att ta stora beslut som att tex agera vid hot alldeles ensam, kuna veta när du ska kalla på förstärkning.

Jag kör truck. Det är helt ok. Jag får en lista på saker som de vill ha och så hämtar jag dem helt enkelt. Eller tvärt om när jag får saker som ska stå på rätt ställe i lagret så ställer jag dit dem. Simpelt och självständigt.
Inte direkt det jag hade hoppats på efter ett liv där alla trott att jag skulle bli någon läkare eller fysiker.. Men vad fan..

Det finns alltså jobb där man slipper vara expert på att ta människor..
Där man faktiskt kan få sköta sig själv, slippa bråka och diskutera och förklara sig hela hela tiden..
Kul att ni svarade.. Det ger hopp

Göran Persson kallade sig ensam. Bill Gates verkar ensam. M.m.

jag arbetar i kommunen på ett äldreboende i 25 år. Sen blev jag sjukskriven för fibromyalgi, och gick sjukskriven i 3.5 år. Sedan fick jag inte vara sjukskriven längre för försäkringskassan. Så efter ett tag så arbetade jag som timvikarie i barnomsorgen. Kommunen tipsade mej om att det fanns en tjänst på ob-omsorgen jag sökte den och fick den. Det vara mycket ensamarbete, ibland var vi två eller tre. Iallafall så gick dom andra och klagade till chefen att jag inte var så social att dom fick ta diskutionerna med föräldrarna. Och att jag var glömsk. Efter det så har jag varit sjukskriven för depression, nu har chefen kommit med ett förslag om jag vill arbeta på dan istället och jag måste bestämma mej den här veckan hur jag ska göra. Det är svårt när man har känt sej kränkt. Är det någon av er andra som har hafft svårigheter på arbetsplatsen.

Jo, jag jobbade på Blocket. Det var förvirrande. Sen fick jag sparken. A-kassa/sjukskrivning sen dess.

Själv hade jag enorm tur. Detta hände innan jag fick min diagnos:

Efter flera misslyckade försök med studier (förbannade grupparbeten hela tiden...) och många byten av handläggare på Arbetsförmedlingen så fick jag tillslut en handläggare som tyckte att jag skulle prata med deras psykolog. Hon bedömde att jag hade en depression och de satte mig i något rehab-program där jag fick praktik på ett mindre företag.

Jag trivdes bra med uppgifterna och var för det mesta ensam för de andra är oftast ute på olika uppdrag. Sen när de kom tillbaka så lämnade de av insamlat material till mig så sammanställer jag det och håller ordning på kontoret.

Dock kände jag mig utnyttjad eftersom jag gjorde gratisjobb åt företaget så jag ville försöka en gång till med studier. Då visade det sig att företaget verkligen ville ha kvar mig så jag har fått anställning här nu. Ibland är chefen inne på kontoret när jag kommer på morgonen och går igenom dagens uppgifter men oftast ligger det bara en lista på skrivbordet. Helt perfekt!

Det enda jag kan tycka är lite jobbigt ibland är när det ringer kunder och jag måste svara i telefonen, så ibland låter jag telefonsvararen ta det.

Hoppas du hittar något arbete du trivs med.

Jag jobbade i lag normalt, varannan vecka förmiddag o varannan eftermiddag. Men så frågade min chef om jag ville jobba natt själv. Visst, det var nog det bästa som hänt på jobbet. Han visste att jag kunde allt på arbetsplatsen o litade på mig.

O visst, jag skötte arbetet jättebra (jaja, en del kanske minns min "destroyer-tråd", men det gjorde jag på dagtid). Men satt o fikade med folk från andra avdelningar.

Sen har jag också jobbat som väktare, eller bara gjort praktiken på en månad mellan utbildning 1 o 2. Det var tråkigt. Bara gå runt o kolla till ställen.

Kul att läsa ditt första inlägg, Silverlaine, en riktig solskenshistoria! Att chefen anställde dig tyder ju verkligen på att han är nöjd och att du gör jobbet på ett bra sätt.

Välkommen hit förresten!

Jobba som spärrvakt på någon lugn tunnelbane- eller pendeltågsstation i Stockholm är perfekt om man inte vill ha någon chef eller arbetskamrater. Man jobbar sina pass och har lite interaktion bara när man blir avlöst men för det mesta får man rå sig själv. Jag kan satsa min nästsista krona på att AS är vanligare bland spärrvakter än genomsnittsbefolkningen. (av egen erfarenhet)