Jag är orolig för min framtid.

Hej, jag är en kille på 21 år och har alltid varit lite annorlunda.
Jag har sedan barnsben alltid legat före i utvecklingen och intelligensmässigt jämfört med andra. Jag har alltid varit väldigt intensiv i mina intressen.
Har heller aldrig riktigt förstått mig på ordet småprata och förstår mig helt enkelt inte på vanliga människor. Det känns som om att jag är begränsad och varje gång ska utföra något så bryter jag mig loss ifrån kedjor runt omkring mig som tvingar in mig i gamla repetiva saker.

Skolan var ett helvete för jag orkade inte göra något, såg ingen mening med att utföra arbete om man ändå ska hålla på med tråkigt skit i resten av livet. Har haft flickvän men gjorde slut med henne utan anledning. Det känns som om att jag är något annat än människa. Inte med superkrafter osv. utan mer på det emotionella planet. Jag ser saker som andra inte ser och förstår saker i låtar som andra inte förstår, typ. Svårt att förklara.

Jag är duktig på att måla, ett tag var det bara att teckna. Då skulle jag teckna 24/7, jag t.o.m tecknade på jobbet och ritade med barnen för att kunan få teckna. Ett tag var det pokemonbilder, hockeybilder, måla, Warhammer, Rollspel, ja allt möjligt. När jag är inne i mina perioder stänger jag av allt runtomkring mig och hamnar i min egen zon. Som om man är någon annanstans.

Jag kan inte åka tåg, jag kan inte åka buss längre. Jag kan inte umgås socialt och ens tanken om att gå på fest gör mig nervös. Jag menar så som samhället ser ut så kanske det kommer någon och sticker ner mig på väg till festen. Jag är rädd för förändringa, tycker att det är jobbigt när saker inte är som de brukar.

Ja, listan kan göras lång. Vad jag än har så begränsar det mig rent livsmässigt. Min mor förstår mig inte längre, ingen förstår mig. Jag blir fullproppad med piller av psykmottagningen eftersom att dom anser att min världsbild är fel och att jag har haft en psykos. Men jag har inte haft någon psykos, jag ser fortfarande världen på ett väldigt pessimistiskt sätt. Jag skriver en bok om min världsbild. Funderat på något i George Orwell anda. JAg har även kommit på en helt
egen seriefigur som jag plockat ihop och försökt göra en serie av men tänkte använda den som cover för min bok som handlar om human nature och hur jag ser människan

Här är min skateboardperiod t.ex

http://www.youtube.com/user/snurikarvi?feature=mhee

Hej, känner igen mig! Just nu är det datorn som är viktig för mig. Kan sitta och surfa hur länge som helst och stänger av allt annat. Men jag klarar av att åka buss, fast det är läskigt. På vilket sätt kan du inte med buss och tåg?

Det låter som om det skulle kunna vara asperger, utifrån det du beskriver. En psykos (även om du inte hade det) utesluter inte att man kan ha asperger också. När livets krav blir omöjliga att leva upp till kan man mycket väl hamna i en psykos.
Har du bett att få göra en neuropsykiatrisk utredning?

Japp, de anser att jag har en psykos eftersom att jag hävdar att människan liksom djuret består av energi som omvandlas till arbete och drar paraleller mellan George Orwell's Animal farm och arbetslivet samt hierarkin som råder.

Aha, så man får inte ha egna åsikter, för då har man en psykos.

Hur har det sett ut för dig med vänner?
Och hur brukar samspelet med andra människor vara/bli?

svartamolnet skrev:Aha, så man får inte ha egna åsikter, för då har man en psykos.

Hm.....Då måste jag ha ett flertal psykoser dagligen för åsikter har jag.

Idag så blev min plastfar arg, skrek, härjade och blev tokig då bad jag honom kontrollera sig, då fick man ett håll käften ungjävel med dina dumma kommentarer tillbaka.

Vid din ålder kan du söka dig ett eget boende så du slipper ifrån dina föräldrar. Om du har diagnos så är myndigheterna skyldiga att hjälpa dig till ett eget boende om du begär det, i det boendet ska du kunna få så pass mycket stöd att du kan klara av att bo själv.