specialintressen ska det stå


Moderator: Skrev ut ordet i rubriken.

jag har nog mest psykologi men det varierar om nån tex vill ha reda på nåt så kan jag lugnt sitta i timmar för att leta upp alla fakta om just det de frågat om

Allt inom textilt konsthantverk intresserar mig.

Nu: Psykiatri

Tidigare: Polisen, hästar, dinosaurier, politik, Asperger, media, Michael Jackson...

TV-spel, datorspel, pärlplattor, musik, färggenetik, sjukdomar, böcker.

MsTibbs skrev:Nu: Psykiatri

Tidigare: Polisen, hästar, dinosaurier, politik, Asperger, media, Michael Jackson...

ha ha michael jacksson känner jag igen i mig när han hade dött satt jag timmavis & letade efter om han kanske ändå kunde leva la ner hur mkt tid på det som helst

Släktforska, läsa, mytologier, hundar.

Som barn:
- astronomi

Som äldre tonåring och fram tills 23-25 år (och sedan senare också, men inte som främsta intresse då):
- fordon, speciellt veteranfordon. Mekande och körande.

Från 23 år:
- hundar. Kynologi, etologi, beteendevetenskap (hund), "symbiosmodellen". Relation människa/hund (utan stelt rang- och dominanstänkande à la den vederlagda hönshackkycklingsmodellen), träning utan traditionella metoder där inbaning och straff och negativ förstärkning är så vanligt. Blev ju chockad när jag började på jaktkurser med min setter, men gick utbildningar för HUNDutbildningsgruppen.

Sedan hände annat som gjorde att mina intressen är rätt så kortvariga men intensiva, samt att jag så fort jag märker att jag rycks med, måste tänka "nej, det här får jag inte tillåta mig". Så nu för tiden så är väl det närmaste man kan komma, mitt intensiva sätt att bete mig på när det dyker upp något som jag måste fixa (om jag rycks med) och mitt sätt att prata om saker som intressrar mig för tillfället.

Jag har inga direkta specialintressen. Jag har haft, men i vuxen ålder är det mest "informationssökande" som är det som jag håller på med. Jag läser alltså mycket om allt möjligt. Hör jag någon tala om något så måste jag ta reda på mer om det. Jag söker på nätet och läser allt jag kommer över. Sedan när jag inte hittar mer då går jag till biblioteket. Och är ämnet tillräckligt intressant läser jag ännu mer om det genom att skicka efter andra böcker från större bibliotek.

Ofta är det mesta tillräckligt intressant, så det blir mycket läsning. Men det skulle jag inte kalla specialintresse eftersom ämnena kan variera så pass markant.

Så jag anser inte att jag har några specialintressen. Hos mig är det i form av "oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner och ritualer" som AS visar sig.

Mitt första stora intresse var nog akvariefiskar. Jag lärde mig allt om dem och akvariets lexikon lästes flitigt. Jag hade akvariefiskar i över tio år.

I tioårsåldern fick jag en kanin, så då blev det nästa stora intresse. Alla kaninböcker på biblioteket lånades hem och jag tränade hoppning med dem.

När jag var tolv fick jag min första katt, som vi sedan behöll två ungar efter. Svartamolnet blev nu kattexpert.

Sedan, från 15 års ålder, blev det hundar jag ägnade mig åt intensivt i ett antal år. Jag har fortfarande hundar, men ägnar mig inte intensivt åt hundträning som jag gjorde tidigare, utan nu är de mest familjehundar. Min 12-åriga dotter börjar tycka det är kul med hundträning nu, så hon brukar träna lite lydnad och konster med den minsta hunden.

När mitt psyke började krångla, med depression m.m. från 20-årsåldern, så blev psykiatri intressant. Jag läste en hel massa om depression och borderline (som de var inne på att jag kanske hade).

Under en period höll jag på ganska mycket med decoupage, för några år sedan.

Ett tag fastnade jag i att spela Sims 2 på datorn, men det gick tack och lov över ganska fort. Snacka om meningslöst slöseri med tid!

Hästar har blivit mitt största intresse de senaste åren och vi har numera två hästar. I familjen finns också tre hundar och tre katter. Djur är det enda intresset som jag aldrig tröttnar på! Jag gillar också att odla bär och frukter i trädgården, fast det är inget specialintresse egentligen, eftersom det inte är något jag ägnar mig intensivt åt. Jag gillar bara att äta bär och frukt.

3-10 Djur ffa hästar och böcker. Läste konstant.
10-14 Tidsepoker, 1800-tal
14-18 Subkulturer, Suede, 60-talskultur, litteratur
18-22 Språk (även sedan ungefär 13)
22-24 Buddhism (delvis kvar)
24-28 Autism, psykiatri (psykiatri aktivt sedan tidigare, men inte lika intensivt)
28 - nutid Starcraft 2


Gemensam nämnare för alla intressen är att jag alltid varit bokslukare, och sedan internet blev allmäntillgängligt hemma läste jag massivt på nätet. Jag har också alltid skrivit,men min poesiproduktion varierar mycket.

Tror inte jag har några specialintressen. Jag är inte besatt/ägnar mig enbart åt någonting. Några "vanliga" intressen jag har är: djur, förhistoriska djur, arkeologi, samla på spel/anime-prylar, manga/anime och

Nefarious skrev:TV-spel, pärlplattor, böcker.

Jag har intressen för en del saker som alltid verkar funnits där som bara sker:
Tex ser jag på anime, asiatiska draman, spel, teknik, hälsa och motion. Men jag skulle inte säga att något det är direkta specialintressen utan mer något lika naturligt såsom de som har tv (jag har ingen tv) har som vana att sätta på tvn om kvällarna..

..men om jag verkligen skulle säga ett specialintresse så skulle man kanske säga att IT, dvs informationsteknologi och allt rörandes naturvenskap oavsett område är mina verkliga specialintressen.
De är som droger för mig. Det går inte att få nog och det kan verkligen verkligen sluka hela mitt väsen när jag väl engagerar mig i det.
Det kan räcka med jag börja läsa eller någon berättar om något. Jag vill ha mer och mer och mer..

Det påstås att tjejer med AS ofta har "vanliga" intressen, men med starkare intensitet än hos NT.

Just nu: droger (nootropics, halluciongenics, psychalelics, osv) även psykiatri går nog lite under samma intresse, eftersom det är intressant att veta hur olika droger spelar in på hur vi upplever saker och vice versa, filosofi, musik (fast musik har nog alltid varit mitt special intresse)
Tidigare: savage garden, grekisk och romersk antik, titanic, Australien, formel 1 (McLaren stallet).

Främst japansk kultur (lite av den mer klassiska kulturen men främst populärkultur/subkultur) och det övernaturliga. Mitt stora intresse för den viktorianska eran och rokoko går i vågor. Sen gillar jag även att skapa saker, främst broderi, måla/rita och scrapbooking.

Läsning, men har länge varit intresserad av psykologi (främst olika sorters diagnoser).

Men läsning är mitt specialintresse. Att läsa är som att meditera för mig, går ofta helt in i boken (om den är bra, vill säga).

Det känns ganska jobbigt att svara, för jag har haft så många och de har tagit så mycket energi.

Olika slags tamdjur, ett i taget; dinosaurier, elefanter, astronomi, stenåldersmänniskor, grekisk mytologi, ord, folksagor, drömmar och sömn, miljön, solidaritetstänkande, antikens historia, Alexander den store, Einstein, C.J.L. Almqvist, kroppsspråk, Jungs teorier om arketyper och det kollektiva undermedvetna, psykologi i största allmänhet, språk, filosofi, religion, människan som kulturvarelse, psykiatri, npf, hur människor tänker, kaos och ordning, meningsskapande, hur vi ramar in kommunikationen, livsberättelser, "mutual help"-communities, desorientering, konfabulation, sci-fi, teater, musicerande, teckna porträtt (väldigt sällan nu för tiden)...

Jag har säkert glömt hälften.

Jag undrar var ni drar gränsen som gör att det räknas som "special" och inte bara ett vanligt intresse? Under min utredning definierade de det som ett uppslukande intresse som konkurrerar ut andra intressen och hindrar en från att göra det man egentligen borde och dessutom är svårt att avbryta.

Fruitcake: Jag håller med. Mina intressen är fanatiska. Jag har också andra intressen som inte är fanatiska, de kallar jag inte specialintressen. Jag tecknar/målar och skriver mycket, men det är inte fanatiskt. Inte heller förhörsteknik, hundar eller Slagsmålsklubben.

Jag mämnde bara de jag har nu (coh de har funnits med mer eller mindre större delen av livet), men annars har jag haft andra specialintressen med. Jag håller oftast påå med en sak extremt passionerat ett kort tag för att sedan tröttna på det.
Men några tidigare specialintressen har varit: Arkiv X (då var jag fullkomligt besatt), dinosaurier, bygga med lego, Jet Li, tulpaner, medeltiden, Dragonlance.... ja det var de jag minns nu. Har just vaknat så är seg i huvudet

Mina fanatismer har avlöst varandra och har periodvis totalt uppslukat mig och konkurrerat ut allt annat - då ett intresse i taget. Sedan kan de leva kvar som ett vanligt intresse när de inte längre uppslukar mig så totalt.

Det varierar ganska mycket mellan vad jag känner, tycker och allt.
Just nu är det väldigt mycket Doctor Who <3.
Har älskat serien i många år men det går upp och ner hur besatt jag är.

Annars är det mycker som fortfarande hänger kvar och ligger i brakgrunden hela tiden såsom:
Subkulturer/populärkultur, 60-tal, 70-tal, Britpop och andra brittiska musikstilar, Storbritannien, Aspergers, fotografi, Egyptens historia, cannabis, psykologi, musik, språk (speciellt engelska), aliens, rymden, konspirationsteorier, kläder (speciellt klänningar), Australien, Titanic, kost (LCHF och hur kroppen fungerar)...

Kan säkert fortsätta ganska länge. Blir väldigt besatt och speciellt vad gäller band och tv-seier. Har varit besatt av ett stort antal band för att sedan tvärt sluta lyssna på dem.

Angelic Fruitcake skrev:Jag undrar var ni drar gränsen som gör att det räknas som "special" och inte bara ett vanligt intresse? Under min utredning definierade de det som ett uppslukande intresse som konkurrerar ut andra intressen och hindrar en från att göra det man egentligen borde och dessutom är svårt att avbryta.

Så definerar jag mina "specialintressen", eller som min kära väninna brukar säga; "Du blir så fanatisk jämt" och hon tyckte jag skulle nämna det i ett CV att jag blir "fanatisk" eller "besatt", vilket jag inte tyckte var så bra att ha med.