Hej alla !
Min dotter på snart 10 år fick diagnosen Asperger för ca 3 månader sedan .
Vi har tidigare gått hos BUP , jag ensam och även tilsammans med min dotter.
Min dotters pappa och jag separerade för ca 4 år sedan och han är inte det minsta
Intresserad av hur våran dotter mår , därför har jag gått ensam till BUP .

Jag bor med sambo våran gemensamma dotter på 1,5 år samt min 10 åriga dotter.
Det är ALLTID bråk hos oss , från att min äldsta dotter kommer hem från skolan tills
Hon går och lägger sig . Hon blir arg över minsta lilla . Hon lyssnar inte på mig överhuvudtaget.
Ber jag henne att borsta tänderna säger hon nej ber jag henne tvätta händerna före maten
Säger hon nej , är det dusch dag så blir det ett utbrott på över en halvtimme innan hon kommer
In i duschen. Jag har provat schema vilket funkade väldigt bra men nu vägrar hon ha schema ,
Hon hatar schema å tänker inte göra d som står. Inga kläder duger för dom är obekväma på något sätt
Jag väntar på kallelse till asperger center men antar att det tar tid. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig mot henne ??? Hon säger bara emot:( jag talar alltid om i god tid vad vi ska göra , jag pratar lugnt och försöker
Ha tålamod men tillslut orkar man inte behövde nog mest skriva av mig tror jag .

har du frågat henne vad hon vill och inte vad du vill? =) ett litet tips

Jess79 skrev:[...]asperger center[...]

Jag hoppas du inte menar asp center?

Hej!

Min son fick diagnosen Aspergers syndrom för ca 6 månader sedan. På BUP blev vi (han) erbjuden medicinering och sedan dess har han lugnat sig betydligt. Innan var det ett rent helvete här hemma bitvis. Mycket kvar dock för vår del. Han funkar inte i skolan bland annat. Retar syrran så fort det blir dötid och han inte vet vad han ska göra. Ofta svårt för att spontant göra saker, utan det mesta måste planeras innan. Har tittat en del på alternativen specialklasser/skolor för elever med Asperger, där en del av undervisningen ligger på hur man fungerar socialt med andra människor.

Citte

Jagers skrev:har du frågat henne vad hon vill och inte vad du vill? =) ett litet tips

hon svarar att hon inte vet om jag ställer den frågan. Säger inte jag åt henne att duscha eller borsta tänder så gör hon inte det alls.

Meppe skrev:

Jess79 skrev:[...]asperger center[...]

Jag hoppas du inte menar asp center?

Jo jag menar aspergercenter.

"Vet inte" är ett bra uttryck, har man använt några gånger Så slipper man förklara sig.

Prata mer med henne.

Hundralappen skrev:"Vet inte" är ett bra uttryck, har man använt några gånger Så slipper man förklara sig.

Prata mer med henne.

Hon har väldigt svårt för att förklara vad som är jobbigt och det säger hon själv . Tro mig , jag har försökt att prata med henne men det är tyvärr inte så lätt

Hon kanske har trotssyndrom också och inte bara aspergers? Kanske BUP kan ge dig råd om hur man hanterar det?

svartamolnet skrev:Hon kanske har trotssyndrom också och inte bara aspergers? Kanske BUP kan ge dig råd om hur man hanterar det?

Nejdå, sån var jag med när jag var mindre.

Hon hatar sig själv sitt liv hon hatar allt säger hon. Hon är en ängel i skolan och borta det är hos mig hon är värst . Ja jag får kontakta BUP igen , tyckte inte att dom kunde hjälpa sist men alltid värt att prova igen . Tack för alla svar.

Du kanske kan be att få prata med någon annan på BUP? Jag har själv träffat på folk på BUP där jag bor som varit helt oförstående för våra problem, så blir det någon mer gång ska jag be att få prata med någon annan.

svartamolnet skrev:Du kanske kan be att få prata med någon annan på BUP? Jag har själv träffat på folk på BUP där jag bor som varit helt oförstående för våra problem, så blir det någon mer gång ska jag be att få prata med någon annan.

Ja jag funderar på att byta kontakt på BUP . Han är jätte trevlig och försöker hjälpa men det går inte så bra tyvärr

Hundralappen skrev:

svartamolnet skrev:Hon kanske har trotssyndrom också och inte bara aspergers? Kanske BUP kan ge dig råd om hur man hanterar det?

Nejdå, sån var jag med när jag var mindre.

Verkar vara ganska vanligt, ja. Själv var jag raka motsatsen dock.

varför tror du hon fungerar bra i skolan och inte hemma?

Torsdag skrev:varför tror du hon fungerar bra i skolan och inte hemma?

Jag tror inte utan jag vet att det är för att hon känner sig trygg hemma och kan vara sig själv .

Jess79 skrev:Jag väntar på kallelse till asperger center men antar att det tar tid. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig mot henne ??? Hon säger bara emot:( jag talar alltid om i god tid vad vi ska göra , jag pratar lugnt och försöker
Ha tålamod men tillslut orkar man inte behövde nog mest skriva av mig tror jag .

Håller med dig om att det kan vara bra att få skriva för nödvändig distans, har dottern nå'n möjlighet att kanske få beskriva sin vilja och vad hon känner i skrift, inte som en önskelista som skall uppfyllas, mer som underlag och ökad förståelse för alla inblandade(även den av bristande intresse Fadern) . Om det går bra i skolan och hon inte har stöd där, kanske det tar alla hennes krafter i anspråk, det är ju mycket som händer i ett barns utveckling + omgivning,

även om det går bra i skolan, så tyder det på att det just den signalen som skiljer pojkar och flickor åt (pojkar hörs och syns tyligare med sitt ofta tillåtna "det är ju pojkar"). Hur går det med läxor?

Mvh segdeg

segdeg skrev:

Jess79 skrev:Jag väntar på kallelse till asperger center men antar att det tar tid. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig mot henne ??? Hon säger bara emot:( jag talar alltid om i god tid vad vi ska göra , jag pratar lugnt och försöker
Ha tålamod men tillslut orkar man inte behövde nog mest skriva av mig tror jag .

Håller med dig om att det kan vara bra att få skriva för nödvändig distans, har dottern nå'n möjlighet att kanske få beskriva sin vilja och vad hon känner i skrift, inte som en önskelista som skall uppfyllas, mer som underlag och ökad förståelse för alla inblandade(även den av bristande intresse Fadern) . Om det går bra i skolan och hon inte har stöd där, kanske det tar alla hennes krafter i anspråk, det är ju mycket som händer i ett barns utveckling + omgivning,

även om det går bra i skolan, så tyder det på att det just den signalen som skiljer pojkar och flickor åt (pojkar hörs och syns tyligare med sitt ofta tillåtna "det är ju pojkar"). Hur går det med läxor?

Mvh segdeg

Jag satte mig ner tillsammans med henne så fick hon tala om vad som är jobbigt . Det gick väldigt bra och punkterna blev 1. Ingen förstår 2. Alla är irriterade på mig 3. Ingen lyssnar 4. Jag blir distraherad när jag gör saker och då blir folk irriterade på mig. Det känns hemskt att veta att hon känner så. Jag lyssnar på henne men jag antar att jag inte alltid svarar det hon vill/ förväntar sig . Läxor går bra när det är läs eller skriv läxa. Matten går åt skogen. Jag sitter bredvid henne och måste tal för tal intyga att det är rätt. Hon har väldigt svårt för matte .

Tack Jess79

Det är ju snart sommarlov? Hur ser det ut för er, går det att uttrycka gemensamma planer?

Mattematik är ju väldigt abstrakt och kan vara väldigt resurskrävande för den som inte lärt sig koderna, och det skulle kunna vara önskvärt att skolan ger stöd av en specialpedagog allternativt beroende av hur mycket du eller pappan är roade av ämnet, själva kan sätta er in i den undervisning som skolan tillhandahåller, och i det senare fallet se vad hennes svårigheter består av.

Mvh segdeg

segdeg skrev:Tack Jess79

Det är ju snart sommarlov? Hur ser det ut för er, går det att uttrycka gemensamma planer?

Mattematik är ju väldigt abstrakt och kan vara väldigt resurskrävande för den som inte lärt sig koderna, och det skulle kunna vara önskvärt att skolan ger stöd av en specialpedagog allternativt beroende av hur mycket du eller pappan är roade av ämnet, själva kan sätta er in i den undervisning som skolan tillhandahåller, och i det senare fallet se vad hennes svårigheter består av.

Mvh segdeg

Hur menar du med att uttrycka gemensamma planer?

Hon får extra hjälp med Matten i skolan. Hon går tillsammans med 2 klasskompisar till en "hjälp" lärare. Det funkar bra och hon trivs med att gå dit . Där ber hon om hjälp när hon behöver:) Jag ska till hösten prata med läraren och höra om hon varje matte lektion får gå till hjälp läraren. Nu går hon bara dit vissa matte lektioner.

@ Jess79

Min ide eller tanke, bygger på att ett sommarlov är långt för vilken 10-åring som helst men att förutsägbarheten om innehållet skulle kunna vara ett ämne, för att avleda till försoning när det blir för jobbigt.

Det blir ju ett uppehåll med dem rutiner och krav som skolan stått för.

Skall hon vara hos sin biologiska Pappa?I så fall när och hur mycket? Skall han ha semester? Skall ni ha semester (du och din nya familj)? Om du är hemma med lillan? skall din dotter vara hemma med dig då? Skall ni resa. Barn i den här åldern brukar kunna uttrycka sin egen vilja och ovilja ganska väl. Finns där plats för gemensamma planer på utflykter, bad, träffa släkt och vänner? För oss vuxna är sommaren kort, för kort. För en 10-åring är sommaren ...

Skall tillägga att jag inga barn har och att det var länge sedan jag själv var barn, heller ingen diagnos, är ganska ny på forumet, och det jag skriver får du ta för vad det är värt... men har läst en del inlägg och av dem att döma ingenting omöjligt om än inte lätt.

Tycker ändå att det låter mycket positivt med skolan och dem planer du har för hösten.
Men nuläget? Finns det någon stund som du är bara hennes, en stund som är er?

Vill förtydliga mig med att jag inte menar att dotter'n på något vis har ansvar för några
gemensamma planer, men att det kanske går att spinna vidare på dem punkter ni gemensamt kom fram till.

Mvh segdeg

segdeg skrev:@ Jess79

Min ide eller tanke, bygger på att ett sommarlov är långt för vilken 10-åring som helst men att förutsägbarheten om innehållet skulle kunna vara ett ämne, för att avleda till försoning när det blir för jobbigt.

Det blir ju ett uppehåll med dem rutiner och krav som skolan stått för.

Skall hon vara hos sin biologiska Pappa?I så fall när och hur mycket? Skall han ha semester? Skall ni ha semester (du och din nya familj)? Om du är hemma med lillan? skall din dotter vara hemma med dig då? Skall ni resa. Barn i den här åldern brukar kunna uttrycka sin egen vilja och ovilja ganska väl. Finns där plats för gemensamma planer på utflykter, bad, träffa släkt och vänner? För oss vuxna är sommaren kort, för kort. För en 10-åring är sommaren ...

Skall tillägga att jag inga barn har och att det var länge sedan jag själv var barn, heller ingen diagnos, är ganska ny på forumet, och det jag skriver får du ta för vad det är värt... men har läst en del inlägg och av dem att döma ingenting omöjligt om än inte lätt.

Tycker ändå att det låter mycket positivt med skolan och dem planer du har för hösten.
Men nuläget? Finns det någon stund som du är bara hennes, en stund som är er?

Vill förtydliga mig med att jag inte menar att dotter'n på något vis har ansvar för några
gemensamma planer, men att det kanske går att spinna vidare på dem punkter ni gemensamt kom fram till.

Mvh segdeg

Hej !
Vi har landställe i skärgården där vi är mycket på sommaren
Det går inte att planera in något med hennes Pappa tyvärr , han tar henne när det passar honom .
På landet funkar det bättre , vi har en STOR studsmatta som min äldsta tjej älskar . När hon får utbrott där så verkar hon liksom hoppa av sig , så efter 20 min på studsmattan är det lugnt igen. På landet är allt lättare , vet egentligen inte varför . Vi är ju bara där men hon kan bada åka båt och bara vara vilket hon gillar.
Men d där med planering och framförhållning när det gäller att träffa sin pappa funkar inte .

@ Jess79

Hej!

Det här låter i mina öron toppen, Studsmatta att få manövrera sig i balans på, bad och båt behöver sommaren vara så mycket mer?

Jo jag vet, livet stannar inte upp för det. När det gäller den biologiska pappan så är det väl ingen lösning att avkräva honom större ansvar för det som skulle vara mycket bra och viktigt för din dotter, iaf ändrar det inte din situation i nuläget, går det att hålla dotter'n utanför
den irriterande nyckfullheten med en oförutsägbar far? Det är ändå betydelsefullt att han gör det han gör, att han finns.

Och det är väl här jag undrar om det t.ex. går att skapa vidare på din dotters behov av förutsägbarhet dvs att även om den biologiska fadern inte bidrar så väl till den, så är det ändå positivt att din dotter är så trygg att hon vågar utmana dig i vardagens bestyr, missförstå mig inte nu med att jag tycker att det här är bra för er.

Din dotter växer, och även om hon tar mycket nu så kommer det stunder då hon ger, försök då,
med det som kan vara svårt, att bara få vara.

Skriv mer, det finns här på forumet många erfarenheter upplevda liknande dina, även om det är ett öppet forum, så går det att skriva allmängiltigt men ändå personligt för bästa frågor och svar, gissar att det är en process att förkovra sig i dotterns diagnos, vet inte men tror att det finns frågor som söker svar.

Mvh segdeg

segdeg skrev:@ Jess79

Hej!

Det här låter i mina öron toppen, Studsmatta att få manövrera sig i balans på, bad och båt behöver sommaren vara så mycket mer?

Jo jag vet, livet stannar inte upp för det. När det gäller den biologiska pappan så är det väl ingen lösning att avkräva honom större ansvar för det som skulle vara mycket bra och viktigt för din dotter, iaf ändrar det inte din situation i nuläget, går det att hålla dotter'n utanför
den irriterande nyckfullheten med en oförutsägbar far? Det är ändå betydelsefullt att han gör det han gör, att han finns.

Och det är väl här jag undrar om det t.ex. går att skapa vidare på din dotters behov av förutsägbarhet dvs att även om den biologiska fadern inte bidrar så väl till den, så är det ändå positivt att din dotter är så trygg att hon vågar utmana dig i vardagens bestyr, missförstå mig inte nu med att jag tycker att det här är bra för er.

Din dotter växer, och även om hon tar mycket nu så kommer det stunder då hon ger, försök då,
med det som kan vara svårt, att bara få vara.

Skriv mer, det finns här på forumet många erfarenheter upplevda liknande dina, även om det är ett öppet forum, så går det att skriva allmängiltigt men ändå personligt för bästa frågor och svar, gissar att det är en process att förkovra sig i dotterns diagnos, vet inte men tror att det finns frågor som söker svar.

Mvh segdeg

Jag tycker det låter som om du kan en hel del Har du erfarenhet av asperger , autism?
Allt det du skriver är precis så man ska vara vet det för att jag har i 12 år jobbet med barn med autism . Men här hemma står jag som ett frågetecken helt plötsligt all min kunskap försvinner när jag är hemma .