Hej, det är så att jag har ett problem.

Just nu går jag första året på högskolan, läser en utbildning som jag tycker är ganska intressant. Problemet är att jag är så extremt skoltrött att jag funderar på att hoppa av, just nu är det inte säkert att jag kommer att flyttas till tvåan, pga. dåliga studieresultat. Eftersom jag inte är särskilt social av mig har jag inte fått några bra kompisar, vilket är psykiskt påfrestande (det är inte så att någon är dum eller så, har bara haft problem att hitta min plats).

Nu till det stora problemet, vad ska man göra istället? Jag har inte direkt någon bra utbildning, gick Natur (vilket är den största anledningen till min utbrändhet), saknar körkort och orkar inte försöka ta det, har ingen arbetslivfarenhet att tala om. Har läst alla behörighetsgivande kurser som går att läsa, därför är inte folkhögskola aktuellt även fast jag tror att skulle trivas där. Mina föräldrar blir heller inte glada om jag hoppar av, de påstår att det inte finns några jobb och vill att jag iaf ska ha någon inkomst så att de slipper försörja mig helt och hållet. Vill inte heller vara utan inkomst. Är rätt så duktig på matematik, läser en kurs i det nu men vet inte om jag jag kommer klara den pga. motivationsbrist.

Har funderat på KY-utbilding. Hur är det där och är det lätt att på jobb?

Historia eller samhällskunskap på högskolan har jag också funderat på, är dessa utbildningar "slappa" och är det lätt att få jobb efteråt?

Har absolut ingen lust att gå i daglig verksamhet, känns som man är förlorad om man gör det.

Skulle vara tacksam för hjälp.

Om du verkligen är extremt skoltrött och inte orkar mer så är det väl bra att
överväga hoppa av tillfälligt. Ta ett studieuppehåll.

Eftersom du tycker den utbildninen du läser är "ganska intressant" så ger jag dig
ett råd att läsa vidare på den sen när du orkar. Vet inte hur "studieuppehåll" funkar
nuförtiden dock. Regler och så.

Kan inte ge råd om vad du ska göra om du hoppar av utbildningen.

Om du inte är motiverad nu kan det hända att du blir det senare så jag tycker att du i så fall ska försöka avbryta utbildningen när terminen är slut med så lite rest som möjligt så att du inte förlorar dina studielånsmöjligheter tills du är mer motiverad. Man bör inte heller slösa bort dessa på utbildningar som man är omotiverad för.

Undvik DV för allt smör i Småland.

Fortsätt istället att söka info om olika studier och studieformer, fast det kanske är bäst att fråga folk som är inne i universitetssvängen?

Bjäbbmonstret skrev:Om du inte är motiverad nu kan det hända att du blir det senare så jag tycker att du i så fall ska försöka avbryta utbildningen när terminen är slut med så lite rest som möjligt så att du inte förlorar dina studielånsmöjligheter tills du är mer motiverad. Man bör inte heller slösa bort dessa på utbildningar som man är omotiverad för.

Klokt svarat, tycker jag som undervisat en del på universitet. Och nej, det är inte lätt att få jobb efter att ha läst historia och samhällskunskap. Högskoleutbildningar är verkligen ingen garanti för att få arbete, men om man läser sådant som man är intresserad av tror jag att chanserna blir betydligt bättre. Och att få jobb utan högskoleutbildning är inte heller lätt precis. Har du diagnos? I så fall har du rätt att få någon form av extra stöd, t.ex. förlängd tentamenstid och studiehandledning. Hör dig för med din studievägledare eller liknande! Universitetets/högskolans växel bör kunna hjälpa dig att hitta rätt. Om du inte har diagnos kan du ändå vända dig till din lärare om han eller hon är vettig, och höra dig för om du kan få extra tid på dig med uppgifter och liknande. Med mig som lärare skulle detta inte vara något problem, men jag har förstått att det kan vara väldigt olika.

Jag tycker att du skall börja med att vända dig till studenthälsan och beskriva din situation. Jag vet inte hur det ser ut på din studieort, men studenthälsan brukar vara bra på att hjälpa studenter som av olika anledningar lever under stor psykisk press. Jag fick själv mycket god hjälp av studenthälsan under min studietid; utan den hade jag gått under. Studenthälsan brukar också ha god kunskap om ekonomiska konsekvenser av olika beslut. De känner till systemen och vet hur studenter kan hamna i kläm på olika sätt. Mig hjälpte de att slippa detta.

Vad gäller det sociala kanske det finns någon lämplig studentförening som skulle kunna passa dig. På universitet och högskolor finns så många olika slags människor att åtminstone jag upplever att det där är lättare än på många andra ställen att hitta någonstans där man passar in, även om man som jag ofta känner sig väldigt udda. Jag gick med i en studentteatergrupp. Där vimlade det av särlingar som jag kände mig bekväm med. Studielivet kan erbjuda en väldigt kuf-tolerant miljö. Nu menar jag inte att just du skulle vara en kuf, utan i det fallet syftar jag helt och hållet på mig själv.

Sjukskrivning och soc tills du kommer på det.

Kan meddela att både relationen med klassen och studieresultaten har förbättrats, nu känner jag mig mer motiverad att gå färdigt utbildningen, känns som det bästa valen för tillfället. Vad som händer efter utbildningen återstår att se.

DefinitivtInteAnonym skrev:Kan meddela att både relationen med klassen och studieresultaten har förbättrats, nu känner jag mig mer motiverad att gå färdigt utbildningen, känns som det bästa valen för tillfället. Vad som händer efter utbildningen återstår att se.

Låter bra!!

Jag är i samma sits... Måste klara ~40 hp tills i augusti... Wish me luck

Hundralappen skrev:Jag är i samma sits... Måste klara ~40 hp tills i augusti... Wish me luck

Hihg5 och hoppas du lyckas!!!!!!

Kanske stennailade den jag hade idag *HOPPAS!*

Hundralappen skrev:Jag är i samma sits... Måste klara ~40 hp tills i augusti... Wish me luck

Lycka till Hundris det fixar du.

Hundralappen skrev:Jag är i samma sits... Måste klara ~40 hp tills i augusti... Wish me luck

Hoppas det går bra. Lycka till!