Jag glömmer aldrig ett ansikte, i princip minns jag sådant som jag ser.
Ser jag ett foto, så känner jag igen personen.

MEN, jag kan inte projicera en bild av ansikten framför mig.
Bara några minuter efter att jag inte längre ser personen så är det omöjligt att framkalla en bild av ansiktet Det blir bara en formlös massa med hårfärg och kontur.
Detta gäller även på min familj, jag kan inte framkalla bilder av hur familjemedlemmarna ser ut, trots att vi bor ihop sedan flera år.

Jag undrar då, hur är det för er?

Jag kan rita upp en bild i huvudet av människor jag har träffat ofta utan problem. Ögonfärg är däremot en detalj som jag har extremt svårt att minnas, även för min närmsta familj.

Däremot händer det (ofta?) att jag inte känner igen folk när jag träffar dem utanför deras "kontext", t. ex en granne nere på stan.

Här är ett test som kanske kan vara av intresse:

ansiktsminne-test-t20337.html?hilit=ansiktsminne

Ska testa när jag kommer hem. Tack för länken.

Jag kommer ihåg ansikten någorlunda bra. Det är väl användbart.

Jag är som TS, glömmer inte ett ansikte och känner igen personer när jag ser dem, men kan inte heller framkalla en bild av dem i huvudet.

Jag är väldigt dålig på att komma ihåg namn.
Men ett ansikte glömmer jag aldrig.

Ibland kan jag sitta t ex på ett tåg.
Se en person som jag känner igen....säger till mig själv att bara låta det vara..gå inte fram och säg "hej, jag känner igen dig", till personen.
...har gjort sådant förr...vet om att det blir inte bra av det...

Men, efter ett tag kan jag inte hålla mig.
Går fram, säger "hej, jag känner igen dig", till personen.
När jag har sagt det förstår jag att det kanske inte var det smartaste jag kunde gjort.
Personen tittar på mig och svarar artigt "jaha"
Sedan kommer det där problemet med att jag inte kommer ihåg namn eller när jag träffade den här personen.

....men jag minns ansiktet....*skrattar*

Jag är inte bra på att komma ihåg ansikten är i det närmaste ansiktsblind.
Däremot är andra hyfsat bra på att känna igen mig och det har hänt mig ett otal gånger att vad jag tror är vilt främmande människor kommer fram till mig och hävdar att vi känner varandra.
Jag är inte heller den som kan rädda mig ur sådana situationer så jag brukar nog se ganska skeptisk och förvirrad ut när det händer.

Trådar om ansiktsblindhet:

nan-mer-som-har-svart-att-komma-ihag-manniskor-t12510.html

ansiktsblindhet-prosopagnosi-t585.html

identifiera-folk-pa-haret-ansiktsblindhet-t141.html

ansiktsblind-sa-har-kanns-det-t16774.html

mitt-barn-kanner-inte-igen-ansikten-ansiktblindhet-t8283.html

Även om jag känner igen en del när jag träffar dem, så har jag svårt att visualisera dem i minnet. Jag skulle vara världens sämsta vittne!

Ett namn säger mig inte mycket men får jag ett ansikte på namnet då minns jag oftast vem det är.

Jag har svårt att känna igen ansikten. I as-utredningen ingick ett sådant test och det gick skitdåligt för mig.
Brukar ha svårt att hänga med i tv-program/filmer där många personer är likadant klädda (ex. uniform, kostym).

redtroll skrev:Jag glömmer aldrig ett ansikte, i princip minns jag sådant som jag ser.
Ser jag ett foto, så känner jag igen personen.
MEN, jag kan inte projicera en bild av ansikten framför mig.
Bara några minuter efter att jag inte längre ser personen så är det omöjligt att framkalla en bild av ansiktet Det blir bara en formlös massa med hårfärg och kontur.
Detta gäller även på min familj, jag kan inte framkalla bilder av hur familjemedlemmarna ser ut, trots att vi bor ihop sedan flera år.

Jag undrar då, hur är det för er?

Jag är exakt likadan. Jag har svårt att göra en KORREKT rekonstruktion av ansikten. Men minnet för ansikten verkar evigt, även när ansikten är åldrat. Mycket underligt.

Minns detaljer väl, men om detaljerna är förändrade kan ansiktet bli svårare att minnas direkt.

Jag har rätt så svårt att minnas ansikten, måste träffa personen 3-4 ggr först innan jag kan känna igen samma person ute på stan. Det händer ibland att någon hejar på mig och jag inte vet vem det är. Dels för att jag inte har ögonkontakt med folk när jag är ute, dels för att det kan vara någon jag nyss lärt känna som jag ännu inte känner igen. Jobbigt men inte mycket att göra åt det...

Taxus skrev:Brukar ha svårt att hänga med i tv-program/filmer där många personer är likadant klädda (ex. uniform, kostym).

Haha det känns igen. Brukar ta mig halva filmen innan jag börjar se skillnad på karaktärerna! En av anledningarna till att jag tycker bättre om tv-serier.

Jag måste oftast träffa folk flera gånger innan jag känner igen dem. Det kan bli väldigt pinsamt ibland.

Helt hopplöst att känna igen ett ansikte, träffade en kvinna en gång i månaden i två år, fick till slut för mig att det var samma kvinna jag blev döförälskad i när jag dansade med henne på en fest, fick dessutom, senare för mig att det var samma kvinna, som sommarjobbade på samma ställa där jag reparerade maskiner.
Gjorde ett klantigt försök att bli klok på om det var den kvinna jag tänkte och tände på.

Numera blir jag dock inte klok på om det var samma kvinna, om man lider av prosopagnosi, är det helt omöjligt att förstå om jag bara inbillad mig eller inte.

+1 på vad VeganGeekGirl och Taxus skrev..

om jag kopplar ihopa en färg eller ett specifikt klädesplagg med personen (efter att dom känt igen mig) så kommer jag ihåg hela situationen, vad vi pratat om, vad vi gjort och var vi var.

annars så måste personen vara exceptionellt intressant, vilket känns lite taskigt mot folk jag inte kommer ihåg (men det vet ju inte dom iofs) men ja, färger och mönster hjälper, har människan på sig samma kläder kommer jag ofta ihåg dom.

heh.. en klassisk historia; vi hade inflyttningsfest i mitt kollektiv och en jag kände rätt väl kom dit med en kompis å jag gick fram helt artigt, sträckte fram handen och presenterade mig, fick till svar; jo.. vi har träffats, på 'den festen'.. och vi hånglade..

Jag känner igen mig jätteväl i trådstarten. (Även om jag nog skulle kunna framkalla bilder av hur mina nära familjemedlemmar ser ut)

Otroligt intressant att det finnas de som upplever det likadant, undrar varför det är på det viset ?

En mardröm hade varit att behöva hjälpa till med en fantombild för polisen om jag hade bevittnat ett brott, (däremot hade jag säkert med lätthet känt igen personen vid en vittneskonfrontation.)

Jag minns namn för det mesta. Jag minns ansikten ganska ofta. Jag kan nästan aldrig få ihop rätt namn med rätt ansikte, om det inte är någon jag träffat ganska ofta och börjat lära känna.

Har träffat människor som säkert klassas som kändisar i andras värld. I min värld är de människor jag inte riktigt kan placera om jag sett dem förut, vart i så fall och om jag eventuellt kan minnas ett namn. Förvirrande, lite småjobbigt och frustrerande.

Jag har väldigt svårt för att känna igen ansikten. Brukar oftast vara så att jag känner igen en person jag träffat men kan inte komma ihåg vilket sammanhang jag känner igen denne ifrån.

Jag hade 91% på vilka ansikten jag sett förut (92% är medel) och 59% rätt på vilken grupp (68% medel). Inte så illa pinkat för att vara jag. Kanske hjärnträningsprogrammet jag använt haft effekt i alla fall. Fast förutsättningen för att jag ska komma ihåg ansikten är förstås att jag tittar på dem ordentligt, irl gör jag ofta inte det.

Jag har väldigt svårt för ansikten och har svårt att minnas de och känna igen de och så. Tex känner jag fortfarande inte igen min psykologs ansikte trots att jag haft henne i ca 1,5 år. När pappa rakade av sig skägget så kände jag inte igen honom förens han började prata.

Jag har gått förbi min syster på stan utan att stanna och hälsa för att hon hade klippt sig och färgat håret. Så jag är riktigt kass på ansikten. Där emot minns jag annat jag ser bra och kan få fram bilder av ställen jag varit på en gång för flera år sedan och minnas i princip exakt hur stället såg ut. Men skulle jag gå till det stället nu skulle jag bli förvirrad eftersom det med största sannolikhet skulle ha förändrats på det stället. Därför jag hatar när folk rör mina prylar för då måste jag bygga upp min mentala bild på nytt igen.

Jag har ganska bra ansiktsminne, tror jag. Men däremot tittar jag inte de jag talar med i ögonen särskilt mycket, så det är möjligt att jag har fel. Däremot minns jag aldrig namn, hur mycket jag än försöker göra det.

Namn minns jag sällan med, tog lång tid innan jag kunde mina familjemedlemmars alla namn. Ser aldrig folk i ögonen heller.

KaosPrinsessa skrev:Namn minns jag sällan med, tog lång tid innan jag kunde mina familjemedlemmars alla namn. Ser aldrig folk i ögonen heller.

Måste träffa folk i månader för att komma ihåg namnen!