Debbido skrev:Undrar hur och var man ser hur åldrarna på oss som är här? Ser inte att det framgår av profilen?

Du råkade nämna att du hade en vuxen son. Ensamflickan säger ju att hon är 35 och jag är ett år yngre än Pemer...

Bjäbbmonstret skrev:

Debbido skrev:Undrar hur och var man ser hur åldrarna på oss som är här? Ser inte att det framgår av profilen?

Du råkade nämna att du hade en vuxen son. Ensamflickan säger ju att hon är 35 och jag är ett år yngre än Pemer...

Och hur gammal är Pemer?
Min son är 27, shit, snart 28! Han har en relation, som inte funkar så bra. Han får liksom känna att det inte är riktigt okey att ha autistiska drag. Men det är det ju. Allt är ju okey. Det gäller bara att hitta rätt tjej.

Förresten , min son är verkligen sanslöst vacker! (Finns fler som tycker)

Debbido skrev:Men i Holland ha de sexsamariter....dee ee kanske ingen dum idé???? Va?

Schyhhhh! Inte så högt, då får du skäll av vissa ... jag talar av erfarenhet

Debbido skrev:Det gäller bara att hitta rätt tjej.

Problemet ligger väl bl.a i att det går 10 AS-killar på varje AS-tjej...

Debbido skrev:Och hur gammal är Pemer?
Min son är 27, shit, snart 28! Han har en relation, som inte funkar så bra. Han får liksom känna att det inte är riktigt okey att ha autistiska drag. Men det är det ju. Allt är ju okey. Det gäller bara att hitta rätt tjej.

Farbror Pemer/Lille Anders ska fylla 40 i år... *sucka*

Så man börjar själv bli mer och mer *för gammal* för tjejer som kan tänkas dela hans dröm om att börja med familj och barn.

Men än ger jag inte upp den tanken. Det är inte kört förrän det är kört.

nallen skrev:

Debbido skrev:Det gäller bara att hitta rätt tjej.

Problemet ligger väl bl.a i att det går 10 AS-killar på varje AS-tjej...

Nja, det tror jag inte på, att det går tio AS-killar på en AS-tjej. Det måste vara så att AS-synptomen yttrar sig annorlunda hos tjejer än killar och jag antar att kriterierna är utarbetade utifrån en man, som vanligt, inte kvinna.

Som kvinna skiter jag fullständigt i när tåget går, såvida inte JAG ska med det en alldeles speciell dag. Skulle aldrig falla mig in att hamstra tågtidtabeller och lära mig dem utantill...MEN att systematiskt katalogisera, analysera, utreda, diagnostisera och kämpa för trippeldiagnoser så att de inte dör på gatan eller isoleras i något jourboende - det kan tänkas vara ett kvinnligt aspergerdrag. Vi kvinnor är skapta för att vårda och omhänderta människor.

Jag tror att aspergerdragen hos kvinnor behöver beskrivas på ett annat, mera kvinnligt sätt, så blir vi kanske rent av lika många som männen?

Debbido skrev:Nja, det tror jag inte på, att det går tio AS-killar på en AS-tjej. Det måste vara så att AS-synptomen yttrar sig annorlunda hos tjejer än killar och jag antar att kriterierna är utarbetade utifrån en man, som vanligt, inte kvinna.

Som kvinna skiter jag fullständigt i när tåget går, såvida inte JAG ska med det en alldeles speciell dag. Skulle aldrig falla mig in att hamstra tågtidtabeller och lära mig dem utantill...MEN att systematiskt katalogisera, analysera, utreda, diagnostisera och kämpa för trippeldiagnoser så att de inte dör på gatan eller isoleras i något jourboende - det kan tänkas vara ett kvinnligt aspergerdrag. Vi kvinnor är skapta för att vårda och omhänderta människor.

Jag tror att aspergerdragen hos kvinnor behöver beskrivas på ett annat, mera kvinnligt sätt, så blir vi kanske rent av lika många som männen?

Jag tror att du har rätt. Har funderat på detta själv. Men jag vet för lite för att starta en teori om hur kvinnliga aspergare skulle vara.
Jag har haft svårt att tro att AS skulle ha mer manliga än kvinnliga. Det är inte logiskt. Så det måste vara fel på diagnoskriterierna för kvinnor.

Fan jag ska sluta med att posta innan jag har tänkt mig för!

Tonzon skrev:Jag har haft svårt att tro att AS skulle ha mer manliga än kvinnliga. Det är inte logist. Så det måste vara fel på diagnoskriterierna för kvinnor.

Detta är inte nödvändigtvis sant. Rent konkret är det så att en del nedärvda saker, tex sjukdomar, är vanligare hos pojkar. Blödarsjuka är ett sådant exempel. Är något recessivt nedärvt bryter det mycket lättare ut hos pojkar eftersom de har en obalans (eller vad man ska kalla det) i kromosomerna.

Eftersom pojkar har XY så kommer de allra flesta recessiva X-bundna sjukdomar att bryta ut hos pojkar eftersom de inte har en frisk X-kromosom som dominerar. Flickor, med XX, är bara bärare av anlaget men blir inte sjuka eftersom deras friska X hämmar sjukdomsutbrottet.

OM det skulle vara så att AS verkligen är genetiskt betingad, så KAN det hypotetiskt vara en X-bunden (recessiv?) företeelse. På det viset KAN det vara så att pojkar lättare drabbas av AS.

OBS!!!! Jag personligen vet inte om AS är genetiskt eller inte. Det finns mycket som tyder på det, förvisso.

Oavsett genetiska förklaringar eller inte, jag tycker det verkar vara en intressant idé att undersöka om det finns någon skillnad i hur AS yttrar sej mellan män och kvinnor.

Det var det där med kromosomerna jag också tänkte komma in på men jag kände att jag kunde för lite. ...

weasley skrev:

Tonzon skrev:Jag har haft svårt att tro att AS skulle ha mer manliga än kvinnliga. Det är inte logist. Så det måste vara fel på diagnoskriterierna för kvinnor.

Detta är inte nödvändigtvis sant. Rent konkret är det så att en del nedärvda saker, tex sjukdomar, är vanligare hos pojkar. Blödarsjuka är ett sådant exempel. Är något recessivt nedärvt bryter det mycket lättare ut hos pojkar eftersom de har en obalans (eller vad man ska kalla det) i kromosomerna.

Eftersom pojkar har XY så kommer de allra flesta recessiva X-bundna sjukdomar att bryta ut hos pojkar eftersom de inte har en frisk X-kromosom som dominerar. Flickor, med XX, är bara bärare av anlaget men blir inte sjuka eftersom deras friska X hämmar sjukdomsutbrottet.

OM det skulle vara så att AS verkligen är genetiskt betingad, så KAN det hypotetiskt vara en X-bunden (recessiv?) företeelse. På det viset KAN det vara så att pojkar lättare drabbas av AS.

OBS!!!! Jag personligen vet inte om AS är genetiskt eller inte. Det finns mycket som tyder på det, förvisso.

Oavsett genetiska förklaringar eller inte, jag tycker det verkar vara en intressant idé att undersöka om det finns någon skillnad i hur AS yttrar sej mellan män och kvinnor.

Aha! Det visste jag inte. Om jag fattat det rätt så är personer med AS kopplade annorlunda i hjärnan. Jag tänkte att det är en så stor sak att det borde finnas lika mellan könen. Men jag skall fundera på saken. Intressant i varje fall.

Det står på någon sån där informationssida om t ex detta med att en tjej på tio killar får diagnosen Asperger, medans 75% av de som får diagnosen borderline är tjejer...
Pratade med min förra läkare om det (Han är en av dem som kämpat för att vuxna skulle kunna få npf-utredningar och diagnoser) - och kanske är det så, att om man har dessa problem som kvinna, får man ofta per automatik och väldigt godtyckligt, diagnosen borderline - med hänvisning till taskig barndom, övergrepp etc. - vi är helt enkelt känslomässigt störda pga yttre omständigheter - MEN beter man sig likadant, och är man - utreds man grundligt - och får därmed betydligt oftare diagnosen Asperger - alltså något man föds med...
Jag har inga som helst vetenskapliga bevis eller dylikt...
Det är bara en tanke...

Men vart finns likheten mellan AS och borderline?

Bjäbbmonstret skrev:Men vart finns likheten mellan AS och borderline?

Dom finns inte egentligen, som jag har förstått det, men i det som beskrivs i citatet i tråden "Gunnel Norrö: Aspergers syndrom - har jag verkligen det?", är just sådant beteende som psykologer etc, utan kunskap om Aspergers och kvinnor, tolkar som just borderline, efter att i terapi grävt fram den jobbiga barndom många haft, och härleder beteendet dit - frustration över att inte förstå tolkas som agressioner, den direkta uppriktigheten misstolkas som barnsliga provokationer pga hämmad utveckling pga övergrepp etc...
Detta fick jag uppleva med min psykolog i sex år...innan min förra läkare kom, träffade mig i femton minuter och remitterade mig till npf-utredning...
Det var då vi pratade mycket om detta.
Han förklarade att detta är ett grovt fel många inom psykiatrin fortfarande gör, av okunskap...

Debbido skrev:

nallen skrev:

Debbido skrev:Det gäller bara att hitta rätt tjej.

Problemet ligger väl bl.a i att det går 10 AS-killar på varje AS-tjej...

Nja, det tror jag inte på, att det går tio AS-killar på en AS-tjej. Det måste vara så att AS-synptomen yttrar sig annorlunda hos tjejer än killar och jag antar att kriterierna är utarbetade utifrån en man, som vanligt, inte kvinna.

Som kvinna skiter jag fullständigt i när tåget går, såvida inte JAG ska med det en alldeles speciell dag. Skulle aldrig falla mig in att hamstra tågtidtabeller och lära mig dem utantill...MEN att systematiskt katalogisera, analysera, utreda, diagnostisera och kämpa för trippeldiagnoser så att de inte dör på gatan eller isoleras i något jourboende - det kan tänkas vara ett kvinnligt aspergerdrag. Vi kvinnor är skapta för att vårda och omhänderta människor.

Jag tror att aspergerdragen hos kvinnor behöver beskrivas på ett annat, mera kvinnligt sätt, så blir vi kanske rent av lika många som männen?

Att vårdande egenskaper skulle vara vanligt hos AS-kvinnor har jag inte märkt nåt av och det finns ju ändå ett viss underlag här på forumet..

Det är däremot en kvinnlig egenskap och det verkar inte vara någon tvekan om att det är dom övervägande dragen hos dig. Har inte stött på något som är i närheten av din kvinnliga charm på forumet..

Panika skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Men vart finns likheten mellan AS och borderline?

Dom finns inte egentligen, som jag har förstått det, men i det som beskrivs i citatet i tråden "Gunnel Norrö: Aspergers syndrom - har jag verkligen det?", är just sådant beteende som psykologer etc, utan kunskap om Aspergers och kvinnor, tolkar som just borderline, efter att i terapi grävt fram den jobbiga barndom många haft, och härleder beteendet dit - frustration över att inte förstå tolkas som agressioner, den direkta uppriktigheten misstolkas som barnsliga provokationer pga hämmad utveckling pga övergrepp etc...
Detta fick jag uppleva med min psykolog i sex år...innan min förra läkare kom, träffade mig i femton minuter och remitterade mig till npf-utredning...
Det var då vi pratade mycket om detta.
Han förklarade att detta är ett grovt fel många inom psykiatrin fortfarande gör, av okunskap...

Finns nog mycket okunnighet och fördomar att rensa ut här. Och tillägg att göra i diagnoskriterierna.
Och en glidande skala (psykiatristörningskontinuum) mellan det här och den vanliga okunnigheten utan borderlinediagnos. Jag är karl (eller ska väl föreställa en), men bortsett från den diagnosen känner jag i stort sett igen mig i Panikas berättelse. Och nog behövde jag samtalsterapi, men det var inte där grundproblemet låg.

Synd för dig, men skönt för mig att höra - jag hoppas att du förstår vad jag menar, Zombie - det är aldrig roligt att vara ensam...
Det lilla positiva är att min nya läkare faktiskt skrivit ett utlåtande till FK, där det står att jag blivit felbehandlad av öppenpsykiatrin i sex år. En liten bekräftelse, men viktig för mig...
Det finns en sida, där det står en del on flickor, kvinnor och Asperger:
flickorochnpf
...för den som är intresserad. Det är inget djupgående, men detta skrev jag ut och gav min mamma - efter det har hon inte sagt ett ljud om "inbillning" eller "lathet", eller att jag bara spelar för att slippa jobba etc...
Nu ringer hon och frågar hur jag mår

Ingen fara, jag både förstår vad du menar och har ofta känt så själv ( - t. ex. sedan aspergerdiagnosen gav mig upptäckten att jag inte var den enda i världen av min "alltid-sämre-än-alla-andra-"sort...)

Och oj - grattis till både utlåtandet och din mors insikt!!

Blir det inte ofta väldigt långa utredningar i samband med aspergersdiagnos som sträcker sig långt utöver den person som fungerar som föremål för diagnosen? Alltså då syskon, föräldrar föräldrars föräldrar's beteenden osv? Som med många andra sjukdomar,defekter o liknande som kan rutas in i något kallat diagnoser, så har inte bägge könen samma risk att bli bärare,samt drabbade själva. Den egenskapen är väl vetenskapligt bevisat ner på mikroskopnivå? sj stör jag mig på att PK ska blandas in överallt, men jag förstår att vissa behöver läsa på lite för att förstå att allt inte kan delas upp lika på bägge könen förutom kroppsdelar.
Dock så kanske det finns många utav det mer fenimina könet som aldrig får diagnos, det säger jag inte emot. Men så tenderar ju det könet vara den som lever på sin partners ekonomi desto mer.

MEN och det är ett stort men, så är aspergersdiagnosen formad efter krav från sammhället och lär variera i takt med att 'efterfrågan' förändras. Tror ej de kommer närmare o närmare 'aspergers' iallafall.
Det förvånar mig icke om det kommer bli 50/50 fördelat om sådär 5-10år.

Förresten så ta inte det jag nyss skrivit på för fullt allvar, efter att jag läste igenom den såg jag att ja ej kan styrka mina vinklade frågeställningar med källor. Det är mina egna tankar, ta dem inte från mig

Panika skrev:Synd för dig, men skönt för mig att höra - jag hoppas att du förstår vad jag menar, Zombie - det är aldrig roligt att vara ensam...
Det lilla positiva är att min nya läkare faktiskt skrivit ett utlåtande till FK, där det står att jag blivit felbehandlad av öppenpsykiatrin i sex år. En liten bekräftelse, men viktig för mig...
Det finns en sida, där det står en del on flickor, kvinnor och Asperger:
flickorochnpf
...för den som är intresserad. Det är inget djupgående, men detta skrev jag ut och gav min mamma - efter det har hon inte sagt ett ljud om "inbillning" eller "lathet", eller att jag bara spelar för att slippa jobba etc...
Nu ringer hon och frågar hur jag mår

Zombie skrev:Ingen fara, jag både förstår vad du menar och har ofta känt så själv ( - t. ex. sedan aspergerdiagnosen gav mig upptäckten att jag inte var den enda i världen av min "alltid-sämre-än-alla-andra-"sort...)

Och oj - grattis till både utlåtandet och din mors insikt!!

En sak jag glömde: det måste väl ändå finnas flera NPF:are som har fått diagnoser på "taskig barndom", på borderline och annat för att de har varit kvinnor, osv., och fått år av sina liv bortslösade på missriktad behandling? Den dynamiska psykiatrin (att ens problem beror på en traumatiserande livshistoria) var ju i ropet till för bara, vad det nu är, en tio-femton år sedan - ungefär tills NPF-forskningen började skjuta fart.

Zombie skrev:
En sak jag glömde: det måste väl ändå finnas flera NPF:are som har fått diagnoser på "taskig barndom", på borderline och annat för att de har varit kvinnor, osv., och fått år av sina liv bortslösade på missriktad behandling? Den dynamiska psykiatrin (att ens problem beror på en traumatiserande livshistoria) var ju i ropet till för bara, vad det nu är, en tio-femton år sedan - ungefär tills NPF-forskningen började skjuta fart.

Ja, och snart svänger kanske pendeln tillbaka...?

Faktiskt så hoppas jag det. Tycker att det är mer sympatiskt med de psykologiska inriktningar som ser till helheten i den sociala miljön än dem som bara försöker hitta ett diagnosticerbart fel hos individen.

Rent allmänt sett alltså.

Bjäbbmonstret skrev:Faktiskt så hoppas jag det. Tycker att det är mer sympatiskt med de psykologiska inriktningar som ser till helheten i den sociala miljön än dem som bara försöker hitta ett diagnosticerbart fel hos individen.
Rent allmänt sett alltså.

Jag tycker det är konstigt. Varför skulle det vara bättre att ens AS skulle bero på taskig barndom än på annorlunda gener? Det var länge så att vissa ansåg homosexualitet vara ngt botbart istället för en medfödd del av ens personlighet, varför skulle det vara bra.

Tanken ser ut så här, om något beror på psykologi eller taskig barndom så behöver man psykoterapi och behandling, kanske medicin. Om något däremot beror på att man faktiskt är född sån så krävs en samhällsförändring. Jag till exempel är särartsfeminist, i den mån jag är feminist. Och då hjälper inte samtal och coachning och sånt. Då måste samhället ändras för att inte kvinnodiskrimineringen skall fortsätta. Att hävda den "psykologistiska" hållningen anser jag är bakåtsträvande och reaktionärt. Verkliga problem skall vi inte terapeuta bort, vi skall ändra samhället. Det är den radikala och progressiva hållningen.

Jag ser det tvärtom. Om något beror på att man är född sån så sökes felet hos individen. Om något beror på taskig barndom så är det ett socialt uppkommet problem som gör det möjligt att förändra och se till att det inte uppkommer igen. Exempelvis om vi ser till att föräldrarna inte slår sina barn får vi färre sängvätare. Om man väl har hittat en diagnos hos någon så finns en risk att personen som vissa vittnat om pressas in i färdiga behandlingsmallar för såna som antas vara på det sättet och att försöken att få omgivningen att ändra på sig upphör. Kanske. Vissa vittnar om att deras diagnos har varit positiv och andra har upplevt den mest som stämplande och jag har läst båda sakerna här. Och själv är jag är ju faktiskt NT och inte ens drabbad av problematiken.