Trollhare skrev:Petter – ja, rapparen Petter – kommer ut med sin ADHD i den nya singeln Krafter.

Eila skrev:Tänk om du nu inte varit ett sk bokstavsbarn Petter! Då hade vi ju säkert inte haft “rapparen Petter” =)
Det e grymt bäst att vara speciell o inte som många andra som bara upplever saker o ting i världen på Ett sätt o som inte använder sina sinnen konstant . Och som vågar säga det man tycker… Listan på helt underbara egenskaper som överväger det svåra kan göras hur lång som helst! Visst det e svårt att inte känna sig lika “bra” som de i ens närhet, men jag undrar hur man sett på sig själv om alla haft adhd =). Grattis till din diagnos (hoppas du förstår dig lite bättre nu…) Själv e jag i utredningsskedet… Ha dé, o thanks man för nice låtar!

Eliza skrev:Petter, jag läser din text och lyssnar till låten. Det enda jag kan säga är att det är jag! Jag har ADHD och jag är glad att du som artist delar med dig. Vi behöver upplysa samhället om funktionshinder och vad det innebär..

Sara skrev:Toppen Petter!
Ännu en skön låt från dig!
Jag har en 10 årig son som har ADHD, och ju fler som berättar och “kommer ut” desto enklare och mer “vanlig” känner han sig. Han får mer och mer klart för sig att han inte är ensam om att vara bokstavs barn. Förstår bara inte hur andra föräldrar kan vara rädda för denna diagnos. Styrkorna hos ADHD personer är ju ofta – krativa, flexibla och mycket bra människokännare. Kämpa på!

M skrev:Petter!

I egenskap av det man i skolan nedsättande kallade DAMP-barn vågar jag påstå att du, med låten “Krafter”, har gjort mer för dagens i synnerhet unga ADHD-diagnosticerade personer än vad du kan förstå! Att på detta sätt vidöppet och helt ärligt öppna sig inför världen och exponera de känslor du besitter, men som så många andra ej förmår att uttrycka, är en välbehövd vägvisare för de ungdomar som är fullkomligt vilsna i sig själva på grund av ADHD-diagnosen.

Den största bördan och skammen i mitt liv var länge den ADHD-diagnos man upptäckte hos mig i grundskolan. I en skolmiljö där DAMP är ett prefix använt i samband med negativa benämnelser, och där skällsord som DAMP-barn öser över en dagligen, är det inte konstigt att man väljer att fälla upp sitt paraply och tryggt inta en skyddsposition under detta. Detta skyddande hölje jag omgavs resulterade sedermera i personlig assistent, specialklass (OBS-klass) och anpassad undervisning. Samtidigt som man försöker intala alla omkring sig att man minsann inte är något konstigt DAMP-barn, intalar man sakta men säkert sig själv samma sak, vilket i mitt fall även medförde total vägran till medicinering i många år. Det är inte lätt att intala en unge att medicinera för något han inte kan acceptera att han är drabbad av.

I dagsläget har jag på intet sätt problem att tala om min ADHD-diagnos därför att jag vet exakt vad den innebär rent generellt, men också vad den innebär just för mig. Detta innebär att om jag möter någon oförstående person kan jag (om än ovilligt) acceptera detta, och därefter på bästa möjliga sätt försöka att förklara min problematik och vad den innebär för dels mig och dels min omgivning. De flesta kan koncentrera sig på bråkräkning i skolan om de måste, men det kan inte jag under några som helst villkor, å andra sidan är det få som kan sitta 16 timmar i sträck och producera ett gediget arbete inom det man verkligen brinner för. Det är det jag vill påstå att Petter har gjort i och med låten “Krafter”.

Det som sammanfattningsvis är viktigt att påpeka är att jag tror att jag tidigare hade kunnat acceptera min ADHD-diagnos, och samtidigt föra talan för diagnosen inför andra ovetandes, om det på den tiden jag blev diagnosticerad fanns en lika stark röst som den du talar med i “Krafter”.

Som jag i början av inlägget uttryckte: jag tror du har gjort så mycket mer än att bara ventilera dina känslor i och med den här låten …