MolkomAnnor skrev:
Likt JD i Scrubs?

Ja precis men inte alls lika löjliga fantasier som han har då

Hade en fantasivärld som jag lekte i mycket när jag var liten men inte nu längre. Däremot föreställer jag mig ibland att jag är en annan person men det kanske inte är samma sak.

Ja, men jag är där inte så ofta

Min fantasivärld har jag haft sen jag var bara nåt år gammal. Det är en "krigsvärld". Jag byggde den i LEGO när jag var liten. Ett antal "nationer" som krigar och kämpar. Får väl skylla på min morsa (klassiskt) att jag har det som min fantasivärld. Brutalt krig och slakt.

Dock har jag blivit smått ZEN-buddhistisk sista två åren så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till min fantasivärld mer. Känns sorgligt att inte ha den mer. I den är allting enkelt.

Ja och jag bor i England i ett eget hus och har olika djur.

Min fantasi värld är ungefär som den världen jag lever i fast allt går min väg.

När jag inte kan somna på kvällen fantiserar jag, men det är ingen särskild värld som jag återvänder till. Jag hittar på min egen lilla film i huvudet, som är olika från gång till gång.

NoteToSelf skrev:Har pratat med min terapeut om min väldigt detaljerade fantasivärld, och undrar om ni har en?Är det vanligt bland aspergare eller människor i allmänhet att ha en egen fantasivärld?

Svårt att förklara vad jag menar med fantasivärld... Alla människor har ju fantasier, men en hel värld? Hur står det till i era skallar?

Personligen har jag en, som sagt, detaljerad fantasivärld. Är i den så ofta jag hinner, dvs flera gånger varje dag.

Berätta gärna om era fantasivärldar! Finns det bara påhittade människor i den, eller "riktiga" människor också? Var utspelar det hela sig? Hur ofta är ni där?

Av vad jag läst så är en fantasivärld mer autismliknande är det en helt ny värld eller. Jag fick diagnosen autism när jag var liten men sen så blev det asperger pga kunde prata tidigt och så.

Hur är ditt språk när du pratar är det monotont, entonigt, formellt. Har du dåligt språk. Den stora skillnaden mellan asperger och autism är att när man har autism så har man dåligt språk och med asperger oftast talang inom språkkategorin. Har jag iallafall läst om jag är inte professionell inom detta område dock

Jag är nybörjare på detta forum och det blir alltid så här ovan när jag ska svara på någon annans kommentar hjälp hade varit bra


Admin
Rättade citatet. Det är bra att förhandsgranska sitt inlägg innan man postar så det ser rätt ut, och blir det fel har man femton minuter på sig att ändra det.

Banzai skrev:Jag försvinner även in i fantasier om framtiden, d.v.s. jag visualiserar samtal, problem, händelser och annat som kan/kommer hända mig och jag fantiserar om hur jag ska hantera dessa situationer.

Man kan väl säga att jag tillbringar den största delen av min tid inne i mitt eget huvud. Det är inte så ofta som jag är här och nu.

Banzai skrev:Jag har märkt att jag tenderar att försvinna in i mitt eget huvud även när jag är med andra. Om konversationen är ointressant eller jag känner att jag inte har något att bidra med så "försvinner" jag.

Känner igen mig väldigt mycket. Brukar även ta långa promenader där jag går på autopilot och lever i mitt egna huvud. Brukade ha fantasi världar som mindre, men har förlorat den förmågan. Oftast var det världar som andra hittat på, till exempel Harry Potter världen.

Jag har som en film i huvudet väldigt ofta, min värld har varierat genom åren men det verkar som att det som händer i den hjälper mig att bearbeta saker som händer på riktigt. När livet har varit extra jobbigt har det tidvis varit svårt att slita sig för att utföra nödvändiga sysslor i den verkliga världen, men jag är ändå helt på det klara med vad som är fantasi och vad som är verklighet. I min värld händer det också att vissa scener upprepar sig, ungefär som om man skulle pausa, backa, och se om dem. Även fraser och ord kan upprepas på det sättet. Det blir nästan lite komiskt när man beskriver det, som någon slags humorvideo "en man kommer in i ett rum och säger, 'hej, vad gör ni här inne?', *spola bakåt* 'hej, vad gör ni här inne?' *spola bakåt* 'hej vad......." osv.
Men, det kanske bara är jag som är sån. Det är förövrigt inget jag väljer att göra, det bli så av sig själv. Förmodligen någon undermedveten process.

att jag bor på Island .

tack admin för rättningen
har förhandsgranskat varje gång nu

Jag är ofta inne "i en annan värld", filosoferar och har mig, men fantasivärld.. Dagdrömma när nog ett mer lämpligt ord.

Som barn hade jag en hel uppsättning av låtsaskompisar som levde som i en parallell värld som överlappade den "verkliga" världen geografiskt men var mer magisk. Jag spenderade mycket tid där.

totizedger skrev:

NoteToSelf skrev:Har pratat med min terapeut om min väldigt detaljerade fantasivärld, och undrar om ni har en?Är det vanligt bland aspergare eller människor i allmänhet att ha en egen fantasivärld?

Svårt att förklara vad jag menar med fantasivärld... Alla människor har ju fantasier, men en hel värld? Hur står det till i era skallar?

Personligen har jag en, som sagt, detaljerad fantasivärld. Är i den så ofta jag hinner, dvs flera gånger varje dag.

Berätta gärna om era fantasivärldar! Finns det bara påhittade människor i den, eller "riktiga" människor också? Var utspelar det hela sig? Hur ofta är ni där?

Av vad jag läst så är en fantasivärld mer autismliknande är det en helt ny värld eller. Jag fick diagnosen autism när jag var liten men sen så blev det asperger pga kunde prata tidigt och så.

Hur är ditt språk när du pratar är det monotont, entonigt, formellt. Har du dåligt språk. Den stora skillnaden mellan asperger och autism är att när man har autism så har man dåligt språk och med asperger oftast talang inom språkkategorin. Har jag iallafall läst om jag är inte professionell inom detta område dock

Nepp, jag har inte dåligt språk, och pratar inte heller monotont (tror jag iaf) eller formellt. Har tvärtom fått höra att jag är bra på språk.
Dock har min syster sagt att jag ibland använder många facktermer.

Det var mest i början av tråden, i beskrivningen eller frågeställningen eller vad man ska kalla det, som jag gjorde många språkfel, var nämligen väldigt trött..

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3103&artikel=4477770

En man som skapat sin egen mångmiljonstad på baksidan av tapetrullar. Coolt!

Ja jag har en egen fantasivärld, en fantasyliknande och smått animeliknande skog/djungel/trädgård med div varelser och så i.

Högst förbryllande siffror för mig. Runt 3/4 av forumets medlemmar har eller har haft en fantasivärld och ca 2/3 av dem besöker den ofta just i dag. Jag hade inte haft en aning om detta utan denna tråd. Jag trodde det var en mycket liten minoritet som hade sådana här saker.

Ja, jag har en fantasivärld som alltid finns där parallellt med verkligheten. Ibland förlorar jag mig iväg in i den, men för det mesta drar jag mig dit frivilligt och bara stänger av omvärlden.

Som barn befann jag mig uppskattningsvis 80% av tiden i fantasin.

Min fantasivärld är helt verklighetsbaserad och jag applicerar endast verkliga personer jag känner där. Jag är trots allt hopplöst fantasilös när det kommer till kritan.

SVD har haft en artikelserie om låtsasleken och det avslutads med gensvar där vuxna läsare berättade i sina inlägg att de har kvar sina låtsaskompisar och fantasivärldar ända upp till vuxenåldern.
Här är länken:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/bar ... 178063.svd

När jag läste de inläggen där tycker jag att det var skönt att veta att även vuxna också har det precis som jag har med mina fantasivärldar.

Tidigare om åren när man har läst om låtsaskompisar och fantasivärldar så handlar det mestadels om barn och inget om vuxna som gjorde mig lite ledsen då men nu känns det bra och skönt att läsa inläggen där i artikeln och här i tråden om vuxna som har kvar sina fantasivärldar och låtsaskompisar tycker jag.

mvh Noli

Svarade "Nej, men har haft".

När jag var yngre befann jag mig väldigt ofta i olika fantasivärldar och gillade att leka ensam i skogen, ofta med något fantasy- eller scifi-tema. Byggde fäller efter ritningar i John Wisemans Överlevnadshandboken. Good times.

Jag hade även karaktärer som jag integrerade i den verkliga världen, som hängde med men "gömde sig".
Det hela tonade bort av sig själv under tonåren.

Jag lever fortfarande till stor del i huvudet så att säga, men jag har inte den sortens konkreta fantasivärldar kvar.

Sammelsurium, om du minns hur din fantasivärld såg ut när du var barn så kanske du kan återskapa den igen i ditt huvud och börjar fantisera och dagdrömma igen nu i vuxenåldern?

mvh Noli

Noli skrev:Sammelsurium, om du minns hur din fantasivärld såg ut när du var barn så kanske du kan återskapa den igen i ditt huvud och börjar fantisera och dagdrömma igen nu i vuxenåldern?

Nja, när jag var liten sprang jag ju omkring och dräpte orcher med träpinnar. Jag är inte säker på att det är lika charmigt när en trettioåring gör samma sak.

Att låtsas att jag är en annan person på en annan plats har jag helt enkelt växt ifrån, men dagdrömmar och fantasier har jag kvar även om de blivit mer prosaiska.

Hej!
Jag är mycket sällan i den verklighet som de allra flesta verkar leva i. Den verkligheten är förmodligen för hemsk för att jag ska kunna acceptera den och mitt drömmande får därmed fritt spelrum.

Dels har jag en fantasivärld som jag relativt sällan besöker som består av fantastisk natur i lite smågrälla färger, ett gult slott med tinnar och torn samt en livs levande enhörning. Detta ställe är dock lite svårbesökt i det vardagliga livet men om det är något som går helt på tok så kan jag slungas in här.
Allt är bara underbart där inne, till och med molnen har glada miner. Mitt "happy place" som jag brukar kalla det!

Kan ha svårt att komma dit ibland då jag enkom fastnar mellan verklighet och dröm. Det hackar fram och tillbaka vilket ibland leder till funderingar kring hur galen jag egentligen är... Har dock lärt mig acceptera denna övergång allt mer (den existerade ej när jag var yngre) och har lärt mig att bara flyta med för att hamna i min drömvärld.

I normalvärlden så går jag oftast omkring och dagdrömmer. Jag är så inne i alla möjliga funderingar så hela mitt beteende kan te sig rejält onyktert. Kan periodvis helt glömma att jag går och börjar då allt mer vingla till och världen runt mig stängs då bara av. Jag hör vad andra försöker säga till mig men de sakerna är oftast så långt ifrån det jag befinner mig i så mina svar ter sig lätt en smula frånvarande.
För att stanna kvar i den "normala" världen som enligt mig mest är hemsk och tråkig krävs det mediciner som dämpar olika intryck, utan dessa klarar jag mig inte inne i en stad utan att per automatik åka in i min "bubbla".

Helst skulle jag vilja flytta bort från staden då jag tror att all stress här triggar igång min "verklighetsflykt"!