Mitt problem är att jag är nöjd när det är precis som vanligt. Men det är ingen annan nöjd med, det ska strävas efter förändringar och s.k. förbättringar både hemma och borta hela tiden. Fy fan, inte konstigt att världen upplevs som jobbig. Status Quo är en tråkig rockgrupp men ett eftersträvansvärt tillstånd.

Lycka är att vara nöjd med det man har.

Marabou skrev:Jag måste alltid ha något roligt att göra, eller också måste jag ha något som tillfredsställer mig under tiden jag gör något tråkigt, typ en chokladkaka. Jag vill helst att det ska hända saker regelbundet, annars blir jag uttråkad.

När jag var liten var jag lugnare. Då kunde jag pussla i timme ut och timme in, om jag bara hittat ett pussel som jag tyckte var roligt. Dvs jag kunde sysselsätta mig väldigt länge med en och samma sak, om jag verkligen tyckte att det var riktigt roligt. Om jag däremot blev uttråkad så kunde det sluta med en akut ommöblering (läs: katasrof och rummet i förfall eftersom jag minsann inte hade tid att vänta på mammas och pappas hjälp) eftersom jag var tvungen att stimulera mig med något "större" och det snabbt.

Jag fick inte så sällan "brillianta idéer" och dessa skulle genomföras NU. "Sen", "vänta lite" eller "om en stund" var ingenting jag accepterade. Vid en bra idé fick jag extremt mycket energi och lust att vara kreativ så jag var minsann alltid tvungen att sätta igång med detsamma. Jag kunde alltså svänga ganska snabbt från att bara vara till att sätta igång med ett sånt där "brilliant" projekt

när jag är på toaletten så vill jag ha ipaden och surfa lite det får mig att må bra. Jag tror att det kan höra till asperger

att alltid behöva ha något att göra låter som ADHD-rastlöshet tycker jag

Jag är nöjd att bara få vara. Att sitta ute i naturen och titta upp mot molnen och följa andningen. Att känna att man inte är på väg någonstans, inte behöver färdas någonstans, utan att man redan är framme här och nu.

totizedger skrev:när jag är på toaletten så vill jag ha ipaden och surfa lite det får mig att må bra. Jag tror att det kan höra till asperger

Själv sitter jag nästan alltid med Galaxy tabben på muggen, ibland surfar jag, ibland spelar jag...

Jag tror det tillhör min ADHD!

Miche skrev:

totizedger skrev:när jag är på toaletten så vill jag ha ipaden och surfa lite det får mig att må bra. Jag tror att det kan höra till asperger

Själv sitter jag nästan alltid med Galaxy tabben på muggen, ibland surfar jag, ibland spelar jag...

Jag tror det tillhör min ADHD!

Jag måste ha med mig något att läsa och ibland har jag väldigt svårt att välja något; efter att t.ex. ha väntat en halv dag med att ta mig till toaletten och befinna mig i akut brådska kan jag ändå jäkta omkring och leta i bokhyllorna efter någonting att läsa - ibland är det så illa att jag måste stanna upp och verkligen anstränga mig för att inte göra på mig; bara för en jävla bok som jag ibland ändå inte ens öppnar.

Elysium skrev:Jag är nöjd att bara få vara. Att sitta ute i naturen och titta upp mot molnen och följa andningen. Att känna att man inte är på väg någonstans, inte behöver färdas någonstans, utan att man redan är framme här och nu.

Så har jag strävat efter att få känna i hela mitt liv... Kan inte säga mycket annat än att jag avundar dig! Har du fått jobba för att kunna känna så, eller kom det naturligt för dig?

Var ett med NUET och upplev lycka.

Mitt tips.

Nej, jag vill göra något. Även när jag inte gör något, då tänker jag.
Vill jag koppla av finns det alltid estetisk kontemplation.

För mig är det lite bakvänt. Har tusentals saker att göra nästan alltid och vill få dem gjorda men havererar och sackar ihop vilket leder till att jag inte får något gjort alls. Vansinnigt irriterande.

tahlia, +1.

Att säcka ihop är något jag också gör regelbundet. Bristande simultankapacitet och överstimulans?

Ang. TS frågeställning: ja! Mitt naturliga mentala tillstånd är en plats mitt i skallen, fylld av lugn och ren existens. Jag letar mig ut för att utveckla mina intressen och, så klart pga tvång för att göra allt det där andra man måste i livet. Blir det för mycket vill jag tillbaka in igen. Lite som Skalman.

datajesus skrev:

Elysium skrev:Jag är nöjd att bara få vara. Att sitta ute i naturen och titta upp mot molnen och följa andningen. Att känna att man inte är på väg någonstans, inte behöver färdas någonstans, utan att man redan är framme här och nu.

Så har jag strävat efter att få känna i hela mitt liv... Kan inte säga mycket annat än att jag avundar dig! Har du fått jobba för att kunna känna så, eller kom det naturligt för dig?

För mig kommer det nog naturligt när jag vistas i naturen. Jag tror man kan säga att jag då är i min rätta miljö och denna "fördjupade" relation till naturmiljön grundlades mycket tidigt i livet. Däremot faller det inte naturligt för mig i flera andra miljöer så jag har en lång väg kvar att vandra innan jag kan säga att ovanstående genomsyrar hela mitt väsen, och varje dag ägnas åt övning i att "se djupt". Samtidigt vill jag inte att "lång väg att vandra" ska tolkas som en strävan någonstans, att lyckan först går att uppnå i framtiden. Utan istället önskar jag låta själva vandringen vara meditationen, att gå för gåendet skull. Detta då jag tror att lyckan endast är möjlig att känna i nuet. Jag tillämpar i vardagslivet flera olika andningsövningar, meditationer och meditativa rörelser.

Jag har på flera plan behövt ställa om min livsföring helt och hållet jämfört med tidigare leverne tex. med ett yrkesval som var direkt olämpligt. Men som frågan var formulerad anser jag mig vara nöjd med att bara vara när jag sitter som tjuren Ferdinand och luktar på blommorna under mitt alträd. Med tiden har jag märkt att området kring alträden vidgats väsentligt, att allt större partier mark blivit möjliga att beträda för mina fötter. Jag kommer att fortsätta gå för gåendet skull!

Jag delar gärna med mig av de andningsövningar, meditationer och meditativa rörelser som jag tillämpar i vardagslivet sedan några år tillbaka, men då i en mer lämplig tråd. Det kan även vara av betydelse att ändra hela livssituationen eller som Aspelino uttryckte det i annan tråd: "Säg stopp. Ändra hela livssituationen. Minska ambitioner". Låt det aldrig gå så långt att det resulterar i att du blir sjuk och tappar livsglöden, utan låt din fackla lysa dag som natt. Men det är en annan diskussion som troligtvis är bättre lämpad att diskuteras kring på andra ställen i detta forum.

Jag har blivit rätt bra att nöja med att bara vara. Det är visserligen bra på så vis att jag därmed löper mindre risk att bli sjuk igen, men samtidigt känns som att jag är för ung för det. Jag borde vilja mycket.