Hittar ni?

Jo jag hittar. Bara jag sett en karta av något slag. Städer Skog spelar ingen roll.

Jag saknar nästan helt lokalsinne, hittade inte i min kompis fyrarummare när jag var 9-10 år. Jag vågade således inte lämna hennes rum när jag var med henne, och hon var ju tvungen att följa mig till dörren när jag skulle gå hem.

Hittade dock hem eftersom husen stod mittemot varandra och man såg mitt hus från gatan.

Med åren har min värld blivit större, men den är fortfarande liten och jag behöver ledsagare på okända platser. (Annars får jag ångestanfall och tror att jag hamnat i en annan dimension).

Har jag sett en kartbild så hittar jag normalt, utan karta så händer att jag tar långa omvägar om jag bara vart på stället en gång tex o tagit helt andra vägar någon annan stans. Då går jag där jag känner igen mig, o det har hänt att jag slutat på samma ställe som jag börjat. Tur att taxi finns.

Om jag har tillgång till en karta hittar jag utan problem. Däremot är jag tyvärr ofta usel på att hitta utan karta, även inuti lokaler. Hela lågstadietiden visste jag inte vilken dörr som gick till toaletten och vilken som gick till de otäcka 5-6:ornas klassrum (och vågade inte fråga), så det var bara att hålla sig tills man kom hem igen! Det är sådant man kan skratta lite åt nu, men då var det ju inte så speciellt kul alls.

Hade också svårt med att hitta till vissa salar på högstadiet. Var tvungen att hålla stenkoll på mina klasskamrater för att kunna följa efter dem och komma rätt. Bytte skola efter åttan och i den nya skolan fattade jag aldrig (fast jag gick där ett helt år) hur man gick till biblioteket. Detta är en av de saker jag fått förklaring på nu genom AS-diagnosen, och som jag kände igen i den första bok (Gunilla Gerlands "En riktig människa") jag läste om AS efter att min läkare sagt att han misstänkte att jag hade det. Min första reaktion var nämligen "nej, det tror inte jag att jag har". Blev ju överbevisad efterhand...

pointblank skrev:Bytte skola efter åttan och i den nya skolan fattade jag aldrig (fast jag gick där ett helt år) hur man gick till biblioteket. Detta är en av de saker jag fått förklaring på nu genom AS-diagnosen, och som jag kände igen i den första bok (Gunilla Gerlands "En riktig människa") jag läste om AS efter att min läkare sagt att han misstänkte att jag hade det. Min första reaktion var nämligen "nej, det tror inte jag att jag har". Blev ju överbevisad efterhand...

Betyder det att autism HAR med dassig orienteringsförmåga att göra?

Min högstadieskola var perfekt. Varje sal hette en bokstav för byggnaden, följt av en siffra för våningen, följt av ett tal, och ovan varje dörr stod salsnumret, komplett, så man lixom inte kunde missa!

Har mycket lätt att hitta, definitivt om jag sett på en karta, och ofta utan också.

Röstar inte kommenterar bara. Mitt ex hade spatial förmåga. Kunde se allt i rumsdimensioner och skissa upp det. Han fick följaktligen ta hand om allt lokalsinne medan jag tillbakabildade den förmåga jag trots allt har.

Det där med rollfördelning i relationer kan vara lite riskabelt.

Kan tyvärr inte rösta eftersom att det varierar riktigt kraftigt.

Har ett uruselt lokalsinne! när jag tex varit inne i en affär och går ut igen, så har jag oftast inte en susning från vilket håll jag kom. Ett klart handikapp Har även märkt att en del människor kan peka ut vädersträcken på för dom okända platser, vilket är klart imponerande.
Själv skulle jag inte kunna göra det om så mitt liv hängde på det!

Jag tror jag har hyfsat lokalsinne, har jag bara en karta så hittar jag =) visst kan det hända att jag går fel ibland men då är det bara att fråga och hoppas att den man frågar inte är vilsen själv

Om jag varit på ett ställe så hittar jag och vet i stort sett var saker och ting ligger. Jag har lätt att hitta med en karta. Men när de bygger om eller ändrar på saker så blir jag förvirrad.

Har riktigt bra lokalsinne.

Röstade att jag hittar som vanliga människor.
Får dock många kommentarer om att jag har dåligt lokalsinne, men det beror oftast inte på skitkass lokalsinne utan på att jag väldiga problem med uppmärksamhet samt att jag dagdrömmer (spacar ut) och ibland är vädigt förvirrad. Det o andra sidan har nog mest med min ADD att göra och inte AS.


@Bjäbbmonstret

Röstar inte kommenterar bara.

Det gör du riktigt i. Du är neurotypisk och inte röstberättigad för omröstningar som addresseras till NPF människor.

För övrigt: skulle du för enkelhetens skull kunna skriva att du är NT i din tagline?

lost skrev:För övrigt: skulle du för enkelhetens skull kunna skriva att du är NT i din tagline?

Det heter Signatur:

ufo skrev:Det heter Signatur:

Jo jag såg det, för jag följde min egen rekommendation och skrev min tagline - förlåt signatur efter posten. Sedan så var jag och sket på dass, därefter var 15 minuters redigeringsmöjlighet borta.

Skulle nog rekommendera att alla skriver sin NPF status i sin signatur, det är då betydligt lättare att sätta posten i ett sammanhang. Är ex. övertygad om att flera inte känner till att Bjäbbemonstret eller vad hon heter är NT.

Savanten Svante skrev:Hittar ni?

Vardå?

Noll koll, jag hittar aldrig...

//Sussi

Savanten Svante skrev:Hittar ni?

Jag hittar som "vanliga" människor gör, tror jag. Inte särskilt duktig. Minns dock med viss stolthet när maken och jag for till Wien. Vi skulle skiljas åt, jag skulle åt ett håll och han tillbaka till hotellet. Jag visade hur han skulle gå. Sen såg jag hur han gick iväg medan jag väntade på spårvagnen, hur han tvekade och sen störtade tillbaka till mig. Inte av längtan efter mig, utan av rädsla att gå vilse. Har man bara en karta klarar man sig. Jag brukar reta mig på att det inte står några gatunummer, så man kan gå åt fel håll länge.

Sen gillar jag inte att gå i snabbköp där jag inte varit förr. Det tar så lång tid och man blir så trött (att handla gör mig redan trött i vanliga fall). Och då och då möblerar de om.

Jag arbetade på sjukhus förr. Snabbast vägen var genom kulvertarna i källaren. Men jag föredrog att gå på marken, då visste jag iaf att jag var på väg åt rätt håll. Men jag gick kulvertvägen när jag skulle handla i affären i källaren el gå till gymmet. Lärde mig vägen dit till slut. Men varje gång gick jag och funderade på hur jag skulle skriva en rysare om en flicka förföljd av en mördare i kulvertarna. Var ofta ödsligt där.

Minns att jag gick vilse i Paris där jag var på semester ensam en vecka. Jag gick vilse precis samma dag som jag skulle åka hem och jag var rädd att missa tåget. Inte var jag särskilt duktig på franska heller och de verkade inte förstå engelska. Så jag gick vidare på måfå och kom faktiskt rätt till slut.

Men utan karta står jag mig nog rätt slätt, har inte så mycket känsla för öster och väster, norr och söder.

lost skrev:

ufo skrev:Det heter Signatur:

Jo jag såg det, för jag följde min egen rekommendation och skrev min tagline - förlåt signatur efter posten. Sedan så var jag och sket på dass, därefter var 15 minuters redigeringsmöjlighet borta.

Too much information, det räcker att säga att du var borta.

@Alien

Minns att jag gick vilse i Paris där jag var på semester ensam en vecka. Jag gick vilse precis samma dag som jag skulle åka hem och jag var rädd att missa tåget

Hur kan man gå vilse i Paris? Det finns utmärkta navigationspunkter som Eifeltornet etc..Man navigerar sin relativa position utifrån dessa landmärken. Jeez.....Men o andra sidan, vissa av mina ofärdigheter delas ju inte heller av andra AS männniskor.

Öh, GPS for for the masses?

Mitt lokalsinne är totalt messed up. Jag går alltid vilse på sjukhuset här i Sundsvall. Att hitta dit jag ska är oftast inget problem, det är att hitta tillbaka som ställer till bekymmer. När jag kliver ur ett rum har jag inte en susning om vilket håll jag kom ifrån.

Har uruselt lokalsinne och har alltid haft. Jag känner igen mig i tahlias, ASterix' och sugrövmanöverns beskrivningar. Det har hänt ett antal gånger i mitt liv att jag haft mardrömmar om att inte hitta i skolor, på sjukhus och liknande ställen. Tunnelbanan i Stockholm är ett helvete! Kanske skulle jag hitta om det inte var en massa folk i vägen, men nu envisas de med att vara där, de lämlarna...

Känns skönt att få berätta det här på ett ställe där man inte omedelbart blir idiotförklarad. Det är inte så kul att få höra saker som "du som är så intelligent, nog kan väl du hitta" - vilket betyder: gör dig inte till; alla kan hitta, så jävla svårt är det inte.

Men det är det. Och jag skulle gärna vilja förstå varför.

Har utomordentligt svårt för muntliga vägbeskrivningar, kan inte visualisera det som sägs. Men väl på plats brukar jag kunna hitta, mitt detaljsinne registrerar landmärken.