Jag jobbar men undrar hur länge det kommer att funka. För närvarande har jag gått ned i tjänst en timme per dag, med motiveringen att jag har barn under åtta. Men de senaste åren har jag varit förlamande trött stora delar av tiden och det hela eskalerar.

Jag har svårt att tänka mig en tillvaro utan att jobba, men det suger en jävla massa energi.

Jag har både haft långa sjok av arbetslöshet men har också arbetat periodvis. Senaste tre åren arbetar jag, men blir anställd halvårsvis och kan förlora jobbet när som helst .

När jag lyckas på en arbetsplats handlar det om att jag har haft tur med en chef som ser mina kvaliteter (är noggrann, duktig på att administrera stora mängder data, blandar inte in känslor utan har en professionell inställning till andra, samt har en någorlunda god intelligens) istället för att ha en chef som ser samma egenskaper som någon som är petig, fokuserar på regler och ordning, är dålig på småprat vid fikat och har en irriterande ovana att ha rätt.

I arbetslivet är man utlämnad till dem med makt.

Nä , inte efter detta:

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?cat ... 0004060106

Nej, jag har inte jobbat en enda dag i mitt liv. Tål inte stress, är rädd för människor och har tvångstankar som driver mig till vansinne. I framtiden försöker jag nog få tag på mindre översättningsjobb så att jag får något bruk för de kunskaper som jag skaffat i mina språkstudier. Annars hoppas jag på pension men det blir väl först rehabilitering och vad de nu sedan försöker...

Den viktigaste förutsättningen för mig för att kunna jobba är ju att få göra det i en lugn och bekant omgivning, ensam hemma. Jag behöver dessutom mina rutiner och de skulle lätt rubbas om jag arbetade med andra. Men översättare har generellt sett inga höga löner här i Finland så språkgranskning kunde jag också prova. En gång i tiden ville jag bli forskare och fortsätta på universitetet men nuförtiden är det inte så lätt att bli antagen till forskarstudier dvs. fortsätta efter magisters examen.

Just nu mår jag så skit att inget jobb kommer på fråga.

Jag har jobbat nästan 49 år, men jag gav upp 1,4 år före pension. Insåg att jag var på väg att gå in i väggen ännu en gång.
Kändes otroligt meningslöst att bara göra sådant jag inte är bra på. Medan det ja är bra på, ville ingen lyssna på. Det är inte lätt att vara en person med AS som alla misstolkar, och vägrar förstå när man försöker förklara. Har alltid känt mig inte höra till, men oftast räddats av att jag gjort en enstaka bra insats.
Så nu kommer jag inte jobba mer!

Nej jag kan inte jobba eller plugga men hoppas kunna det i framtiden. Har försökt plugga ett flertal gånger men det slutar med långvarig inläggning på psyket.
Det blir helt enkelt för mycket för mig.

jag har jobbat lite strö jobb hit och dit, mest som min mor har vart snäll nog att fixa fram till mig.

De flesta har vart vikariejobb på typ fritids och så. Jag jobbade som tidningsbud ett tag också det var monotont stressigt men ett ensamjobb som passade bra så länge jag slapp ringa för att tidningarna var försenade. Jag jobbar nu sen tre år tillbaks som "nanny" barnflicka, det är bra på det sättet att varje vecka är samma rutin och ungarna går i skolan så jag har jätte mycket ensam tid. Hade jag inte haft det hade jag nog gått under för längesen.

Jag pluggar samtidigt, vilket egentligen är dumt gjort av mig, är inte speciellt stresstålig. och mår dåligt av att känna att jag inte har tid över till att ägna mig åt saker jag är intresserad av. Borde lägga av med pluggandet eller jobbandet och satsa på en sak i taget, men då måste man ju ta lån.

Jag har varvat med arbete, studier, föräldraledighet och arbetslöshetsperioder.
Med jämna mellanrum har jag sprungit in i den berömda väggen och för varje gång har det blivit svårare att komma på fötter igen.

Arbetat många år inom i stort sett alla typer av vård, varit lokförare, plockat tomater, jobbat som arbetsledare, personalansvarig och coach.
Jag gillar att jobba och har alltid jobbat heltid.

Problemet har väl alltid varit att jag engagerar mig till max, går in i varje anställning med liv och lust och en enorm vilja att lära mig allt. Jag har ingen off-knapp vilket visade sig vara en fullständig katastrof här jag arbetade som coach. Jobbet skötte jag exemplariskt och framgångsrikt, att ta hand om mig själv är jag dock inte lika bra på ... Det var nog rena turen för mig att projektet lades ner och jag blev arbetslös.
De senaste åren har jag haft tur. Jag har jobbat ensam, haft förtroendetid, lagt upp mitt arbete själv och mest varit utomhus. Helt perfekt! Tyvärr är de jobben slut nu.

Framtiden ... Jag vill faktiskt inte jobba heltid. Jag är 53, nydiagnostiserad och ganska så utmattad. Trött och sliten, både fysiskt och mentalt. Om jag går in i väggen igen tror jag inte att jag någonsin orkar resa mig.
Tack och lov såg såg de som höll i utredningen det innan jag ens formulerat min oro.

Att jag funkat på arbetsmarknaden?
Tror det beror på en kombination av extrem nyfikenhet, en vilja att vara "duktig" och god kunskap om hur man "spelar normal".

jag har tidigare sommarjobbat/praktiserat men det har aldrig gått bra nu kan jag inte.

Jag har
jobbat som tidningsutdelare men det gick inte för att med de mängder mat jag var tvungen att äta hade jag knappt råd med hyran, jag fick superknasiga rutiner och orkade inte nått på fritiden och jag kunde inte sjukskriva mig ifall jag hade huvudvärk och då hade jag jätteofta huvudvärk. klarade detta ca 3 veckor

jobbat som vårdbiträde på äldreboende (främst personlig assistent men även på "huset") och det var hemskt, delvis passade jag inte alls med min brukare och det är ju aldrig bra, jag var trött "hela tiden", jag blev nedtryckt av brukaren så jag kom hem gråtande varje kväll, jag har ingen utbildning inom vården och vet därför inte alls vad man ska göra igentligen, det var oklart vad jag skulle göra så det stressade mig, man var tvungen att vara social med dom som jobbade där på de timmeslånga rasterna och man var konstig om man helldre pratade med de äldre. stress, ångest m.m. klarade ca 2 ½ månad och de sista veckorna fick jag jobba på huset då jag mådde aldeles för dåligt för att jobba för min brukare.

jobbat som vårdbiträde inom handikap, vilket var enklare mest pga att personalen är snällare och att man slipper vara "omkring döden" men jag blev fortfarande öfr trött, hade ingen aning om vad jag gjorde, hade ångest, problem med att veta vilka personalen syftade på då jag är jättedålig på namn m.m. jobbade ca 3 månader med detta

praktiserat i div butiker varav 2 efter jag fick diagnos. men jag fick för mkt ågest, blev förtrött, kunde inte hålla reda på folk, visste inte vad jag skulle göra, var för hungrig (på ett ställe, jag gick ner ca 6 kg då jag jobbade där) m.m.
och ändå så jobbade jag bara 4 h/vecka på senaste stället

de allmänna sakerna är då att jag är trött (kan inte ens sköta hushållet), har ångest, deprimerad, blir uttröttade av social kontakt, måste vara noga med maten, måste veta vad jag ska göra, måste veta vad folk heter, kan inte arbeta med stakt ljus/ljud/lukt m.m.
många saker är diffusa och jag kan inte förklara dom och det är konceptet "många beckar små" som gör att jag inte kan jobba, hade det bara varot en eller två saker hade det nog funkat men nu är det inte det.

rapchic skrev:de allmänna sakerna är då att jag är trött (kan inte ens sköta hushållet), har ångest, deprimerad, blir uttröttade av social kontakt, måste vara noga med maten, måste veta vad jag ska göra, måste veta vad folk heter, kan inte arbeta med stakt ljus/ljud/lukt m.m.

Jag förstår inte hur du ska orka med husdjur, grönsaksodling, snöskottning och barn.

Selma skrev:

rapchic skrev:de allmänna sakerna är då att jag är trött (kan inte ens sköta hushållet), har ångest, deprimerad, blir uttröttade av social kontakt, måste vara noga med maten, måste veta vad jag ska göra, måste veta vad folk heter, kan inte arbeta med stakt ljus/ljud/lukt m.m.

Jag förstår inte hur du ska orka med husdjur, grönsaksodling, snöskottning och barn.

tja jag orkar ju inte med det nästan (eller det går i perioder, du skulle tex ha sett potatislandet i mitten av sommaren ) jag har tur som har en man (annars skulle jag aldrig gett mig in i det)
och jag är ganska selektiv i min ork jag vet inte varför men jag tycker om djur och natur (ok kanske inte snöskottning men det kommer jag nog försöka "skyffla" över till min man ) men i ökar ju långsamt och jag tror inte jag är "obotlig" på det sättet att jag aldrig kommer kunna göra vissa saker (tex jobb) jag måste bara hitta andra sätt eller ta det lite långsamt fram.
men jag måste erkänna min man drar mer än ham borde

Det kan vara värt (om ni har råd) att investera i snöslunga eller någon billig form av maskin att ploga med (kolla Blocket).

Det kan lätt bli mycket snö där uppe och det är inte kul om ni blir insnöade.

Miche skrev:Det kan vara värt (om ni har råd) att investera i snöslunga eller någon billig form av maskin att ploga med (kolla Blocket).

Det kan lätt bli mycket snö där uppe och det är inte kul om ni blir insnöade.

De har väll traktor om de har potatisland och en bondgård? Så en plog borde väll gå att kirra ganska så lätt?

Miche skrev:Det kan vara värt (om ni har råd) att investera i snöslunga eller någon billig form av maskin att ploga med (kolla Blocket).

Det kan lätt bli mycket snö där uppe och det är inte kul om ni blir insnöade.

vi har trktor med snöslunga, skopa, grävskopa/jordskopa, plog, harv, gafflar m.m. finns redan (ok vissa för hästar men man kan koppla dom bakom en traktor)
och även andra saker (klyv, motorsåg, bil, ladugård, div handredskap, m.m.) som kan vara bra att ha vi ärver ju så vi behöver inte börja om heelt från början.
+ en granne som hjälper oss med det vi behöver och även en till "granne" som kan hjälpa med tex ved (har tidigare erbjudit skottningshjälp vet inte om det är relevant men om det krisar sig så hjälper han nog)
och i dom närmaste byarna har jag en massa släktingar som är duktiga på allt från att väva och göra marmelad till skruva i bilar och pannor.

så vi står inte helt handfallna vid kris

slackern skrev:

Miche skrev:Det kan vara värt (om ni har råd) att investera i snöslunga eller någon billig form av maskin att ploga med (kolla Blocket).

Det kan lätt bli mycket snö där uppe och det är inte kul om ni blir insnöade.

De har väll traktor om de har potatisland och en bondgård? Så en plog borde väll gå att kirra ganska så lätt?

potatislande är faktiskt nästan helt gjorda för hand (det är djupbäddar) men jag har som sagt en man och har är stark
och dom är ju inte jättestora heller 3 st 6x1,4 meter