Att precis alla med AS drömmer om att bli Standup Comedy proffs.

Att alla med as GILLAR att va ensamma

Att man automatiskt i o med diagnosen inte klarar av att försörja sig själv och att det självklart e ens föräldrar man måste leva av när man blivit diagnosticerad med AS.

(Måste tillägga att det är fördomar mina vänner nere i Europa har, så att det blir mer förståeligt. Jag e absolut inte förvånad).

priz skrev:Att 99% av alla massmördare har asp

Stämmer inte det då? Antisocial Personlighetsstörning.

On topic, jag hade själv fördomen att de aldrig såg folk i ögonen och levde i sin egen bubbla. Fast det var autism, Aspergers visste jag så litet om att jag inte ens hade några fördomar om det.

Min dotter trodde att aspergare var speceillt intelligenta personer. Jag hade ingen lust att ta henne ur den fördomen; det är bara bra om hon tror att hennes mor är intelligent.

Och fördomar är inte automatiskt alltid fel; det är bara att de stämmer för vissa, inte för alla (ibland inte ens för de flesta). Så länge det finns fördomar och generaliseringar öht så kommer det att finnas det om AS också.

Utan fördomar-ingen nyfikenhet, mina fördomar bygger alltid på okunskap och som berikar mina dummare sidor att bli lite mindre dumma när jag ställs inför det okända, en del av socialiseringsprocessen får jag för mig.

Fördomar som drivkraft till eftertanke kanske

Mvh segdeg

När mitt ex och jag väntade vårt första barn pratade vi ibland om hur hemskt det vore att få ett autistiskt barn (jag var odiagnosticerad då och visste nästan inget om NPF). Jag såg framför mig ett litet monster som förstörde saker, fick ständiga utbrott och var oförmögen att hysa några känslor gentemot oss.

En arbetskamrat tyckte att vi kunde anställa en Aspergare med matlagning som specialintresse som lunchkock, eftersom as-personer gärna jobbar gratis med saker de finner intressanta.

Jag tar sällan illa upp av fördomar eller skämt riktade mot aspergare/autister, så länge det inte är illa menat, eller om det är någon i maktposition och som borde veta bättre.

Sammelsurium skrev:När mitt ex och jag väntade vårt första barn pratade vi ibland om hur hemskt det vore att få ett autistiskt barn (jag var odiagnosticerad då och visste nästan inget om NPF). Jag såg framför mig ett litet monster som förstörde saker, fick ständiga utbrott och var oförmögen att hysa några känslor gentemot oss.

Haha, min mamma har berättat att en av hennes värsta farhågor när hon var gravid var att jag och min bror skulle visa oss ha autism... Så visar det sig, 25-32 år senare, att båda barnen och HON SJÄLV är lätt autistiska.

Precis så blev det i mitt fall också, fast min son blev diagnosticerad redan i femårsåldern.

Borde kanske tillägga att mina tidigare fördomar kom på kant, big time, då min son är otroligt kramig och tillgiven.

Sammelsurium skrev:Borde kanske tillägga att mina tidigare fördomar kom på kant, big time, då min son är otroligt kramig och tillgiven.

Visst är det härligt när fördomar faller platt till marken och ger positiva effekter!

Angående seriemördare:

Det är vanligt att koppla ihop begreppen seriemördare och psykopati. Närmare hälften av de seriemördare som samlats i en rapport från FBI (1992) kunde diagnostiseras som psykopater enligt PCL. 35 % av dem som genomfört serievåldtäkter eller seriemord var psykopater. Så alla seriemördare är inte psykopater. Ibland kan termen lustmördare eller sadistiska mördare passa bättre in. Ett undantag skulle kunna vara en förvirrad psykos hos någon som börjat sin bana bland datorspel och som fortsatt sin verksamhet ut i verkligheten utan att riktigt ha fattat skillnaden. Ett annat undantag anses vara mord under kokainrus som när Robert Spahalski mördade en god vän. Det blev hans fjärde mord. Han angav sig själv. Likheten mellan en psykopat och en seriemördare framstår mest i att den andres rädsla, skräck eller lidande inte förmår hindra psykopaten eller seriemördaren i sitt utövande. Men språkbruket är oklart. Man brukar säga att de två typerna är oberörda av andras lidande. Det är fel; psykopaten är oberörd i sitt instrumentella handlande, men beträffande seriemördaren kan man postulera att åtminstone ibland är den andres lidande drivkraften i morden.

Sigvard Lingh skrev:Angående seriemördare:

Det är vanligt att koppla ihop begreppen seriemördare och psykopati. Närmare hälften av de seriemördare som samlats i en rapport från FBI (1992) kunde diagnostiseras som psykopater enligt PCL. 35 % av dem som genomfört serievåldtäkter eller seriemord var psykopater. Så alla seriemördare är inte psykopater. Ibland kan termen lustmördare eller sadistiska mördare passa bättre in. Ett undantag skulle kunna vara en förvirrad psykos hos någon som börjat sin bana bland datorspel och som fortsatt sin verksamhet ut i verkligheten utan att riktigt ha fattat skillnaden. Ett annat undantag anses vara mord under kokainrus som när Robert Spahalski mördade en god vän. Det blev hans fjärde mord. Han angav sig själv. Likheten mellan en psykopat och en seriemördare framstår mest i att den andres rädsla, skräck eller lidande inte förmår hindra psykopaten eller seriemördaren i sitt utövande. Men språkbruket är oklart. Man brukar säga att de två typerna är oberörda av andras lidande. Det är fel; psykopaten är oberörd i sitt instrumentella handlande, men beträffande seriemördaren kan man postulera att åtminstone ibland är den andres lidande drivkraften i morden.

Är det Sexual Homicide: Patterns and Motives av Ann W Burgess, Allen G Burgess, Robert K Ressler, John Douglas som du syftar på?

atoms skrev:Är det Sexual Homicide: Patterns and Motives av Ann W Burgess, Allen G Burgess, Robert K Ressler, John Douglas som du syftar på?

Nej, jag fann uppgifterna i en text av Robert Hare från 1996.

Var det något problem med den referens du nämnde, som du ville varna mig för?

Sigvard Lingh skrev:

atoms skrev:Är det Sexual Homicide: Patterns and Motives av Ann W Burgess, Allen G Burgess, Robert K Ressler, John Douglas som du syftar på?

Nej, jag fann uppgifterna i en text av Robert Hare från 1996.

Var det något problem med den referens du nämnde, som du ville varna mig för?

Nej, bara den generella kritiken mot FBI-studier; de lämnar ogärna ut underlaget för att låta, från dem oberoende, forskare titta på materialet.

atoms skrev:Nej, bara den generella kritiken mot FBI-studier; de lämnar ogärna ut underlaget för att låta, från dem oberoende, forskare titta på materialet.

Robert Hare, som anses vara världens främsta forskare på psykopati, knäpper man inte på näsan. Inte ens FBI.

matterik skrev:Jag har upplevt ett annat bemötande från psyk sedan de har börjat skriva asperger. Ett mer avståndstagande bemötande där de förklarar allt jag säger som asperger, liksom bortförklarar och säger att jag bara har rätt att ringa om det är kritiskt och hänvisar mig till nationella hjälplinjen och avslutar min remiss på psyk och säger att jag inte får ha att göra med dom utan att habiliteringen skickar en remiss och säger att jag inte får någon kontaktperson på psyk utan remiss från habiliteringen och hotar att polisanmäla mig och verkar arga över att jag ringt och bett om stöd till deras sjuksköterska och verkar inte vara så intresserade av att ge mig medicin som de va på 90 talet, och nekar mig sjukpenning och skriver fel i sjukintygen så att det låter som om jag är konstig typ , men det har väl att göra med att jag inte har någon utpräglad psykossjukdom också och inte knarkar och sover gott om natten och att min dotter har flyttat till sin mamma och att jag uppnått högkostnadsskyddet så att de inte kan få pengar av mig, och att jag inte jobbar kanske.

Liknande här. Inte polisanmälan, men de förklarar allt med asperger. Och de har kastat ut mig. Det beror både på att jag inte vill äta medicin (då spelar det ingen roll hur sjuk man är, man får INTE INTE INTE hjälp förrän man måste tvånginläggas) och på att de menar att de kan inte ge några aspergare hjälp, utan skickar mig till hab, där de inte vill ha hand om psykiska sjukdomar. Hab ser depression och lite annat, medan psyk ser ASPERGER ASPERGER och en möjlighet att spara på sina resurser.

Senaste är att jag måste till primärvården och börja om där jag var för över 20 år sedan. Jag inser att de kommer att skicka mig till psyk, och där vet jag ju redan vad som händer.

Men on topic alltså, problemet med AS är att om man nämner AS för vården, så påstås alla problem bero på AS. Även somatiska saker. Att det gjorde djävulskt ont när jag åkte in med mitt hundbett när jag hade väntat så länge att jag hade en vansinnig smärta och infektion, berodde på AS (överdriven reaktion typ), att jag var trött berodde på AS och utreddes inte förrän jag gick till en annan där jag inte nämnde AS och järnbrist upptäcktes (det var lite mer komplicerat än att ta ett hb som man nöjer sig med när man är övertygad om att patienten bara är en jobbig aspergare, eftersom hb var bra, men järn i blodet + järndepåer var helt slut).

Och Borrelian har ni hört om. Den berodde också på AS, eller "depression" eller "har kontakt med psykiatrin" eftersom psykiatrikontakt är lika fördomsfullt bemött överallt inom vården, som AS.