Firar ni högtider? Typ de vanliga som ingår i vår kultur som Jul, nyår, påsk, midsommar, födelsedagar etc...

Om ni gör det - varför gör ni det? - och om inte - varför inte?

Det är ju inte så att man bygger en bunker och skjuter alla som försöker slinka in en hälsning som "God jul" eller "Gott nytt år".
Men jag arbetar aktivt för att minska alla firanden flera snäpp under vad som anses "normalt".
Ingen av högtiderna är något jag ser fram emot.

Vart vill du då ha min röst?

Ja, tyvärr

ufo skrev:Vart vill du då ha min röst?

Förstår inte vad du menar. Utveckla.

Nej fy fan. Jag tycker att det är fjantigt med högtider. Som barn fick jag ju julklappar och födelsedagspresenter så klart. Men jag behövde inte själv köpa några presenter till någon. Sådant är för barn.

Jul - äcklig överkonsumtion och avskyvärd stress.
Nyår - oljud och räkskal överallt. Fy.
Påsk - ägg, fy fan. Och ungdjävlar som tigger godis.
Midsommar - dansa runt en fallossymbol, så jävla löjligt. Och sill, blä.
Födelsedagar - nej, börjar man fira sådant tror folk att de kan komma och dricka kaffe och fika i tid och otid, stressigt värre.

Och så vidare.

Den allra äckligaste är nog Halloween, men den börjar försvinna. Jävla ungar som knackar på dörren och stör min frid. Bus eller godis? Ingetdera brukar jag svara. Har funderat på att köpa hem fisk och räcka över med orden - varsågod, havets godis.

Inte nämnvärt!

Blir att man godjul:ar o gottnyttår:ar folk, nå midsommar är det inte riktigt, om inte kamraterna lyckas övertala en.

Har inte blivit uppväxt med att uppmärksamma högtider sådär märkvärdigt. Så de har oftast ingen känslomässig betydelse för mig.

Agerar mest i konformativistisk anda.
edit:

sugrövmanövern skrev:Och sill, blä.

Fy!
Näee!
Inte dissa sillen. Behövs inga högtider för att vräka i sig sill.

sugrövmanövern skrev:Födelsedagar - nej, börjar man fira sådant tror folk att de kan komma och dricka kaffe och fika i tid och otid, stressigt värre.

*garvar knäna av mig*

Priset för bästa motivering går till... Sugis! Grattis grattis, du har vunnit en bilkarta över Karlstad.

nallen skrev:

sugrövmanövern skrev:Födelsedagar - nej, börjar man fira sådant tror folk att de kan komma och dricka kaffe och fika i tid och otid, stressigt värre.

*garvar knäna av mig*

Priset för bästa motivering går till... Sugis! Grattis grattis, du har vunnit en bilkarta över Karlstad.

Säger som när man får en värdelös prydnadssak i present: Tack, den är jättefin. Denna kommer jag att ha användning för nästa helgfria söndag.

Jag firar inte högtiderna, eller ens min födelsedag. Jag firar ledigheten.

Jo.. nog firar jag. Fast helst så lite hysteriskt som möjligt.

Jag firar inget speciellt. Fyllde 30 i höstas. Fick en gratis fika i present. Men den dagen betydde inget mer för mig än nästa dag. Man kan inte bli mer en en dag äldre.

Högtidlighåller väl de flesta helger i någon mån, men ogillar ofta de mest extrema yttringarna. Har inte insett i tid heller hur mycket mer jag skulle ha kunnat vända t ex julen till min fördel när man ändå inte har haft egen familj. Nu har man ju firat den med syrrans familj och/eller föräldrarna - när man skulle ha kunnat annonsera ut i hemtrakten att man kommer och är tomte hos folk för en femhundring och skulle ha kunnat tjäna några tusen varje julafton. Nästa år ska jag nog fan inrikta mig på att det är planen.

Jag firar samtliga högtider. Dock tonar jag ned min egen födelsedag markant, och har på sista tiden lyckats få folk att förstå att jag inte vill ha några presenter (varken då eller någon annan gång) eller något ståhej.

I övrigt faller det sig naturligt att fira då jag har två döttrar som älskar allt sådant (ja, även min dotter med AS). De tycker om traditioner och uppskattar firande.
Jag själv uppskattar traditioner lika mycket och att fira midsommar, jul eller nyår blir en barnens dag, och är de glada är även jag glad.

Högtider är ett gisslandrama där de flesta drabbas av Stochholmssyndromet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmssyndromet

Lucia - Tyvärr försvann Lucia iom att jag slutade i skolan.

Thanksgiving - Pumpapaj e mumsigt. Tyvärr har vi inte kontakt med USA mer.

Allahelgona/Halloween - Firar inte, men gillar svarta katter, häxor och monster. När sätta ljus på gravar har ingen speciell datummärkning.

Advent - Ljusstake med fyra ljus, julkalendern. Fågelnek. Mysigt.

Jul - Stress över julklappstvång och mycke folk (i jul "bara" 16 pers), men trevligt sålänge jag har möjlighet att rymma. Julotta mysigt. Gran, gröt, stearinljus, änglar och tomtar. Me like, hyfsat.

Nyår - Raketer och kalkon med bara närmsta familjen (fyra pers). Ok.

Påsk - fjädrar i dunris, kasta påskbrev som häxa med häst o släp. Me like.

Semledagen/våffeldagen/Bulledagen - Ett måste

17 mai (Norges nationaldag) - Bästa dagen på året tror jag! Bunad, norska flaggor, tåg, massa orkestermusik, dricka kaffe på stan, soft-is, russetåg och ömma fötter. Me like BIGTIME!

6 juni - Uniform, kyrkan, marschera med fanor. Gratis tårta. Me like.

Midsommar - Hembygdsgård. Måste vara social. Usch...

Födelsedagar - Uppskatta att bli väckt tidigt på morgonen? Knappast. Symboliskt kaffe utan pakettvång på eftermiddagen gillar jag.

Fast man ska beakta att svenska Allhelgona och det importerade Halloween är två helt olika helger, och i normalfallet (i genomsnitt fem av sex år) infaller de inte ens på samma dag.

Halloweensederna står i bjärt kontrast till Allhelgonahelgens tema om lugnt stilla firande av våra avlidna, och det anses oerhört olämpligt att blanda ihop de tu och gå och trick or treat-a på fel dag.

Ska det göras ska det göras på Halloween, den 31 oktober, och absolut inte på Allhelgonadagen. Ungefär vart sjätte år infaller ju nu dessutom allhelgonalördagen också den 31 oktober, så då är det i praktiken inte ens lämpligt på rätt dag...

Pemer skrev:Fast man ska beakta att svenska Allhelgona och det importerade Halloween är två helt olika helger, och i normalfallet (i genomsnitt fem av sex år) infaller de inte ens på samma dag.

Jag vet, jag slog bara ihop dem för enkelhetens skull. Det blev väl långt ändå. Bra att du påpekar dock, sörjer man en avliden nära, så är det sista man vill ha jobbiga ungar som tigger på dörren.

Jag firar jul, påsk midsommar, mårtensafton mm. Det är trevligt med traditioner och jag är uppvuxen med att fira årets högtider och helger.

Det är bara min egen födelsedag jag helst låter bli att fira. Jag trivs inte med allt fokus på mig själv.

Nu när jag har barn känns det ännu viktigare att fira. Det ger året struktur och struktur det ger barn (och vuxna) en känsla av trygghet.

Ja, jag firar.

Men jag bestämmer själv vilka högtider jag tycker är högtider och hur det ska firas.

Julen var ett stort problem, med press och stress och skenhelighet & hyckleri (samt supande, ej mitt) - som många andra har skrivit om. Det tog ett antal år av funderande, analyserande och prövande, men sen blev julen "min" och nu tycker jag om den.

Nyår och midsommar handlar om att supa och trängas med folk under tillgjorda former, så det går bort. Påsken känns inte viktig, eftersom jag inte är troende kristen, så något direkt firande blir det inte. Lite gult och lite godis räcker. Åh, glömde nästan det viktigaste: jag älskar barn utklädda till påskkärringar och ger dem gärna godis när de ringer på dörren på Skärtorsdagen. Om Halloween firades på rätt dag (31/10) skulle jag ge godis till alla utklädda småmonster & spöken då också.

Det allra viktigaste för mig är födelsedagar och namnsdagar för människor jag älskar/tycker om/respekterar. Firandet anpassas efter personen. Huvudsaken är att markera att han/hon är sedd, välkommen och värdefull. Det kan ingen få för mycket av i den här eländiga världen.

Jag avskyr släktträffar, bara man slipper sånt så...

Det finns många sätt att FIRA saker på om man vill det, en tradition kan ju vara precis vad som helst som man börjar med och sen gör om och om igen varje år. Jag gillar inte förändringar så det passar bra, bara jag bestämt VAD som ska hända själv.

LUCIA tycker jag är en fin högtid, min favorit högtid!

JUL med mamma, pappa, vovven och brorsan, riktigt trevligt och lagom. Känns bra att få fokusera på nåt en stund när det bara är kallt och mörkt - vilket också var del av poängen med vikingarnas firande i december? Vi firar inte den kristna högtiden iaf, vi har ljusfest i mörkret.

NYÅR varje år med min kompis Linda och vovven, vi åker skidor och pratar om livets stora och små frågor. I år var det dock snöbrist där vi befann oss, så det blev promenader och Linda tog ett dopp i havet...

MIDSOMMAR betyder årets första dopp i havet för mig, än hur kallt det är i vattnet.