Jag undrar om någon känner igen sig?

Jag har varit nykterist i snart 18 år pga att jag absolut inte klarade av att dricka alkohol. Jag blev totalförändrad redan efter första glaset, jag hade inget stopp - kunde dricka hur mycket som helst, jag fick minnesluckor nästan varje gång jag drack oavsett hur mycket, jag gjorde de mest galna saker och jag vaknade alltid upp med en fruktansvärd ångest dagen efter.
Det här fick mig till slut att fatta beslutet att jag inte skulle dricka mer. Det tärde på mig alldeles för mycket och det var oerhört destruktivt.
Jag har en teori att detta beror på min AS och att jag är typ allergisk mot alkohol pga min fysiska konstruktion.

Jag har egentligen inget emot alkohol, mer än att jag tyvärr är uppvuxen i en alkoholistfamilj. Det finns väl en viss teori också att det ligger något ärftligt i generna att jag inte klarar av att dricka, men det tillsammans med min AS gör att det är absolut omöjligt att hantera drickandet.

Nu på senare tid så har jag känt av en längtan att också vilja kunna dricka socialt, att kunna ta en cider eller glas vin bara som njutning en sommarkväll, men jag vågar inte ens prova. Jag är rädd för att det ska bli som tidigare, att jag bara beter mig illa och att jag ska skada mig själv igen. Men jag skulle så gärna också vilja vara "vanlig" och kunna dricka i goda vänners lag utan att för den skull behöva bli destruktiv. Men förmodligen är det bäst att låta bli för att inte riskera att göra mig själv eller någon annan illa. Det här är något som jag är väldigt ledsen över och känner en sorg för att jag inte ska kunna njuta som alla andra, men tyvärr är det väl så att man måste acceptera sina förutsättningar och leva efter det.

Amari

Moderator mnordgren: Förtydligade rubriken

Jag har nog en lightversion av det du beskriver, fast det gäller inte bara alkohol utan allt som är gott och/eller ger positiva kickar (inklusive pennfajtande på forumet). Å andra sidan har jag också alkoholism i släkten, på båda sidorna.

Min kille har aldrig mer mat framme/hemma än vad han tycker är lagom att äta eftersom han också precis som jag har svårt att sluta äta så länge det finns kvar. Jag försöker lära mig av detta och har nog blivit bättre på att sätta gränser för mig själv.

Jag har aldrig varit full och är livrädd för att bli det (jag vet ju inte hur jag blir när alla hämningar släpper och jag vill inte veta). Detta gör ju att jag ser till att inte bli det = att inte dricka. Det faktumet att även jag har både alkoholister och missbrukare på båda sidor i släkten gör mig väldigt rädd att fastna i någon sorts missbruk.

Det kan nog vara så att det har med förmågan att kunna sätta gränser för sig själv. Men jag upplever att när jag drack alkohol så försvann den förmågan, jag tappade kontrollen pga alkoholen och det gjorde att jag blev totalt gränslös. Det har t.o.m. funnits flertalet gånger då jag blivit mer eller mindre psykotisk av för mycket alkohol, vilket har varit mycket skrämmande upplevelser. Jag tycker att det är mycket läskigt att inte veta vad som ska eller kan hända då jag dricker, eftersom jag inte vet vilken effekt alkohol har på mig idag. För 18år sen så var jag betydligt mer skör i mitt psyke, jag hade många fler trauman och blockeringar än vad jag har idag, för idag har jag jobbat mig igenom mitt emotionella skräp som jag burit på i alla år. Mycket av det gjorde att när gränserna försvann så kom allt detta ut i en betydligt starkare form än vad jag kunde hantera och jag blev helt skräckslagen av att se och känna all smärta som jag gick och bar på.

Med tanke på det så har jag en förhoppning att det idag inte finns detta problem med att jag har så mycket skräp som ploppar upp och kommer ut om jag skulle dricka, så att risken att jag mår dåligt är betydligt mindre. Jag vill ju så gärna kunna, men jag vet inte om jag vågar...

Om du provar, gör det i så fall tillsammans med någon vars omdöme du litar på, och köp bara en liten flaska. Du kan ju inte dricka något du inte har.

Om det sedan överhuvudtaget är en bra idé är jag inte kompetent att svara på.

Jag har också problemet att jag inte upplever själv att det blir för mycket, men när jag handlar vet jag ju vilken mängd som är OK och kan då bestämma det i förväg. Jag hade en obehaglig upplevelse sist på en dispuationsfest då jag fick för mig att det skulle gå bra att pimpla whisky efter midnatt, och det efter alldeles för många glas vin. Det var fri bar. Det är nog bra att undvika.

jag är Nykterist sen tonåren.Av egen fri vilja.kände direkt att alkohol inte var nåt jag behövde.har visserligen smakat på saker med promille i men inget har fallit mig i smaken

Jag kan dricka en liter vin och vara rätt skarp i knoppen ändå. Inget jag skryter med eller är stolt över för jag är missbrukare.

Känner igen mig i mycket, inte minst det som Tintomara Ariadne skrivit i tråden.

Har också en tendens att tappa "upplevelsen av att det blir för mycket".

Jag har missat massvis med viktiga saker och möten i livet pga detta. Jag har haft minnesluckor, illamående, jag har spytt, mått som man mår dagen efter när det blivit för mkt. Minnesluckorna har nog varit det allra värsta eftersom de gör att jag har missat så mycket bra saker i relationer och livschanser, vilket i sig varit svårt ångestframkallande.

Tintomara Ariadne skrev:Jag har också problemet att jag inte upplever själv att det blir för mycket, men när jag handlar vet jag ju vilken mängd som är OK och kan då bestämma det i förväg.

Detta är så extremt bra info att ta sig sig för alla som har minsta lilla problem med detta. Och det du skrev tidigare också:

Det man inte har hemma kan man inte dricka.

Jag kan också uttrycka det som att "jag kan inte låta saker stå dvs alkohol, finns det hemma måste jag vara "på det". Det leder till att min fru inte kan köpa hem så mycket som hon skulle tycka vore "trevligt och kultiverat" - hon är rädd för att jag ska smussla och "överdriva". Det är tråkigt men tyvärr så det är face fact.

Är faktiskt ofantligt tacksam över SVerige och den svenska alkopolitiken och kan ha överseende med de mindre nackdelar den politiken kan föra med sig för vissa. Men jag vet att jag inte tillhör "de vissa" - de som kan hantera alkohol "normalt och kultiverat". Mao så är alkolholpolitiken till för bland annat just sådana som mig.

OBS att inlägget inte har någonting med AS att göra!

Jag kan hantera och sluta dricka när jag är så pass full och jag vet att jag inte kan fortsätta utan att bli helt borta, på en Helsingforsresa var jag full före maten och ingen i sällskapet trodde jag skulle klara mig mycket längre, men jag avstod alkohol tills en bit efter midnatt då jag drack lite till.

Än så länge har jag inte en enda minneslucka pga alkohol och jag har inte gjort något som jag skäms över när jag varit full (låter motsägelsefullt, men jag har bevisat för andra i sällskap att jag minns detaljer som de andra trodde jag var för full för att minnas).

Nja, jag känner igen mig i att jag har ett märkligt förhållande till alkohol, men på ungefär motsatt sätt gentemot det du beskriver.
...Jag upptäckte redan på första fyllan att det var fan det bästa jag någonsin varit med om, så jag fortsatte så ofta jag kunde. ...Vilket blev jävligt ofta. Och till slut hela tiden. Med undantag för sömn.
Dock inte främst för att det var så överjävligt kul att vara packad (även om det självfallet också var en central del), utan främst för att jag kände mig som jag skulle.

Numera är jag nykter alkoholist, eftersom min lever pajjade ihop för 3 år sedan och jag stod mellan valet att sluta dricka eller dö på kuppen. ...Då var jag så fruktansvärt dålig att det nog är omöjligt att sätta sig in i om man inte har varit med om det.

Men ja - jag blev tämligen normalfungerande av alkohol. Mindre (inget!) surr i huvudet, jag kunde själv bestämma vad jag ville tänka på, jag hade inga ångestsmärtor i bröstet, ingen social fobi, jag tyckte att saker (film, samvaro och annat "normalt") kunde vara roligt, mina tvångstankar och tvångshandlingar försvann, jag hade ingen paranoia etc..
Världens bästa medicin, med andra ord. Plus att det var roligt! Fantastiskt.

Jag tror absolut inte att jag reagerar på alkohol som andra gör, då skulle det finnas mycket, mycket fler alkoholister än vad det gör.
"Totalförändrad"; jodå, till viss del, men snarare förändrad till den jag innerst inne var, än till något jag absolut inte var.
Men folk är ju olika...

Jag känner igen en del. Jag är väldigt känslig för alkohol och blir dålig i magen bara jag har druckit ett par klunkar vin eller öl. Ändå tycker jag att det kan vara gott. Jag måste dock hålla mig till mycket begränsade mängder för annars mår jag dåligt. Om jag dricker drinkar ska de vara jättesvaga. Jag har problem att sålla ljud från varandra. Det blir ännu värre när jag har druckit. Därför är det hopplöst att ens försöka prata med människor på fester eller liknande om jag har druckit, för jag hör inte alls vad de säger om det inte är alldeles knäpptyst i övrigt. Ett tag när jag studerade drack jag på fester. Jag tänkte testa om det var kul. Det var det inte; jag gillar inte känslan som ruset ger mig. Nu var det många år sedan jag senast var berusad, och det beror inte på något aktivt ställningstagande jag har gjort. Det har bara inte blivit för att jag inte tycker att det är roligt.

Men jag tror att det här kan bero lite på mina Citalopram. Jag vet en del konstiga effekter av alkohol som jag inte fick innan jag började med Citalopram. Då tålde jag det bättre.

Nykterist sen dag 1. Andledningarna håller jag för mig själv.

Det är verkligen intressant att läsa era kommentarer och man kan ju säga att vi antagligen alla är lika olika i detta som i allting annat som rör diagnosen. Vi verkar alla ha väldigt olika relationer till det här med alkohol.

Främst skulle det vara intressant att höra om det var någon som har upplevt samma sak som jag, för det är något som är ett mysterium varför jag har detta problem och varför dessa saker händer just mig. Kanske är det för enkelt att bara förklara det med AS, men det är iallafall en teori jag har att det kan bero på det.

Sen tackar jag Tintomara Ariadne för det goda rådet om att vara försiktig och bara inhandla en liten mängd om jag ska prova. Det är nog en bra idé att även göra det med någon jag kan lita på. Jag har inte ens bestämt mig för om jag kommer att göra det, men önskan av att vilja kunna är stark och att kunna vara social även i detta fall.

Jag förstår problematiken.
Och i Sverige finns det ju tyvärr inga socialt accepterade alternativ heller - så vill man avstå från alkohol men ändå "ha kul" så att säga så finns det inte så mycket annat att göra. Jag själv gillar inte alkohol egentligen - jag dricker mig full kanske 1 max 2 gånger om året... om ens det. Jag uppskattar inte hur människor i många fall blir på alkohol helt enkelt: dryga, aggressiva, antisociala, korkade, känslomässiga. Och jag gillar heller inte den påverkan drogen har på ens motorik och tänkande.

Om du inte har något problem med att bryta mot moralistiska lagar så är cannabis ett alternativ om du ändå vill kunna "festa". Liksom alkohol så är det en social drog - men till skillnad från alkoholen så spårar man inte ur, blir inte våldsam och får dessutom ingen bakfylla. Det är heller inte lika fysiskt "tungt". Istället för att dämpa alla dina sinnen så blir istället dina sinnen och intryck förstärkta av cannabis. Det som är kul att göra blir roligare, de människor du tycker om att umgås med känns trevligare att hänga med, mat och dryck du tycker om smakar mycket bättre och du blir helt enkelt gladare för att du har lättare till att börja skratta. Och att skratta är bland det bästa som finns Mer info om cannabisruset kan du hitta här:
http://www.cannabisconsumers.org/report ... nghigh.php

Är du ändå osäker så kan du ju resa till Amsterdam någon gång. Dom har ju en mindre korkad syn på berusningsmedel i Nederländerna. Sverige är fortfarande fast på den konservativa stenåldern tyvärr.

Jag tycker du ska vara försiktig. Visst det är möjligt att du klarar det... Men det är också möjligt att du inte klarar det. (eller du kanske klarar det ett tag och sen ramlar dit...)

Som jag ser frågan: är det värt risken? I fall det är det kör. Annars försök låta bli.

(och cannabis är väl knappast en social drog om man vill vara "vanlig i goda vänners lag". Dessutom får många bara nojja av det, så jag vet inte om jag rekomenderar det heller. )

/G

Gerard skrev:(och cannabis är väl knappast en social drog om man vill vara "vanlig i goda vänners lag". Dessutom får många bara nojja av det, så jag vet inte om jag rekomenderar det heller. )

/G

Och "vanlig" är man när man är full då menar du? Folk pratar, skrattar och är positiva på bägge droger - så ingen vet att du har rökt om du inte har röda ögon eller luktar. Effekterna av alkohol är så varierande från person till person att ingen bryr sig om du är lite extra skrattig, de tror det är pga alkoholen.
Och nojjan har sin rot i att cannabis är olagligt. Är man rädd för att någon ska upptäcka att man tagit en illegal drog så förstärks givetvis denna känsla av cannabis. Men är man trygg i sitt umgänge och på en trygg plats så är nojja aldrig något problem.

Amari skrev:Nu på senare tid så har jag känt av en längtan att också vilja kunna dricka socialt, att kunna ta en cider eller glas vin bara som njutning en sommarkväll, men jag vågar inte ens prova. Jag är rädd för att det ska bli som tidigare, att jag bara beter mig illa och att jag ska skada mig själv igen. Men jag skulle så gärna också vilja vara "vanlig" och kunna dricka i goda vänners lag utan att för den skull behöva bli destruktiv. Men förmodligen är det bäst att låta bli för att inte riskera att göra mig själv eller någon annan illa. Det här är något som jag är väldigt ledsen över och känner en sorg för att jag inte ska kunna njuta som alla andra, men tyvärr är det väl så att man måste acceptera sina förutsättningar och leva efter det.
Amari

Men kan du inte dricka alkoholfritt i "goda vänners lag" och ha roligt ändå? Är det inte lika roligt utan alkohol el är det bara att du vill vara som "alla andra"? Citerar ur en utbytesstudents blogg:
"Många svenska kamrater förstår inte varför vi inte brukar dricka och gå ut på helgen utan bara stannar hemma hela tiden. Jag försökte förklara detta för några men det gick inte så bra. Jag sa att de flesta föredrar att ta det lugnt och anser för övrigt att ett besök hemma hos någon för middag då och då är det trevliga sättet att umgås med sina vänner. Svenskarna motargumenterade att på helgen ska man ha fest och roligt"

Annars kan man jämföra med en diabetiker som inte kan äta sötsaker som "alla andra" el den som är allergisk mot nötter el överkänslig mot laktos.

Deadly_Nightshade skrev:Om du inte har något problem med att bryta mot moralistiska lagar så är cannabis ett alternativ om du ändå vill kunna "festa". Liksom alkohol så är det en social drog - men till skillnad från alkoholen så spårar man inte ur, blir inte våldsam och får dessutom ingen bakfylla. Det är heller inte lika fysiskt "tungt". Istället för att dämpa alla dina sinnen så blir istället dina sinnen och intryck förstärkta av cannabis. Det som är kul att göra blir roligare, de människor du tycker om att umgås med känns trevligare att hänga med, mat och dryck du tycker om smakar mycket bättre och du blir helt enkelt gladare för att du har lättare till att börja skratta. Och att skratta är bland det bästa som finns Mer info om cannabisruset kan du hitta här:
http://www.cannabisconsumers.org/report ... nghigh.php

Nu är ju det här inte fullständigt sant. Jag vet flera människor som bara suttit och gråtit efter att de provat cannabis, men de flesta jag vet som testat har inte märkt någon förändring över huvud taget. Vissa blir flummigt inåtvända och som en följd av det osociala. Cannabisrus verkar variera otroligt mycket mellan människor, precis som alkoholberusning.

Jag har en vän som förespråkar cannabis, och just därför har jag läst på. Cannabis är gradvis personlighetsförändrande (smygande), och förändringen är permanent. Och även om många kan ha en positiv upplevelse av ruset och klara sig utan allvarligare men så finns det de som får en psykos och/eller blir fast redan första gången. Det är lite som att leka rysk roulette.

Tack Barracuber och Amari för era vänliga ord! Jag håller fullständigt med Barracuber om den svenska alkoholpolitiken. Nu har den visserligen luckrats upp en hel del, men den är ändå ett bättre alternativ. (Dessutom innebär den att det går att få tag på drycker av hög kvalitet nästan överallt, men det är ju en annan sak - hellre kvalitet än kvantitet.)

Deadly_Nightshade skrev:Och "vanlig" är man när man är full då menar du?

Det beror förstås på vad man menar med vanlig. Jag tänkte mest i hur jag uppfattade trådskaparen Amari's användning av ordet.

Och i den betydelsen: Ja. Det är ganska vanligt att folk dricker när de vill vara sociala.

(Sen om det, i jämförelse med andra droger, är en så god idé och vilken drog som är "bäst" är en annan diskussion)

Alien skrev:Men kan du inte dricka alkoholfritt i "goda vänners lag" och ha roligt ändå? Är det inte lika roligt utan alkohol el är det bara att du vill vara som "alla andra"?

Absolut kan jag dricka alkoholfritt, det är ju det jag gör nu. Men jag tror ändå att det faktiskt blir roligare med alkohol pga att man befinner sig på samma nivå som de som dricker och kan vara med i gemenskapen på ett annat sätt. Jag upplever att jag är ännu mer annorlunda än vanligt då jag är tillsammans med folk som dricker och det är svårt att hänga med i deras tempo.

Gerard skrev:Jag tycker du ska vara försiktig

Tack Gerard! Jag förstår vad du menar och det kommer jag verkligen vara om och när jag provar. Jag vill verkligen inte hamna i en svår situation bara för att jag ska dricka, utan meningen är ju att jag vill ha kul, jag vill kunna skratta, släppa loss kontrollen lite grann, inte vara så stel och tråkig och kontrollerad.

Deadly_Nightshade skrev:Om du inte har något problem med att bryta mot moralistiska lagar så är cannabis ett alternativ om du ändå vill kunna "festa". Liksom alkohol så är det en social drog - men till skillnad från alkoholen så spårar man inte ur, blir inte våldsam och får dessutom ingen bakfylla. Det är heller inte lika fysiskt "tungt". Istället för att dämpa alla dina sinnen så blir istället dina sinnen och intryck förstärkta av cannabis. Det som är kul att göra blir roligare, de människor du tycker om att umgås med känns trevligare att hänga med, mat och dryck du tycker om smakar mycket bättre och du blir helt enkelt gladare för att du har lättare till att börja skratta.

Jag har inga problem med moralistiska lagar, har provat cannabis också men har inte fått den upplevelse av den som du beskriver här. Jag tyckte bara att det var väldigt obehagligt i kroppen, jag fick en overklighetskänsla, jag blev rädd av det och det var läskigt. Dessutom så tycker jag att man blir väldigt olika om man dricker alkohol eller cannabis, vilket gör att om man festar tillsammans med de som druckit om man själv har tagit cannabis så skrattar man åt väldigt olika saker. Man är liksom inte på samma nivå och då blir det inget kul iallafall.
Jag är absolut ingen förespråkare av cannabis och jag själv har bestämt mig för att undvika den drogen eftersom jag känner att jag mycket lätt skulle kunna bli beroende av den. Så det är tyvärr inget alternativ för mig i det här fallet...

Tintomara Ariadne skrev:Det är lite som att leka rysk roulette.

Jag håller med om att det är väldigt riskabelt att leka med cannabis eftersom det är en helt annan drog än alkohol. Jag upplevde att jag blev personlighetsförändrad av det och även om man inte blir bakis på det så var det en väldigt obehaglig känsla dagen efter. Jag kunde också känna att jag direkt fick ett sug efter mer, vilket jag inte upplever med alkohol så det är något som jag absolut inte vill riskera. Så ingen mer cannabis för mig!

Gerard skrev:Det beror förstås på vad man menar med vanlig. Jag tänkte mest i hur jag uppfattade trådskaparen Amari's användning av ordet. Och i den betydelsen: Ja. Det är ganska vanligt att folk dricker när de vill vara sociala.

Det var så jag menade med "vanlig" och precis som jag sagt ovan så är det för att jag gärna vill vara med i den allmänna gemenskapen och vara mer på samma nivå som övriga sällskapet.
Men jag tror att i mitt fall så är det mycket viktigt att jag bestämmer mig för innan precis hur mycket jag ska och får dricka för att inte dricka för mycket och spåra ur. Jag vill egentligen inte bli full eller aspackad, utan bara släppa på gränserna lite grann. Då gäller det att man inte går över gränsen med alkoholen, för gör man det så är det mycket lätt att det blir ett bakslag och man tappar kontrollen helt. Det är inte det jag vill, utan jag vill kunna festa, bli lite tokig och galen, rolig och fnissig, ha jättekul och njuta av livet precis som alla andra. För att kunna göra det så kanske det är så att jag behöver träna på det som med allting annat för att hitta den gräns som gäller för mig idag. För 18 år sedan så var ju förutsättningarna helt andra än de är idag, så jag måste nog pröva mig fram för att hitta det som fungerar för mig idag.

Men framförallt så är det så att jag nu känner att jag gärna vill kunna dricka igen och att jag inte vill vara helnykterist längre. Jag hoppas att jag ska kunna klara av att lära mig dricka igen på ett mer hälsosamt och sunt sätt den här gången.

Borde du inte fråga dig själv varför du egentligen har ett sug efter alkohol just nu. ...För det tycks mig nästan att det är det du har.
(Absolut inget illa menat med detta!)

"ha jättekul och njuta av livet precis som alla andra", och känna att man behöver alkohol för det... Hm, jag har alltid fått höra att alla andra kan ha jättekul och njuta av livet utan alkohol. Det är kanske bara blaha, vad vet jag.
Jag förstår precis vad du menar, och jag är den sista att moralisera över alkohol. Det var bara en tanke som slog mig.

Zic skrev:Borde du inte fråga dig själv varför du egentligen har ett sug efter alkohol just nu. ...För det tycks mig nästan att det är det du har. (Absolut inget illa menat med detta!)

Ingen fara, jag tar inte illa upp. Det är faktiskt inte så att jag har sug efter alkohol som ett missbruk, utan för att jag vill kunna dricka det på ett sunt och bra sätt. Tidigare så missbrukade jag alkohol för att jag hade svåra problem med mig själv, men detta har jag jobbat mig igenom och mår idag väldigt bra. Så därför menar jag att jag vill dela tillvaron med andra som också dricker för att ha trevligt och en rolig samvaro på lika villkor. Som jag skrivit tidigare så är det så att i vanliga fall så känner jag mig annorlunda och när jag är med människor som dricker så blir det ännu mer tydligt och jag befinner mig på en helt annan nivå än dem. Jag vill kunna njuta av allt som livet erbjuder, så även alkohol i lagom mängd och för att ha det lite roligare nån gång då och då. Visst är det så att man kan ha roligt utan alkohol, det har jag haft i 18 år, men det är trots allt väldigt annorlunda med alkohol och det är vad jag vill uppleva igen.

Kanske lurar jag mig själv men jag vill ändå ge det ett försök och se hur det går. Om jag kan lära mig och sätta de sunda gränser för mig själv som jag tror att jag kan. Om man inte testar så vet man inte och jag kan alltid gå tillbaka till att vara nykterist igen, det har jag inga som helst problem med.

Ganska intressant varit full en gång i mitt liv & nu är det minst 6 år sedan jag är helt & hållet nykterist ingen direkt anledning egentligen. Jag är ju 22 år så vänner förvänta sig att jag ska dricka. =) men det där är inget för mig.