Det finns olika grader av problem med bokstavstolkande. Allt från hundraprocentigt bokstavstolkande, till att man har har problem så att det stör kommunikationen delvis (men tillräckligt för att vara ett problem och kunna klassas som symptom).

Man skulle kunna ha problem att förstå metaforer och liknelser som sägs på ett visst sätt, men inte om de sägs som: "det är som om man [valfri metafor som passar in]" eller "det är lite som [valfri passande metafor/liknelse]".

Vissa kan ha ytterligt svårt att förstå metaforer och liknelser, men ha lätt för att säga dem själv. När personen själv säger dem, behövs inget tolkande.

Ordvitseri upplever jag hänga ihop lite med metaforer och liknelser.

Och det har för mig varit tydligt att väldigt många aspergare älskar att säga liknelser om allting. Lite för mycket (om man ser ur ett NT-perspektiv där det ska vara lagom och inget tjatande). Utredaren höll med när jag pratade om detta.

Vissa (t.ex. jag) roas av liknelser. Jag är en som ofta får höra att jag antingen har för många liknelser om allting, eller så tycker folk att jag har ovanlgigt bra och talande liknelser. Jag kan roas av liknelser så till den grad att jag kan tänka ut dem för nöjes skull, och fascineras av hur väl de kan beskriva något.

Ibland kan det vara så att ett och samma grundproblem visar sig på helt motsatta sätt. På så vis verkar det som de som ter sig motsatta inte kan ha samma eller besläktat syndrom. Fast om man lyckas analysera på djupet, alltså varifrån beteendena har sitt ursprung och orsak, så kan man se att de motsatta beteendena är olika sätt att hantera samma sak.

Jag vet inte om det är så med just det här. Jag kan i stället tänka att det känns förvirrande på samma sätt som du tar upp. Det är lite som med det fenomen att vissa aspergare följer lagar och regler strikt och inte kan tänka sig att göra på något annat sätt, medan andra bryter mot alla regler de inte ser klart och tydligt varför de finns. Båda beteendena är lite typiska på något sätt, men går inte ihop med varandra. Ännu konstigare blir det när en och samma person gör på båda sätten. Både vad gäller metaforer och vad gäller regler och lagar.

Jag var kass på metaforer när jag var barn. Och då som nu, får jag alltid upp det som sägs, som en bild i huvudet. Så att även om jag vet vad någon menar med "liten tuva" så ser jag den alltid i huvudet.

Jag har lärt in vissa metaforer utantill, och vissa nya kan jag lära mig genom att använda vissa tekniker, och det där bildtänket (även om jag mestadels är mönstertänkare).

Liknelser förstår jag genom att som prefix sägs det ofta "det är som" eller liknande. Eller alltså, då förstår jag att det ÄR en liknelse. Sedan räknar jag förhoppningsvis ut liknelsen. Jag har ibland väldigt svårt att förstå poängen när vissa NT drar liknelser, eftersom de inte stämmer så bra, och jag då inte kan gissa hur de egentligen menar, men fastnar i de detaljer som inte alls stämmer.

En gång för länge sedan, skrev jag att jag skulle inte förstå vad en person menade om den sade:
"Jag är en lakritspeng", men om den sade ungefär: "jag är bakfull och känner mig seg som en lakritspeng i huvudet" så skulle jag förstå. Medan många NT skulle lägga ihop information ur hela situationen på ett annat sätt och oftast förstå det första sättet att uttrycka det.

Här kanske finns en gradskillnad då, då den som har svårare än jag för liknelser och metaforer, kanske inte skulle förstå det andra sättet att uttrycka sig på heller. Medan jag då fortfarande har mer problem än en NT, och tillräckligt för att det stör kommunikation så mycket att det blir handikappande.

Vissa metaforer som folk tycks förstå första gången de hör dem, är alltför långsökta för att jag ska förstå dem utan att fråga.

Jag hörde en gång någon säga att den inte förstod vad en brandman menade när han sade att "eld släcks bäst med bläck". Jag funderade en hel del, men fattade det inte heller. Sedan sade personen att det betydde att "bränder förebyggs genom information och så att säga släcks redan innan de börjat brinna".

Jag har aldrig haft problem åt det här hållet. Faktum är att det inte är så svårt att begripa om man bara har rätt utgångspunkt så jag skriver en guide till metafor tolkning nedan:

Låt oss utgå från TS exempel.
(1) ... gå på minor/en mina.
Som generell regel gäller att man måste tänka på vad orden betyder i sig först och vad innebörden är. Att gå på en mina betyder att man kommer skada sig allvarligt och eftersom minan är nedgrävd är det en fara som man från början inte är medveten om. Således används uttrycket för obehagliga överraskningar i given situation. Eftersom minor ger permanenta skador så måste man också betänka allvaret i en sådan händelse: Att gå på en mina är alltså något man kommer ihåg och som antagligen lämnar spår i en så att man försöker undvika att råka ut för samma sak igen.

(2) ... löpt amok/löpa amok. Att löpa amok betyder ungefär okontrollerad galenskap med tydliga inslag av våld. Således betyder "mina känslor löpte amok" ungefär detsamma som en kraftig känsloreaktion, antagligen på sådant vis att man får svårt att sortera sina känslor då man upplever många samtidigt. Det är trots allt inte bara en känsla som löper amok utan allihop.

(3) att sova under en sten syftar på djur som går i ide (och ofta sover under just stenar). Att gå i ide innebär att man missar en viss tid då världen fortsätter som vanligt utan ens egen vetskap och inverkan. Detta uttryck används därför om man vill påpeka att någon är dåligt uppdaterad.

(4) Mat på bordet betyder föga förvånande inkomst tillräcklig att leva på, ty utan mat kan man inte leva. Brödfödan har samma betydelse men är enligt mig något svårare att begripa (eftersom man äter annat än bara bröd. Se vem som bokstavstolkar här...).

(5) Att befinna sig i kläm innebär att man har svårt att röra sig i någon riktning (men oftast extra mycket svårare i någon särskild sådan). Uttrycket används därför för att beskriva att man har begränsade (bra) valmöjligheter och att man är i en situation man har svårt att komma ifrån, liksom att man har fastnat.

(6) Att ha all ... hemma betyder, av någon outgrundlig anledning som förmodligen har med ordning och fullständighet att göra, att man har en fullt fungerande kognetiv förmåga. Att inte ha det betyder alltså att något saknas. En relaterad men inte fullständigt ekvivalent liknelse är en skruv lös som betyder att man är tokig eftersom det saknas någon komponent så att säga.

(7) I den bästa av världar är en metafor för utopi. Man kan tolka det som "det bästa vore om ...".

(8) Sammansatt av "står upp för" och "i alla väder". Den senare i betydelsen "vad jag än utsätts för" medan den förra i betydelsen "Ger inte vika/beskyddar" ungefär som en soldat som stoiskt försvarar sin position.

(9) Snackade omkull honom. Då någon faller (omkull) hamnar denna i en svagare position. Det liknas därför med förlust. Snackade syftar (självklart) på någon form av diskussion och i detta fall besegrade man sin motståndare med tydlig marginal.

(10) Står upp i halsen. Ungefär som när man ätit så mycket att man kan känna maten i sin hals. Man vill då inte ha mer av den varan så betydelsen är följaktligen "det räcker".

Som synes kan man med förståelse enbart av liknelsens egenbetydelse förstå vad den i sammanhanget innebär, även om man måste klura lite på det första gången. Hoppas detta kan vara till någon hjälp.

Trevligt med en guide

shibedibato skrev:Skulle personligen vilja efterfråga mer konkret språk och mindre utrymme för fritt tolkande

+1

Endel säger NTV = "normal tills vidare". Personligen föredrar jag starkt NT = "neurotypisk", då den handlar om alla icke NPF:are som faktiskt knappast har nån sån diagnos. NTV funkar mest på barn som väntar på utredning. Men, smak och behag.

Jag förstår meningar som inte är bokstavliga, oftast även första gången jag hör dem, annars frågar jag. Jag roar mig dock åt den bokstavliga betydelsen, något de neurotypiska inte förstår...

shibedibato skrev:När jag nu fått klarhet i varför jag inte förstått vad ni talat om kan jag bara fråga hur ni lyckats få den förmågan att både förstå samt uttrycka er på det här sättet?
Bokstavligt tänkande verkar det inte finnas mycket av här. Skulle personligen vilja efterfråga mer konkret språk och mindre utrymme för fritt tolkande, som det blir i mitt fall (och varför inte i andras).

Hittar jag ord eller uttryck jag inte fattar så googlar jag eller nåt liknande för att hitta en förklaring. Och då kan jag lära mig nåt nytt också. Så det är välkommet.

Tycker folk får uttrycka sig (ungefär) hur dom vill. Sån är jag. Jag är inte nån som riktar pekpinnar mot folk i "onödan". Eller försöker att inte göra det iallafall.

[OT]

MsTibbs skrev:Endel säger NTV = "normal tills vidare". Personligen föredrar jag starkt NT = "neurotypisk", då den handlar om alla icke NPF:are som faktiskt knappast har nån sån diagnos. NTV funkar mest på barn som väntar på utredning. Men, smak och behag.

Om det är mitt svar till Banzai du syftar på så var det henne personligen jag vände mig till, jag sade inget om språkbruket i allmänhet. Menar du att du föredrar att folk som man "vet" knappast har nämnvärda drag av asperger inordnas under "NT" så håller jag med.

[/OT]

treeman skrev:Hittar jag ord eller uttryck jag inte fattar så googlar jag eller nåt liknande för att hitta en förklaring. Och då kan jag lära mig nåt nytt också. Så det är välkommet.

Tycker folk får uttrycka sig (ungefär) hur dom vill. Sån är jag. Jag är inte nån som riktar pekpinnar mot folk i "onödan". Eller försöker att inte göra det iallafall.

Jag lär mig inte via google bara av att läsa ett exempel. Jag riktar inte i onödan och du får gärna utveckla? Jag tycker att jag ställde ett par frågor också.

Krake ; Liknelserna som jag gav som exempel används i alla möjliga sammanhang, kan inte applicera din guide på det som står skrivet. Tyvärr.

Jag är ändå fortfarande frågande att alla verkar kunna det här så bra, att ingen alls reagerat tidigare. Är jag ensam kanske på ett ASPERGERforum?

Yngsta dotter 11 år satt och spelade Pokémon. Något gick inte som hon ville.
Hon, ilsket: WHAT THE FUCK HAPPENED???
Jag, i lättsam ton: Men NN, vad är det för språk du använder?
Hon, finurligt: Det är engelska, mamma, känner du inte till det?

Sådana här konversationer sker ständigt hos oss. Kastade ögon, som Banzai nämnde, är ett praktexempel. Senast idag var det någon som skulle "offra sig" och ta den sista godbiten, vilket utmynnande i många kommentarer om att det skulle bli så blodigt att "offra sig" eftersom ungarna gjorde om den metaforen till en helt annan typ av offer. Vi tycker det är fruktansvärt roligt med tolkningar som blir bisarra.

Samtidigt så frågar barnen ofta när de faktiskt inte får ihop bilden i huvudet med det någon säger. Men de förstår att det kan vara en metafor så de (framför allt den yngsta) frågar "Vad betyder det?". Så trots att vi ofta har roligt med just den här typen av liknelser och sätt att uttrycka sig så är det inte alltid vi kan förstå.

Sedan är det också så att det finns gott om människor som faktiskt använder liknelser och uttryck helt fel, eller konstruerar egna som blir väldigt konstiga i sammanhanget. Och då blir det väldigt svårt att förstå vad de pratar om.

Jag har också lärt mig vad människors olika metaforer betyder.

Däremot vet/förstår jag nästan aldrig när människorna är ironiska (ibland får jag svårt att skilja på metaforer och ironi), använder "dubbla budskap". Jag kan till och med få en sorts dåligt samvete i vissa situationer, som för ett antal år sedan när jag och en nära bekant var in i ett antikvariat i en stad och jag valde ut några böcker om den stadens historia. H*n sade då "lämna kvar lite åt oss andra". Men fast jag hörde och förstod att hon enbart skämtade snällt så tolkade jag trots det bokstavligt.

Metaforer fungerar bra för mig, jag hittar ofta på egna och njuter av att visualisera andras eller spinna vidare på dem. Däremot kan jag ha svårt att läsa romaner på flera olika plan.

Men jag är ändå bokstavlig på så sätt att jag tror att folk menar vad de säger. Att folk vill veta när de frågar hur man mår tex(jag vet ju egentligen...). Och det är lätt att driva med mig för jag tar folk på orden. Säger de att de tycker något tar jag dem på allvar, även om de bara driver med mig. Men det har nog också med att göra att jag inte kan avgöra när folk ljuger.

shibedibato skrev:Jag har länge känt mig korkad [...]

Där använder du nog en metafor iaf. För inte känns det väl som om nån proppat korkar i dina kroppsöppningar?

Dagobert skrev:

shibedibato skrev:Jag har länge känt mig korkad [...]

Där använder du nog en metafor iaf. För inte känns det väl som om nån proppat korkar i dina kroppsöppningar?

Men korkad har under hela min uppväxt använts som ett ord för dum, och "korkad" är inte "korkar". Visst kan jag använda metaforer och liknelser men gör det bara när jag är helt säker på vad det betyder, ändå kan jag bli förvirrad själv ibland kring alla ord som ryms i en mening. Jag ser mer liknelser och metaforer på det här forumet än jag gör någon annanstans, därför reagerar jag och undrar hur det kommer sig att alla verkar kunna det språket.
Nog kan många lära sig, det tvivlar jag inte på, men ingen verkar ha några som helst problem med det.

Zombie skrev:[OT]

MsTibbs skrev:Endel säger NTV = "normal tills vidare". Personligen föredrar jag starkt NT = "neurotypisk", då den handlar om alla icke NPF:are som faktiskt knappast har nån sån diagnos. NTV funkar mest på barn som väntar på utredning. Men, smak och behag.

Om det är mitt svar till Banzai du syftar på så var det henne personligen jag vände mig till, jag sade inget om språkbruket i allmänhet. Menar du att du föredrar att folk som man "vet" knappast har nämnvärda drag av asperger inordnas under "NT" så håller jag med.

[/OT]

Allmänt inlägg.

En teori.
Det kan vara så att många som söker sig till ett forum där man kommunicerar genom att skriva är människor som är förtjusta i att uttrycka sig med ord i skrift och/eller har det mer eller mindre som ett av sina specialintressen. Därför kan det bli extra tätt med människor som använder liknelser, uttryck och metaforer.

shibedibato skrev:Skulle personligen vilja efterfråga mer konkret språk och mindre utrymme för fritt tolkande, som det blir i mitt fall (och varför inte i andras).

Fast samtidigt är det egentligen lite bra, vi behöver öva på det!

wuwei skrev:En teori.
Det kan vara så att många som söker sig till ett forum där man kommunicerar genom att skriva är människor som är förtjusta i att uttrycka sig med ord i skrift och/eller har det mer eller mindre som ett av sina specialintressen. Därför kan det bli extra tätt med människor som använder liknelser, uttryck och metaforer.

Det tror jag säkert, men som jag redan sagt tidigare undrar jag varför ingen annan har problem med det då det här ändå är ett aspergerforum. Kan alla självlära? För mig tar det otroligt lång tid med att bara lära in små detaljer, att lära mig hela svenska språket inklusive alla metaforer och liknelser kommer nog vara helt omöjligt.

shibedibato skrev:Det tror jag säkert, men som jag redan sagt tidigare undrar jag varför ingen annan har problem med det då det här ändå är ett aspergerforum. Kan alla självlära? För mig tar det otroligt lång tid med att bara lära in små detaljer, att lära mig hela svenska språket inklusive alla metaforer och liknelser kommer nog vara helt omöjligt.

Kanske sitter en massa som läser här på forumet och har problem att tolka metaforer som används men som inte vågar säga nåt med risk att bli hånad?

Till wuweis och Moggys pusselbitar, och min egen och Bror Duktigs tidigare, kan jag väl lägga att olika av oss är olika handikappade (och några kanske inte alls) i fråga om att se strukturer och sammanhang. Vi har (precis som alla andra) lättare och svårare för det på olika områden. Ska man lära in varje språklig liknelse en och en så blir det jobbigare än om man råkar ha lätt för att se struktur i just den mångfalden och kan generalisera mellan dem. Eller, kanske, om man har svårt för det men ändå plötsligt börjar kunna urskilja ett system.

Dagobert skrev:

shibedibato skrev:Jag har länge känt mig korkad [...]

Där använder du nog en metafor iaf. För inte känns det väl som om nån proppat korkar i dina kroppsöppningar?

+1

shibedibato skrev:Det tror jag säkert, men som jag redan sagt tidigare undrar jag varför ingen annan har problem med det då det här ändå är ett aspergerforum.

Det stämmer nog inte. Jag har, som kanske inte framgick tydligt i mina tidigare inlägg, inte "inga problem" och vad jag minns, så har det nog diskuterats förut, och framgått att många har mer eller mindre problem.

Och som sagt, det är också ett aspergerdrag för vissa att fascineras av, använda och hitta på metaforer och liknelser. Ibland i sådana mängder att det är jobbigt för andra. Detta har jag fått bekräftat både genom erfarenheter (träffat många aspergare) och genom neuropsykiatriker.

Beroende på vilken förmåga som är starkast, så visar sig olika drag olika framträdande, och uppträder på olika sätt. De som är "språkaspergare" har nog lättare för metaforer än "matematikaspergare" eller de som är dyslektiker, generellt sett. Och precis som för metaforerna eller stavning, så förekommer det matematiska snillen bland aspergare, liksom de med dyskalkyli.

Bror Duktig
Du förklarar bäst hittills. Jag kan nog släppa det nu. Jag är mer matematiskt lagd och har förstått att språk aldrig kommer att bli någon stark sida, än mindre min verbala.