Banzai skrev:Ett förenklat utkast till vad? Jag förstår inte vad du menar. Jag är en smula trög, ber om ursäkt för det.

Jag jobbar på att försöka skilja mellan aspergare och andra diagnoser.

I min värld sysslar inte aspergare med utstuderade känslomässiga provokationer.

När jag ändå tycker mig se sådana här, blir jag intresserad.

OT

Sigvard Lingh skrev:

Banzai skrev:Ett förenklat utkast till vad? Jag förstår inte vad du menar. Jag är en smula trög, ber om ursäkt för det.

Jag jobbar på att försöka skilja mellan aspergare och andra diagnoser.

I min värld sysslar inte aspergare med utstuderade känslomässiga provokationer.

När jag ändå tycker mig se sådana här, blir jag intresserad.

Tack, då förstår jag.
Det skulle vara intressant att se ett exempel på en "känslomässig provokation", fast det kanske går att starta en egen tråd om det.
/OT

Sigvard Lingh skrev:Jag jobbar på att försöka skilja mellan aspergare och andra diagnoser.

I min värld sysslar inte aspergare med utstuderade känslomässiga provokationer.

När jag ändå tycker mig se sådana här, blir jag intresserad.

Jag tror att Thalia menade att hon har svårt att lita på psykoterapeuten och undrar vad denne tänker om henne som den inte säger till henne.
Fast jag kan ju ha uppfattat det fel.

Sigvard Lingh skrev:

Banzai skrev:Ett förenklat utkast till vad? Jag förstår inte vad du menar. Jag är en smula trög, ber om ursäkt för det.

Jag jobbar på att försöka skilja mellan aspergare och andra diagnoser.

I min värld sysslar inte aspergare med utstuderade känslomässiga provokationer.

När jag ändå tycker mig se sådana här, blir jag intresserad.

Det där kanske inte är särskilt enkelt eller lätt att dra några slutsatser om. Vissa aspergare, ofta kvinnor som jag förstått det, kan bli specialintresserade av psykologi. Och det är vanligt att aspergare läser böcker om kroppsspråk. Genom sådana intressen, kan aspergare lära sig saker på en nivå som aldrig skulle gå av sig självt och inom smala områden kan de vissa saker bättre än en NT, som "känner av" och är mer lagom. Jag har hört/läst om flera tydliga exempel på när sådana personer testar verkligheten eller värjer sig, vilket kan uppfattas som det du beskriver. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med sådana slutsatser som i din sista mening ovan.

Jag vet inte riktigt vad du menar att du har sett i tråden. Kan du ge exempel från tråden på utstuderade känslomässiga provokationer? Tänker på du på mindgames? För mig tedde sig det som tahlia skrev inte som något utstuderat, och om jag tolkade rätt och överför till mig, så handlar det om att jag (som exempel) vet att psykologer alldeles för ofta drar totalt felaktiga slutsatser, och psykologiserar det mesta när det gäller mig. När man har fått det klart för sig, blir man orolig och tveksam inför psykologkontakter.

Om det däremot hade varit rätt slutsatser, så som det kanske är för en NT, så kanske den där NT:n inte alls upplever situationen som lurig och kränkande, och den behöver inte fundera på vad har nu psykologen dragit för felaktiga slutsatser, som den genom de här teknikerna kommer att försöka påverka mig med (som sagt, som minsta lilla utbildad [jag gick t.ex. vårdlinjen - ett felaktigt val, men jag gick den] inom vissa ämnen, så vet man ju att de har tekniker där de inte pratar rakt utan försöker påverka på ett indirekt sätt).

Sigvard Lingh skrev:När jag kom hit till AF levde jag i den föreställningen att aspergare vare sakliga personer som inte gick vilse i känslovärldarna. Eller rättare sagt, de gick vilse, men reagerade då med en kort irritation.

När jag nu ser personer som går ut i provocerande, återkommande och detaljerade "känslosvängar" skulle jag vilja påstå att dessa personer inte är aspergare. De är här för att "roa sig" och fylla sina tomma liv med den turbulens som uppstår när de kastat in diverse irrelvanta argument i en debatt.

Med det meanr jag inte "vanliga människor" som skojar lite grann. Sådana vanliga människor brukar komplettera sin skämt med någon emoticon.

Har jag missuppfattat dig om jag tolkar detta som att du utgår ifrån att begreppet "Aspergare" och begreppet "känslomänniska" är motsatser?

tahlia skrev:Har jag missuppfattat dig om jag tolkar detta som att du utgår ifrån att begreppet "Aspergare" och begreppet "känslomänniska" är motsatser?

Nej, men som jag uppfattat det roar sig inte aspergare med att jävlas med folk.

Det gör andra grupper med vilka aspergare ibland felaktigt jämförs med.

Sigvard Lingh skrev:

tahlia skrev:Har jag missuppfattat dig om jag tolkar detta som att du utgår ifrån att begreppet "Aspergare" och begreppet "känslomänniska" är motsatser?

Nej, men som jag uppfattat det roar sig inte aspergare med att jävlas med folk.

Det gör andra grupper med vilka aspergare ibland felaktigt jämförs med.

Bevisligen kan även vissa aspergare roa sig med att jävlas med folk. Så kan även personer med HFA. Något vi fått bevisat här på forumet.

Vidare, jag har alltså inte missuppfattat dig? För.. jag har helt klart AS men är också en känslomännniska - därav frågan.

Det känns som ett game eftersom jag hela tiden sitter och försöker lista ur var psykologen är påväg och vad denne tänker samtidig som han/hon gör ungefär detsamma gällande mig.

tahlia skrev:Bevisligen kan även vissa aspergare roa sig med att jävlas med folk. Så kan även personer med HFA. Något vi fått bevisat här på forumet.

Vidare, jag har alltså inte missuppfattat dig? För.. jag har helt klart AS men är också en känslomännniska - därav frågan.

Nu är vi inne på det jag egentligen vill disktuera om Asperger.

För det första tror jag att många aspergare fått en felaktig diagos.

Det finns vidare knepiga företeelser som samsjuklighet/komorbiditet och "double hits". Kanske därför att psykiatrin inte lyckats så bra med sitt diagnostiska system, för att bara inte tala om DSM.

Slutligen, vad ska vi mena med Asperger, egentligen?

tahlia skrev:Det känns som ett game eftersom jag hela tiden sitter och försöker lista ur var psykologen är påväg och vad denne tänker samtidig som han/hon gör ungefär detsamma gällande mig.

Mja, prova med att säga helt öppet vad du tänker, till psykologen.

Det ska han klara av.

Sigvard Lingh skrev:
Slutligen, vad ska vi mena med Asperger, egentligen?

Hur vore det om vi utgår ifrån kriterierna?

Sigvard Lingh skrev:

tahlia skrev:Bevisligen kan även vissa aspergare roa sig med att jävlas med folk. Så kan även personer med HFA. Något vi fått bevisat här på forumet.

Vidare, jag har alltså inte missuppfattat dig? För.. jag har helt klart AS men är också en känslomännniska - därav frågan.

Nu är vi inne på det jag egentligen vill disktuera om Asperger.

För det första tror jag att många aspergare fått en felaktig diagos.

Det finns vidare knepiga företeelser som samsjuklighet/komorbiditet och "double hits". Kanske därför att psykiatrin inte lyckats så bra med sitt diagnostiska system, för att bara inte tala om DSM.

Slutligen, vad ska vi mena med Asperger, egentligen?

Du riskerar göra dig ovän med väldigt många (fler) om du inte är noga med att poängtera ut att de som i dag har asperger som diagnos bör få någon annan sorts diagnos snarare än att bli friskförklarade. Många tycker om sin diagnos då de fått den i vuxenålder och den har upplevts som en befrielse och att slutligen ha en identitet. Ett ord för sina problem såväl som sin personlighet. Tread carefully.

DIProgan skrev:

DIProgan skrev:Du riskerar göra dig ovän med väldigt många (fler) om du inte är noga med att poängtera ut att de som i dag har asperger som diagnos bör få någon annan sorts diagnos snarare än att bli friskförklarade. Många tycker om sin diagnos då de fått den i vuxenålder och den har upplevts som en befrielse och att slutligen ha en identitet. Ett ord för sina problem såväl som sin personlighet. Tread carefully.

Ja, DIProgan. Jag har tänkt på det.

Dels är det svårt att få fram sina tankar och ord så att de inte landar fel.

Dels har vi det du skriver om "befriande diagnos"...

Och nu är vi inne på riktigt svåra frågor.

Inom den dynamiska psykologin skiljer vi mellan:

1 kristerapi
2 insikts- och bearbetande terapi
3 stödjande terapi.

Dynamiska psykologer säger: Ju långsammare du går, desto säkrare kommer du fram.

Människor/klienter har olika önskemål. Några vill ha sina tabletter och sen är det bra med det. Andra tycker att KBT.s 12 träffar är OK, bara symptomen försvinner och åter andra vill förstå orsakerna bakom det som händer.

Hur ska man uppfatta AF i de frågorna?

Moderator mnordgren: Lade till en citatruta.

tahlia skrev:

Sigvard Lingh skrev:
Slutligen, vad ska vi mena med Asperger, egentligen?

Hur vore det om vi utgår ifrån kriterierna?

Menar du de officiella?

Enligt DSM-systemet beskrivs Asperger på följande sätt:

* begränsad förmåga till socialt umgänge
* speciella begränsade intressen
* tvångsmässighet och speciella rutiner
* tal-, språk- och kommunikationsproblem
* motorisk klumpighet.

Vill du Thalia hålla diskussionen där?

Sigvard Lingh skrev:Ja, DIProgan. Jag har tänkt på det.

Dels är det svårt att få fram sina tankar och ord så att de inte landar fel.

Dels har vi det du skriver om "befriande diagnos"...

Och nu är vi inne på riktigt svåra frågor.

Inom den dynamiska psykologin skiljer vi mellan:

1 kristerapi
2 insikts- och bearbetande terapi
3 stödjande terapi.

Dynamiska psykologer säger: Ju långsammare du går, desto säkrare kommer du fram.

Människor/klienter har olika önskemål. Några vill ha sina tabletter och sen är det bra med det. Andra tycker att KBT.s 12 träffar är OK, bara symptomen försvinner och åter andra vill förstå orsakerna bakom det som händer.

Hur ska man uppfatta AF i de frågorna?

Det är inte bara det. Det är också alla vi känslomänniskor (/liknande) som har kämpat på dynamiska och/eller kemiska vägar i hela våra liv, som vi mer eller mindre fick räddade medelst diagnosen — inte som fetisch utan som förklaringsmodell och redskap för att söka hjälp — samt alla de som skulle ha kunnat vara där om de hade fått vänta några år till på sin diagnos, och som uppfyller kriterierna för AS (åtminstone enligt DSM och ICD, och i förekommande fall med de förnufts- och praktikbaserade tänjningar som måste till för vuxna, kvinnfolk och andra rön som inte räknades med då kriterierna präglades).

Det är möjligt att den väldiga "känslomässiga" spännvidden inom "aspergerspektret" — eller autismspektret — skulle motivera en splittring i flera diagnoser när forskningen är mogen; men vad jag kan se just nu kan det också tänkas finnas förklaringar till bredden som följd av ett och samma system av biologiska "tillstånd", "dysfunktioner" eller vad nu var och en vill kalla det, som skulle kunna kontraindicera eller åtminstone komplicera en sådan uppdelning.

Om man läser det som Hans Asperger skrev, så verkar han ha en mer komplex bild av syndromet, än många idag. T.ex. anser han att aspergare ofta träffsäkert kan avgöra folks personlighet, och att det är i samspelet det felar. Väldigt många nutida, tror att aspergare inte kan vare sig samspela, eller analysera personligheter, och då sägs den som ändå kan det, "sakna det draget" eller "inte ha så kraftig AS". Det kan låta paradoxalt, men det finns en hel del aspergare som är lättlurade och har svårt med samspel, men som genom att bara vara åskådare, är rätt träffsäkra på att analysera personer.

Jag vet inte om du Sigvardh svarade på tahlias fråga om känslomänniskor inte kan vara aspergare? När jag tänker kring detta, så tycker jag att "känslomänniska" känns alltför komplext för att kunna svara ja eller nej på ovanstående.

Det finns många parametrar:
- att reagera på retningar så att det alls finns anledning för en känsla att uppstå
- att känna av känslor
- att tolka och identifiera känslan
- att reagera på den på adekvat sätt och på sätt som gör att omgivningen kan se att personen har reagerat på känslan

Syns inte reaktionen utåt, så tolkas det lätt av expertisen som att personen inte har känslor eller har problem med något som kommer före reaktionen på känslan.

Jag tycker att det allt för ofta framkommer att t.ex. personer med autism som inte pratat, inte alls har tänkt och känt så som omgivningen trott. Och att det framkommer en mycket mer komplex inre värld när de börjar kommunicera. Inte minst kan folk förvånas om de via internet diskuterat med någon som verkar mycket pratig och kommunikativ, och sedan när den träffar personen, upptäcker en tyst person som har svårt att uttrycka sig via tal, och inte alls verkar lika mycket känslomänniska som via internet.

Jag skulle gärna vila att Sigvardh på om möjligt, kortfattat sätt, radar upp hur han skulle vilja ändra på kriterierna, så vet jag och kanske andra, hur man kan diskutera vidare. Så som känner/tänker nu, så vet jag inte riktigt hur du/Sigvardh tänker, och jag riskerar att argumentera i blindo.

Jag har inget emot att gå på djupet om hur aspergare egentligen känner, hur de visar det, om det finns olika typer av aspergare, om samma grundfunktion kan leda till både känsolsamhet och mer av (till synes?) känslokyla. Eller för all del andra funktioner och beteenden än de som har med känslor att göra. Det kan vara intressant att diskutera om varför vissa får extremt lätt för sådant som andra får extremt svårt för (som aspergare alltså), eller varför vissa blir pedantiskt ordningssamma, medan andra som har samma svårighet, blir extremt röriga i stället. Finns massor av sådant, och där jag misstänker att olika aspergare kan hantera samma svårighet på ibland motsatt sätt, p.g.a. hur de är konfigurerad inom andra områden.

Sigvard Lingh skrev:Menar du de officiella?

Enligt DSM-systemet beskrivs Asperger på följande sätt:

* begränsad förmåga till socialt umgänge
* speciella begränsade intressen
* tvångsmässighet och speciella rutiner
* tal-, språk- och kommunikationsproblem
* motorisk klumpighet.

Vill du Thalia hålla diskussionen där?

Med vissa tillägg, ja. Kan vi komma överens om att dessa kriterier kan vara väldigt tydliga i barndomen men i många fall väl kompenserade i vuxen ålder? Det finns en anledning till att de som diagnostiserar gärna vill intervjua föräldrar (eller annan vuxen som varit närvarande under uppväxten). I mitt fall blir mina autistiska drag (aspergerdrag) allt mer tydliga ju mer man backar i tiden.
Jag är ganska säker på att jag initialt hade fått diagnosen autism (eller gränsfall till HFA) om någon dristat sig till att diagnostisera mig före 9 års ålder.

Vidare - i de kriterier som finns ser jag ingen motsättning mellan Aspergers och känslomänniska.

Bror Duktig skrev:Jag skulle gärna vila att Sigvardh på om möjligt, kortfattat sätt, radar upp hur han skulle vilja ändra på kriterierna, så vet jag och kanske andra, hur man kan diskutera vidare. Så som känner/tänker nu, så vet jag inte riktigt hur du/Sigvardh tänker, och jag riskerar att argumentera i blindo.

Instämmer.

Sigvard Lingh skrev:När jag kom hit till AF levde jag i den föreställningen att aspergare var sakliga personer som inte gick vilse i känslovärldarna. Eller rättare sagt, de gick vilse, men reagerade då med en kort irritation.

När jag nu ser personer som går ut i provocerande, återkommande och detaljerade "känslosvängar" skulle jag vilja påstå att dessa personer inte är aspergare. De är här för att "roa sig" och fylla sina tomma liv med den turbulens som uppstår när de kastat in diverse irrelvanta argument i en debatt.

Menar du "rena" aspergare? De flesta verkar ha något mer än AS (ADHD, depression, ångest, OCD, bipolär, borderline, paranoia etc).

Dessutom finns ju det berömda autistiska vredesutbrottet (autistic rage): vredesutbrott-t3643.html
Långsinthet och hämndlystnad är inte heller ovanligt. Och "nöjestjafs" är rätt vanligt på forumet.

Sigvard Lingh skrev:Människor/klienter har olika önskemål. Några vill ha sina tabletter och sen är det bra med det. Andra tycker att KBT.s 12 träffar är OK, bara symptomen försvinner och åter andra vill förstå orsakerna bakom det som händer.

Hur ska man uppfatta AF i de frågorna?

Om AF = AspergerForum, så kan man nog utgå från att vi är rätt så olika här. Jag själv som exempel, har blivit "bränd" både av psykologer som inriktar sig på nuet och är KBT:aktiga, och på de som inriktar sig på att gräva i det förflutna. Det som fattats har varit "läsa av individen och inte utgå från något".

Min drömterapi om man får uttrycka sig så, skulle vara en blandning. Och den skulle även vara en blandning på så sätt att man utgick från att individen skapas både av arv och miljö. Inga blanka blad eller stenhårda gener.

Att tänka liknande om tabletter är väl också vad jag gör. Att de inte är enbart kass eller enbart en ensam lösning (utom i vissa extrema fall alltså, allt finns).

Du får gärna ta de där AS-diagnos-kriterierna du radade upp, och beskriva vad du tycker är fel, och hur du vill ändra dem. Hur du tolkar dem och deras ursprung (grundfunktion) o.s.v.

EDIT: Ser att jag (konsekvent?) har stavat ditt namn med "h" på slutet. Ska stava rätt i fortsättningen.

Sigvard Lingh skrev:DIProgan skrev:

Du riskerar göra dig ovän med väldigt många (fler) om du inte är noga med att poängtera ut att de som i dag har asperger som diagnos bör få någon annan sorts diagnos snarare än att bli friskförklarade. Många tycker om sin diagnos då de fått den i vuxenålder och den har upplevts som en befrielse och att slutligen ha en identitet. Ett ord för sina problem såväl som sin personlighet. Tread carefully.

Ja, DIProgan. Jag har tänkt på det.

Dels är det svårt att få fram sina tankar och ord så att de inte landar fel.

Dels har vi det du skriver om "befriande diagnos"...

Och nu är vi inne på riktigt svåra frågor.

Inom den dynamiska psykologin skiljer vi mellan:

1 kristerapi
2 insikts- och bearbetande terapi
3 stödjande terapi.

Dynamiska psykologer säger: Ju långsammare du går, desto säkrare kommer du fram.

Människor/klienter har olika önskemål. Några vill ha sina tabletter och sen är det bra med det. Andra tycker att KBT.s 12 träffar är OK, bara symptomen försvinner och åter andra vill förstå orsakerna bakom det som händer.

Hur ska man uppfatta AF i de frågorna?

Svara som du får det frågat. Ingen vill bli föreläst för eller personligen diagnostiserad utan att ha bett om det. Personliga erfarenheter utan omdömen är alltid rankat högst.

Zombie skrev:Det är möjligt att den väldiga "känslomässiga" spännvidden inom "aspergerspektret" — eller autismspektret — skulle motivera en splittring i flera diagnoser

Det tror jag är en bra idé. Martin Grann (på Karolinska) har gissat att samma sak kommer att ske beträffande psykopati. Han gissade på många nya diagnoser.

(Min bok har nio olika uppdelningar. )

Bror Duktig skrev:Om man läser det som Hans Asperger skrev, så verkar han ha en mer komplex bild av syndromet, än många idag. T.ex. anser han att aspergare ofta träffsäkert kan avgöra folks personlighet, och att det är i samspelet det felar. Väldigt många nutida, tror att aspergare inte kan vare sig samspela

"Om ett autistiskt barn har svårt att föreställa sig andras känslor, kan det bero på att ett sådant barn har en biologisk begreppsvärld. En personlighetsteori som utgår från ett biologiskt synsätt skiljer sig från en psykologisk teori. Därför är påståendet att autistiska barn skulle kunna bedöma andra människors personlighet osannolikt. Autistiska barn är däremot skickliga på att avgöra om en person verkligen älskar dem. De bryr sig inte om den person som bara pratar vänligt, men som inte hjälper dem" (Frith i förordet till Aspergers bok, 1998).

Sedan den fina tanken med DSM (1952) monterades ned (1968) återstår för läkaren att titta på enkla och lättuppfattade beteenden.

Jag försöker framhålla - ja, för det första att hela DSM-systemet liksom den gamla psykiatrin - är stora förenklade och provisoriska system.

Bara en sådan sak som DSM inte alls beaktar intelligensens roll för hur känslomässiga symptom uttrycker sig är väl knappast något mindre än ren skandal.

Nu börjar diskussionen här bli så omfattande att jag inte hinner sköta mitt jobb.

DIProgan skrev:Svara som du får det frågat. Ingen vill bli föreläst för eller personligen diagnostiserad utan att ha bett om det. Personliga erfarenheter utan omdömen är alltid rankat högst.

Tack, DIProgan, jag ska ta det lite lugnare här. Hinner inte med mitt eget arbete.