Hur starta utredning på bästa sätt?
26 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Hur starta utredning på bästa sätt?
Hej,
Det här är min första post här, så låt mig börja med litet om min bakgrund (hoppa till sista stycket om ni tycker det är tråkigt):
Jag är 47 år, heter inte Gerard och för tre veckor sedan visste jag inte ett jota om vare sig Asperger eller några syndrom med hans namn... Det var då jag träffade en vän som berättade att hon funderade lite lätt på huruvida hon hade Asperger eller inte. Hennes syster hade visst fått en diagnos och så berättade hon lite om vad detta handlade om och vad detta innebar. ”och förresten, du har ju såna drag också” Jag var förbryllad. Vi pratade lite mer, jag ifrågasatte bland annat varför hon ville få en diagnos (tycker rejält illa om psykvården och tycker man skall tänka både en och två gånger innan man utsätter sig för den). Och sedan gick jag hem.
- Men jag kunde inte släppa tanken. Det var vissa saker som hon sagt som stämde in så väldigt på min egen situation. Ett par dar senare - kunde fortfarande inte släppa det - började jag googla om Asperger. Hittade bland annat det här forumet. Läste vad ni berättade här. Läste på massa andra ställen också. Gjorde några online test.
Det var som ett slag i magen.
Det var som att läsa väldigt personliga detaljer och beskrivningar av hur mitt liv sett ut och hur jag fungerar som person - Men i formen av en diagnos… Och det var så mycket detaljer som stämde in. Känslighet för ljus och för vissa former av ljud etc… Jag blev chockad, och är nog fortfarande chockad. Och det var saker från förr. Saker som jag lärt mig hantera. (jag orkar inte ge exempel nu, men jag har gjort mycket dumt både för mig själv, men även mot andra) som jag nu misstänker kanske handlar om att jag inte riktigt förstått följdverkningar. Som jag har svårt med småprat, förstår inte vad som förväntas att säga. Exempelvis om någon frågar vad jag gjort i helgen så brukar jag bara hitta på något som låter lagom socialt och trevligt.
(Förresten, visst är det en konstig fråga! Vad tror dom man skall svara: "Det började med att jag vaknade och gick på toaletten. Kissade lite. Rätt skönt, men lampan har ju slutat fungera för någon månad sedan och det gör det ju lite krångligt. Jag vet inte hur man byter dem. Det finns inga sådana lysrör på konsum. Det är förresten därför min rakning har varit så slarvig den senaste tiden. Jaa, och sen satte jag på kaffe. Jag har sådant där näskaffe, för jag tycker det blir enklare. Och sedan tog jag en av mina gula koppar från köksskåpet De gula kaffekopparna har ju den bästa storleken. Förresten hur ordnar du dina koppar. Jag har en jättebra algoritm för hur man hanterar porslin!)
... och så vidare.
Nu har jag börjat förlikas med tanken och tror att det vore bra att få en utredning. Det skulle förhoppningsvis kunna förklara mycket om var jag kommer ifrån och varför mitt liv strulat ihop som det gjort. Och jag skulle förhoppningsvis kunna få hjälp med en del grejjer.
Men hur gör man? Vad är bästa (och snabbaste) sättet att få till stånd en utredning? Jag har förstått att de är svåra att få till stånd och att det också är lång väntetid, men hur funkar systemet? Och vad tycker ni. Finns det bra hjälp att få även för gamla struliga gubbar, som klarar livet, men bara på gränsen?
Eder alldeles egna Gerard
Det här är min första post här, så låt mig börja med litet om min bakgrund (hoppa till sista stycket om ni tycker det är tråkigt):
Jag är 47 år, heter inte Gerard och för tre veckor sedan visste jag inte ett jota om vare sig Asperger eller några syndrom med hans namn... Det var då jag träffade en vän som berättade att hon funderade lite lätt på huruvida hon hade Asperger eller inte. Hennes syster hade visst fått en diagnos och så berättade hon lite om vad detta handlade om och vad detta innebar. ”och förresten, du har ju såna drag också” Jag var förbryllad. Vi pratade lite mer, jag ifrågasatte bland annat varför hon ville få en diagnos (tycker rejält illa om psykvården och tycker man skall tänka både en och två gånger innan man utsätter sig för den). Och sedan gick jag hem.
- Men jag kunde inte släppa tanken. Det var vissa saker som hon sagt som stämde in så väldigt på min egen situation. Ett par dar senare - kunde fortfarande inte släppa det - började jag googla om Asperger. Hittade bland annat det här forumet. Läste vad ni berättade här. Läste på massa andra ställen också. Gjorde några online test.
Det var som ett slag i magen.
Det var som att läsa väldigt personliga detaljer och beskrivningar av hur mitt liv sett ut och hur jag fungerar som person - Men i formen av en diagnos… Och det var så mycket detaljer som stämde in. Känslighet för ljus och för vissa former av ljud etc… Jag blev chockad, och är nog fortfarande chockad. Och det var saker från förr. Saker som jag lärt mig hantera. (jag orkar inte ge exempel nu, men jag har gjort mycket dumt både för mig själv, men även mot andra) som jag nu misstänker kanske handlar om att jag inte riktigt förstått följdverkningar. Som jag har svårt med småprat, förstår inte vad som förväntas att säga. Exempelvis om någon frågar vad jag gjort i helgen så brukar jag bara hitta på något som låter lagom socialt och trevligt.
(Förresten, visst är det en konstig fråga! Vad tror dom man skall svara: "Det började med att jag vaknade och gick på toaletten. Kissade lite. Rätt skönt, men lampan har ju slutat fungera för någon månad sedan och det gör det ju lite krångligt. Jag vet inte hur man byter dem. Det finns inga sådana lysrör på konsum. Det är förresten därför min rakning har varit så slarvig den senaste tiden. Jaa, och sen satte jag på kaffe. Jag har sådant där näskaffe, för jag tycker det blir enklare. Och sedan tog jag en av mina gula koppar från köksskåpet De gula kaffekopparna har ju den bästa storleken. Förresten hur ordnar du dina koppar. Jag har en jättebra algoritm för hur man hanterar porslin!)
... och så vidare.
Nu har jag börjat förlikas med tanken och tror att det vore bra att få en utredning. Det skulle förhoppningsvis kunna förklara mycket om var jag kommer ifrån och varför mitt liv strulat ihop som det gjort. Och jag skulle förhoppningsvis kunna få hjälp med en del grejjer.
Men hur gör man? Vad är bästa (och snabbaste) sättet att få till stånd en utredning? Jag har förstått att de är svåra att få till stånd och att det också är lång väntetid, men hur funkar systemet? Och vad tycker ni. Finns det bra hjälp att få även för gamla struliga gubbar, som klarar livet, men bara på gränsen?
Eder alldeles egna Gerard
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Har du ett fungerande privat- och arbetsliv så tror jag inte du kommer bli föremål för en utredning. Ett kriterium för att få diagnos är väl att man har nytta av den mer än för personlig utveckling om du förstår vad jag menar. Varför vill du ha en utredning? Vad hjälper den dig?
Mina koppar ställer jag i diskhon efter användning och diskar dem några månader efter att jag tagit den sista som var ren. Ibland går någon sönder pga. något annat så om några år är det nog bara en kopp kvar.
Mina koppar ställer jag i diskhon efter användning och diskar dem några månader efter att jag tagit den sista som var ren. Ibland går någon sönder pga. något annat så om några år är det nog bara en kopp kvar.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Nej, jag har inte ett fungerande privat eller arbetsliv. Det är liksom det som är problemet
Och vet du vad som är skillnaden mellan en bohem och en vanlig människa?
Bohemen diskar före maten
Och vet du vad som är skillnaden mellan en bohem och en vanlig människa?
Bohemen diskar före maten
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Vad var det som hände så att det inte fungerande?Gerard skrev:Nej, jag har inte ett fungerande privat eller arbetsliv. Det är liksom det som är problemet
Det är ju inte som att torka sig i arslet innan man skiter iaf..Gerard skrev:Och vet du vad som är skillnaden mellan en bohem och en vanlig människa?
Bohemen diskar före maten
Menar du männskorna bohemer så vet jag inte. Låter mer som ett skällsord. "Bo-hemmen" har jag inte heller någon större insikt i hur det fungerar.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Parvlon skrev:Varför vill du ha en utredning? Vad hjälper den dig?
Det är väl medicinering och stödinsatser som finns att tillgå.
Medicinering tycker jag illa om. Har varit tung narkoman fram till slutet av nittiotalet. Efter det är jag lite försiktig med kemiska preparat.
Men jag skulle vilja kunna få hjälp med sådana där dagliga grejjer, Inte behöva bekymra mig för vräkning om någon skulle råka få veta hur det ser ut. Kanske kunna få hjälp med att betala räkningar och sådant. Jag har ett jobb men kan inte fortsätta där om jag inte fixar en del formalia. Behöver dock hjälp med att ordna det.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Det låter som att du kan vara i behov av en god man.Gerard skrev:Parvlon skrev:Varför vill du ha en utredning? Vad hjälper den dig?
Det är väl medicinering och stödinsatser som finns at tillgå.
Medicinering tycker jag illa om. Har varit tung narkoman fram till slutet av nittiotalet. Efter det är jag lite försiktig med kemiska preparat.
Men jag skulle vilja kunna få hjälp med sådana där dagliga grejjer, Inte behöva bekymra mig för vräkning om någon skulle råka få veta hur det ser ut. Kanske kunna få hjälp med att betala räkningar och sådant. Jag har ett jobb men kan inte fortsätta där om jag inte fixar en del formalia. Behöver dock hjälp med att ordna det.
Kemikalier förstår jag att du är skeptisk till om du varit missbrukare av något innan. Det är dock en jävla skillnad på rent amfetamin och sånt du får av Läkaren. Jag har hört talas om folk som slutat att missbruka efter att ha fått SSRI, men man kan såklart aldrig veta hur det är med biverkningar så det kan nog vara bra att ha en stabil miljö att krasha i om det blir aktuellt.
Gällande utredningen så tror jag det bästa sättet är att först ha en bra Läkare man litar på och efter ett tag om inte han/hon går in på asperger-spåret nämna det själv så får du förhoppningsvis en remiss till ett NPF-team om ni kommer fram till att det behövs.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-20 23:47:09, redigerad totalt 1 gång.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Var bara ett exempel. Finns tusentals mediciner och jag rekommenderar ingen av dem till dig.Gerard skrev:Parvlon skrev:SSRI
?
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Parvlon skrev:Var bara ett exempel. Finns tusentals mediciner och jag rekommenderar ingen av dem till dig.Gerard skrev:Parvlon skrev:SSRI
?
Ok. Men har ingen aning om vad SSRI är.
och tack för dina kommentarer förresten.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Gerard skrev:Medicinering tycker jag illa om. Har varit tung narkoman fram till slutet av nittiotalet. Efter det är jag lite försiktig med kemiska preparat.
Ber om ursäkt om jag belyser något som kan vara jobbigt för dig, men det där är en tämligen central ledtråd i det hela. Det är inte alls ovanligt att diagnosbarn växer upp till drogberoende vuxna, än rättare det var antagligen väldigt vanligt "förr" till följd av att många av dagens diagnoser inte fanns (ADHD/ADD/Aspergers) så människor hamnade i en form av självmedicinering.
Det jag tänker är att en diagnos mycket väl kan förklara oerhört mycket för dig och kan ge dig en helt annan förståelse för ditt tidigare agerande än du har idag.
(SSRI är f.ö antidepressiva läkemedel)
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Parvlon skrev:Gällande utredningen så tror jag det bästa sättet är att först ha en bra Läkare man litar på och efter ett tag om inte han/hon går in på asperger-spåret nämna det själv så får du förhoppningsvis en remiss till ett NPF-team om ni kommer fram till att det behövs.
ok. Men jag träffar aldrig läkare, så det finns ingen jag litar på.
Hur får man tag på en bra läkare?`Kan man kontakta NPF-team direkt?
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Det "vanliga" förfarandet är väl att kontakta öppenvården först, men vore jag som du skulle jag helt sonika strunta i det "vanliga" och kontakta alla som kan tänkas hjälpa dig direkt (psyk, NPF-team) först. Det ger oftast mer än man tror.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Då drar jag slutsatsen att du inte varit hos Läkaren för dina problem heller.Gerard skrev:Ok. Men har ingen aning om vad SSRI är.
och tack för dina kommentarer förresten.
Gå dit, du behöver inte ta emot all skit som erbjuds. Kräv den bästa behandlingen och var öppen med din historia så är chansen större att det blir bra. Se det som ett projekt, det är inte enkelt att få advekat vård när det gäller osynliga saker. En god man kan säkert hjälpa dig med detta oxå.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
tahlia skrev:Ber om ursäkt om jag belyser något som kan vara jobbigt för dig, men det där är en tämligen central ledtråd i det hela.
nejdå, det är inte jobbigt. Så detta är vanligt också? pust. Jag tror mer och mer att det här faktiskt har med mig att göra.
tahlia skrev:(SSRI är f.ö antidepressiva läkemedel)
ok tack. Som det kanske märks har jag inte så mycket koll på den här sortens grejjer.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
SSRI är en typ av antidepressiva läkemedel.
Förresten så skrev du
Det finns ingen medicin mot aspergers men man kan medicinera mot symtom som t.ex depression och ångest. (Det behöver man inte aspergerdiagnos för).
Förresten så skrev du
Det är väl medicinering och stödinsatser som finns att tillgå.
Det finns ingen medicin mot aspergers men man kan medicinera mot symtom som t.ex depression och ångest. (Det behöver man inte aspergerdiagnos för).
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
tahlia skrev:Det "vanliga" förfarandet är väl att kontakta öppenvården först, men vore jag som du skulle jag helt sonika strunta i det "vanliga" och kontakta alla som kan tänkas hjälpa dig direkt (psyk, NPF-team) först. Det ger oftast mer än man tror.
Jag tror jag gör det! Om inte annat så kan de kanske rikta in mig på rätt väg.
Hur kontaktar man NPF-team? (Jag bor i Stockholm)
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Zima33 skrev:SSRI är en typ av antidepressiva läkemedel.
Förresten så skrev duDet är väl medicinering och stödinsatser som finns att tillgå.
Det finns ingen medicin mot aspergers men man kan medicinera mot symtom som t.ex depression och ångest. (Det behöver man inte aspergerdiagnos för).
Ja, jag fick det intrycket när jag googlade runt också, men vännen jag nämnde pratade om medicinering så jag var inte säker.
tack
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Gerard skrev:Hur kontaktar man NPF-team? (Jag bor i Stockholm)
Du måste nog gå vägen via en öppenpsykmottagning som gör en första bedömning. Du kan ju kolla på vårdguiden.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Zima33 skrev:vårdguiden
Zima33 skrev:Gerard skrev:Hur kontaktar man NPF-team? (Jag bor i Stockholm)
Du måste nog gå vägen via en öppenpsykmottagning som gör en första bedömning. Du kan ju kolla på vårdguiden.
Tack. Jag skall göra det.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
De flesta som har AS, har också ADHD el ADD, och det finns det särskilda mediciner för.
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Har hittat något som heter "Neuropsykiatriska utredningar" som erbjuds av Stockholms södra "Psykiatrisk jour- och öppenvårdsmottagning".'
Ni som har lite mer koll, (Förlåt om detta är en självklar fråga, men för mig låter det som blablablablabla Stockholms södra blablabla), visst måste det vara hit jag skall ringa och be om en Asperger utredning?
Vill så gärna slippa besöka vårdecentral om jag kan.
Eller är Neuropsykiatri något annat?
Ni som har lite mer koll, (Förlåt om detta är en självklar fråga, men för mig låter det som blablablablabla Stockholms södra blablabla), visst måste det vara hit jag skall ringa och be om en Asperger utredning?
Vill så gärna slippa besöka vårdecentral om jag kan.
Eller är Neuropsykiatri något annat?
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Bäste Gerard!
Befinner mig i samma sitution som du. Tjatade mig till en remiss till allmänpsykriatin för ca 5 år sedan utan att få något svar på varför alla snabba uppbrott från förhållanden och arbeten, det man tog fasta på är att jag trots allt hankar mig fram i utkanten av samhället.
Är liksom du övertygad om att jag (liksom min släkt på faderssidan) befinner mig någonstans i autismspektrumet. För att få en neuropsykiatrisk utredning har jag anmält mig till dr. Ola Lundins mottagning. Han tar emot kunder utan remiss i Stockholm-Uppsalaområdet. Väntetid minst 2 år. Det lär även finas andra privata aktörer (Cereb?).
Lycka till!
Befinner mig i samma sitution som du. Tjatade mig till en remiss till allmänpsykriatin för ca 5 år sedan utan att få något svar på varför alla snabba uppbrott från förhållanden och arbeten, det man tog fasta på är att jag trots allt hankar mig fram i utkanten av samhället.
Är liksom du övertygad om att jag (liksom min släkt på faderssidan) befinner mig någonstans i autismspektrumet. För att få en neuropsykiatrisk utredning har jag anmält mig till dr. Ola Lundins mottagning. Han tar emot kunder utan remiss i Stockholm-Uppsalaområdet. Väntetid minst 2 år. Det lär även finas andra privata aktörer (Cereb?).
Lycka till!
Re: Hur starta utredning på bästa sätt?
Både AS och ADHD/ADD räknas till NPF (NeuroPsykiatriska Funktionshinder), så en neuropsykiatrisk utredning är just vad som behövs.
Återgå till Aspergare och vården