jag har problem med maten. dels spökar anorexia, och dels har mina rutiner lett till att jag äter samma sak varje dag. min läkare har skickat remiss till dietist. har nån av er andra några erfarenheter av dietisthjälp? vore tacksam för minsta lilla info, om ni vill dela med er.

Moderator mnordgren: bytte till en tydligare rubrik.

Jag har dietist. Jag går ner i vikt då jag lyder och upp när jag äter pizza. Jag är där relativt ofta. Idag var hon till och med i "min" mataffär och visade hur man ska se om mat är bra eller dåligt. Mitt problem är nog hetsätning. Dietist är bra, de lär en hur man kan äta som ska hålla resten av livet, många teorier är ju som pulverdieter, det funkar att gå ned i vikt med, men det viktigaste är att man har något som håller i längden.

Mycket stor del för mig är att lära mig tycka om mat, att laga mat, att tillåta mig att njuta av den. Jag mår bättre då jag äter bra.

Jag hade dietist när jag var riktigt liten pga viktuppgång pga kortison och för mig gjorde det att jag fick problem med maten. Men som vuxen kan nog dietist fungera, men jag var ett barn och tolkade inte allt så som man "skulle".
Har ännu inte sagt till de på psyk riktigt hur det är, men när jag har varit inlaggd har de märkt det ändå.

Har väl inga stora erfarenheter egentligen men jag upplever dom som:
Villiga att hjälpa, men oförmögna att förstå mitt grundproblem (totalt ointresse för matlagning).
"Köp det och det, titta efter det och det, undvik det och det, här är några rätter du kan laga"

okej... men jag vill inte laga mat? det är därför jag köper alla färdiga skräpprodukter, allt godis och allt annat som gör att jag kommer dö i förtid.

Jag tror det betyder mycket på personkemi.

Om man hittar rätt person är det nog bra.

De jag har träffat har inte förstått mina problem. Och någon kastade ut mig eftersom jag sade att jag inte ville gå upp i vikt (hade anorexi).

Och nu för tiden anser jag att de har felaktiga råd. Jag tror inte på säd-dieter och mängder av kolhydrater som pasta. Fullkorn tror jag inte heller att man ska proppa sig full av. (Jag är mer åt stenålderskost, men inte strikt, bara att ha det i åtanke när man väljer vad man ska äta.)

Jag gick till en dietist som tonåring och jag tror att det var bra. Jag hade ingen koll på hur man ska äta för att må bra och hålla vikten.

Efter min gastic bypass har jag också fått träffa en dietist (och före) och pratar om hur jag äter och fått lite råd om vad jag bör låta bli osv. och det känns positivt än så länge.

Har de förståelse för att man inte kan äta vissa saker? (överkönsliga sinnen)

Mellanvärld skrev:Har de förståelse för att man inte kan äta vissa saker? (överkönsliga sinnen)

Det hade inte den som jag träffade som liten, men så hade jag ingen autismdiagnos då.

Mellanvärld skrev:Har de förståelse för att man inte kan äta vissa saker? (överkönsliga sinnen)

Det är sådant som jag skulle fråga om innan jag valde att gå till en dietist.

Fråga rakt ut vad den anser om detta, om den accepterar och förstår ditten och datten.

Risken är förstås att de säger "aha, AS, då är du inte vårt bord" som jag råkade ut för med min psykolog som sedan kastade ut mig helt från psyk (läkaren hade redan försökt, men jag lyckades slingra mig kvar ett par månader).

Annars kanske hab har dietister som är insatta i vår typ av problematik?

Jag äter rätt så begränsat och tyvärr blir det mest socker och kolhydrater. Svårt att planera, handla och tillaga mat, brister i ork och motivation. Av det lilla som jag kan tänka mig äta skulle jag behöva få hjälp att strukturera upp ngnting som håller i längden, som recept och menyer som blir rätt balanserade. Fick träffa en dietist (på Sabbatsberg) men efter att jag förklarat vad jag ville ha hjälp med sa hon att det skulle ta för mkt tid för henne så hon hjälpte mig inte.

Jag har oxå väldigt svårt att äta om jag inte är sugen på det som erbjuds, så även rätter som jag gillar vill jag inte äta om jag inte känner för det just då. Har perioder med att äta samma tills jag tröttnar. I vintras var det karelska piroger med äggsmör men jäklar vad man går upp i vikt av all smör...

http://en.wikipedia.org/wiki/Karelian_pasties

Min gynekolog skrev en remiss till en gynekolog eftersom jag har en hormonrubbning som bland annat leder till mat- och viktproblem. Dietisten hade hur lång kö som helst och kunde inte ta emot mig. Vet någon av er vart jag kan vända mig i stället?

Min erfarenhet av dietister är att de kommer från sitt håll, mina matvanor från någon helt annanstans och sällan mötas de tu. Även när de verkligen är inkännande och vill hjälpa så har glappet mellan oss helt enkelt varit för stort för att överbrygga. Jag behöver någon som kan möta mig där jag är, för jag har mycket mindre möjlighet att möta dem där de är - det är ju därför jag sökt råd. Men det har de tyvärr inte kunnat, inte som jag träffat i alla fall. Man ska nog ha väldig tur om man ska hitta någon som förstår sig på och respekterar hur udda människor fungerar och inte är alltför fast i sitt mainstreamtänkande.

Jag har också en tendens att äta ensidigt, typ gärna samma favoriträtt till alla måltider utom frukosten tills jag tröttnar efter ett år eller halvår. Men nu har jag hittat ett genialt sätt att lösa det och ändå få äta samma mat varje dag. Jag ser till att äta helt olika rätter till frukost, lunch, middag och mellanmål, sen samma kombination nästa dag och nästa. Då får jag variation mellan de olika måltiderna utan att behöva tänka ut något nytt hela tiden. Kroppen verkar vara med på noterna och signalerar att den är nöjd med arrangemanget. Detta gör också att jag inte lika lätt tröttnar på favoriträtten eftersom jag har flera att variera mellan. Tar också extra vitaminer för säkerhets skull.

tusen tack för alla svar och för att ni delar med er av era erfarenheter. jag var på sabbatsberg och träffade dietisten första gången idag, och med mig hade jag min kontaktperson från MISA. när dietisten hörde att jag tränade 1-2 ggr/dag plus promenerade en timme varje morgon nämnde hon stockholms centrum för ätstörningar, men jag förklarade att jag aldrig blivit förstådd/hjälpt där tidigare. jag sa att vad jag behövde var ingen terapeut eller lunchgrupp (avskyr att äta med andra), utan en expert, som hon, som kunde tala om för mig vilka näringsämnen jag behövde, hur många kalorier jag gjorde av med, och hur mycket jag måste variera maten.

jag måste säga att jag var hiskeligt nervös inför besöket och knappt vågade titta på henne. jag var också livrädd att hon skulle kommentera min kropp på något vis, men det gjorde hon inte. hur som helst kom vi fram till att hon ska skicka menyförslag per post, att jag skulle minska träningen till 3 (hon sa 2 men jag förhandlade mig till 3) ggr/veckan, behålla promenaderna, samt försöka att åtminstone äta mellanmål utanför bostaden om det skulle krävas. jag vill nämligen inte att mina rutiner och ritualer kring maten ska hindra mig att gå hemifrån.

men när jag skulle berätta vad jag kunde/inte kunde äta tog det stopp. jag har inga känslor för mat alls just nu. jag sa bara att jag ville ha "ren" mat, utan såser och osttäcken. och ingen annan färs än nötfärs, ingen annan fisk än lax, och inga köttbitar, för de är dyra. annars ÄLSKAR jag kött. nötkött. utan senor. oxfilé. drömma kan man...

Inger skrev:Men nu har jag hittat ett genialt sätt att lösa det och ändå få äta samma mat varje dag. Jag ser till att äta helt olika rätter till frukost, lunch, middag och mellanmål, sen samma kombination nästa dag och nästa.

Vad är det för rätter? (Bara nyfiken. Du behöver självklart inte svara om du inte vill.)

Jag får hjälp av dietist med näringsdrycker eftersom mat inte är ett alternativ i långa perioder. De gillar inte att se när jag tappar 10kg så då skriver de recept på näringsdrycker istället, vilket fungerar ganska bra när jag inte har möjlighet att äta vanlig mat. Ibland kan jag inte riktigt tugga, svälja och smaka på maten. Psykiskt, såklart.
Tränar också ofta, minst 1 timme per dag. Har fått protester men jag kan inte ta bort det utan att ersätta det med något liknande.
Är otroligt kräsen med mat, får näringsdrycker därefter också. Vill t ex bara få vissa smaker.

Jag vet hur det är att kämpa med mat, vikt och träning och skulle gärna vilja veta mer. Det har jag däremot inte fått någon hjälp med hittills.
Tror det allra oftast beror mer på personkemin snarare än kompetensen.