Som en chef frågade under en föreläsning:

Är det särskilt narcissister som når höga poster eller är det de höga posterna som lockar fram narcissismen hos chefen ifråga?

Det är riktigt som Noli skriver. Min bok är stor och tung. Den är knappast någonting man tar med sig på tåget... Men det står mycket i den och den är billig (huka, huka...)

Kimmelie skrev:

Sigvard Lingh skrev:Vad betyder ToM?

En psykopat bedömer inte annan människa känslomässigt utan i ett intellektuellt sammanhang. Där bedöms den andre bl a i maktgradienter. Hur ser kraftfältet ut kring den andre? Vad vill den andre? Vilka är den andres svaga sidor? Är den andre användbar?

ToM = Theory of Mind

Det är så jag uppfattar psykopati också. Skulle en aspergare klara av det? Verkar omöjligt för mig...

Men när vissa aspergare lär sig tolka andra, så sker det ju intellektuellt. Man måste lära in det mekaniskt liksom. Gör man det inte, så utvecklas man inte. Skillnaden kanske är reaktionen på det man läser av? Kan man lida med personen, känna med personen? Eller tänker man på hur man kan utnyttja situationen, eller kanske njuter av att personen plågas (om den gör det)?

Sedan finns ju motsägelsen i att vissa aspergare säger sig inte kunna förstå eller läsa av andra alls (vad de känner bl.a.), medan andra inte kan värja sig emot att känna av andras sinnesstämningar. Redan Hans Asperger skriver ju om hur bra aspergarna är på att läsa av personligheter, och ställer det mot att det inte fungerar i kommunikation och relation.

Det var en autist som lärde mig följande: "Säg att du vill köpa ett halvt glas vin. Han kommer alltid att fylla på lite mer än halva glaset, men du betalar bara för halva. Du kan också be om "cola för fem kronor" och han kommer att fylla på mer än för fem kronor. På så vis får man mer för pengarna." Hur tolkar vi det beteendet då? Det handlar alltså om att köpa drycker på krogen eller i en bar. Här har man ju dragit slutsater (eller räknat ut genom att hämta kunskaper genom en bok eller nå't) och använder sig av det. Det är ju inget direkt elakt eller som drabbar någon (om man inte tycker att om kunden får ett glas vin gratis, vilket säljaren själv styr, så är man en riktig storbov - och det var ju ingen privatperson som drabbades av att bli bortlurad hela sin enda flaska för kvällen eller liknande - i ett sådant fall skulle man ju se om personen har några spärrar).

Faktiskt har jag hört en hel del liknande smarta saker från olika autister och aspergare, oftast med kombinationen högt IQ och intresse för det sociala samspelet i någon grad. De som är totalt inriktade på annat än socialt, kanske inte kommer på sådant, oavsett IQ.

Det går ju att rent logiskt komma fram till olika slutsatser om socialt samspel, genom att analysera och väga ihop många händelser (och såklart läsa böcker om psykologi eller kroppsspråk o.s.v.). Man kan också träna sig i att se andras perspektiv, eller att använda egna erfarenheter för att försöka känna sig in i andras situation. Finns lite olika tekniker som fungerar olika bra beroende på situation och på förmåga hos den som ska sätta sig in i den andra.

Sigvard Lingh skrev:Danne, du är inte moderator här så jag kan egentligen välja att bortse från dina återkommande negativa nedsättande - och i det här fallet missvisande - påhopp.

Jag "krängde" inte min bok här. Jag hänvisade till hur den kan läsas gratis på bibliotek.

Du har liksom jag uppenbara problem med auktoriteter.

Jag försöker lösa dessa problem genom att läsa på ordentligt.

Hur gör du? Ja, förutom att hoppa på mig gång efter gång.

Skönt att poletten trillat ner att jag inte är moderator iaf.

Problem med auktoritet? Snarare problem med "experter" som hänvisar till sina egna svar som det vore sanning.

För det kan jag säga, 99% av det som skrivs om asperger i facklitteraturen skrivs av läkare, psykologer, forskare och andra "experter", som inte själva har asperger. Dessa experter har betraktat aspergare utifrån, och enbart skrivit ner det dom uppfattat på sitt sedvanliga, linjära tankesätt. Det är därför många nya på detta forum upptäcker att mycket av det dom fått lära sig av dessa experter rimmar ganska dåligt med verkligheten vi själva lever i.

För att ge lite bildliga exempel: en NT-läkare studerar en aspergare. Han drar ett skämt, noterar att aspergaren inte ler/skrattar, och skriver sedan ner slutsatser som att aspergare inte har humor, är känslokalla, och inte förstår ironi.

Sanningen är kanske att aspergaren visst förstod skämtet, men inte tyckte det var speciellt kul = smaksak. Eller att h*n tyckte det var kul, men det syntes inte då han skrattade på insidan, utan att det syntes i ansiktet. Eller så var h*n helt enkelt inte på humör för skämtande, när h*n satt där hos sin läkare.

Men det som skrivs ner i boken är vad NT-läkaren ser utifrån, sen blir det en sanning som ska refereras till och skolar andra om hur vi fungerar.


Ett annat exempel: NT-läkaren berättar om någon tragedi, i syfte att studera svaret hos aspergaren. Aspergeren börjar inte visa känslor genom att böla, trösta, utan istället försöker hitta lösningar eller sätt att hjälpa till på, och kanske fråga om hur det hade gått till för att kunna hindra att det händer igen.

NT-läkaren tolkar det som saknad av empati och känslolöshet, och skriver ner det i sina resultat.

Sanningen är att aspergeren visst kände sig illa berörd om tragedin, men kunde trots det ändå hålla sig rationell och försöka hjälpa på bästa sätt. Istället för att på typsikt NT-sätt bli helt irrationell och bara visa känslor, bli hysteriska och mer bidra till problemen snarare än att försöka minska dom.

Men det är alltså NT-läkarens slutsatser som kommer på pränt, och blir den "sanning" som skolar så många andra.

Så när du kommer och presenterar dig som psykolog här på forumet, och hänvisar till att svaren finns i den facklitteratur som du själv har skrivit, så är det kanske inte så konstigt att jag reagerar. Speciellt när så många saker du skriver känns igen från NT-läkarvärlden, som starkt lyser igenom dina inlägg och visar dina åsikter.

Saker som t.ex. att du tar det som en komplimang när du trodde jag tyckte att "din hemsida inte utstrålar asperger", och många andra liknade uttalanden som visar ett ganska typiskt "NT-kliniskt" synsätt på aspeger och aspergare.

Faktumet att många reagaerar på det här, utan att du verkar förstå varför, visar på problemet när du kommer som psykolog, talar som en psykolog, och hela tiden hänvisar till din bok som du skrivit i egenskap av psykolog. Om du nu vore sådan expert på aspergare, så borde det inte bli sådan konflikt mellan ditt och mitt synsätt. Du skulle förstått varför många reagerar som dom gör på det du skriver. Men istället reagerar du precis som vilken NT-läkare som helst, d.v.s. helt oförstående på kritiken, och anser att "felet" ligger hos dom andra.

Du anklagar mig och andra för påhopp, och gruppmobbing, och fortsätter framhäva dig som någon expert som bara är här för att hjälpa oss med våra besvär. Och det är där konflikten ligger. Jag tror inte att dom flesta på detta forum är här för att dom saknar en psykolog som förklarar för dom hur dom fungerar, det har dom nog tillräckligt med (oftast negativa) erfarenheter av redan. Snarare är det genom att själva resonera om saker och ting som vi hittar våra egna svar och eventuella lösningar. För oftast har man upptäckt att de råd och svar man fått av experterna visat sig stämma mycket dåligt med ens egna upplevelser av livet.

För egen del så lärde jag mig nästan allt om asperger efter jag träffat andra aspergare, och först då upptäckt hur mycket fel det står i all facklitteratur. Du har säkert mycket vettigt att berätta, men du ska nog lyssna lite mer på aspergarna innan du börjar "berätta" för dom hur dom fungerar. Vill jag läsa vad experterna tycker så finns det hur många böcker som helst att välja bland i bokhandeln och på biblioteken.

Och det vore trevligt om du kunde låta bli att skriva "i min bok skriver jag...", och "du kan läsa i min bok...", och alla referenser till var man får tag i den hela tiden. Vi fattar att du skrivit en bok, och att du vill att folk ska läsa den. Vi fattar också att mycket dina åsikter även står skrivet i den boken. Men det här är ett diskussionsforum, här skriver man sina åsikter och teorier, och vill man hänvisa till någon källa så är det förstås välkommet. Men att hänvisa till sig själv som en källa känns ju både löjligt och förmätet.

Du skriver att du löser dessa problem genom att läsa på ordentligt, och frågar hur jag gör.
Det är alldeles övertydligt att du läst på facklitteraturen, men jag tror inte du blir klokare för det. Snarare blir du bara mer insnöad på NT-skrifterna, och glömmer bort att det fortfarande inte är aspergare som skrivit dessa saker du tar som fakta.
Och hur gör jag? Jo, jag läser också, men glömmer inte bort att bilda mig en egen uppfattning. Det gör jag genom att utgå från mig själv som diagnostiserad aspergare, och dom aspergare jag träffar. Genom att se skillnaderna mellan litteraturen och den verklighet jag lever i, så hittar jag något som jag hoppas är så nära sanningen jag kan komma. Jag tar aldrig EN källa som enda sanningen, oavsett hur allmänt vedertagen, publicerad, eller omtyckt källan är.

Men det är bara min åsikt som vanligt, och jag är övertygad om att du (och säkerligen många andra) inte håller med. Det finns inget som säger att jag har rätt i något jag säger heller.

Danne skrev:För att ge lite bildliga exempel: en NT-läkare studerar en aspergare. Han drar ett skämt, noterar att aspergaren inte ler/skrattar, och skriver sedan ner slutsatser som att aspergare inte har humor, är känslokalla, och inte förstår ironi.

Sanningen är kanske att aspergaren visst förstod skämtet, men inte tyckte det var speciellt kul = smaksak. Eller att h*n tyckte det var kul, men det syntes inte då han skrattade på insidan, utan att det syntes i ansiktet. Eller så var h*n helt enkelt inte på humör för skämtande, när h*n satt där hos sin läkare.

Men det som skrivs ner i boken är vad NT-läkaren ser utifrån, sen blir det en sanning som ska refereras till och skolar andra om hur vi fungerar.


Ett annat exempel: NT-läkaren berättar om någon tragedi, i syfte att studera svaret hos aspergaren. Aspergeren börjar inte visa känslor genom att böla, trösta, utan istället försöker hitta lösningar eller sätt att hjälpa till på, och kanske fråga om hur det hade gått till för att kunna hindra att det händer igen.

NT-läkaren tolkar det som saknad av empati och känslolöshet, och skriver ner det i sina resultat.

Sanningen är att aspergeren visst kände sig illa berörd om tragedin, men kunde trots det ändå hålla sig rationell och försöka hjälpa på bästa sätt. Istället för att på typsikt NT-sätt bli helt irrationell och bara visa känslor, bli hysteriska och mer bidra till problemen snarare än att försöka minska dom.

Men det är alltså NT-läkarens slutsatser som kommer på pränt, och blir den "sanning" som skolar så många andra.

Bra exempel. Stämmer på pricken. Det är därför vissa experter blir vilsna, eller tror att beteenden som faktiskt beror på AS, men ger att annat uttryck än vad man tänkt sig, inte beror på AS. Eftersom man inte känner till den verkliga orsaken.

Har t.ex. hört flera "proffs" mena att om en aspergare övertolkar andra, så har den inga svårigheter att tolka. De tror att aspergaren kan inte tolka alls, de förstår inte att "problem med att tolka" kan ta sig många uttryck. Hade de förstått funktionen, eller "sett från insidan" så hade de förstått att när aspergaren inser att man kan tolka folk, och att det ofta går åt helvete p.g.a. feltolkningar, så ligger det nära till hands att börja övertolka och bete sig överkänsligt. Funktionen är alltså "tolkar folk på ett annorlunda sätt", inte "tolkar inte folk alls".

Samma med socialt intresse/ointresse vs socialt smart/skicklig.

Just mina exempel verkar dock vara på väg ut så att säga. Tycker att fler "experter" verkar fatta att det kan vara precis så där med övertolkande och "överkänslighet" och att det inte på något sätt betyder att "personen kan ju tolka = ej AS-drag". Tyvärr hänger de kvar hos öppenpsyk och hos de som vet lite, men inte har riktig erfarenhet.

Dina exempel var väldigt bra på att visa hur det nog kan gå till när man kartlägger och radar upp fakta och kriterier. Både när man formar vad tillståndet innebär, och när man sedan utreder.

Som utomstående (ej AS) och en som sällan vistas på detta forum - är jag den enda som ser titeln till denna tråd som ett olyckligt och underligt val?
"AS och psykopati - likheter och skillnader" - inte konstigt att det blev missuppfattat och inte uppskattat av många.
(I övrigt, ganska många intressanta inlägg).

Jag förstår öht inte varför man ska blanda ihop AS och psykopati. Att reda ut skillnaderna och förklara begreppet empati mer ingående i alla ära, men det börjar bli tjatigt att läsa AS och psykopati i samma rad.

Om vi verkligen ska börja snacka ondska kan vi ju snacka gruppdynamik. Se Stanfordexperimentet. Huliganism. Mobbing. Masshysteri. Etnisk rensning. Gruppvåldtäkter.
Alltså den "normala" människans vansinniga flocknatur när den är som sämst.
Jämför det med aspergarens oförmåga att tolka kassörskans minspel och tänk efter för fan.
Det är vad jag skulle vilja säga till de fåkunniga därute som hela tiden jämför AS och psykopati.

KrigarSjäl skrev:Om vi verkligen ska börja snacka ondska kan vi ju snacka gruppdynamik. Se Stanfordexperimentet. Huliganism. Mobbing. Masshysteri. Etnisk rensning. Gruppvåldtäkter.
Alltså den "normala" människans vansinniga flocknatur när den är som sämst.
Jämför det med aspergarens oförmåga att tolka kassörskans minspel och tänk efter för fan.
Det är vad jag skulle vilja säga till de fåkunniga därute som hela tiden jämför AS och psykopati.

+1

Tintomara Ariadne skrev:

KrigarSjäl skrev:Om vi verkligen ska börja snacka ondska kan vi ju snacka gruppdynamik. Se Stanfordexperimentet. Huliganism. Mobbing. Masshysteri. Etnisk rensning. Gruppvåldtäkter.
Alltså den "normala" människans vansinniga flocknatur när den är som sämst.
Jämför det med aspergarens oförmåga att tolka kassörskans minspel och tänk efter för fan.
Det är vad jag skulle vilja säga till de fåkunniga därute som hela tiden jämför AS och psykopati.

+1

+1

Bra uttryckt.

Jag håller med krigarsjäl oxå

Jag har inte hört ordet NT-läkare förr och Google ger ingen hjälp. Men jag gissar att det betyder neurolog eller neuropsykiater.

Danne skriver ovan långa berättelser om sådana personer och berättar hur felaktigt de jobbat. Av detta följer enligt Dannes analys att även jag har lika fel.

I många avsnitt i min bok visar jag hur dåligt underbyggda neurologernas slutsatster är. I t ex nästa nummer av PsykologTidningen kommer en sådan artikel, skriven av mig.

Men Danne och några till har bestämt att jag har helt andra åsikter än de jag själv anser att jag har.... Möjligen med stöd av att jag nog har dålig verklighetsuppfattning också.

Jag försökte bland annat berätta detta för Danne och Sam förra tisdagen. Men de hade redan bestämt vem jag var, vad jag tyckte och ville. Jag fick senare höra av andra att jag hade åkt med i vågen av vitrockshat - även det ett nytt begrepp för mig.

Sam lärde mig avslutningsvis ett nytt ord, när hon sa: Nu har du fått lära dig om aspighet.

Om vi alla skulle lyfta oss en nivå, över både Danne, Sam, mig och några till - kanske vi kan säga att våra diskussioner illustrerar hur svårt det är för människor med aspergerdrag att lösa konflikter med känslomässiga inslag?

Mina egna personlighetsstörningar till trots försöker jag hålla denna diskussion på en saklig nivå, utan att övergå till personangrepp.

I ryggen har jag då 13 års utbildning till leg psykolog och leg psykoterapeut plus drygt 40 år som privat verksam psykoterapeut.

I jobbet som psykolog får man inte bli sur om någon hoppar på en.

Ibland kan man (privat) tillåta sig att sura till, men den här diskussionen på AF tycker jag är viktig.

Sigvard Lingh skrev:Ibland kan man (privat) tillåta sig att sura till, men den här diskussionen på AF tycker jag är viktig.

Jag är glad du vill skriva här. Ärligt. Hoppas du fortsätter.

Sigvard Lingh skrev:Jag har inte hört ordet NT-läkare förr och Google ger ingen hjälp. Men jag gissar att det betyder neurolog eller neuropsykiater.

NT = NeuroTypiker (normalstörd, någon som inte har AS el. annan "personlighetsstörning"); en NT-läkare är sålunda en läkare som är normalstörd.

Varför är det absolut förbjudet att jämföra aspergare och psykopater? (Vink: att "jämföra" betyder inte att "jämställa".) Jag har läst att vissa här på forumet själva påstått sig sakna:

Medkänsla för andra
Samvete
Skuldkänslor
Ånger

Många struntar också i samhällets lagar och normer.

Vad liknar det om inte just psykopater? Men jag påstår inte att de är psykopater, snarare schizoida. Men medan en schizoid helst undviker andra människor, så uppsöker psykopaten andra dels för att utnyttja dem, dels för att hans/hennes narcissism njuter när h-n lyckas charma dem.

Jag tycker inte vi ska förneka att det kan finnas vissa likheter, även om skillnaderna är större. Förstår inte heller varför vi ska ängsligt förneka detta och låtsas som om alla aspergare är precis som alla andra (el rentav bättre). Vi är väldigt olika, en del är mycket känslomässiga, andra är känslokalla. Och vi vill ju inte heller att folk ska tro att alla aspergare är snälla och mesiga nördar.

Alien skrev:Jag tycker inte vi ska förneka att det kan finnas vissa likheter, även om skillnaderna är större. Förstår inte heller varför vi ska ängsligt förneka detta och låtsas som om alla aspergare är precis som alla andra (el rentav bättre). Vi är väldigt olika, en del är mycket känslomässiga, andra är känslokalla. Och vi vill ju inte heller att folk ska tro att alla aspergare är snälla och mesiga nördar.

Kan hålla med om det (så som jag tänker det).

Men det jag tror att de som är skeptiska till själva rubriken kanske tänker, är det "inetsning" det blir i hjärna hos folk som ständigt läser dessa två tillstånd ihop. Det blir lite som det man säger om barn: "Säg inte vad vad de inte ska göra, säg vad de ska göra. För de hör inte ordet 'inte'".

Men då är det iofs lite svårt att upplysa folk om att dessa två tillstånd INTE är samma sak, om de inte får nämnas ihop. För som det är nu, kan det kanske behövas upplysas om.

Eftersom AS och psykopati har sin grund i olika saker, så är de inga motsatser, och AS garanterar inte att man har aldrig kan ha skadad sympati/medlidandeförmåga eller att man inte vill utnyttja folk för egen vinning. Det garanterar inte heller att man inte utnyttjar det man har lärt sig socialt, för egen vinning. Och det är ju inte heller där AS-egenskaperna ligger. AS är inte detsamma som god, medan kanske psykopati faktiskt kan ses som ont (men jag är för dåligt insatt för att känna till om det kan ta sig för mig okända former).

På något sätt måste man ändå försöka få ut fakta om att AS och psykopati inte är samma sak. Jag märker ju tydligt att folk tror att det är närbesläktat. Och detta antagligen genom att man fokuserat på hur vissa, kanske obesläktade beteenden, tar sig uttryck, och att "experter" och journalister om och om igen mässar om empatistörning för båda tillstånden, utan att på något sätt definiera vad de menar.

Jag har t.o.m. hört några NPF:are själva (inte här) säga att det är besläktat, eftersom i grunden så handlar båda sakerna om en empatistörning menar de.

Så på något sätt bör man kanske upplysa om att det skiljer, även om det varken är motsatser, och därmed ej heller gott vs ont.

Jag har läst att vissa här på forumet själva påstått sig sakna:

Medkänsla för andra
Samvete
Skuldkänslor
Ånger

Många struntar också i samhällets lagar och normer.

Sådant har jag också reagerat på, särskilt när man (måste inte vara samma person) menar att aspergare aldrig har sådana känslor eller beteenden.

På vissa föräldraforum kan man läsa om hur de har problem med att deras AS-son/dotter manipulerar så mycket. Det borde ju inte gå då, men det gör det tydligen. Och det är klart. Om man väl lärt sig att "gör jag si, så får jag så" så är AS ingen garanti mot att man inte utnyttjar det. Kanske är det t.o.m. enklare att utnyttja det om man har svårt att förstå hur andra känner. Men då gör man det ju inte kallblodigt och skiter i andra, och söka upp folk för att utnyttja alla så maximalt man kan, bara att man kanske inte förstår (alls, eller inte fullt ut). Och de här "manipulationerna" som föräldrar beskriver, brukar handla om att slippa göra sysslor eller slippa gå till skolan eller liknande.

En gång har jag dock talat med en förälder som hade en AS-ungdom som verkar utvecklas åt ett mycket dåligt håll, där man kunde inse att tillstånden inte utesluter att det andra kan finnas samtidigt.

Jag misstänker att vissa typer av manipulerande beteende går att lära in logiskt intellektuellt. Det fungerar inte genom att personen "känner av med sin goda empatiska förmåga/ToM" utan att den i förväg kan räkna ut hur folk reagerar (genom att ha varit den sorten som analyserar hur folk beter sig, eller har läst böcker i ämnet), eller vet hur någon den känner beteendena hos reagerar. Men, om personen (om det är en aspergare) hade haft lättare att sätta sig in i hur andra tänker och känner, så kanske 90 % av de som håller på med sådant hade upphört med det, till skillnad från pyskopaten som i stället använder sådana förmågor som verktyg.

För stämningen här på AF tror jag det är bäst att diskussionen mellan Danne och mig upphör.

Jag ska istället hålla mig till andra diskusionsämnen som jag deltar i.

"Stämningen". Aspergerforum är inget jämra teparty ffs.

Alien skrev:Varför är det absolut förbjudet att jämföra aspergare och psykopater? (Vink: att "jämföra" betyder inte att "jämställa".)

Det är riktigt som Alien skriver.

Jag har flera gånger möts av frågan: "Hur kan du jämföra Asperger med psykopati?!"

Jag har läst en del om dessa ämnen. Ett sätt att belysa vad psykopati gör jag genom att i min bok jämföra psykopati med 20 andra störningar. I dessa jämförelser pekar jag ut på vilka punkter det finns likheter med psykopati - och på vilka det finns skillnader.

Det är ju så att "i botten" finns en stor symptompool av olika beteenden, känslor och tankar som ibland skapar problem för individen.

Det psykiatrin och psykologin sedan gjort är att plocka ut olika typiska grupper av olika beteenden, känslor och tankar för att sedan sätta något lämpligt namn på just den gruppen.

Olika läkare och psykologer har så skapat en mängd olika diagnoser som ibland överlappar varandra mycket.

I de ateoretiska psykiatrilistorna ICD och DSM demonstreras en massiv fragmentering av patologiska tillstånd som förmodligen utgör en delförklaring till hur DSM under 42 år vuxit från 143 till 980 sidor – eller räknat i diagnoser:

DSM I - 106 mentala störningar;
DSM II - 182;
DSM III - 265
DSM IV - 283.

Den utvecklingen liknar utvecklingen av monomanibegreppet under tidigt 1800-tal (Werlinder, 1978) och av instinktbegreppet under 1920-talet.

Termen komorbiditet dök upp första gången i början av 1980-talet i en psykiatrisk tidskrift. Den definieras: ”Samsjuklighet eller komorbiditet betyder sammanträffande av två eller flera störningar hos samma person."

Denna s.k. komorbiditet eller samsjuklighet är ofta hög inom psykopatologin och mycket besvärlig vid personlighetsstörning.

Många läroboksförfattare i psykiatri verkar inte vara så bekymrade över oklarheter i terminologin. Christopher Gillberg (2008) anger t ex ”dödlighet och sjuklighet som synonymt med komorbiditet”. Den engelska texten i hans bok: “Only a very few hundred papers, specifically Asperger syndrome or Asperger’s disorder, are currently in the litterature and a very small fraction of these has had anything to say about mortality and morbidity (sometimes referred to as comorbidity).” sid 63.

Man skulle istället kunna hävda att det psykiatriska systemet är så illa definierat att där läkare A ser en störning hos en patient ser läkare B en annan.

Ett annat vanligt problem är att ett symptom är så dominerande att man missar andra som också finns hos den personen. Det typiska exemplet är alkoholmissbruk.

En person som luktar starkt alkohol samtidigt som han drabbats akut av en sjukdom, får nog inte alltid den vård han borde få

Jag håller med både med Bror Duktig och Danne.

För mig lät själva titeln på tråden "AS och psykopati - likheter och skillnader" som ett mycket dåligt val.
Själv är jag inte en aspergare men har en en flickvän som är det. Jag skulle aldrig komma på att dessa två, dvs aspergare och psykopat, kan ställas mot varandra även som motpoler, om bara i forskningssyfte. Iaf inte i en diskussion på detta forum.
Å andra sidan vet vi att forskare jobbar på sitt sätt och inte alltid är särskilt finkänsliga när de ska förmedla det de gör till omvärlden. Människan blir till en forskningsobjekt, ett föremål för studie eller behandling.
Apropå det, så jobbar min flickvän inom medicinsk fysik och har ett uppdrag vid sidan om, inom etisk kommitté, där de utvärderar bl a språk som läkare använder och hur de kommunicerar med patienter. Alltså, det finns sådant problem.

Till slut, vill jag också säga till dig Sigvard Lingh, att trotts den dåligt valda rubriken, har jag läst dina inlägg med stort intresse.

notoco skrev:För mig lät själva titeln på tråden "AS och psykopati - likheter och skillnader" som ett mycket dåligt val. Till slut, vill jag också säga till dig Sigvard Lingh, att trotts den dåligt valda rubriken, har jag läst dina inlägg med stort intresse.

Notoco, det var inte jag som skapade tråden "AS och psykopati - likheter och skillnader".

Jag gjorde ett inlägg i "ADHD & AUTISM...ASPERGERS", varefter moderator valde att dela tråden och ge den nya tråden ett eget namn.

Sigvard,
Alltså, om jag uppfattar dig rätt så är det en avknoppad tråd som en moderator självt valde namnet på?
Vad bisarrt!
Då ber jag om ursäkt.

notoco skrev:Sigvard,
Alltså, om jag uppfattar dig rätt så är det en avknoppad tråd som en moderator självt valde namnet på?
Vad bisarrt!
Då ber jag om ursäkt.

Hm, det hade inte heller jag förstått att det gick till så.

Sigvardh, jag undrar vad det är du vill göra här på forumet. Studera oss, eller diskutera. När vi vill diskutera hänvisar du till en bok. Är det boken du försöker sälja, eller vad vill du? Jag blir lite fundersam.

Vill du förklara varför du gjort en bok som jämför just psykopati med 20 andra diagnoser? Psykopati är väl inte ens en diagnos i Sverige, utan används ganska ofta som skällsord i stället.

På sätt och vis är det intressant att diskutera kring psykopati, eftersom det används som skällsord och folk inte vet vad det är kanske, och eftersom det där skällsordet kastas på alla möjliga folk som man inte sympatiserar med.

Vem riktar sig boken till? Fackfolk eller gemen man?

notoco skrev:Jag håller med både med Bror Duktig och Danne.

För mig lät själva titeln på tråden "AS och psykopati - likheter och skillnader" som ett mycket dåligt val.
Själv är jag inte en aspergare men har en en flickvän som är det. Jag skulle aldrig komma på att dessa två, dvs aspergare och psykopat, kan ställas mot varandra även som motpoler, om bara i forskningssyfte. Iaf inte i en diskussion på detta forum.
Å andra sidan vet vi att forskare jobbar på sitt sätt och inte alltid är särskilt finkänsliga när de ska förmedla det de gör till omvärlden. Människan blir till en forskningsobjekt, ett föremål för studie eller behandling.
Apropå det, så jobbar min flickvän inom medicinsk fysik och har ett uppdrag vid sidan om, inom etisk kommitté, där de utvärderar bl a språk som läkare använder och hur de kommunicerar med patienter. Alltså, det finns sådant problem.

Till slut, vill jag också säga till dig Sigvard Lingh, att trotts den dåligt valda rubriken, har jag läst dina inlägg med stort intresse.

Moderator: Ja, som framgår i första inlägget så är det en avdelad tråd. Jag ansåg (och anser) att det första inlägget och de närmast följande ännu mer var helt off topic i ursprungstråden. Samtidigt anser jag ämnet så pass intressant att det förtjänade en egen tråd i stället för att bara dumpas i off-topictråden. Jag valde rubriken och tycker den passar för ämnet.

Bror Duktig skrev:Sigvard, jag undrar vad det är du vill göra här på forumet. Studera oss, eller diskutera. När vi vill diskutera hänvisar du till en bok. Är det boken du försöker sälja, eller vad vill du? Jag blir lite fundersam.

Vill du förklara varför du gjort en bok som jämför just psykopati med 20 andra diagnoser? Psykopati är väl inte ens en diagnos i Sverige, utan används ganska ofta som skällsord i stället.

På sätt och vis är det intressant att diskutera kring psykopati, eftersom det används som skällsord och folk inte vet vad det är kanske, och eftersom det där skällsordet kastas på alla möjliga folk som man inte sympatiserar med.

Vem riktar sig boken till? Fackfolk eller gemen man?

Bror Duktig, det var många träffsäkra frågor.

Jag minns inte hur jag kom in från början på AF. Grundläggande är mitt engagemang i Asperger om vilken jag skriver på ett mycket (kanske alltför) fördelaktigt sätt i min bok. I boken (som kom ut i höstas) har jag mer eller mindre satt Asperger som en motsats till psykopati.

Sen såg jag kallelsen till ett möte förra tisdagen. Där gick det mesta snett. Jag har en förmåga/egenskap att intressera mig för och hålla många bollar i luften samtidigt. Då hamnar jag regelmässigt i kollision med vad jag kallar "enfaktormänniskor" eller sådana som bara tänker i en dimension åt gången. Sådana personer är också vanligen mycket lättkränkta, har anspråk på att vara "berättigade" och tillgriper lätt ett grovt språk.

Ja, jag vill gärna sälja min bok (förstås). Med mitt speciella engagemang för Asperger avsåg jag att sälja boken för 200 kronor (trots att den kostar 545 på AdLibris).

Att jag jämför psykopati med 20 andra diagnoser är bara ett sätt för mig att belysa psykopati. Som jag nyss skrivit här på AF någonstans är den psykiatriska nomenklaturen bristfällig och provisorisk. Många störningar, speciellt personlighesstörningar, kan ofta lika gärna diagnosticeras som någon annan personlighetsstörning. Därför "sveper jag över" området och så att säga lyfter blicken lite.

Vidare har mitt liv präglats av en lång rad "fyrkantiga" uttalanden från min sida, där folk ofta uppfattat mig som ohövlig, där jag själv bara ville gå rakt på sak för att inte spilla andra människors tid.

Du har rätt när du skriver att numera är inte psykopati en officiell diagnos i Sverige.

Tyvärr har det "fattiga DSM-systemet" slagit ut den gamla fullödiga definitionen. I DSM heter det numera Antisocial personlighetstörning och begränsar sig till beteenden. Detta får f.ö till följd att psykopati numera förväxlas med kriminalitet.

Visst, psykopati har i folkmun förvandlats till ett skällsord. Jag talar för att återgå till den gamla definitionen.

Sen frågar du: "Vem riktar sig boken till? Fackfolk eller gemen man?".

Det får mig att förstå att du antingen är akademiker eller befinner dig i förlagsvärlden - alternativt gör skäl för namnet "Bror Duktig".

Jo, här gör jag "officiellt fel". Min bok är riktad till fackfolk OCH gemene man.

För att klara av gemene man har boken drygt 2500 fotnoter där fackord förklaras.

Sen har jag ett problem till. Detta ska bli min doktorsavhandling. Sedan min handledare gick i pension förra året har jag inte kunnat få någon ny handledare. Då bestämde jag mig för att utnämna hela svenska folket till mina handledare. Så, ut med boken och invänta reaktioner. Läs reaktionerna noggrant och ändra i manus.