Neko-chan skrev:Tycker de inte är så svårt att hålla en snäll diskution, och jag hatar barn när dom ska va jävliga, även om de är föräldrarnas fel, och sen säger jag bara att jag aldrig skrek som barn brukar och föredrog att umgås med vuxna bättre, så får jag ett påhopp att "ja jag var ju en liten ängel" ...diskutera gärna ämnet om barn, men överdriv inte om mig eller nått jag inte ens sa
om man inte har nått snällt att säga ska man inte säga nått alls, blev faktiskt ledsen över de Tahlia sa...så jag håller mig ifrån denna tråden nu

Ska göra det väldigt enkelt för dig så du förhoppningsvis förstår. Så här framstår du "Jag får hata allt men eftersom jag blir ledsen när ni säger en del saker till mig så får ni dock inte tycka något dåligt om mig (och mina åsikter)". Vanlig blindspot hos introverta aspergare möjligen men inte snyggt någonstans.

Wine skrev:

earlydayminer skrev:Jag har stora problem med att se människor i djupt sårbara situationer. Jag blir känslomässigt väldigt mjuk av att se situationen, att vara i situationen verkar vara påtagligt upprörande.

Förstår ni hur jag menar? Barnet är så försvarslöst och kan ännu inte föra sin talan, och där står man och ska rengöra för lillen så att den vårdas och tas om hand om. Men jag har sjukt svårt att se någon i försvarslös position.

VÄLDIGT svårt att förklara exakt hur jag menar utan att låta helt dum i huvudet.

Tror jag förstår vad du menar, jag känner också att jag kan bli alldeles mjuk i kroppen, svag och liksom handlingsförlamad eller bortkommen. Har känt mig dålig och svag som människa på grund av detta ibland, som att man får dåligt samvete för att man inte klarar av situationen och bara "fixar" det.

Jepp, något i linje med det.

Blev för 7-8 månader sedan morbror, och jag har redan blivit mycket fäst vid min systerson. Jag upplever alltid en speciell känsla när jag har honom i min närhet och blir alltid mycket glad varje gång jag ser honom då han sprider positiv energi i alla riktningar. Jag har själv inga barn, och har inga tankar kring att bli förälder, däremot ger morbrorskapet en för mig perfekt avsatt roll/funktion att fylla i ett barns liv.

ser jag ungar jag stör mig på, går mitt "hat" automatiskt till föräldern. Är ungen över 7-10 år, då har ingen börjat lära sig alltför väl vad rätt och fel är, då kan jag nog avsky ungen.
Sådana där skrikig unge på offentlig plats är värsta sorten

clivia skrev:ser jag ungar jag stör mig på, går mitt "hat" automatiskt till föräldern. Är ungen över 7-10 år, då har ingen börjat lära sig alltför väl vad rätt och fel är, då kan jag nog avsky ungen.
Sådana där skrikig unge på offentlig plats är värsta sorten

Undrar om du är medveten om att de flesta barn som du kan komma att uppfatta som störande/skrikiga och som passerat 7-10 års ålder mycket väl kan ha en diagnos, precis som du? Det är inte ovanligt att föräldrar till diagnosbarn får höra att de har ouppfostrade barn och att de inte "gjort sitt jobb". Okunnighet finns det tyvärr gott om.

Det är intressant att aspergare kan vara så snabba att döma jobbiga barn och deras föräldrar när just aspiga barn kan vara så oerhört enerverande. Men dom är väl själva aspiga på ett bättre och finare sätt.

Det är inte relevant om barnet/föräldern har diagnos eller inte. Gör de mindre jobbiga för det?
Knappast att bara för att jag träffar någon med whatever diagnos som beter sig på något sätt jag stör mig på och därmed kommer genast tycka det är ok.
Jag har passat ungar och tyckt det vart gulliga och ratat samma ungar när de varit med föräldrarna och börjat bete sig idiotiskt. En diagnos är ingen världslösning. Det ger inte automatisk allförståelse.
Gjorde det det, skulle väl inte så många av oss ha problem eller hur?


Gällande "inte göra sitt jobb" som förälder kan bli en helt OT för sig. Jag tillhör de aningen muppkonservativa som tycker att om man inte kan klara av hantera en unge ska man inte heller pippa till sig en, med eller utan diagnos eller vilken orsak men man har.
Men det är MIN åsikt. Så jo, jag kan fortfarande tycka jag kan skylla på barn är avskyvärda pga sina föräldrar, de är väl de som förökat till sig små ungdjävlar

Se där,ännu en som tydligen har missförstått meningen med forumet.Precis som jag.Det går ju inte att göra nåt inlägg utan att nån viktigpetter ska lägga nåt "jag vet bättre" över en.Fy.

kullan skrev:Se där,ännu en som tydligen har missförstått meningen med forumet.Precis som jag.Det går ju inte att göra nåt inlägg utan att nån viktigpetter ska lägga nåt "jag vet bättre" över en.Fy.

Jag förstår inte alls det här inlägget. Vad syftar du på?

svartamolnet skrev:Jag förstår inte alls det här inlägget. Vad syftar du på?

Medleman som startade tråden känner sig missförstådd av vissa medlemmar.Jag förstår hennes frustration.

kullan skrev:Se där,ännu en som tydligen har missförstått meningen med forumet.Precis som jag.Det går ju inte att göra nåt inlägg utan att nån viktigpetter ska lägga nåt "jag vet bättre" över en.Fy.

Använd hjärnan så slipper ni. Sist jag kollade var det inte ett forum för inbördes beundran utan ett diskussionsforum. Jag vet att du starkt ogillar bråk men det är din grej och något du får lära dig leva med om du ska vara kvar här för det händer hela tiden och ska få göra det.

Det är inte att vara viktigpetter att visa folk hur fan man beter sig så andra slipper lida pga. deras tokfelande logik. Väx upp, vänj dig eller hitta ett annat forum.

Tror det hela handlar om de som gillar/älskar/fyll-i-valfritt-tyckaom-adjektiv och speciellt föräldrar känner sig hotade kring argumenten som ges av oss/dem som har starka känslor EMOT barn.
Det är väl inte svårare än att acceptera att vi har åsikter och tycken som är minst lika mycket värde som de som tycker tvärtom. det är så jag förstod tråden. Att vissa genast känner sig uppmanade för att försvara barns och för den delen föräldrars värde i det hela är smått irrelevant.
Tråden skapades inte i föräldrarforumet heller.... (hint)

Se så, ät kakor och låt oss kramas

Xzirie skrev:Jag hatar inte barn, på samma sätt som jag inte hatar insektslarver. De får existera så länge de inte gör det i närheten av mig.

Jag tyckte det var ett gulligt inlägg Så fint formulerat.

Ja gör barnen irrelevanta också då blir det ännu bättre. Snacka om att lyckas dåligt med din diplomati. Jag är inte förälder och är inte speciellt barnkär heller men idioti ska bekämpas.

Neko-chan skrev:Så sant dom som vill ha barn kan väll adoptera nån oälskad unge från asien istället för att göra en ny, asiat-ungen fick liv först och behöver nånstans att va

Tror du alla som vill adoptera får det? Svenska myndigheter har sina krav, och de utländska myndigheterna har sina. T ex på fullständig hälsa, endsst gifta heterosexuella par och god ekonomi.

Dessutom, skulle du tåla adopterade barns skrik bättre?

svartamolnet skrev:Har ni glömt att ni själva varit barn, ni som hatar dem? Hatar ni er själva också om ni ser tillbaka på de personer ni var då?

Nej inte alls, helt enkelt för att jag vid 9 års ålder hade:

Ett eget intresse för saker och ting
Ett eget MUSIKintresse, Queen, Dire Straits och Pink Floyd = för alltid mina stöttepelare.
Ett väldigt tillbakadraget, ödmjukt och försynt sätt.
Vuxna som hade med mig att göra tyckte samtliga att jag var en väldigt speciell tjej, snäll och vetgirig.

Jag var aldrig elak, hittade aldrig på sattyg och höll mig för mig själv...nu säger inte jag att jag hatar barn heller, men jag kan förstå en kraftig motvilja till dem och för det känner jag inte ett behov att slå ner på dem som är av annan åsikt än mig i frågan.

Neko-chan skrev:Hård titel men ja, jag verkligen avskyr barn, vet inte dock om de har med min AS att göra eller inte, men mina kompisar som inte har AS tycker barn kan vara gulliga, roliga m.m, medan jag stör mig i varenda cell av min existens på dom...

Jag hade "svårt" för barn tills jag var 30 år. Tänkte jag aldrig skulle ha några egna tex.

Men efter 30-årsåldern så har jag börjat tycka om barn. De är supergulliga tycker jag nu.

treeman skrev:
Jag hade "svårt" för barn tills jag var 30 år. Tänkte jag aldrig skulle ha några egna tex.

Men efter 30-årsåldern så har jag börjat tycka om barn. De är supergulliga tycker jag nu.

Den berömda biologiska klockan?

Jag är i 40 års åldern och jag vill fortfarande inte ha nån ungjävel.

slackern skrev:Den berömda biologiska klockan?

Tror min har tickat ja. Hehe. Nu kan jag tänka mig att få ett barn. Inget måste men om det
händer kommer jag bli glad bara. Känns som om jag börjar bli gammal och jag hjälper gärna nån
ung ny människa i världen innan jag själv dör.


OT
Neko-chan, du kanske ändrar dej också när du blir äldre. Vem vet.

Förstår du blev arg när en unge tog sönder ditt "hår". 500kr.

För att vara ärlig så tycker jag denna tråd börjar spåra ur. Tonen blir allt hårdare, somliga (föräldrar no doubt) visar än en gång varför ämnet är så hett i "normala" sverige och man kan även hitta antydningar till personliga påhopp som nog bara dras längre om "debatten" fortgår.

Kanske alla bara borde inse att åsikter = åsikter. Så länge ingen SKADAR barn för att de inte tycker om dem (fast många barn skadas ju av de som borde älska och vörda dem som mest!) så ser jag faktiskt inte varför det måste drivas till pajkastning varje gång denna fråga kommer upp, oavsett forum....

Låt folk använda ord som hat, ungjävel, snorungar etc etc...jag är säker på att alla som här blir enerverade över motviljan till barn själva har åsikter i ett annat ämne där de skulle bli flamberade och inte tycka det vore särskilt kul.

Eller så kan vi alla bara ..men tråkigt värre.

treeman skrev:du kanske ändrar dej också när du blir äldre. Vem vet.

Just den meningen har jag personligen fått höra sedan 15 års ålder...i min familj blir kvinnorna gravida tidigt och får minst 2 barn, jag ses som det svarta fåret men...

Det är ju faktiskt också så att alla sannerligen inte BEHÖVER få barn..mänskligheten är stor så det räcker redan. Det tror jag kan vara bra för många med obehagskänslor kring tanken på barn kan må bra av att veta...det finns tyvärr fall där familj och vänner och samhälle har pushat för mycket och någon som egentligen ABSOLUT inte ville ha barn, föder barn och katastrofen är ett faktum, barn ska vara om inte önskade vid graviditeten, så önskade när de kommer ut.

Det är MIN åsikt.

Jotta skrev:Just den meningen har jag personligen fått höra sedan 15 års ålder...i min familj blir kvinnorna gravida tidigt och får minst 2 barn, jag ses som det svarta fåret men...

Det är ju faktiskt också så att alla sannerligen inte BEHÖVER få barn..mänskligheten är stor så det räcker redan. Det tror jag kan vara bra för många med obehagskänslor kring tanken på barn kan må bra av att veta...det finns tyvärr fall där familj och vänner och samhälle har pushat för mycket och någon som egentligen ABSOLUT inte ville ha barn, föder barn och katastrofen är ett faktum, barn ska vara om inte önskade vid graviditeten, så önskade när de kommer ut.

Det är MIN åsikt.

Tänkte först skälla ut dej... hehe skojar!


Jag kan leva utan barn. Inga problem. Kommer troligtivs aldrig bli fader till nån. Sen anser
jag att alla får tycka vad dom vill. Som du säger åsikter = åsikter (endast).

Jotta skrev:Låt folk använda ord som hat, ungjävel, snorungar etc etc...jag är säker på att alla som här blir enerverade över motviljan till barn själva har åsikter i ett annat ämne där de skulle bli flamberade och inte tycka det vore särskilt kul.

Eller så kan vi alla bara ..men tråkigt värre.

Låt även folk använda blatte, hora och bögjävel. Du säger helt enkelt åt folk att det är ok att vara rasister (mot barn).