SAOB skrev:PÅLLE pol³e², m. l. r.; best. -en; pl. -ar. (äv. polle)
[sv. dial. pålle; till sv. dial. poll, poll (äv. pål, pål), använt ss. lockord till hästar, sannol. av ljudhärmande urspr. (möjl. med tanke på det smackande ljud som höres, då en häst står o. nappar efter blad l. gräs o. d.)]

[PÅLLE 0]
(vard.) (i sht vid tilltal till häst l. ss. smeknamn, särsk. i barnspråk, använd) benämning på häst; ofta behandlat ss. egennamn. Han hade .. grämt sig öfver sin älskade polles förändrade och magra utseende. STURZEN-BECKER Septemb. 15 (1834). Grefvinnan först skall sina pållar klappa. SMITH Kväll. 30 (1908). Han sade ett lungnande: "Stilla, Pållarna!" till hästarna. LAGERLÖF ChLöw. 375 (1925). jfr TRÄ-PÅLLE.

Miche skrev:Lustigt nog verkar det som om SAOB har missat slangordet kuse, men din pappas teori tycker jag låter trolig. Latin var ju inte direkt ovanligt bland lärde förr.

[fsv. kuse, husbonde, herre, sv. dial. kuse, bröd, husbonde, hin onde, varg, insekt m. m.; jfr (m)nt. kūse, klubba, mm. cūse, klubba, holl. kuis, knölig stock, klump m. m., ävensom nor. kus, puckel, nor. kusa, klase, klunga; med grundbet.: ngt stort o. tjockt; i vissa fall, i sht i bet. 3 o. 4, med bet.-utv. möjl. påvärkad av ord tillhörande den stam kus- med bet.: tvinga, skrämma, som trol. föreligger i KUSLIG]

1) klump; i ssgn HÅRD-KUSE.

2) (i vissa trakter) om bröd av växlande form o. beskaffenhet; bulle; lev, limpa.

3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om myndig o. mäktig person, husbonde, herre; äv.: kaxe, överdängare.

4) (1. vissa traktor, bygdemålsfärgat) buse; äv. ss. benämning på djävulen.

5) (†) ss. (eufemistisk) benämning på varg.

6) (i vissa trakter, i sht i Norrl.) om insekt, i sht skalbagge.

HGJ skrev:Det finns visst ett uppslagsord kuse i SAOB.

HGJ skrev:Enligt NEO är kuse i betydelsen 'häst' belagt från 1956.