KrigarSjäl, du skrev: "Ska du föreläsa för oss förresten? Vore det inte bättre tvärtom?"

Jo, både-och. Jag tycker aldrig om att prata ensam. Man ska prata med varandra. Det allra mest intressanta är att se om man kan få ihop olika kunskaper, erfarenheter, synsätt etc. i något där alla parter tycker sig ha lärt något - och där man tycker sig ha tagit några steg framåt.

Sigvard Lingh skrev:KrigarSjäl, du skrev: "Ska du föreläsa för oss förresten? Vore det inte bättre tvärtom?"

Jo, både-och. Jag tycker aldrig om att prata ensam. Man ska prata med varandra. Det allra mest intressanta är att se om man kan få ihop olika kunskaper, erfarenheter, synsätt etc. i något där alla parter tycker sig ha lärt något - och där man tycker sig ha tagit några steg framåt.

Jadu. You read it, we live it.

KrigarSjäl skrev:You read it, we live it.

Jag instämmer med KrigarSjäl här. Själv har jag inga svårigheter att skilja mellan AS och psykopati och behöver inga ytterligare klargöranden på den punkten. Det finns säkert många andra att övertyga om skillnaden. Där uppskattar jag din hjälp. Och om du vill veta mer om asperger från vårt perspektiv, är detta forumet för dig.

Tack, Tintomara Ariadne. Ja, jag kom hit för att lära mig - men inte bara det. Jag ville även att vi skulle prata med varandra och lära av varandra.

KrigarSjäl, du skrev: "You read it, we live it.".

Ända sedan jag var 11-12 år gammal har jag grubblat över varför människor är så taskiga. Och medan jag grubblat över det, har de fortsatt att vara taskiga.

När jag var 23-24 år gammal fick jag en förklaring. Efter ett styrelsemöte (där man avslagit ett förslag från mig) kom en kille ikapp mig i korridoren och sa: "Sigvard, du hade rätt, men det var sättet du sa det på..."

Låter det bekant?

Psykopati är ondska och autism är godhet, något förenklat.

Fenrisulven skrev:Psykopati är ondska och autism är godhet, något förenklat.

Jag känner mig då rakt inte god iaf.

Fenrisulven skrev:Psykopati är ondska och autism är godhet, något förenklat.

Jag är autistisk och har gjort en del elaka saker mot andra genom åren. Ren ondska.
Var jag inte autistisk vid dessa tillfällen?
Hehe

Ofta har det varit enorm irritation som vid vissa tillfällen har fått mig att vara elak.

En med autism är inte en ängel per automatik.

Alltså jag har ju as, och blir jag upprörd över nåt kan jag va elak i käften.Utan en tanke på att det skadar den det drabbar.Har varit så i hela mitt liv.Även som barn.

Det är väl en lockande tanke att något så otäckt som psykopati skulle vara motsatsen till AS (när man själv har AS), och att diverse otrevliga personlighetsstörningar inte kan existera i kombination med AS. Men så enkelt är det nog inte. Däremot kanske en AS-psykopat skiljer sig från en NT-psykopat, på samma sätt som friska AS:are skiljer sig från friska NT:ar...

Om jag är halvt OT - så bjuder jag på det.

Ja, autistiskt raseri kan nog vara skrämmande för både NT och andra autister. Kanske ingen skillnad från en psykopats raseri, iaf inte för den som blir föremål för raseriet?

I nya DSM ska Asperger Syndrom bakas in med andra autistiska tillstånd och kallas AST AutismSpektrumTillstånd vilket jag uppskattar för det förklarar bättre vad det handlar om. Alltså ingen sjukdom, ingen störning utan ett annat sätt att vara, som kan vara positivt eller negativt beroende på olika saker, men generellt sett inget lidande.

mondo beyondo skrev:I nya DSM ska Asperger Syndrom bakas in med andra autistiska tillstånd och kallas AST AutismSpektrumTillstånd vilket jag uppskattar för det förklarar bättre vad det handlar om.

Håller fullkomligt med.

Sigvard Lingh skrev:KrigarSjäl, du skrev: "Ska du föreläsa för oss förresten? Vore det inte bättre tvärtom?"

Om du markerar det du vill citera och trycker på citera-knappen ovanför inlägget (eller nedanför) så får du en tjusig gul ruta när du postar inlägget!

Sigvard Lingh skrev:Jo, både-och. Jag tycker aldrig om att prata ensam. Man ska prata med varandra. Det allra mest intressanta är att se om man kan få ihop olika kunskaper, erfarenheter, synsätt etc. i något där alla parter tycker sig ha lärt något - och där man tycker sig ha tagit några steg framåt.

Det vore intressant om det gavs tid efter en föreläsning där diskussionen fortsätter och erfarenheter utbyts åt båda håll. Bäst om det kunde anordnas så att det finns gott om tid till diskussion, dvs inte alltför sent på dagen.

Om en sådan föreläsning kan anordnas inom rimligt reseavstånd från Stockholm så kommer jag gärna.

KaosPrinsessa skrev:

Fenrisulven skrev:Psykopati är ondska och autism är godhet, något förenklat.

Jag känner mig då rakt inte god iaf.

Jag har då inte märkt att du inte är god, jag tror faktiskt att det är du själv som missbedömer dig själv!

Miche skrev:Jag har då inte märkt att du inte är god, jag tror faktiskt att det är du själv som missbedömer dig själv!

Om jag vore god så skulle jag ju inte såra folk så mkt, men nu är jag kanske OT.

När det gäller problem med den sociala/känslomässiga förståelsen, omtanken och kommunikationen kan man se två huvudgrupper. I den ena psykopaterna, i den andra Asperger, autism, dystymi, semantisk demens och kanske några fler.

Skillnaden mellan de två grupperna utgörs av Asperger m fl inte kan (i större eller mindre utsträckning) mot att psykopaterna inte bryr sig.

I trakterna kring autismspektrat kan personen efter någons protest svara: Va, vad var det nu då?

Men personen fattar ofta inte ens att det var något som gick snett.

Psykopaten säger kort, efter någons protest: Det struntar jag i.

Sigvard Lingh skrev:I trakterna kring autismspektrat kan personen efter någons protest svara: Va, vad var det nu då?

Men personen fattar ofta inte ens att det var något som gick snett.

Psykopaten säger kort, efter någons protest: Det struntar jag i.

Fast då har jag hört en hel del aspergare säga typ: "Jag, vad då då, det är ju sant det jag säger, du får skylla dig själv om du tar åt dig, du ÄR/HAR ju [ngt negativt]" eller "Jag bryr mig inte, jag förstår mig ändå inte på det, eller tycker att det är viktigt, med känslor." Kanske de inte fattade först, kanske de fattade. Men de säger det oftast om man påpekar för dem hur det de sade tolkades. I vissa fall kan det framgå tydligt från början att de är så de fungerar, eller att de själva spontant säger något i stil med "jag vet att du/ni säkert tar illa upp, men jag förstår inte varför folk tar illa upp när det är sant att de är XXX, jag skiter i det och säger vad jag tycker, och det tänker jag fortsätta med". Där har ju personen gjort ett val tycker jag. Den förstår att folk tar illa upp av saker, men skiter i det. (Jag har faktiskt hört aspergare säga nästan identiskt så.)

När en aspergare är vuxen, så förstår den ofta mycket mer än som barn. Och vet att vissa saker är typiskt sådana som folk tar illa upp om man säger. T.ex. påpeka negativa saker hos folk, och ha lärt sig vad som kan upplevas negativt (som att påpeka hur fet någon är, eller hur dålig den är på något).

En del menar att psykopati och AS är motsatser, men det är ju olika områden som är påverkade (i alla fall om man tänker att ToM är kass hos aspergaren, och sympatin är kass hos psykopaten). Finns inget som säger att man har bättre sympati än andra om man är aspergare, och det är ju inte heller sympatin som är påverkad (mer än att den kanske kan vara sämre eftersom den påverkas indirekt = svårt att känna sympati om man inte kan leva sig in i, eller läsa av folk). Det är inget som jag tycker mig ha märkt i alla fall, bland alla som jag har träffat (några hundra nu).

Motsatsen till kass sympati hos psykopat, är inte kass ToM hos aspergare, utan motsatsen torde vara god sympati, vilket inte är detsamma som AS. Alltså borde AS och psykopati kunna existera samtidigt, fast säkert ge ett annat uttryck hos aspergaren (eller andra som inte är som en generell NT i övrigt).

AS är inte psykopati, det är viktigt att det kommer fram, i tider när sympati och empati blandas ihop som begrepp och kallas empati alltihop. Men aspergare är inte immuna mot sympatibrister.

Egentligen förstår jag inte varför även psykiatriker säger att den typiske psykopaten har empatibrist. Har de inte egentligen vanligtvis god empati? Eller hur lyckas de annars känna av andra personer så bra, och manipulera dem? Jag ser det mer som en sympatibrist, brist på att känna medlidande och brist på att bry sig. Eller är det verkligen möjligt att även framstående psykiatriker använder ordet "empati" för sympati och en rad andra saker?

Jag har jag svårt att se tv program där någon t.ex. gör sig illa eller skadas på något sätt då jag kan uppleva ett starkt obehag av att se detta. Har till och med fått panikkänslor och panikattacker av att se sådant på tv och det gäller även obehagliga våldscener i filmer, dokumentärer, thrillers, deckare m.m. Jag kan också bli generad då någon annan blir generad eller då det uppstår en pinsam situation även om det inte är jag som är objektet för den pinsamma situationen. Kan tycka att det är jobbigt och obekvämt att lyssna på en föreläsning då jag "känner" att den som föreläser är nervös t.ex. Det är som att det smittar av sig.

Har alltid känt så, ända sedan barndomen. Var riktigt jobbigt ibland då man skulle se på tv med familjen och levde sig in i så mycket som visades. Dokumentärer om djur där t.ex. rovdjur dödar ett annat djur är också jobbigt att se men det går lite bättre nu som vuxen att se sådant men jag upplever också att det varierar med humöret och dagsformen hur jobbiga vissa saker är att se.

Har diskuterat med en annan person att faktiskt undvika att se på tv när det kan finnas risk för riktigt obehagliga och råa våldsscener ellar annat otrevligt då det "etsar sig fast" i minnet och kan plåga ganska lång tid efter man ens sett programmet även om det "bara är en film". En film som jag tyckte var ytterst obehaglig t.ex. var "American history X". Tog lång tid för mig att komma över den. Försöker därför selektera mer noggrannt nuförtiden vad man ser och tar in.

Bror Duktig, nu drar du in en mängd variabler i diskussionen. De är också - som jag ser det - helt relevanta för diskussionen. Men... för att kommentera allt det krävs stort utrymme.

Jag diskuterar den här problematiken utförligt i min bok. Den som inte har råd att köpa den kan låna den på bibliotek. Förutom de ex som finns på vanliga folkbibliotek, som jag inte har koll på, finns den även på universitetsbiblioteken. Se: http://libris.kb.se/bib/11942714

Sigvard Lingh skrev:Bror Duktig, nu drar du in en mängd variabler i diskussionen. De är också - som jag ser det - helt relevanta för diskussionen. Men... för att kommentera allt det krävs stort utrymme.

Jag diskuterar den här problematiken utförligt i min bok. Den som inte har råd att köpa den kan låna den på bibliotek. Förutom de ex som finns på vanliga folkbibliotek, som jag inte har koll på, finns den även på universitetsbiblioteken. Se: http://libris.kb.se/bib/11942714

Återigen denna reklam för att köpa/låna/läsa din bok. Det här är ett diskussionsforum, kan du inte besvara eller diskutera saker utan att hela tiden hänvisa till din bok?

Och är din bok någon form av bibel, där vi ska lära oss hur saker och ting ligger till? En åsikt blir inte mer rätt bara för den blir publicerad. Om du nu är så intresserad av att "diskutera" med aspergare, så är det väl bara att göra det. Vill du bara kränga dina böcker så får du väl låta bokhandeln göra det, eller hålla föreläsningar i PR-syfte. Det här är inte en annonsplats.

Danne, du är inte moderator här så jag kan egentligen välja att bortse från dina återkommande negativa nedsättande - och i det här fallet missvisande - påhopp.

Jag "krängde" inte min bok här. Jag hänvisade till hur den kan läsas gratis på bibliotek.

Du har liksom jag uppenbara problem med auktoriteter.

Jag försöker lösa dessa problem genom att läsa på ordentligt.

Hur gör du? Ja, förutom att hoppa på mig gång efter gång.

Danne, en sak till. Mitt svar till Bror Duktigs mycket träffsäkra men omfattande fråga, skulle kräva stort utrymme här.

Då blev det enklare att hänvisa till var man kunde läsa om dessa resonemang gratis på något bibliotek.

Sigvard Lingh skrev:Mitt svar till Bror Duktigs mycket träffsäkra men omfattande fråga, skulle kräva stort utrymme här.

Utrymme finns det gott om här, vi (moderatorer) försöker hålla rätt högt i tak så att även du ska få plats för dina åsikter och teorier.

Mitt tips, starta en tråd i lämplig avdelning där du redogör för det, eller så anordnar du föreläsning(ar), men nackdelen är att det är svårt för alla intresserade pga geografiska avstånd att komma.