Hej!

Jag heter Johanna och skriver för en webbtidning, spl.nu. Jag har under våren ägnat ganska mycket tid åt ett undersökande reportage om aktivitetsersättningen. Som ni kanske vet har nybeviljandena inom ersättningen ökat för de som får ersättningen för förlängd skolgång, det vill säga ett fjärde år i gymnasiet. Detta har fått mycket kritik eftersom endast 3% lämnar försäkringen. 70% av de med aktivitetsersättning har en psykisk diagnos, de flesta asperger eller autism.
Mitt fokus kommer främst att ligga på några av de samhällsomvälvningar som har skapat dagens individualistiska arbetsmarknad och samhälle; kommunaliseringen av skolan, den ökade diagnostiseringen, reformen av socialförsäkringen och skolan.
Den bristande kompetensen hos lärarna, att både kunna se att någon har en funktionsnedsättning och att kunna tillgodose dennes behov, verkar vara en variabel, likaså de ökade särskoleplaceringarna.

Hur som helst, jag söker dig med aktivitetsersättning för en intervju. Inte så mycket för att raljera kring hur systemet stinker, utan mer för att gestalta den verklighet du lever i. Hur du uppfattar omvärlden, dagens skolsystem, arbetsmarknaden, de olika socialförsäkringssystemen. Mycket kritik har riktats mot aktivitetsersättningen för att den passiviserar de försäkrade, har du upplevt det? Vilken hjälp får du att komma ut i jobb eller arbete?

Detta är ingen sensationslysten eller offerifierande journalistik, vill du vara anonym så går det utmärkt och självklart får du titta igenom citat innan publicering.

Hör av dig vettja! /Johanna

Moderator: ändrade rubriken lite.

Det vore kul o få läsa vad du kommer fram till

Något jag läste på ett annat forum var att den ordinarie personalen inte involverar fas3 människan för att de vet att denne inte har några pengar.
Har inte råd att ens följa med o äta dagens luch så de smyger ut när denne inte ser tex.