En granskning som Socialstyrelsen gjort under 2010 visar att många kommuner bryter mot LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Trots att LSS är en rättighetslag får många vänta orimligt länge på hjälp. För att slippa ansvar förhalar vissa kommuner besluten och undviker därmed att betala straffavgifter. Vi ser på flera håll tecken på en återgång till ett institutionstänkande – tvärtemot målet med lagen. Granskningen av 70 olika LSS-boenden visar att enskilda utsätts för allvarliga kroppsliga kränkningar och risken är överhängande att övergreppen är fler än de vi upptäckt, skriver Håkan Ceder och Per-Anders Sunesson.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kommu ... 137149.svd
http://www.dn.se/debatt/allvarliga-over ... nshindrade

Min farbror dog nyligen i tarmvred trots att han hade daglig tillsyn genom LSS. De hade inte larmat fastän han hade spytt blod. Det är anmält.

Ännu en tråd där jag blir "rejält förbannad" direkt så jag säger bara...

Humanity & Insanity

Tintomara Ariadne skrev:Min farbror dog nyligen i tarmvred trots att han hade daglig tillsyn genom LSS. De hade inte larmat fastän han hade spytt blod. Det är anmält.

Sjukt!, du gör verkligen rätt i att anmäla dom, hoppas personerna får sparken i alla fall., - även om de förtjänar mer. Fast Kanske det är ett alltför milt straff?

Min faster hann före mig med att anmäla. Det var hon som krävde obduktion. Hon är snabb i reaktionerna och tar ingen skit. Eftersom hon är bipolär är hon van vid att tampas med olika instanser. Det jag hoppas på framför allt är att de ändrar rutinerna, attityden och möjligheterna till insyn.

Saknar ord som vanligt. Och varför är det så tabubelagt att ens diskutera sådant som att avskaffa den kommunala självstyrelsen i sociala frågor? (Staten är inte automatiskt bättre, men det är fråga om inte bara solidarisk finansiering, påtvingad om så krävs, och mindre ineffektiva (får man tyvärr säga) system för att utkräva ansvar, utan också åtminstone en chans till likabehandling oavsett var man råkar bo, och det för människor som många gånger redan har negativa marginaler. Vilket sistnämnda förstås också är svaret på varför ämnet aldrig kommer att prioriteras förrän i en annan politisk epok...)

Den här nyheten kom dagen efter mitt senaste livstecken från den ena av de två på socialstyrelsen som utrett min anmälan av min hemkommun. De verkar leva i en helt annan värld än de kollegor som riktar kritik i sådana här ärenden...

Just i den kontakten ansåg hon att det ju fanns en handling som min handläggare på kommunen väntade på att få från mig, så det var upp till mig att få in den. Jag skickade snabbt ett svar och påpekade ännu en gång att samma handläggare inte har svarat på några mail från mig de senaste månaderna, så vem är det som ska kontakt.... och hade hon något namn på någon ny handläggare, så jag får klart för mig om jag ska vända mig till någon annan numera...

Det har jag inte fått några svar på av henne heller...

Men LSS är inte bara dåligt. I alla delar inom samhället finns det problem, det i sig säger ju inte att man borde avskaffa hela områden.
Jag är väldigt nöjd över min LSS-kontakt, kan inte bli bättre.

Skönt att höra! Hoppas det kan få funka som det ska för alla oss med behoven och rättigheterna en vacker dag!

LSS i min kommun (Kungälv) är under all kritik.

De drar sig inte för att ta till rena lögner för att få ge avslag. Och de har sofistikerade förhalningsmetoder, där de ger avslag av skäl som uppenbart inte håller i domstolen. Men då har ju datum för korttidsvistelser passerat. Det är en bra metod att slippa godkänna kortisar för läger.

En annan metod som fungerar eftersom rättssystemet inte fungerar, är att, om alla skäl till avslag inte fungerar, så hittar man på en hoper lögner och menar plötsligt att det nyss bekräftade behovet inte finns längre. Eftersom domstolarna är kass, så är det inget som de reagerar på. Inte ens när den stödsökande påpekar att "hallå, det här är ju lögner". Efter ett sådant påpekande, inhämtar de sanningen från kommunen, och meddelar den som överklagar att "nej, det var sant, kommunen sade att det inte var lögn".

Mitt pågående ärende om kortis på ridläger på handikappridklubb:
NEJ! (man får inte ge kortis till sådant som inte kommunen anordnar själva)
Kontakt med socialstyrelsen och jurist leder till att nehej, det skälet funkade visst inte.
NEJ! (ridklubben har inte tillstånd att driva LSS-verksamhet, och du har inget stödbehov under vistelsen så det går ändå inte).
Kontakt med jurist och socialstyrelsen igen visar att man behöver inget stöd. Meddelar detta två gånger, och att jag då söker kortis på likvärdigt ställe. Inget svar. Men genom min kontakt på ALC meddelar handläggaren att jag nog måste ha mer stödbehov och inte bara vara ute efter pengar. Naturligtvis meddelar hon inte en sådan sak via mail - då får jag ju bevis på en kränkande behandling.

Ridklubben har inte tillstånd, där hittade kommunen sitt halmstrå. Men de flesta kommuner beviljar sådant ändå enligt AAF. Man kollar att verksamheten verkar bra, och godkänner den för kortis för personen som söker, hellre än att betala ännu mer för gruppboendeliknande verksamhet som inte ger något. En oerhört stor andel av läger och liknande om somrarna, är just kortisar där anordnaren saknar tillstånd. Men Kungälv vill inte. De betalar hellre 30 000 på etablerat korttidsboende för svårt utvecklingsstörda, än 4 500 för ridläger.

Men nu sökte jag ju då likvärdig kortis om det inte gick med ridlägret, så nu väntar jag på kovändningen där man plötsligt anser att jag inte har något behov. Behovet av rekreation bekräftas alltid tydligt först, och följs alltså av en rad "men".

Och visst ja; i utredningen hänvisade de nu till de gamla lögnerna, från tidigt 00-tal, för att visa hur litet behov jag har. Trots att jag under IRL-mötet med handläggaren beskrev mina problem med den kontakten, och pratade lite löst om bl.a. det där. Och då var hon sååå förstående och "inte använder man sådana argument" o.s.v.

Kan tillägga att de har något emot just mig, för det finns andra i samma kommun som fått exakt samma ridläger beviljat. Iår vet jag inte, men andra år.

Det var i min kommun som en handläggare (lögnaren) sade:
"ni aspergare tror att det bara är att få en diagnos, sedan är det bara att knäppa med fingarna och få allt man vill ha"

"vet du vad XXX, när jag vill åka på semester, så betalar jag själv, och låter inte andra betala åt mig" (sökte kortis för läger i AAFs regi)

"en köpt kompis är inget du ska ha, det är ju inget äkta umgänge" (sökte kontaktperson, fick ingen eftersom jag har en pappa 10 mil bort, samt deltog på AAFs vuxengrupper var tredje vecka, och hade en form av DV. Här drog man senare till med lögner och skrev att jag hade ett mycket aktivt liv, många vänner och reste mycket, när man märkte att argumenten var för tunna för att hålla i rätten)

"Du behöver ju ingen ledsagare under korttidsvistelsen, så du är ju bara ute efter pengar" (första handläggaren sade det till mig och nuvarande lät hälsa samma sak genom en kontakt)

En föreläsare berättade att en handläggare hade sagt: "[...] klia ryggen på varandra. jag tycker du ska ta och klia din egen rygg".

Jag önskar att kommunernas beteende kunde samlas och spridas. Jag har talat med både JO och Socialstyrelsen, och de var båda mycket intresserade av att utreda det där gamla. Tyvärr är det för gammalt, men man kan alltså anmäla sådant beteende. Även den sofistikerade förhalningstaktiken där man avslår p.g.a. saker som man förstår inte alls håller i rätten. Kan vara så löjligt som "osäker på om AS tillhör personkretsen" eller "båda kriterierna för kortis måste vara uppfyllda" trots att man skickat med regeringsrättsdom på att så är ej fallet.

Man kan tycka att det är att vältra sig i elände, men skakar man det av sig och inte talar om det, så får kommunerna fortsätta, och det drabbar nya personer. Mitt kämpande mot kommunen, har lett till bra saker för andra. Bl.a. så granskar Socialstyrelsen just nu kommunens felaktiga info om kortis, (de skriver att båda kriterierna måste vara uppfyllda, vilket redan gjort att minst en inte sökt).

Även om allt går rätt till egentligen (rent formellt) så kan kommunen granskas i en helhet där man se om de håller på med ovan beskrivna sofistikerade förhalningstaktik, eller om de plötsligt ändrar personens behov när det står klart att skälen för avslag inte håller.

Vilket avslag som helst där personen ändå vinner i rätten, ger önskat resultat för kommunen när lägret eller annat är förbi.

Man måste förstå att kommunerna är mycket intresserade av att komma undan på olika sätt. Och de gör det också, då de har ett överläge gentemot en socialt handikappad, samt blir trodda på av domstolarna om de börjar ljuga. Kommunerna har dessutom noll kunskap om AS, det har de sagt själva på min kommun. Därför ser de en "ganska normal men jobbig (eller blyg)" person som väl inte kan ha några andra behov än de själva - och de själva får ju fixa sådant på egen hand. De retar upp sig på den jobbiga eller "bara lite blyga" personen som sitter där och vill ha stöd som andra blyga inte får bara för att de är lite tysta, eller jobbiga. Efter alla turer, börjar det stå mer och mer klart att det är så de verkligen tänker. "Rätt normala, men lite udda personer som tror att de ska få en massa gratisgrejer."

När en person är relativt högfungerande, såsom många aspergare, så börjar de verkligen lägga manken till för avslag. Det är svårare att låta en svårt utvecklingsstörd person vara bara - den skulle dö. Men aspergaren överlever ju oftast ändå, om än i misär, eller kanske som svårt stresskadad utan möjlighet till avlastning från vardagen.

Och det där om "ute efter pengar" - vem fan är inte det. Hade man varit gjord av pengar, så hade man väl anställt personal själv och allt möjligt, och inte tiggt ett enda dugg av kommunen? Eller: vad säger kommunen till rika familjer om de söker avlastning för att de har handikappat barn? Är de lika tykna då månne? Det är såklart pengar man är ute efter, så är det med allt stöd.

Som sagt, jag har en bra handläggare och jag har förstått från ert håll att det finns mindre bra(riktigt värdekassa). Jag har pågående insats och har därför kontakt med samma person i alla ärenden. Jag har visserligen dålig verbal förmåga och tolkas därför som att jag har stort behov av stöd, även om jag bevisligen klarat mycket själv de senaste åren.
Min dåliga verbala förmåga gör att jag inte pratar i telefon eller tar kontakt med nya människor. Jag har även svårt att svara på spontana frågor och svarar enstavigt. Därför har handläggaren som uppgift att ringa åt mig samt t ex samla information för något. Jag har fått uppfattningen att läkare, tandläkare m fl tar mig mer seriöst om jag har LSS med mig än om jag är ensam.
De flesta verkar alldeles för stressade och upptagna att de inte märker min autism.

Jag tycker att det är viktigt att de som jobbar med sådana här ärenden är utbildade och fortbildade för att klara sina uppgifter. I min kommun sparas det nog inte just något på LSS, och det märks också. Jag har fått den hjälp jag behövt hittills, och det har gått snabbt också.

Jag har för mig att man alltid kan prata med socialstyrelsen om det är något. Jag har också läst att "Lex Sarah" gått över för att omfatta även LSS.

Underbart när det fungerar som det ska.

Ja, jag brukar prata med Socialstyrelsen numer. Har ofta frågor, och får ofta visa min kommun papper på att de har fel när de påstår sina små påhitt. Egentligen behöver jag inte fråga för att få veta själv, utan för att få papper eller information från en myndighet, som kommunen inte kan skita i hur som helst.

Jag har även talat med JO. De är bra att prata med och diskutera huruvida något verkar gå fel till rent formellt, och få veta vad man kan anmäla innan man gör bort sig och blir en sådan som anmäler allt möjligt på ett felaktigt sätt. Sådan vill jag aldrig bli. jag vill ha substans och veta vad jag gör när jag sätter åt dem. Att sätta åt dem ger både mig upprättelse, och ännu bättre, ser till att andra efter mig blir bättre behandlade.

AspieLeaks! http://leaks.aspie.se