hej mina forumvänner. jag måste skriva av mig lite. kanske någon känner igen sig. jag har gjort bort mig (igen...) asså en sån grej som kan förstöra så mycket. jag var ute med mina polare på en klubb igår. jag var trött som fan och allmänt anti. jag tänder på en brud som en av mina tjejkompisar känner. min polare säger att hon är en ********* (som kan översättas till att hon retar killar för skojs skull) här går min AS igång. vad gör jag? jag går och frågar om detta stämmer! hon får dessutom reda på vem som sagt detta (AV MIG!) hur dumt är det på en skala? detta är ingen isolerad händelse då jag många gånger är så rak och brutalt ärlig som bara en aspie kan vara. asså det känns som jag är destruktiv av naturen. ingenting får gå för bra för länge. då siktar jag mot botten i 120 knyck i fel fil.

nu sitter jag med insikten att jag hela mitt liv mått piss av social interaktion dels för att jag inte haft nånting som är "jag" då jag aktivt dödat just denna sida (som jag nu förstår är min asperger syndrom) sen har jag på detta undrat hur folk ser på mig. den enda riktigt bekväma känslan jag kan är att ALLT GÅR ÅT HELVETE. då kan jag inte tappa nånting!

åh jag vill bara ut ur detta. jag viull trivas. jag vill kunna gå ut och SKITA i vad folk tycker. jag vill älska mig själv!!!!!!!!!!!!!!!!

Det där skulle nog kunna vara vem som helst av oss. Tror jag

Jag föreslår att du försöker träffa fler Aspies.. men det kanske är svårt där du bor.. men kolla http://autister.org/

I värsta fall kan du ju skapa en egen underförening inom OA för dit område...

Vad svarade hon då?

Jag frågade en person rätt ut en gång om det är sant att han är pedofil. Han började gråta och bedyrade att så inte var fallet. Då kändes det ju lite hemskt. Ryktet hade hittats på av barn som ljugit, och detta kom fram vid samtal med barnen + föräldrar. Så då var saken uppklarad. Det tyckte jag var bra. Hellre att han började gråta än att ryktet hade fått fortsätta florera.

Jag tycker inte det är något fel att ta reda på sanningen.

ufo skrev:Det där skulle nog kunna vara vem som helst av oss. Tror jag

Ja, jag till exempel. Så där och värre gjorde jag bort mig nästan varje gång jag hade med andra människor att göra från ungefär två till trettiofem års ålder. Och då (så gott jag kunde vid respektive ålder) höll jag mig själv i ett järngrepp hela tiden för att göra allt rätt och ingenting fel och för att lära mig av vartenda misstag. Mitt hjärta och min goda vilja var det inte mer fel på då än det är nu, det vill säga inget fel alls. Hoppas jag inte sänker dig med detta, bejkon1, det jag vill är att tala om att du är i gott sällskap och att det kan gå vägen till j***a slut faktiskt. Jag tycker du verkar vara på väldigt god väg.

[Edit:] nu har ju inte jag blivit socialt perfekt heller, men jag får numera både höra och kan märka själv att en massa NT gör värre fel än jag - och accepteras med dem.

jo helt klart behöver jag hänga runt någon förening av samma virke... jag bor i höör agerar i lund. borde ju finnas nånting där.... en av sveas största städer ju.. det gick nog bra. min tjejkompis och den andra verkar ej vara favvisar med varran ändå...

mitt största misstag som aspie i livet torde vara när jag 9 år gammal berättade för tullen att mamma och pappa smugglade sprit... rätt kul iofs. det roliga var att jag trodde att jag gjorde alla en stor tjänst. är vi sanningens budbärare månne?

bejkon1 skrev:mitt största misstag som aspie i livet torde vara när jag 9 år gammal berättade för tullen att mamma och pappa smugglade sprit... rätt kul iofs. det roliga var att jag trodde att jag gjorde alla en stor tjänst. är vi sanningens budbärare månne?

Ja, det var klart "större" än när jag som 13-åring råkade avslöja min mamma; vi skulle in på en stor loppmarknad, där det var inträde. (Jag minns inte om det var 3 eller 10 kr...) Gränsen gick vid 13 år, barn gick in gratis. Jag hade precis fyllt 13. Damen i luckan frågade mamma hur gammal "hon" var, "12" svarade mamma. "Nähä, jag är ju 13 nu!!! " ("Hrm, hur kunde hon glömma det?" )

Oj, vad arg hon blev!!! Men hur skulle jag kunnat veta att hon ljög med flit...? Hon får väl säga till i förväg, så jag är beredd - då kunde jag väl hållit masken... (om jag fått dela på vinsten! )

(Det här skulle lätt kunna hända av misstag än idag, om jag inte blir förvarnad, ifall den jag umgås med tänker "köra en fuling"... )

Ensamflickan skrev:[
(Det här skulle lätt kunna hända av misstag än idag, om jag inte blir förvarnad, ifall den jag umgås med tänker "köra en fuling"... )

Jodå. Här med. Eller också ser jag så oskyldig ut så det verkar misstänkt.

Ensamflickan skrev:

bejkon1 skrev:mitt största misstag som aspie i livet torde vara när jag 9 år gammal berättade för tullen att mamma och pappa smugglade sprit... rätt kul iofs. det roliga var att jag trodde att jag gjorde alla en stor tjänst. är vi sanningens budbärare månne?

Ja, det var klart "större" än när jag som 13-åring råkade avslöja min mamma; vi skulle in på en stor loppmarknad, där det var inträde. (Jag minns inte om det var 3 eller 10 kr...) Gränsen gick vid 13 år, barn gick in gratis. Jag hade precis fyllt 13. Damen i luckan frågade mamma hur gammal "hon" var, "12" svarade mamma. "Nähä, jag är ju 13 nu!!! " ("Hrm, hur kunde hon glömma det?" )

Oj, vad arg hon blev!!! Men hur skulle jag kunnat veta att hon ljög med flit...? Hon får väl säga till i förväg, så jag är beredd - då kunde jag väl hållit masken... (om jag fått dela på vinsten! )

(Det här skulle lätt kunna hända av misstag än idag, om jag inte blir förvarnad, ifall den jag umgås med tänker "köra en fuling"... )

LOL. GOTT NYTT ÅR PÅ DIG OCH ALLA ANDRA!

Känner ju igen sig. Jag har oftast haft en tendens till att säga saker under fel tillfälle, till fel person osv. Det har nästan alltid blivit fel. Jag lägger inte så stor vikt vid att jag alltid sagt vad jag tyckt osv. Vare sig det är passande eller inte men det har andra gjort. Ja vet att min mamma haft lite problem med mig under just denna punkt. Hon kunde oftast inte ta med mig på bjudningar hos hennes vänner eller liknande för hon visste inte vad som kunde komma ur munnen på mig.

Vilket har sårat mig.

Men somsagt jag känner igen mig i det du beskriver...och det mesta blir oftast pankaka. Jag kan nog aldrig göra något rätt.

Kram på dig!!
Fröken N

bejkon1 skrev:hej mina forumvänner. jag måste skriva av mig lite. kanske någon känner igen sig. jag har gjort bort mig (igen...) asså en sån grej som kan förstöra så mycket. jag var ute med mina polare på en klubb igår. jag var trött som fan och allmänt anti. jag tänder på en brud som en av mina tjejkompisar känner. min polare säger att hon är en ********* (som kan översättas till att hon retar killar för skojs skull) här går min AS igång. vad gör jag? jag går och frågar om detta stämmer! hon får dessutom reda på vem som sagt detta (AV MIG!) hur dumt är det på en skala? detta är ingen isolerad händelse då jag många gånger är så rak och brutalt ärlig som bara en aspie kan vara. asså det känns som jag är destruktiv av naturen. ingenting får gå för bra för länge. då siktar jag mot botten i 120 knyck i fel fil.

Jag är så aspig att jag inte ens förstår vilket stort fel du gjort. Visserligen tycker jag din fråga verkar onödig, varför skulle denna person veta bättre än din polare som kom med "upplysningen". Ville du bara kolla om alla kände till ryktet? Du frågade väl inte tjejen själv, det skulle verkligen varit pinsamt. (Å andra sidan skulle det kunna vara ett led i "Spelet", en neg mot tjejen man är intresserad av rekommenderas. Fast inget en aspergare bör försöka sig på, det blir så lätt fel.)

Om den intressanta tjejen fick veta att du frågat om det var sant, så fick hon ju också veta att det var nån annan som sagt det först, du var alltså inte upphovsmannen till ryktet.

Dessutom, är man ute på klubb så dricker man ofta (för mycket) och då kan även NT kläcka ur sig pinsamheter. Inget som folk kommer ihåg för alltid.

Finns flera möjligheter i Lund-Malmö att träffa andra med AS.

@Alien

Jag är så aspig att jag inte ens förstår vilket stort fel du gjort. Visserligen tycker jag din fråga verkar onödig, varför skulle denna person veta bättre än din polare som kom med "upplysningen". Ville du bara kolla om alla kände till ryktet? Du frågade väl inte tjejen själv, det skulle verkligen varit pinsamt

Nu förstår jag inte alls. Först är du så aspig att du inte ens förstär...Sedan någon rad nedanför så är det väldigt pinsamt.

För övrigt så kallas det faux pas och är något jag har en stor personlig erfarenhet kring. Gillar inte att referera till wikipedia, men det är snabbt och enkelt....

http://en.wikipedia.org/wiki/Faux_pas

A skrev:Finns flera möjligheter i Lund-Malmö att träffa andra med AS.

Ok. Finns det fler ställen än FA. och Attention? Var har Attention sina träffar - Lund? Malmö

Enklast att följa vad som händer är att titta här på Asp under Tipsa medlemmar.
Kolla de olika föreningarnas hemsidor också, en del tar regelbundet in olika aktiviteter.
Här hittar du länkar till Attentions
http://www.attention-skanelan.se

Det finns en eller ett par grupper där många AS träffas i Malmö. En av killarna här på Forum är med och hålelr i dem. Se om du kan "ropa" på honom