Min morfar hade aspergerpersonlighet, min morbror också väldigt tydligt. Själv har jag aspergerdiagnos. Min ena dotter har dyspraxi och min andra ligger enligt BAS utredningen på gränsen till diagnos, dvs om hon utreds kanske hon får diagnos.

LILITH_ skrev:

Savanten Svante skrev:

LILITH_ skrev:Tänk om man själv har "förvärvad" autism pga. syrebrist vid födseln eller annat - hur blir det med herediteten då?

Då ärver man det lika lite som en amputerad arm, dvs inte alls!

Är du helt säker?
Glöm inte att arvsanlagen kan ändras under en människas livstid tex, som följd av traumatiska upplevelser. Generna antar nya uttryck och vips föder du ett barn med ...en arm. Nej, men iaf.

En hjärnskada som ger autismrelaterade symtom hos föräldern kan väl ändra genuttrycken och plocka fram exempelvis ärftliga autismanlag som sedan ärvs vidare i nästa generation?

(Märk väl att jag inte alls vet vad jag spånar om, egentligen.)

i sådana fall fanns generna i vilande tillstånd, och skulle kunna ha ärfts vidare utan syrebristincidenten vid moderns/faderns egen födelse.

om generna får verka eller blir kvävda av andra starkare sådana (oftast mer NT-lika gener) så kan de ärvas om de finns i din genuppsättning

Jag gillar inte termen frisk när man menar icke-aspig eller utan npf-drag. Vi är inte sjuka.

De siffror jag sett är att om man hittar ett barn med nåt som går att diagnostisera som neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så är det 70% chans/risk att hitta nån i den närmsta familjen som har nåt liknande. Dvs inte kanske exakt samma med nåt ur npf-familjen. En aspig pappa kan få en son med ADHD eller dyslexi eller inlärningssvårigheter som inte beror på lägre begåvning t ex.

Och många som är släkt med nån som får diagnos har egna drag av samma tillstånd men kanske utan att ha så mycket av det att de skulle kunna få diagnos. Dvs, du kan få barn som påminner om aspisar, men utan att kvala in för diagnos. Eller helt vanliga ungar. Eller ovanliga ungar fast utan npf. Alla varianter förekommer, men npf är väldigt ärftligt ja, det går inte att komma ifrån.

Tror inte du kan få några exakta svar här. Vänd dig till Karolinska eller nåt forskningssjukhus om du vill ha vetenskapliga rön. Här kan du få mer eller mindre kvalificerade gissningar.

vallesmamma skrev:Vi har en frisk son och min man är NT. Jag har AS. Sonen är alltså helt frisk.

Det måste vara som att vinna drömvinsten på lotto.

Murder skrev:

vallesmamma skrev:Vi har en frisk son och min man är NT. Jag har AS. Sonen är alltså helt frisk.

Det måste vara som att vinna drömvinsten på lotto.

Varför det? Bara för att man är NT så är man inte garanterad av bli t ex psykiskt eller fysiskt frisk, eller lycklig. Och aspiga barn kan man förstå bättre än många NT-ungar. Skulle aldrig byta bort mina småaspisar i alla fall, hur svårt det än kan vara ibland.

Här står lite grann om AS och genetik:

http://www.autismforum.se/gn/export/download/af_pdf_vad_ar_autism/Genetik_och_autismspektrumet.pdf

alfapetsmamma skrev:

Murder skrev:

vallesmamma skrev:Vi har en frisk son och min man är NT. Jag har AS. Sonen är alltså helt frisk.

Det måste vara som att vinna drömvinsten på lotto.

Varför det? Bara för att man är NT så är man inte garanterad av bli t ex psykiskt eller fysiskt frisk, eller lycklig. Och aspiga barn kan man förstå bättre än många NT-ungar. Skulle aldrig byta bort mina småaspisar i alla fall, hur svårt det än kan vara ibland.

Det får stå för dig. Och jag är glad att du är lycklig. Men jag skulle inte vilja ha barn som har ärvt Adhd och Asperger efter mig. Tror inte jag skulle orka med det.

Orka med barnen eller orka att ha fört över det? Det kan iofs vara annorlunda att få barn om man är medveten om att man har drag som kan göra det svårt för en och som också är ärftliga. Jag hade inte en aning om nån AS eller ADHD hos mig själv när jag fick barnen. Fick diagnos för mindre än två år sen och barnen är mycket äldre än så.

Samma här, plus en del andra extravaganser.

Visst kan någon säga att jag borde tagit ansvar, men utan att vara medveten är det svårt att ta ansvar. Utan medvetenhet går det inte att förändras. För att förändras krävs vägledning.

"Non, je ne regrette rien"

Vi har alla möjliga varianter i vår familj, få röda trådar. Som vanligt i mitt liv. Det är inte lätt att se statistiska mönster.

Etiketter från samhället är inte en orsak för mig att välja bort barn, blir lite offerroll och skam över det, tycker jag. Eller tänker jag fel?

Å andra sidan har jag bara fått barn, utan planering. Möjligtvis var jag med på något hörn, men hur det gick till fattade jag inte riktigt. Plötsligt hade jag tonåringar hemma.

Ganesh skrev:Men poängen med bilden kanske är att kontexten, situationen, spelar jättestor roll för hur AS-symptom visar sig.

Jämför med skolan, kan en elev med AS få en arbetsmiljö och arbetssituation som funkar, och gärna arbeta med saker som har med specialintressen att göra, så blir symptomen lättare att handskas med. Tom kanske inte spelar någon roll alls!

Tycker att Attwood har en poäng.

Temple Grandin är inne på samma spår, se detta föredraget: "Temple Grandin: The world needs all kinds of minds": http://www.ted.com/talks/temple_grandin ... minds.html

Det handlar inte om vad samhället anser om mig om jag skaffar barn. Dom skiter jag fett i!!! Precis som dom gjorde med mig när jag var barn.

Det jag är rädd för är att om jag får barn är att dom ska få uppleva samma jävla problem som jag har haft hela livet, och förmodligen kommer att få leva med resten av livet också.

Att jag ska få nån mupp jävel till unge som ska gå på samtal med en inkompetent psykiatriker jävel som fan inte har mer kunskap inom ämnet än vad jag har. Och sen bli sittande på samma jävla stol, år efter år, med samma meningslösa samtal. Bli fullpumpad med medeciner som inte botar ett skit!!

Bli skickad till helt jävla meningslösa mupp kurser som aldrig leder till något. Förutom möjligtvis att man blir mer muppig och stöter på en och annan mupp, som är i samma sitts.

Fan jag är på så jävla dåligt humör just nu. Först sjuksriver dem dig i en 10-15 år, och helt plötsligt så anser dem att du är frisk???

Först sjukskriver de en en massa jävla år, och lämnar en åt ödet. Och nu kommer de och säger att man är såååååååå frisk och ska ut och jobba??

Och var fan kan man få jobb? Kommer ju fan inte ens ihåg hur man jobbar.

Och dessa jävla samtals terapeuter, vilka jävla nollor. Har de blivit kvoterade till sina jobb eller??

BEHÖVER ÄL INTE PÅPEKA HELLER ATT PSYKVÅRDEN I VÄRMLAND SUGER.

Jävla nollor.

Murder skrev:Det handlar inte om vad samhället anser om mig om jag skaffar barn. Dom skiter jag fett i!!! Precis som dom gjorde med mig när jag var barn.

Det jag är rädd för är att om jag får barn är att dom ska få uppleva samma jävla problem som jag har haft hela livet, och förmodligen kommer att få leva med resten av livet också.

Att jag ska få nån mupp jävel till unge som ska gå på samtal med en inkompetent psykiatriker jävel som fan inte har mer kunskap inom ämnet än vad jag har. Och sen bli sittande på samma jävla stol, år efter år, med samma meningslösa samtal. Bli fullpumpad med medeciner som inte botar ett skit!!

Bli skickad till helt jävla meningslösa mupp kurser som aldrig leder till något. Förutom möjligtvis att man blir mer muppig och stöter på en och annan mupp, som är i samma sitts.

Fan jag är på så jävla dåligt humör just nu. Först sjuksriver dem dig i en 10-15 år, och helt plötsligt så anser dem att du är frisk???

Först sjukskriver de en en massa jävla år, och lämnar en åt ödet. Och nu kommer de och säger att man är såååååååå frisk och ska ut och jobba??

Och var fan kan man få jobb? Kommer ju fan inte ens ihåg hur man jobbar.

Och dessa jävla samtals terapeuter, vilka jävla nollor. Har de blivit kvoterade till sina jobb eller??

BEHÖVER ÄL INTE PÅPEKA HELLER ATT PSYKVÅRDEN I VÄRMLAND SUGER.

Jävla nollor.

Min spontana reflektion är att du verkar ha issues som du behöver bearbeta innan du blir förälder.

För övrigt tänker jag som en del andra uttryckt (bl a alfapetsmamma); sannolikheten finns men går inte riktigt att kalkylera, det är sååååå mycket som spelar in.
Dessutom kan det hända såååå mycket annat på vägen som ställer till det oavsett om man är NT eller Aspie. Det är allmänt krävande att vara förälder oavsett vad det är för barn man har. Och NT-ighet innebär inte lycka per automatik, lika mkt som AST inte innebär olycka.
Hur man är som förälder påverkar också hur det blir för barnet oavsett vad barnets styrkor och svårigheter är.
Personligen bryr jag mig inte om mitt barn kommer att ha aspergers eller ej. Bara den är frisk och den mår bra av att vara sig själv.

TheBoxSaysNo skrev:
Min spontana reflektion är att du verkar ha issues som du behöver bearbeta innan du blir förälder.

För övrigt tänker jag som en del andra uttryckt (bl a alfapetsmamma); sannolikheten finns men går inte riktigt att kalkylera, det är sååååå mycket som spelar in.
Dessutom kan det hända såååå mycket annat på vägen som ställer till det oavsett om man är NT eller Aspie. Det är allmänt krävande att vara förälder oavsett vad det är för barn man har. Och NT-ighet innebär inte lycka per automatik, lika mkt som AST inte innebär olycka.
Hur man är som förälder påverkar också hur det blir för barnet oavsett vad barnets styrkor och svårigheter är.
Personligen bryr jag mig inte om mitt barn kommer att ha aspergers eller ej. Bara den är frisk och den mår bra av att vara sig själv.

Egentligen inte. Men jag är bara på ganska dåligt humör idag.

Boxie, du blir nog en jättebra förälder!

Och Murder, hade jag vetat att jag skulle få den reaktionen eller icke-reaktionen på det jag skrev hade jag inte lagt ner den möda jag la på mina inlägg. Så bortkastat...

Fast jag håller med dig om att det är jävligt frustrerande att så lite hjälp finns att få osv. Eller att hjälp finns i teorin men inte i praktiken osv osv. Det är bedrövligt. Men jag tycker inte det är nåt skäl att låta bli att få barn, om man nu vill ha det och tror sig klara av det. Det är som sagt tufft att vara förälder alldeles oavsett hur "normal" man själv, partnern eller barnet är.

alfapetsmamma skrev:Boxie, du blir nog en jättebra förälder!

YEZ!!!

alfapetsmamma skrev:Boxie, du blir nog en jättebra förälder!

AAA skrev:

alfapetsmamma skrev:Boxie, du blir nog en jättebra förälder!

YEZ!!!

Tack, goda ni, bägge två!
Jag är säker att ni är mycket bra föräldrar! Ni är bland dem från forumet som jag ser upp till.

Tänk, jag förstår Murders känslomässiga utbrott...

Om man själv fått lida mycket av AS så kan man se det som fel och meningslöst att sätta ett autistiskt barn till världen, fel att utsätta någon för sådana lidanden.

Här finns nog inget svar. Om det finns så är det för mig att anden genomgår många olika utvecklingsstadier genom många liv, även mycket svåra liv. Om svåra liv är viktiga för andens utveckling så behöver man inte ha dåligt samvetet för att man satt ett autistiskt barn till världen, dvs tagit risken att göra det.

Själv visste jag inte vad AS var. Den diagnosen fanns inte för 30 år sedan. För min son är det annorlunda. Han VET. Han måste ta ställning till om det är rätt att ta risken och om han orkar med allt extraarbete ett handikappat barn medför.

Även om vissa personer blir autistiska pga förlossningsskada så har vi ju släkter där AS går som en röd tråd igenom släkten, dvs det genetiska är uppenbart.

Man ändrar inte sina gener pga en skada, så då kan det inte föras vidare. Förutom möjligen att barnen tar efter vissa beteenden som föräldern har. Speciellt NT-barn härmar ju sina föräldrar mycket.

Jag har autismliknande tillstånd. Min pappa har drag av det, men har klarat ett vanligt yrkesliv (till och med som chef under en period). Min syster har aspergers syndrom (fast hon har en annan pappa som hade diagnosen schizofreni). Min bror har ingen diagnos, men enligt mig har han tydliga drag av autism. Han har dock ett vanligt jobb.

Min son ska utredas i höst för misstanke om någon slags NPF. Dottern har autistiska drag (fast ej utrett). Min systerson har tourettes. Samtliga kusiner har någon slags drag av autism, fast de är inte utredda ännu. Min åsikt är att det verkar väldigt ärftligt, fast man kanske inte ärver så mycket att man behöver en diagnos.

Moderator Alien:
Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Hur stor risk är det att barnet får AS om pappan har det men mamman är NT? Jag är ju kille och har själv AS därför undrar jag, jag vet bara att risken är större om både och har AS.

Jag har AS men min man är NT. Vi har en son som är NT.

Jag har AS och ADHD, barnens pappa är NT. Vi har en son med autismliknande tillstånd och möjlig ADD och en som verkar normal tills vidare.

Jag har inte klockren AS, men drag. Samma gäller nog barnens far. Finns även folk med drag av eller klockren AS i släkten på båda sidor. Två döttrar har diagnos: Asperger respektive högfungerande autism, tredje dottern har en del drag men får räknas som normal tills vidare.