Pemer skrev:Sigvard Lingh har inte flyttat diskussionen om att han avvisades hit, men jag vill passa på och höra om det framgick då att han själv anser sig ha aspergerdrag också och ville vara med på den grunden, även om yrkesrollen är en sådan som kan vara känslig för många att veta att det finns någon där från den yrkesgruppen.

Det finns ju fler yrkesgrupper utsatta aspergare ofta kan ha väldigt negativa erfarenheter av, och där inte heller alla är felfria utan mycket väl kan fatta negativa beslut för vår grupp på dålig kunskap, och som det finns aspergare som jobbar inom och brukar vara där, senast nu i tisdags.

Bara så att man har lite perspektiv. Men med det sagt, uppfattade ni dessa argument från Sigvard i tisdags?

Okej, då ska jag ge ett svar. Egentligen hade jag kunnat låta det vara en sak mellan berörda personer, men eftersom Sigvard Lingh redan tagit upp saken på forumet, så ser jag inget fel i att ge min syn på saken. Svaret blev långt, men det finns en summering längst nedan för den som inte orkar läsa.


Före tisdags visste jag inte mer om Sigvard Lingh än det som framgått av den här tråden. Jag läser knappt övrigt forumet, och kan heller inte förväntas göra det heller, anser jag. Så utöver hans fråga om parkeringsplats så hade jag ingen aning om vem han var.

När jag anlände till Diskussionsgruppen så kom han direkt fram och presenterade sig, och det första han sa var att han hade skrivit en bok som asperger och psykopati, som han kunde sälja träffdeltagarna för ett fördelaktigt pris. Hans väska var full med exemplar av ovan nämnda bok, och han frågade om det var okej.

Jag frågade honom då om han själv hade asperger, och då sade han att han inte hade det, men var psykolog sedan 40 år tillbaka och hade stor erfarenhet av asperger utefter det. Och han spann vidare och förklarade att han hade mycket teorier om asperger vs. psykopati, och kunde berätta mycket om det, dessutom hade han skrivit mycket om det i sin bok.

Då berättade jag för honom att Diskussionsgruppen inte var rätt plats att sälja böcker och dessutom inte öppen för psykologer och dylikt, utan enbart för dom som själva har asperger.

Han sade då att han kunde strunta i att sälja böckerna, men ville ändå sitta med för att han hade så mycket han ville diskutera om asperger och psykopati. Jag förklarade igen att psykologer inte fick vara med på denna gruppen, och det gäller även övrig personal inom vården, inte heller ledsagare eller anhöriga får vara med.

Då förändrades hans historia, så han plötsligt hade "liknande besvär" som skulle kunna vara asperger. Detta gjorde att jag förstod att han inte ville ge sig så lätt, så jag tog med honom utanför klassrummet och bad även Sam följa med. Mitt beslut var iofs redan klart för min del, men jag tänkte att om Sam var med så kunde han lättare acceptera detta som en given policy, och inte en ensam individs åsikt.

Väl utanför visade han sin bok igen, och berättade att han var psykolog, och hade mycket han ville diskutera med oss angående asperger & psykopati. Sam var väl lika imponerad som jag, och förklarade samma sak som jag redan förklarat för honom.

Då påstod han att han hade "fått tillstånd" av någon moderator att det var okej att han var med, och att jag på något vis skulle vetat om att han var psykolog, eftersom han presenterat sig som sådan. Och eftersom jag svarat på hans fråga om P-platsen så borde jag ha uppmärksammat det och nekat honom redan då istället.

Både jag och Sam förklarade att ingen av oss var moderator på forumet, och att forumet inte har mer anknytning till Diskussionsgruppen annat än att vi annonserar ut träffarna där. Och jag var även mycket tydlig med att säga att jag inte alls sett någon presentation från honom i (den här) tråden, utan enbart hade sett hans fråga om P-plats och svarat på det.

Då började han hävda att han hade asperger, och borde få vara med p.g.a. detta, och att han minsann kunde skilja på rollerna, vilket vi också borde kunna göra i hans fall.

Vid det laget hade jag kroknat på hans föränderliga historier, och tyckte det hela mest kändes som en fackman som försökte tränga sig in på Diskussionsgruppen genom icke sanningsenliga efterkonstruktioner, allt för att kränga sina böcker och/eller föreläsa för oss om hur vi fungerar, alternativt studera oss till sitt arbete. Det är möjligt att jag har fel, men så är min uppfattning om honom iallafall, baserat på det intryck han gav mig. Och det intrycket har inte förändrats efter jag kom hem och läst resten av Sigvard Lingh's inlägg på forumet.


Saker jag tydligt förklarat för Sigvard Lingh:

* Diskussionsgruppen är till för aspergerare. Psykologer, kuratorer och annan vårdpersonal är icke behöriga på dessa träffar. Inte ens ledsagare eller anhöriga får vara med. Det finns andra träffar att vända sig till, men denna gruppen är till för oss själva.

* Jag har redan tackat nej på andra mailförfrågningar från utomstående som vill vara med i studeringssyfte, och även från andra som vill sälja sina böcker. Dom hade dock hövligheten att fråga först, och inte försöka tränga sig in på det sätt som skedde i tisdags.

* Jag har ingen koll eller någon skyldighet att hålla koll på vad folk skriver i övriga forumet. Om han hade presenterat sig som psykolog i den här tråden, via PM, eller via mail, så hade svaret blivit nej redan då.

* I varje kallelsetråd finns länk till hemsidan, där mer information om vilka gruppen vänder sig till finns presenterad. Finns det fortfarande oklarheter så finns det en mailadress på den sidan, där man kan ställa sina frågor. Jag har svarat på många frågor på den mailen, men har inte fått något mail från Sigvard Lingh.

* Kvällens ämne var också tydligt specificerat i kallelsetrådarna, så även denna gång. Den här gången handlade det om kärlek, och någon diskussion om asperger vs. psykopati var inte ens relevant för kvällen. Och det framgick tydligt att det var just det Sigvard Lingh ville prata/berätta om, eftersom det var det hans bok mestadels handlade om.


Summering:

En av mina prioriteringar med den här gruppen är att bibehålla dess integritet. Det betyder att utomstående inte är välkomna. Det är inget asperger-zoo där läkare kan studera oss för sin forskning, ej heller finns något intresse att höra deras teorier eller föreläsningar om hur vi fungerar. Det får deltagarna utstå tillräckligt mycket ändå i sina övriga liv, detta är en oas där vi ska slippa sånt.

Sigvard Lingh blev avvisad för att han kom och ville kränga sina böcker i egenskap av författare och professionell psykolog. Han gjorde detta utan att först fråga mig eller ens förklara i tråden att det var hans avsikt. Han struntade i att kvällens ämne inte hade någonting med han bok eller hans teorier om asperger vs. psykopati. Och när han sedan blev avvisad så kom han med vad jag kallar efterkonstruktioner, där han försökte föra mig bakom ljuset. Jag har koll på vad som skrivs i kallelsetrådarna, och vet nog om jag "ger tillstånd" till en psykolog att närvara, något sådant har inte skett, vilket alla också kan se i den här tråden. En snabb koll på hans hemsida (och andra sidor) gav ingen indikation att han själv skulle ha asperger, så det verkar inte vara något han hävdat tidigare. Och i hans argumentering så framgick det att asperger var ett problem, en sjukdom, något man lider av, och rent generellt kändes det som vilken NT-psykolog som helst skulle stått framför mig.

Om han nu skulle ha asperger själv, vilket jag betvivlar, så är det ett ändå svinn jag kan acceptera. Man kan bli nekad ändå, då det finns omständigheter där gruppens integritet måste få gå före den enskilda individen. Jag är helt säker på att jag gjorde rätt i det här fallet, och har inte funnit någon anledning att ompröva det heller. Så beslutet står fast.

Instämmer helt med Danne.
Mitt beslut hade varit precis detsamma som Dannes, om det hade varit jag som var "ledare" för gruppen även denna termin.
Trots att jag inte har varit aktiv i gruppen av privata skäl, denna termin så finns det ett litet samarbete mellan Danne och mig, när det gäller tex frågor och ställningstagande som tex denna situation och liknande frågor.

Stort tack för ett oerhört detaljerat svar!

Inte ens folk som tycker illa om mig - och det är ganska många - har någonsin antytt att jag farit med osanning.

Vad det vanligen handlar om - för aspergare och ickeaspergare - är missuppfattningar och problem med kommunikationen.

Det är riktigt att jag hade med mig fyra ex av min bok. Jag frågade i förväg Danne (?) om det var OK. Sedan Sam (?) tillkallats fick jag veta att det inte var OK. Med det borde den frågan vara avklarad.

"fått tillstånd" av någon moderator" - jag visste då inte skilnaden mellan AF och dem som drev detta möte. Det blev förstås en viktig faktor i missförståndet mellan Danne-Sam och mig.

Danne skriver mycket om mig och mina böcker. Den frågan klarades snabbt upp i och med att Danne sa nej till försäljning. Jag förstod att detta kunde vara en känslig fråga. Det var därför jag frågade honom i förväg.

Att min yrkesmässiga hemsida (http://psykologverksamheten.com) inte utstrålar Asperger är väl bara för mig att tacka och ta emot. Jag har snickrat på den hemsidan under kanske 20 års tid.

Danne diagnosticerade mig som icke-asperger. Han har då gissningsvis utgått från DSM-manualen - just den manual jag själv är så kritisk mot.

Det jag hade hoppats få berätta på mötet (förutom min erfarenheter från undervisning om kärlek under åtta år, ett ämne som ingick i B-kursen i psykologi på universitetet. Jag skulle kanske kunna återkomma i den frågan...) var mina egna åsikter om problematiska aspergerdrag - och de starka och fina egenskaper som ofta präglar aspergare.

Min tanke var att kanske även en forskare kan ha något bra att komma med.

Jag kan ju tillägga att när jag efteråt kollade upp Sigvard Linghs inlägg så verkade det som hans påståenden om egen asperger först kommit efter han blev avvisad från Diskussionsgruppen.
http://www.aspergerforum.se/post542430.html#p542430

Sigvard Lingh skrev:Jag är psykolog och arbetar ibland med personer som uppges ha Asperger.

En av de saker som intresserar mig är varför många i samhället - och ibland även de som utpekas som Asperger - ofta bara ser till de "negativa" sidorna.

Det finns ju starkt positiva sidor också.

/Sigvard

Det han skriver här i sin presentation på forumet överensstämmer med hur han presenterade sig för mig i tisdags. Det var först efter han blev avvisad som påståenden om egna "liknande besvär" kom fram, för att sedan förstärkas till "egen asperger". Därav min känsla av det bara är en efterkonstruktion i syfte att få tillträde till sin kundgrupp.

Att han sen tyckte att jag och Sam var "aspiga" som avvisade honom tar jag bara som en ofrivillig komplimang från hans sida, det är väl mest NT's som säger sånt och tror att det ska anses vara något negativt.

Sigvard Lingh skrev:Min tanke var att kanske även en forskare kan ha något bra att komma med.

Inte i den här gruppen.

Danne, jag visste inte att jag som öppningsmening skulle berätta om mina egna aspergerdrag. Det var när ni betonade den punkten som jag berättade om mina åsikter.

Jag kom till mötet av två skäl. Jag är intresserad av Asperger och här skulle jag för första gången i mitt liv utanför terapirummet kunna få prata fritt med andra i ämnet. Det andra skälet var att jag hoppades kunna sälja några ex av mina böcker. Jag berättade att jag för kvällen hade tänkt sälja dem för 200 kronor, jämfört med AdLibris 545 kronor.

Beträffande ordet "aspig". Det var Sam som använde det ordet som avslutning på diskusionen (jag hade aldrig hört ordet förr). Hon sa: Ja, Sigvard, nu har du fått erfarenhet av aspighet.

Kanske kan vår diskussion illustrera hur lätt det kan vara för aspergare att missuppfatta varandra (och andra människor)?

Sigvard Lingh skrev:Beträffande ordet "aspig". Det var Sam som använde det ordet som avslutning på diskusionen (jag hade aldrig hört ordet förr). Hon sa: Ja, Sigvard, nu har du fått erfarenhet av aspighet.

Hon sade något liknande iaf, och du höll med och uttalade därefter själv att du tyckte att vi båda var aspiga som gjorde som vi gjorde.
Tänka sig, aspergare på en aspergerträff, vilken skräll.

Sigvard Lingh skrev:Kanske kan vår diskussion illustrera hur lätt det kan vara för aspergare att missuppfatta varandra (och andra människor)?

Jag tycker inte jag har missförstått dig alls. Jag har kollat igenom dina inlägg på forumet, och den bilden stämmer överens med att ha träffat dig irl. Du kom till både forumet och diskussionsgruppen för att du är intresserad av asperger, och även för att kränga dina böcker.

Men det var först efter du blivit nekad att vara med på en träff för enbart aspergare som du själv påstod att du har asperger. Det framgår med kristallklar tydlighet, sen får väl var och en dra sina slutsatser av det. Jag har i vart fall dragit mina.

Sigvard Lingh skrev:Att min yrkesmässiga hemsida (http://psykologverksamheten.com) inte utstrålar Asperger är väl bara för mig att tacka och ta emot.

Som sagt...

Amari skrev:Jag känner mig fortfarande annorlunda även i de här sammanhangen där jag trodde att jag skulle känna mig mer hemma

KaosPrinsessa skrev:Jag känner mig också annorlunda jämfört med resten där, precis som Amari. Varför vet jag inte. För jag menar hfa och as är ju inte så olika att man ska känna sig annorlunda pga det.

AS och HFA är nog inte så olika — men aspergare/högfungerande autister sinsemellan som personer kan säkert vara det. Spännvidden är faktiskt enorm mellan hur vi är som personer — dels lär vi ju vara lika olika som alla andra, men till det kommer också vitt skilda sätt att vara aspig/autistisk på och i vad livet, vi själva eller andra människor har gjort oss till på grund av det.

Jag känner igen det där dubbla utanförskapet, och det är det nog fler som gör än de som talar om det.
Samtidigt kan en del av oss uppleva att vi ändå är på en del grundläggande sätt mindre utanför bland medaspar än bland enter. Sådant där beror på så mycket.

Danne, du skrev: "Hon (Sam) sade något liknande iaf, och du höll med och uttalade därefter själv att du tyckte att vi båda var aspiga som gjorde som vi gjorde".

Nej, jag skulle inte hålla med om ett uttalnde som jag inte visste vad det betydde. Det var första gången jag hörde ordet. Möjligen skulle jag ha kunnat ekat något "jaha..." som en bekräftelse på att jag hörde vad Sam sa och att jag kanske var på väg att börja förstå vad hon syftade på.

Sen fortsätter du att skriva "kränga böcker" istället för "sälja böcker".

Av någon anledning väljer du att gång på gång använda den första, nedsättande formuleringen.

Du kan inte föreställa dig att jag kom till mötet med goda, vällovliga avsikter?

Sigvard Lingh skrev:Du kan inte föreställa dig att jag kom till mötet med goda, vällovliga avsikter?

Det kan jag visst föreställa mig. Men diskussionsgruppen är inte öppen för psykologer eller bokförsäljare, oavsett hur "goda avsikter" dom har.

Och efter du hade gått så uttrycktes tacksamhet från gruppen över vårt beslut, då samtalet överhördes av några inne i klassrummet. Precis som jag förklarat för dig både irl, och i den här tråden, så är i princip alla deltagare ganska mätta på att få sina liv förklarade av "experter". Det här är en träff utan proffsens inblandning, vilket gör att diskussionen förs på vår nivå.

Vill du diskutera med aspergare så finns det andra träffar och ställen där man kan göra så. Men inte här, detta är vår fristad från alla "välmenande" experter.

Jag måste säga att jag tycker att denna diskussion mellan Sigvard Lingh och Danne har blivit väldigt tråkig. Jag kan förstå att det var synd för Sigvard Lingh att ha behövt åka förgäves ända från Uppsala, men för övrigt så tycker jag att du, Sigvard Lingh, borde helt enkelt bara acceptera de regler som gäller för Diskussionsgruppen när de nu har presenterats för dig. Jag tycker att det är onödigt att fortsätta argumentera om än det ena, än det andra... Jag tycker att du som psykolog borde avstå från att gå in i sådana här samtal överhuvudtaget. Jag kan undra varför det behöver bli en fortsättning alls.

Sigvard Lingh skrev:Det jag hade hoppats få berätta på mötet (förutom min erfarenheter från undervisning om kärlek under åtta år, ett ämne som ingick i B-kursen i psykologi på universitetet. Jag skulle kanske kunna återkomma i den frågan...) var mina egna åsikter om problematiska aspergerdrag - och de starka och fina egenskaper som ofta präglar aspergare.

Nu var det väl inte meningen att vårt ämne för kvällen skulle bli en diskussion av universitetsundervisning, utan en möjlighet att diskutera hur vi som har asperger upplever kärlek och relationer. Dessutom så har iallafall inte jag kommit dit för att få höra någons åsikter om mina "problematiska" aspergerdrag eller inte heller styrkor och fina egenskaper eftersom vi är där för att dela våra egna upplevelser av oss själva och inte få någon annans åsikter om hur vi är...

Om du nu anser att du har egna aspergerdrag och skulle vilja delta av den anledningen så skulle jag förvänta mig att du pratade om dina egna svårigheter och styrkor och inte om andras. Det är väl i så fall den största anledningen till att du kanske blev nekad att delta.

Amari skrev:Jag måste säga att jag tycker att denna diskussion mellan Sigvard Lingh och Danne har blivit väldigt tråkig. Jag kan förstå att det var synd för Sigvard Lingh att ha behövt åka förgäves ända från Uppsala, men för övrigt så tycker jag att du, Sigvard Lingh, borde helt enkelt bara acceptera de regler som gäller för Diskussionsgruppen när de nu har presenterats för dig. Jag tycker att det är onödigt att fortsätta argumentera om än det ena, än det andra... Jag tycker att du som psykolog borde avstå från att gå in i sådana här samtal överhuvudtaget. Jag kan undra varför det behöver bli en fortsättning alls.

Sigvard Lingh skrev:Det jag hade hoppats få berätta på mötet (förutom min erfarenheter från undervisning om kärlek under åtta år, ett ämne som ingick i B-kursen i psykologi på universitetet. Jag skulle kanske kunna återkomma i den frågan...) var mina egna åsikter om problematiska aspergerdrag - och de starka och fina egenskaper som ofta präglar aspergare.

Nu var det väl inte meningen att vårt ämne för kvällen skulle bli en diskussion av universitetsundervisning, utan en möjlighet att diskutera hur vi som har asperger upplever kärlek och relationer. Dessutom så har iallafall inte jag kommit dit för att få höra någons åsikter om mina "problematiska" aspergerdrag eller inte heller styrkor och fina egenskaper eftersom vi är där för att dela våra egna upplevelser av oss själva och inte få någon annans åsikter om hur vi är...

Om du nu anser att du har egna aspergerdrag och skulle vilja delta av den anledningen så skulle jag förvänta mig att du pratade om dina egna svårigheter och styrkor och inte om andras. Det är väl i så fall den största anledningen till att du kanske blev nekad att delta.

+1

Amari,

Jag visste inte om reglerna förrän jag väl var på plats.

När jag väl fick höra att man inte ville höra "expertuttalanden" så förklarade jag mitt motiv 2 att komma, nämligen att jag själv gång på gång krockar i det sociala samtalet - men inte på det sätt man skriver om i DSMmanualen.

Kanske skulle någon annan i tisdags ha kunnat berättat för mig om liknande erfarenheter?

Sigvard Lingh skrev:Jag visste inte om reglerna förrän jag väl var på plats

Nej, det förstår jag, men nu när du vet så tycker jag att det räcker med den diskussionen.

Sigvard Lingh skrev:När jag väl fick höra att man inte ville höra "expertuttalanden" så förklarade jag mitt motiv 2 att komma, nämligen att jag själv gång på gång krockar i det sociala samtalet - men inte på det sätt man skriver om i DSMmanualen.

Det är synd att du inte kan visa en förståelse för att vi alla inte vill ha professionella åsikter i denna grupp. Som Danne nu påpekat vid ett flertal tillfällen så har vi alla tillräckligt med sånt i vår vardag.

Om du nu ville vara delaktig i detta forum och i Diskussionsgruppen utifrån dina aspergerdrag så hade det kanske varit ett klokare drag att registrera dig anonymt och inte berätta om din yrkesroll. Som sagt, så har vi alla nog av professionella, behöver inte det på "vårt" eget forum. Då skulle det ha varit bättre om du inte utgick ifrån att du är någon form av expert utan även en lekman med dina egna erfarenheter i ditt personliga liv. Tyvärr så är det väl en yrkesskada att väldigt få psykologer eller professionella delar så mycket om sitt privatliv, vilket man måste vara beredd på om man ska delta i dessa forum.

Inte för att jag vill röra till saker med men jag litar på det Danne har sagt angående det hela och tycker han har gjort rätt. Om psykologer och liknande ska vara med så kommer jag definitivt inte, jag är tillräckligt skör när det gäller mig, diagnoser och personlighet.

Zombie: kan nog stämma och om det är så att jag också har ADD så kan ju det göra mig extra "borta" och känslomässigt ombytlig än många med enbart AS diagnos, så det kan nog också spela roll.

I korthet tycker jag det är mycket glädjande att det finns kompetenta dörrvakter i Sthlm.

Sigvard Lingh ju mer jag läser av det du skriver, desto mer säkrare blir jag på att vi (Danne och jag) tog rätt beslut, när vi nekar dig tillträde till D-gruppen.

Är man osäker på vad som gäller och vilka regler som gäller så hade du precis som alla andra kunnat fråga i tråden eller skickat ett mail till diskussionsgruppen@hotmail.com så hade du kunnat få ett svar direkt.
Dessutom så finns det en länk till min hemsida där det står under målgrupp vilka vi vänder oss till

Nu börjar det likna gruppmobbning här.

Jag försöker inte argumentera för att få komma tillbaka till något av era möten.

Jag håller på med något annat, något som verkligen aspergerare av alla männsiskor måste känna igen sig i.

Jag söker min rätt.

Jag kom i goda avsikter. Jag har själv ofta problem i det sociala samspelet. Jag ville få prata med andra som varit med om samma sak.

Jag har nu fått höra att många på AF har ett "vitrockshat". (För att märka ord har jag själv burit sådan vit rock. Jag arbetar privat, men forskar parallellt - helt enkelt för att lära mig jobbet bättre).

En befogad undran är: Hur kan jag med vissa aspergerdrag arbeta som (privat) psykolog.

Mitt svar är att i den terapeutiska situationen kan jag koncentrera mig helt på min klients problem och jag har lång (över 40 års) erfarenhet.

Vad som är utmärkande för (åtminstone något överintelligenta) aspergare är deras fenomenala analytiska förmåga.

Det var en sak jag ville dela med mig i tisdags.

Men, precis som för andra människor, kan känslostormar svepa in och slå ut intellektet.

I det här fallet verkar det vara känslostormen "vitrockshat" som slår ut det mesta av tankeverksamheten hos många här som önskar mig att dra åt.. ja, någonstans.

Sigvard Lingh skrev:Men, precis som för andra människor, kan känslostormar svepa in och slå ut intellektet.

Jag kan säga att det här är det sista jag kommer att svara i den här diskussionen som börjar bli otroligt tröttande...Jag blir oerhört förvånad över denna kommentar, för jag tycker inte att det har varit särskilt starka känslostormar här. Jag kan bara prata för mig själv och jag har definitivt inte styrts av några känslor här utan enbart intellektet...

Sigvard Lingh skrev:I det här fallet verkar det vara känslostormen "vitrockshat" som slår ut det mesta av tankeverksamheten hos många här som önskar mig att dra åt.. ja, någonstans.

Jag känner absolut inte igen mig i något "vitrockshat" och jag önskar inte dig att dra någonstans. Men däremot så kanske du skulle ha kunnat besvarat mina kommentarer, som jag tycker var väldigt viktiga i sammanhanget...

Amari, du skrev: "Om du nu ville vara delaktig i detta forum och i Diskussionsgruppen utifrån dina aspergerdrag så hade det kanske varit ett klokare drag att registrera dig anonymt och inte berätta om din yrkesroll."

Jag förstår det nu.

Tyvärr har jag alltid varit öppen och ärlig. Samtidigt har jag aldrig varit taskig mot någon - som du kan konstatera om du kollar mina inlägg.

Ärlig? Det kostar.

Och är kanske korkat.

Det handlar väl om i vilken roll en person kommer dit. En psykolog med Aspergers syndrom kan komma om h-n lämnar psykologrollen hemma. På diskussionsmötet fungerar det inte att komma dit och vara professionell. Den rollen får man använda på andra ställen. Jag förstår ju tämligen klart att det är mig Pemer syftar på i sitt inlägg. Jag har ju inte gjort någon hemlighet av att jag är socionom och har en lång bakgrund inom socialtjänsten även om jag inte jobbar där nu. Men när jag går på mötena är det inte som socionom eller att jag ska lära någon utifrån ett professionellt synsätt utan just det faktum är att jag har lider av funktionshindret Aspergers syndrom. Och ja, jag använder ordet lider i sammanhanget. Jag tillhör dem som klart skulle acceptera ett läkemedel om det nu skulle göra att jag slipper funktionshindret. Sen är det helt upp till andra att tycka annorlunda.

Danne skrev:Då påstod han att han hade "fått tillstånd" av någon moderator att det var okej att han var med, och att jag på något vis skulle vetat om att han var psykolog, eftersom han presenterat sig som sådan.

Sigvard har/hade inte riktig koll på forumets moderatorers funktion kontra Diskussionsgruppen innan detta hände och jag hoppas att han numera förstår skillnaden.

Sigvard Lingh skrev:Du kan inte föreställa dig att jag kom till mötet med goda, vällovliga avsikter?

Väldigt många av oss har råkat ut för psykologer och andra som har försökte att hjälpa oss, men eftersom de saknar total insikt i enskilda Aspergares liv och otroligt stor andel psykologer inte ens fattar vad Asperger innebär för enskilda individer utan har en fruktansvärt missvisande schablonbild så känner sig många misshandlade av vården.

Hade du kommit dit och deltagit i diskussionen enligt samma premisser som alla andra hade det kunnat fungera, men du anlände till gruppen med en approach som en psykolog och då blev det helt fel, jag har full förståelse för Dannes och Sams reaktion och stödjer dem i den.

Däremot så har flera här har uttryckt önskemål om att få lyssna på en föreläsning av dig, kan du bjuda in till sådana så är det säkerligen helt ok för samtliga som kommer att du bjuder ut dina böcker till försäljning, då är det ditt arrangemang, inte Attention som anordnat för Aspergare.

Mycket väl talat om vilken roll man kommer i, Trampe!

I skriftliga kontroverser här på forumet har däremot åtminstone jag haft svårt att inte känna som att det har varit socionomen som mästrat utifrån just den yrkesrollens perspektiv, och om inte annat just då med mycket låg acceptans av meningsmotståndarnas förmågor och tillkortakommanden som just aspergare (som du har avfärdat som oseriösa).

Det är det perspektivet på de meningsutbytena jag försökt ta upp till diskussion ett antal gånger om, men som aldrig någon har låtsats se någon av gångerna, vilket jag tycker är fruktansvärt trist, då det för mig har känts som en fruktansvärt sårande angreppsvinkel på att man som glad amatör men sprudlande entusiastiskt försöker göra något seriöst och meningsfullt för gruppen med Aspergers syndrom.

Och framför allt hade jag verkligen velat få klart för mig om andra håller med eller åtminstone kan förstå att det för mig som motståndare dessa gånger var en sådan känsla man fick.

Som citatet nedan antyder:

Pemer skrev:Å ena sidan: En kategori människor med en viss tämligen hög akademisk utbildning, som går ut i olika yrken som man bör förväntas söka sig till av empati och människokärlek för att man vill människor gott, av vilka många för övrigt blir anställda vid någon form av myndighet och verkligen företräder "makten".

Å andra sidan: Alla kategorier av sjuka, handikappade, funktionsnedsatta människor eller som i andra tänkbara avseenden rimligen torde räknas som samhällets allra svagaste.

Är det många som verkligen inte normalt sett skulle förvänta sig mer av den första gruppen, t ex i fråga om tolerans, förståelse och empati, än av den andra gruppen, t ex i fråga om förmåga att "hålla huvudet kallt" och "tänka på vad man säger så man inte säger vad man tänker"?

Kanske en sådan tråd - till sist - kan tas upp den här gången?

Ända sedan jag var barn har jag intellektuellt/förvirrat frågat - när någon säger något jag inte begriper:

- "Hur menar du?".

Som vetenskapsman är det en fantastiskt bra fråga.

Som medmänniska har jag förstått att många blir sårade - som om jag är negativt kritisk mot dem på något sätt...