På många sätt känner jag mig som annorlunda för att ha diagnosen asperger.
Jag ringer hellre och pratar med folk än skriver ett mejl,har dock börjat vänja mig vid att skriva.
När jag varit med på aspieforum i ett par veckor såg jag att de hade en träff i göteborg,anmälde mig till den och lånade morsans bil och körde dit.
Hade aldrig träffat några av de som var där men det bekymrade inte mig det minsta.
Vad jag har hört är detta ganska ovanligt för personer med as.

tvilling99 skrev:På många sätt känner jag mig som annorlunda för att ha diagnosen asperger.
Jag ringer hellre och pratar med folk än skriver ett mejl,har dock börjat vänja mig vid att skriva.
När jag varit med på aspieforum i ett par veckor såg jag att de hade en träff i göteborg,anmälde mig till den och lånade morsans bil och körde dit.
Hade aldrig träffat några av de som var där men det bekymrade inte mig det minsta.
Vad jag har hört är detta ganska ovanligt för personer med as.

Grejen är att det finns en väldig spännvidd hos aspergarna. Vissa har stora problem & stort hjälpbehov, vissa klarar sig själva & klarar av att umgås med folk. En del bor på gruppboende och en del blir nobelpristagare.
Själv ställde jag upp och hjälpte till att bedöma tatueringar på tattoo-mässan för några år sedan. Mängder av folk, kände inte en käft, var tvungen att hålla koll på flera saker samtidigt, bedöma folks tatueringar, svara på frågor, förbjuda amatörer att kliva in bland tatueringsmaskinsförsäljarna, se till att grejer kom rätt mm. Det var en aning jobbigt, och jag kände att det här är jag inte gjord för, men det gick bra. Kanske för att jag utarbetat strategier & lämplig attityd.

tvilling99 skrev:När jag varit med på aspieforum i ett par veckor såg jag att de hade en träff i göteborg,anmälde mig till den och lånade morsans bil och körde dit.
Hade aldrig träffat några av de som var där men det bekymrade inte mig det minsta.

Den träffen var jag med på!

Hej igen!

tvilling99 skrev:Vad jag har hört är detta ganska ovanligt för personer med as.

Träffa nytt AS-folk är inget problem för min del. Träffa VANLIGA människor, åas, kan vara rätt obevkämt.

Att träffa er var inget problem för ni vet att jag är en retard, liksom er, så vad jag än säger eller gör är accepterat. Den känslan har man inte när man träffar normala människor. Gör man eller säger man något fel där är man, i värsta fall, märkt för livet och kan lika bra sluta umgås med den personkretsen.

Vissa är mer accepterande än andra.

Är man bara inte elak mot någon annan så får man vara hur man vill för min del.

Tjena Moggy!!Mitzerl har berättat för mig att du är här.
Det var länge sedan!Hur trivs du där du bor nu?

Jag känner mig ofta udda bland aspergare. Genom bl a

- att jag inte gillar min diagnos
- att jag inte får till det med relationer och inte heller har någon större erfarenhet på den fronten heller
- att jag tycker om att umgås med folk och vara social (även om jag inte alltid är så bra på det alla gånger) och ogillar att sitta ensam för sig själv.
- att jag inte har några direkta specialintressen
- att jag gillar att jobba med människor och inte skulle orka med att ha ett ensamt datorjobb
- att jag gillar att fotografera och gärna fotograferar människor (aspergare brukar ofta föredra rena naturmotiv eller sånt har jag fått för mig)
- att jag tycker om att gå på pubar, nattklubb och nöjesfält och sånt, vilket jag också fått för mig att aspergare sällan brukar gilla.

mitzerl skrev:Jag känner mig ofta udda bland aspergare. Genom bl a

/.../
- att jag inte får till det med relationer och inte heller har någon större erfarenhet på den fronten heller
/.../

Det är väl inte ovanligt bland aspergare?

Jag har lite komplex för jag hör liksom inte hemma helt och hållet bland någon kategori..

Jag har inga såna däringa specialgrejer, typ som han.. vad han nu heter.. Kim nånting va? Förebilden för Rain Man iaf. Är inte någon savant, extremt intelligent eller nåt annat extraordinärt.

Inte heller fungerar jag som en NT. Har en massa problem. Men inte tillräckliga för att få en AS-diagnos (fick nöja mig med ett autismliknande tillstånd).

Maaan. Jag är jag iaf. Alltid något.

Jag ÄR enormt intelligent, iaf enligt mensatestet.

Inte desto mindre gör jag inget med min intelligens. Fan.

Jag fungerar till stor del likadant . Jag har en starkt utvecklad social förmåga (när jag vill) och är rätt impulsiv. För det mesta tycker jag om att vara ensam men när jag vill kan jag smälta in i nästan vilka miljöer som helst oh prata med vilka människor som helst. Mycket på grund av att jag är nyfiken av mig och gillar att studera hur olika människor fungerar. Men precis som för många andra går detta i vågor.

Ohana skrev:Jag har lite komplex för jag hör liksom inte hemma helt och hållet bland någon kategori..

Jag har inga såna däringa specialgrejer, typ som han.. vad han nu heter.. Kim nånting va? Förebilden för Rain Man iaf. Är inte någon savant, extremt intelligent eller nåt annat extraordinärt.

Inte heller fungerar jag som en NT. Har en massa problem. Men inte tillräckliga för att få en AS-diagnos (fick nöja mig med ett autismliknande tillstånd).

Maaan. Jag är jag iaf. Alltid något.

Jag har samma problem - står lite med en fot på vardera ställe. Svårt med NT, men tror det blir svårt m. AS. oxå för jag har inte så stora problem, men dock problem. Jag har visserligen AS, men är ett gränsfall o. har funderat på det är med specialintresse. Jag har inget specialintresse men många andra med AS. har ju det. Socialt sett har jag få problem förutom vad gäller delar av kommunikationen.

Maxmiliam skrev:Jag fungerar till stor del likadant . Jag har en starkt utvecklad social förmåga (när jag vill) och är rätt impulsiv. För det mesta tycker jag om att vara ensam men när jag vill kan jag smälta in i nästan vilka miljöer som helst oh prata med vilka människor som helst. Mycket på grund av att jag är nyfiken av mig och gillar att studera hur olika människor fungerar. Men precis som för många andra går detta i vågor.

Skönt, då är man inte ensam om saken o. helt lustig.

Jag har ju som sagt ingen diagnos. Varit på väg att ta tag i det några gånger men det har inte blivit nåt pga olika anledningar.

Är rätt säkert på att jag har AS men kan tänka mig att jag är på gränsen. Saknar en del AS-drag och gillar att vara ute på nöjen med folk, typ äventyrsbad och nöjesfält.

Moggy skrev:Jag har ju som sagt ingen diagnos. Varit på väg att ta tag i det några gånger men det har inte blivit nåt pga olika anledningar.

Är rätt säkert på att jag har AS men kan tänka mig att jag är på gränsen. Saknar en del AS-drag och gillar att vara ute på nöjen med folk, typ äventyrsbad och nöjesfält.

Gränsen är hårfin.
Jag kanske inte hade fått diagnos av ett annat team. De satte min diagnos mkt. för att jag HAFT stora problem o. i fortsättningen ska kunna få rätt hjälp oxå har jag ett delvis trassligt arbetsliv bakom mig som delvis berodde på AS. o. har lite sviter kvar. Många problem är mindre, en del är borta eftersom jag tränat mkt. speciellt de senaste 2 åren. Läkaren i teamet säger att diagnosen är en arbetshypotes.

Mkt. klarar jag själv, fast det är tackvare att jag tränat oxå. Det knölar ibland i hop sig vid kommunikation o. ickeverbala signaler o. man måste vara övertydlig alt. skriva ner på en lapp om det gälller instruktioner. Se helheter är jag delvis dålig på. Förbereda mig på förändringar i god tid, dock kan jag numera ta vissa snabba förändringar. (Men, det kan även NT. ha problem med). Ögonkontakten är si o .så ibland.
Mkt. annat är det inte.
Hursomhelst är jag glad för diagnosen för den ger rätt till mer hjälp. Visst hänger det på att man kommer till bra prof. folk. Här haft jag tur hittills!! Har man diagnos har man iaf. rätt att kräva mer hjälp.
Jag gillar oxå att vara ute på saker & ting o. är hyfsat social - har oxå fått veta att jag har ett socialt intresse som inte är vanligt för AS.

Jag hade inte fått någon diagnos om det inte hade varit för min morsa,hon hörde en föreläsning och förstod där att jag hade as.
Jag har mest haft problem med att få jobb.
Att ta kontakt med nya människor har jag inga problem med,det är att behålla mina vänner som ibland är problemet.
Detta är vanligt bland personer med asperger.

Min storebrorsa har asperger med men vi är olika på flera sätt, jag tenderar att hålla på med en del specialintressen, men han har sällan haft sådana. Han har dock något lättare för att smälta in i sociala sammanhang och småprata, jag håller mig mer tyst. Fast skillnaden mellan oss två beror nog mest på miljön, jag fick t.ex. chansen att gå gymnasiet med särskilt stöd medan han inte fick sin diagnos förrän han gjort tre misslyckade försök att läsa in gymnasiet. Träffade även en person med AS på en skola jag gick, och blev förvånad över att hon verkade så social. Jag hade förväntat mig att alla skulle vara lika osociala som jag.

Bara för att vi har likartade problem betyder inte att vi är en homogen grupp. Vi har alla våra egenheter... aspergare är alla annorlunda.

vetej skrev:Bara för att vi har likartade problem betyder inte att vi är en homogen grupp. Vi har alla våra egenheter... aspergare är alla annorlunda.

Tack! Exakt så är det! Vilket jag borde betonat mer i mitt förra inlägg i ämnet.

tvilling99 skrev:Jag hade inte fått någon diagnos om det inte hade varit för min morsa,hon hörde en föreläsning och förstod där att jag hade as.
Jag har mest haft problem med att få jobb.
Att ta kontakt med nya människor har jag inga problem med,det är att behålla mina vänner som ibland är problemet.
Detta är vanligt bland personer med asperger.

Var glad för det. Somliga föräldrar vägrar att inse att deras barn har en funktionsnedsättning. Dock inte mina som väl är.

Jobb är ofta inte lätt för oss med As..

Jo, det är väl lite typiskt AS. att inte kunna behålla sina vänner. För vi ställer högre krav. Det är ju inte fel. Fast ibland borde vi sänka dem lite. De hade vi nog tjänat på i vissa lägen. Fast ärligheten ska man inte tumma på!!
Tycker fler NT. överlag borde vara noggrannare med sina kontakter. Ok, de är ofta överens sinsemellan, men det finns ju även NT. som känner sig övergivna av sina kompisar.

Och många gånger är det förstås vi som inte kan motsvara vännernas krav på en vän. Förväntas höra av sig oftare än vi mäktar med och liknande...

Pemer skrev:Och många gånger är det förstås vi som inte kan motsvara vännernas krav på en vän. Förväntas höra av sig oftare än vi mäktar med och liknande...

Vet inte om jag tolkar dig rätt

Hursomhelst känner jag iaf. att felet tycks ofta ligga på den med AS. enligt NT. men det kan f*nimej diskuteras. Man är ju verkligen inget offer bara för att man har AS. eller annan funktionsnedsättning.
I mitt fall har jag många ggr. ansetts för påig (har svårt att vänta o. behöver ha ordning & reda för att funka) o. ok. det har jag ibland varit o. har bättrat mig, men samtidigt får man ju komma loss o. bestämma saker o. ting som man pratat om tex. när ska fikan ske? Annars säga rakt ut att det inte passar alls eller inte passar just då.

Jag kan nog ofta uppfattas för påig,för intensiv i min vilja att ha kontakt med andra.
Många säger inte att man inte vill träffas,för att de tror att det skall såra en att säga som det är utan man gör undanflykter istället.

Diagnos: Udda. Inte mig emot. Hur är jag udda? Hm. Dåliga sociala antenner; vet inte när folk är intresserad av vad jag säger. Och tvärtom; jag har svårt att låtsas vara intresserad, då brukr folk ta illa upp om jag tex säger att jag inte håller med/är intresserad. Det är synd, då jag i 99% av fallen menar väl. Jag brukar bli besatt av enskillda saker som jag inte tröttnar på. Jag klar inte tillstälningar med för mycket folk, då rymmer jag efter ett tag. Folk har kommenterat på att jag har annorlunda kläder/smink ibland. Oftast är dte en bra sak, jag får mycket komplimanger. Jag säger vad jag tycker. Oavsett om det visar sig vara passande. En person skrev på lunar att jag var hennes "Söta lilla mysko kompis"

tvilling99 skrev:träff i göteborg,anmälde mig till den och lånade morsans bil och körde dit. hade aldrig träffat några av de som var där men det bekymrade inte mig det minsta. Vad jag har hört är detta ganska ovanligt för personer med as.

Du är ovanligt social för att ha AS ja, men det betyder inte att du inte skulle ha AS. Var glad för det att du är social, det har du nytta utav. Alla har vi vår beskärda del av bekymmer, vi får altså glädjas över de bitar vi är bra på ist.