"Varför valde Maria datorernas värld när många av klasskompisarna i stället intresserade sig för smink och popmusik? En del av förklaringen, säger hon själv, kan finnas i en diagnos hon fått först som vuxen – och som hon dessutom delar med litteraturens mest kända hackare. Likt Stieg Larssons hjältinna Lisbeth Salander har Maria Aspergers syndrom. Barn med denna diagnos har ofta svårt med inlevelseförmågan, att komma överens med och förstå andra i sin egen ålder. Ett annat vanligt drag är att de ofta presterar långt över jämnåriga inom ett specifikt område – till exempel matematik – medan de kommer efter i andra. Det kan till exempel betyda svårigheter att hantera sociala sammanhang.

Maria beskriver diagnosen som en lättnad. För henne var det ingen nyhet att hon såg världen annorlunda än de flesta. Hon hade märkt hur hon inte kunde tolka ansiktsuttryck, hur sociala situationer kunde bli fel och hur människor kunde bli arga på henne fast hon inte förstod varför. Kanske var diagnosen också förklaringen till varför Maria klarade av utanförskapet det innebar för en ung tjej att välja datorer framför kompisar i tonåren.

– Att umgås med människor har varit någonting jag har fått lära mig. Jag skydde ju tjejkompisar som pesten. Men med datorer vet man vad man får. Det gäller också grammatiken i språk. Jag har haft jättesvårt med det, men med kod kommer det helt naturligt. Det första jag gör när jag får kod från någon är att skriva om den så den fungerar perfekt. Jag kan sitta i flera dagar med det.

Frågan är om det krävs Aspergers syndrom eller liknande för att en tjej ska kunna ta sig in hackarnas mans- och pojkdominerade värld. Klart är nämligen att hackarkulturen delar många drag med andra utpräglat manliga sammanhang. I boken Med uppenbar känsla för stil
dissekerar journalisten Stephan Mendel-Enk den extremt mansdominerade kultur som fotbollshuliganer umgås i. Ytligt sett har inte den frustande, adrenalinstinna huliganvärlden mycket gemensamt med hackarnas till synes stillsamma tillvaro framför sina datorer. Men det finns flera likheter: de strikta hierarkierna, föraktet för svaghet, kraven på lojalitet mot gruppen.

Samma logik och ideal återkommer i andra sammanhang med den gemensamma nämnaren att de domineras av män. Inom genusforskningen används begreppet homosocialitet, fenomenet att män tenderar att umgås och verka i kretsar och subkulturer som domineras av andra män. I en företagsledning eller en fotbollsklubb leder ett sådant mönster till att kvinnor ofta utesluts helt och hållet.

Nätet är ingen jämlik utopi, men spelreglerna är annorlunda. Fortfarande är män i överväldigande majoritet både i den professionella IT-världen och inom hackarkulturen. Därför är också manlighet neutralläget – de andra medlemmarna i gruppen förutsatte att Maria var en kille ända tills hon avslöjade sig som tjej. Men nätets grundmurade anonymitet betyder också att det är upp till var och en att bestämma om de vill framställa sig som män, kvinnor eller varken eller.

I sådana sammanhang kan en person som Maria ta lika stor plats som de andra, men bara om hon utelämnar uppgiften om sitt kön. Kanske är anonymitetens främsta förtjänst att den blottlägger våra fördomar snarare än suddar ut våra olikheter. Anonymiteten gör det samtidigt svårt att veta hur många kvinnliga hackare det egentligen finns. Det råder dock ingen tvekan om att de har funnits sedan hackandets tidiga dagar."

Svenska hackare, s 220

Savanten Svante skrev:Hon hade märkt hur hon inte kunde tolka ansiktsuttryck

Det här känns väldigt främmande för mig. Att hon överhuvud taget fattade att det fanns något som olika ansiktsuttryck!

Är det någon här som har haft samma upplevelse?

Min erfarenhet "innifrån hackerkulturen" är att den är mycket mer välkomnande än någon annan typ av subkultur. Förutsatt att man har där att göra. Det är en strikt meritokrati där den som kodar mest och kan mest också får mest respekt. För att bli fotbollshuligan räcker det att kunna skrika domarjävel och ha ett hum om hur offsideregeln fungerar. För hackande krävs att man gillar att sitta och analysera kod i timmar i sträck samt många år av kodande för sitt höga nöjes skull.

En förkrossande majoritet av alla hackare är män. Någon gjorde en undersökning av 500 maintainers av open source projekt och endast två av dem var kvinnor. Varav båda var transsexuella före detta män. Andelen kvinnor mot män i open source är lägre än den är bland stormästare i schack. De få kvinnor som finns är ofta designers, användbarhetstestare, marknadsförare eller har någon form av organisatorisk roll. De är väldigt uppskattade eftersom de sysslar med uppgifter som hackarna tycker är ointressanta.

Anledningen är uppenbar (för den som inte är blind): För att bli en bra hackare krävs en enorm analytisk förmåga. Det kräver en mans/aspergerhjärna. Personlighetsdraget "matematiskt snille" är jätteovanligt, både bland män, kvinnor, aspergare och andra. Fast det är mycket vanligare bland män och bland aspergare än andra, därför följer det att det är de personlighetsdragen som kommer dominera bland hackare.

En annan manlig subkultur är wikipediaförfattare. Men där är ändå 15% av alla skribenter kvinnor, en andel som är åtminstone tio eller 100 gånger större än bland hackare. Varför?

Jag är i allafall trött på gnället om att "kvinnor känner sig inte välkomna" som aldrig backas upp med fakta.

Du har alltså läst denna bok:

Svenska hackare är en bok om människor, inte om maskiner. Här möter du bland andra 16-åriga Philip, som under flera år gäckade både FBI och den amerikanska universitetsvärldens tyngsta experter; Vuxna Förbannade Hackare, som under vintern 2008 hackade sig in i Aftonbladets servrar och drog igång en våg av attacker mot företag och myndigheter; it-konsulten som säljer stulna företagshemligheter till högstbjudande, samt hackaren som låtsas vara man för att hon annars inte skulle tas på allvar.

http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2011/Var/goldberg_daniel-svenska_hackare-inbunden/

Är Maria den enda kvinnan i boken?

Om Björnes attityd är på minsta sätt representativ för hackerkulturen skulle den vara en orsak för mig att inte känna mig välkommen dit om jag vore kvinna och lagd åt det hållet. (Såvida jag inte hade blivit en misogyn kvinna. Sådana finns ju. Men då hade det knappast varit jag.) Liknande på Wikipedia faktiskt, som jag har en viss erfarenhet av.


Moderator: Inlägget har redigerats något.

Alien skrev:Är Maria den enda kvinnan i boken?

Nix.

"Anonymiteten gör det samtidigt svårt att veta hur många kvinnliga hackare det egentligen finns. Det råder dock ingen tvekan om att de har funnits sedan hackandets tidiga dagar. En av de mest kända är Susan Thunder, ibland kallad Susy Thunder, som under det sena 1970-talet och tidiga 1980-talet skapade sig ett namn som en både hänsynslös och skicklig hackare och phreakare. Hennes bakgrund är minst sagt brokig. Tidigt hoppade hon av skolan och försörjde sig under en period som prostituerad i Los Angeles. Samtidigt lärde hon sig hur telefonisystemen och de datorer som fanns vid den tiden fungerade.

Mest känd är hon för sitt samröre med Kevin Mitnick, en berömd amerikansk hackare som på 1980- och 1990-talen hade återkommande problem med rättvisan. Även han hade vuxit upp som en outsider och funnit en tillflyktsort i att lura telefonisystemen att dansa efter hans pipa. Tillsammans med Kevin Mitnick och en tredje medlem utgjorde Susan Thunder det ökända Roscoe-gänget, en av den tidiga hackarkulturens mest mytomspunna grupper.

För Roscoe-gänget var konsten att lura sig till rätt information, att på ett trovärdigt sätt utge sig för att vara tekniker och helt enkelt snacka sig till lösenord och kunskap, en minst lika viktig del av hackandet som teknisk kompetens. Metoden kallas för social engineering,social ingenjörskonst, och har alltid använts av hackare. I december 1980 tros Susan Thunder ha fått fullständig tillgång till San Franciscoföretaget U.S. Leasings datorer genom att ringa upp och presentera sig som systemtekniker. Strax därefter började företagets skrivare bete sig konstigt och spotta ur sig papper med text som »FUCK YOU! FUCK YOU! FUCK YOU!« och »THE PHANTOM, THE SYSTEM CRACKER, STRIKES AGAIN «. Roscoe-gänget upplöstes under bittra former sedan Susan Thunder accepterat att vittna i domstol mot sina tidigare edsvurna. Hon gick senare vidare och försörjde sig som professionell pokerspelare i Las Vegas. Så sent som 1995 höll hon en föreläsning på den amerikanska hackarkonferensen Defcon om social ingenjörskonst.


Susan Thunder gjorde aldrig någonting för att dölja att hon var den enda kvinnan i sin hackargrupp utan agerade till och med under sitt riktiga förnamn. Däremot valde hon ett tillfälligt alias vid skrivarattacken: »The Phantom, the system cracker«. En fantom i datorsystemet, någon som aldrig kunde spåras, som dök upp var som helst och hade övernaturliga krafter som kunde få papper att yra i luften på ett kontor hon troligtvis aldrig satt sin fot på. I samma stund som hon krängde på sig denna nya identitet var hennes trassliga barndom och hennes tidigare drogmissbruk som bortblåsta. Allt som fanns var en fantom med makt över elektroniken. Mer än 30 år har gått sedan Susan Thunders attack mot U.S. Leasing, men historien upprepar sig gång på gång. Ordvalen har ändrats en smula, men 00-talets hackare iklär sig på ett närmast identiskt sätt rollen av fantomer som står över tid och rum. »Nebunu och Rebel äger dig«, ekar från härvan kring Stakkato. »Vi äger faktiskt ganska mycket här på nätet«, skrev Vuxna Förbannade Hackare när de inledde sin intrångsvåg, till synes utan att överdriva. Än i dag är medlemmarnas verkliga identiteter okända. Vi känner inte till deras ålder, inte var de bor och inte heller deras kön. Ändå vilar ett slags mystisk stjärnstatus kring gruppen. Medlemmarna gick upp i sina alternativa identiteter och blev fantomer i de system de knäckte."

Den allra första programmeraren var ju faktist Ada Lovelace (dotter till den inte alltför okände Lord Byron) som skrev program till Charles Babbage beräkningsmaskin, program som inte gick ett exekvera på den tiden eftersom maskinen var för komplex för att kunna fungera med dåtidens material, men maskinen är tillverkad senare och Ada Lovelace's program är testade på maskinen och de fungerade.

Det få fattar är att detta hände på 1800-talet...

Ada Lovelace har för övrigt hedrats för sin instats och fått ett programmeringsspråk uppkallat efter sig.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ada_%28pro ... %C3%A5k%29

Ada är ett programspråk som utvecklades på uppdrag av USA:s försvarsdepartement i slutet av 1970-talet.

Jag har inga som helst problem med att förstå vad Zombie menar. Själv tyckte jag att det var en intressant genusanalys av kvinnors förutsättningar i hacker-världen. Jag köper verkligen inte allt som skrivs i genusteorins namn, men det innebär inte att perspektivet saknar relevans. Tvärtom är det ofta väldigt spot-on. Jag har själv försökt agera på lika villkor på mansdominerade områden och stött på förvånande mycket motstånd. Nu skall jag dock inte göra anspråk på att vara en hacker; därtill är jag alltför oteknisk (nästan lika oteknisk som min exmake, och det vill inte säga lite; att jag är "extremt analytisk" har jag dock papper på).

Savanten Svante skrev:Ada är ett programspråk som utvecklades på uppdrag av USA:s försvarsdepartement i slutet av 1970-talet.

Den ursprungliga språkspecifikationen (MIL-STD-1815, informellt kallad steelman, green language och Ada-80) standardiserades sedemera både av ANSI (ANSI/MIL-STD-1815A) och ISO (ISO-8652:1987) och har därefter reviderats till Ada-95 och nu senast Ada-1x. Arbete pågår och standarden förväntas antas 2012, vilket i så fall betyder att det blir Ada-12.
De största tilläggen i Ada-95 var stöd för objektorienterad programmering, förenklad hantering av multitrådning, modulära typer och ett större standardbibliotek. Vad som kommer i Ada-12 förutom en motsvarighet till C++ STL har jag tyvärr inte haft ork att sätta mig in i.

GCC innehåller en Ada-kompilator kallad GNAT.