Som bekant kan man ibland tolka saker och ting lite väl bokstavligt. I denna tråd tänkte jag att ni skulle få berätta om speciellt pinsamma ögonblick då ni insett att ni tolkat någonting helt fel...

Jag kan börja! Platsen är en festival år 2005. En stupfull kille raglar fram till mig och drar en flera tusen år gammal raggningsreplik: "Var din pappa tjuv?" (vilket skall besvaras "Nej", och sedan följas upp med repliken "För han stal himlens stjärnor och satte dem i dina ögon").
Vad gör jag? Jo, jag svarar sanningsenligt; "Nej, fast han var raggare som ung." Just som jag sagt detta inser jag vad det var killen försökte göra (initiera en raggningsreplik). Killen tittar på mig som om jag var sinnessjuk/korkad, och går sedan därifrån... Han tappade intresset totalt. Jag trodde att det var en seriös, om något irrationell, fråga...

En sommardag för väldigt många år sedan i en tid då jag fortfarande var väldigt ung (lägre tonåren, tror jag) satt jag i en liten roddbåt och metade med ett spö. Platsen var en liten å som utmynnade i en vik en bit söder om Öregrund (i Uppland, tror jag det är) och alldeles intill den lilla ån korsades den av en liten väg på en liten bro och där kom en man gående. Han stannade till och frågade
"Vill du ha småfisk?"
"Ja, om du har," svarade jag.
Han gick sin väg medan jag satt kvar som ett frågetecken.

En gäng var det någon sam ville att jag skulle "fastna på kort", varpå jag fick panik och gömde mig bakom en snödriva.

atoms skrev:"Vill du ha småfisk?"
"Ja, om du har," svarade jag.
Han gick sin väg medan jag satt kvar som ett frågetecken.

Förklara vad det betyder är du snäll?


Hörde nåt lustigt om flygplansbränsle, har man det i en bil så flyger den i luften.

Som sommarbarn fick jag följa med mina sommarvärdar till deras grannar som jag inte träffat tidigare, och som brukligt dukades det upp för kaffe i bersån (vilket för mig var dukat för missförstånd angående dopparordningen som jag aldrig begrep mig på och ville slippa undan oavsett vilka godsaker som bjöds) hur det nu var trugades lockades och pockades jag fram till bordet, och siktade in mig på den minsta kakan för att få det undanstökat, varvid jag blir tillsagd med allvarlig röst att inte äta upp hålet för att i det här huset sparar vi på hålen.

Nog begrep jag väl att det inte sparades på några hål, men hur man undviker att äta upp ett hål och likväl äter upp det ändå hur äter man upp ingenting det blev en lång eftermiddag och som hål betraktat räckt långt länge och väl i livets trappa.

Mvh segdeg