matterik skrev:

LILITH_ skrev:Det här lät lite hoppfullt. Fast samtidigt väldigt fyrkantigt och yxigt. Så en autismspektrumstörning kan enligt dem anses vara förklaringen till alla dina tidigare mentala kullerbyttor?

Ja, sanningen är nog mer att jag har en borderline problematik med vissa autistiska drag.

Istället för autismspektrumstörning med borderlinedrag?

Borderline (Instabil personlighetsstörning) borde väl rimligtvis utvecklas som en mental reaktion eller förhållningsstrategi för att tackla påfrestningar inifrån ens egen personlighet eller utifrån från ens omgivning.
Eller en kombination av dem båda när dessa krockar tillräckligt hårt eller under en längre tid så man börjar modifiera sitt beteende till att passa in i en reel eller inbillad hotsituation.

Autismspektrumstörningar, eller det vi idag kallar autism/AS (intressant signatur! ) och de avvikelser och den påfrestning som dessa avvikelser medför i olika situationer borde vara en nästan alltför god grogrund för det som betecknas borderlinedrag (=förövrigt en personlighetsstörning vars relevans verkligen kan diskuteras).
Men du tänker alltså tvärtom?

Utveckla gärna!

LILITH_ skrev:Istället för autismspektrumstörning med borderlinedrag?

Ja jag tror att båda kan vara sant. Min morfar var kolerisk och hade autistiska drag så dessa borderline drag behöver inte vara orsakade av dåligt uppväxt etc, de finns genetiskt i släkten.

LILITH_ skrev:KORS I TAKET!
Det här lät lite hoppfullt. Fast samtidigt väldigt fyrkantigt och yxigt. Så en autismspektrumstörning kan enligt dem anses vara förklaringen till alla dina tidigare mentala kullerbyttor?

Ja alltså jag anser att i släkten så finns stressjukdommar, tvångssyndrom, ångest, narcissism, autistiska drag, magiskt tänkande, depression, borderlinedrag och sedan så föddes jag och det blev en salig röra av det.

LILITH_ skrev:Borderline (Instabil personlighetsstörning) borde väl rimligtvis utvecklas som en mental reaktion eller förhållningsstrategi för att tackla påfrestningar inifrån ens egen personlighet eller utifrån från ens omgivning.
Eller en kombination av dem båda när dessa krockar tillräckligt hårt eller under en längre tid så man börjar modifiera sitt beteende till att passa in i en reel eller inbillad hotsituation.

Ja jag tror du har rätt där. Personligen så anser jag att folk kan ha en massa personligheter och brister etc och inte nödvändigtvis vara varken autistiska eller psykotiska för det, men psykiatrin har valt att skapa ett fåtal diagnoser däribland autismspektrum och utpräglad psykossjukdom. Övriga människor kan efter en längre tids stress eller upplevt hotbild utveckla vad som skulle kunna kallas en personlighetsstörning.

Men jag tror att det är samhället också som orsakar dessa personlighetstörning. Jag har udda orginal i min släkt, som ansågs ha vissa asociala drag. I vår värld finns inte längre asociala tendenser förutom i form av kriminalitet eftersom det finns så höga krav på socialt beteende idag så att folk som är annorlunda måste helt plötsligt diagnostiseras. Man försöker sedan härleda deras personlighet till en dålig uppväxtmiljö etc. Men i grund och botten kan det handla om udda orginal som försöker hanteras i ett samhälle där det är höga krav på produktivitet, hög stressnivå etc.

Min morfar byggde ett hus och bodde där i hela sitt liv och jobbade sedan med att snickra lite här och där på sommrarna, han hade fru och 4 barn, inte behövdes det några neuropsykiatriska psykologer på den tiden.

matterik skrev:

LILITH_ skrev:KORS I TAKET!
Det här lät lite hoppfullt. Fast samtidigt väldigt fyrkantigt och yxigt. Så en autismspektrumstörning kan enligt dem anses vara förklaringen till alla dina tidigare mentala kullerbyttor?

Ja alltså jag anser att i släkten så finns stressjukdommar, tvångssyndrom, ångest, narcissism, autistiska drag, magiskt tänkande, depression, borderlinedrag och sedan så föddes jag och det blev en salig röra av det.

Nyligen har man ju åter börjat diskutera lamarckism i samband med ärftliga drag osv.
Epigenetik har ju påvisat att PTSD kan förändra genuttrycken och därmed, på sätt och vis, ärvas.

Man kan ju spekulera i hur släkter med många autistiska och andra drag och därmed det liv dessa individer levt genetiskt påverkar dels dem och dels i sin tur deras barn och så vidare.
Har man haft ett svårt liv pga. psykisk insuffiens av något slag så kan det kanske förändra genuttrycken och därmed påverka barnens genetik i en negativ(?) riktning (eller också i en positiv riktning om man levt ett bra liv fram tills man blev förälder, vem vet?).

Lite buddhistiskt nästan - karma och återfödelse - fast att man då kan tänka sig att istället för att man själv återföds så för man genetiskt vidare sin samlade livskunskap/sina upplevelser dittils i livet som mest format en, till ens avkomma.

Fast det föder ännu längre tankekedjor och väldigt negativa i mitt eget fall med tanke på hur mitt genetiska arv antagligen då ser ut med tanke på det liv jag levt fram tills att jag själv blev förälder.

Det där om att det "moderna" samhället tvingar fram diagnoser kan jag hålla med om.
Dessutom är mycket av diagnostiserandet ett försök att dela upp komplexa personlighetstyper i mer hanterbara delfragment som går att medicinera och behandla, i teorin.
I praktiken är det ju inte lika enkelt utan leder ofta till feldiagnostisering och onödigt lidande - kroniskt "mentalt sjuka" som låses in och söndermedicineras.

Människan är en helhet, det mänskliga psyket är en helhet och måste hanteras därefter. Det går inte att dela in och avgränsa någonting egentligen utan att missa och förbise något annat.

Någonting som slog mig när jag tittade på programserien 'Européernas ursprung' som går på Kunskapskanalen på TV var att om vi européer härstammar från en grupp på 20 000 personer som utvandrade från Afrika och under tidens gång blivit det vi är idag, så rent evolutionärt borde vi vara creme de la creme som överlevt. Vad säger det då om grundmaterialet, det måste ha varit riktigt klent och angripet av allsköns störningar...

Eller är det miljön och samhället som fått oss så obalanserade, det vi själva skapat?

mondo beyondo skrev:Någonting som slog mig när jag tittade på programserien 'Européernas ursprung' som går på Kunskapskanalen på TV var att om vi européer härstammar från en grupp på 20 000 personer som utvandrade från Afrika och under tidens gång blivit det vi är idag, så rent evolutionärt borde vi vara creme de la creme som överlevt. Vad säger det då om grundmaterialet, det måste ha varit riktigt klent och angripet av allsköns störningar...

Har jag ingen åsikt om, kan för lite.

mondo beyondo skrev:Eller är det miljön och samhället som fått oss så obalanserade, det vi själva skapat?

Ja.

matterik skrev:Här är ett http://www.handikappupplysningen.se/gn/ ... yndrom.pdf intressant dokument of autistiska drag och tvångssyndrom.

I detta dokument jämförs tre grupper, de med bara tvångssyndrom, de med autistiska drag/tvångssyndrom och de med tics/tvångssyndrom. Ganske intressant faktiskt.


Moderator Barracuber: kortade ner länken

Tackar!!!

tl;dr

Det förklarar jävligt mycket för mig! Har blandade känslor, mycket har fallit på plats, samtidigt som det suger att jag så länge fick bära skulden över mina misslyckade terapier...

Hej igen,
Habiliteringen hörde av sig och snackade om att de ville sätta aspergerdiagnos på mig. Själv så sa jag upp kontakten helt och hållet med habiliteringen eftersom jag upplevde dels att det inte fanns några läkare där, och jag var bara intresserad av pengar utan att jobba och det verkade snarare som om det var tvärtom som jag skulle få, dvs inga pengar alls om jag inte jobbade.

Jag har haft kontakt med psykiatrin sedan dess och fått sjukskrivning. Arbetsförmedlingen vägrar jag ha kontakt med och eftersom jag vägrar arbeta så ser jag ingen anledning att ha kontakt med habiliteringen. Tycker att de verkar fördumma folk och försöka få dem att liksom bli maskiner och slavar, medicineras i onödan etc. Ser inte meningen med det hela för mig personligen eftersom jag inte är intresserad av arbete. Jag är ju intresserad av att leva på systemet utan att jobba. Ser inget fel på det alls. Tycker snarare det är något sjukt med folk som sliter och lider tills de dör i ett samhälle som inte är humant mot dem.

Dessutom tycker jag att psykiatrin är seriösare än habiliteringen. På habiliteringen kan de förespråka hemska mediciner som aldrig en psykiatriker skulle tvinga på en.

Nu har jag fått en kallelse hos habiliteringen trots att jag är sjukskriven av psykiatrin. Sjukskriven för att jag om tvingad ut i arbete kan utgöra en fara för mig själv och andra.

Tycker dock att det är otrevligt med hur de behandlar folk enligt aspergers syndrom eftersom de kan använda ens sociala svagheter emot en. För att styra en eller rent av bryta ner en. Dessutom är jag så negativt inställd till arbete att jag blir näst intill hotfull när någon myndighetsperson försöker få ut mig i arbete i välfärdsamhället. Jag definierar välfärdssamhället som att arbeta utan att financieras av de fria marknadskrafterna, till exempel sysselsättning financierad av försäkringskassan. Något jag inte är intresserad av.

Vad jag förstår har jag redan av och till behandlats som om jag hade en aspergerstörning av försäkringskasssan och arbetsförmedling och arbetsgivare. Detta genom den APU som skrevs på mig där de skrev att jag skulle behandlas som om jag hade en autismspektrum diagnos

Jag upplever att jag blir sämre behandlad när jag blir behandlat utifrån autismspektrum. Jag blir mycket arg också av deras bemötande och drar mig undan och blir utförsäkrad etc. Dessutom så bortförklarade vården mig på grund av eventuell asperger. Jag upplever aspergerdiagnosen som ett sätt att göra en människa som en kugge i deras system istället för en fri fungerande människa.

Jag anser att jag har exekutiv funktion och inga behov av handledning. Mitt problem är i grund och botten att jag inte vill arbeta och inte har för intresse att bidra till detta samhälle. Jag känner ingen skuld alls och förstår mig inte på människor som känner någon skyldighet att jobba i samhället.

Jag vet inte hur jag ska göra med denna kallelse där habiliteringen säger att de vill sätta aspergerdiagnos på mig. Det är bara en läkare som kan sätta diagnos på en. men jag har läkartid i vinter hos psykiatrin när min sjukskrivning måste förnyas eller går ut. jag har en självmordsproblematik och upplever inte arbete som meningsfullt alls. Hellre svälter jag ihjäl än jobbar i deras sysselsättningsprogram. Det verkar som om de dock vill driva igenom sina diagnoser mot en helt oberoende av vad man själv vill eller göra. Har ni några tips hur jag ska göra. Om jag helt enkelt ska avboka tiden hos psykologen på habiliteringen där de vill sätta diagnos på mig eller vad jag ska göra.

Jag ser inte att habiliteringen har något av intresse för mig eftersom jag bara är intresserad av sjukskrivning. Dessutom så känns det som om man behandlas som utvecklingsstörd. Något som jag inte känner med psykiatrin. De behandlar en som en människa. Habiliteringen har vad jag förstår ingen funktion annan än arbete och bostad. Så vad är det för mening att han någon kontakt med dem över huvudtaget om man har bostad och inte vill ha arbete.

earlydayminer skrev:Jag har till viss grad (mer än mindre) symmetritvång, räknetvång (5 x 10 - [att säga/tänka "12345678910" x 5 alltså]) vid plötslig irritation, samlartvång (kan inte slänga något förutom godispapper och sådant), men inte tvätta-händerna-tvång.

Tror att jag lider av det motsatta. Ifall jag inte inte använder något på tillräckligt lång tid så vill jag bara kasta ut skiten! Haha, ogillar att ha för mycket saker.

Kul läsning!

(Han heter föresten Billy Bob Thornton)