Idag när jag var hos läkaren på vårdcentralen med sonen, för att kolla upp om han har något kroppsligt problem som gör honom så trött och okoncentrerad, så kom vi in på att vi ska göra en basutredning i skolan.

Läkaren tyckte att jag skulle vara försiktig med att låta dem sätta diagnos på honom, eftersom det kan ställa till det för honom senare i livet, med arbete, körkort och försäkringar till exempel.

Jag vill ju veta om han har något neuropsykiatriskt funktionshinder, så nu känner jag mig kluven. Jag vill också att han ska få den hjälp han behöver för att kunna hänga med i skolarbetet. Men jag vill ju inte ställa till det för honom längre fram i livet.

Kan man be att de gör utredningen utan att skriva någon diagnos i journalen, utan bara ge den till oss muntligt? Jag vill ju att vi ska kunna hjälpa honom på bästa sätt, men utan att det får negativa följder för honom.

Läkaren tyckte att man bara skulle sätta diagnos om det var ett solklart fall. Han tyckte att bedömningarna är subjektiva och att man ska väga fördelarna mot nackdelarna. Jag tycker det är jättesvårt!

Hej.

Jag personligen tycker att ni ska genomgå en utredning. För att om han har ett NPF så kan han få så mycket mer stöd och resurser från skolan än om han inte skulle ha en diagnos. Kanske går att få den sortens hjälp och stöd från skolan om det finns ett intyg som förklarar hans problem ingående. Det är alltid rektorn tror jag som bestämmer i slutändan vilka resurser som ska ges din son. Och har för mej att jag har läst att det är enklare att få resurser om det finns med en diagnos.

Hoppas att jag inte skriver allt för osammanhängande. Det ända som jag ser som ett problem med körkortet är väll att han kommer att behöva ett särskilt intyg från läkaren som intygar att han är kapabel att köra en bil. Men det är väll bara bra för det vore ju ganska trist om han har dålig impulskontroll och kör ihjäl sej eller någon annan när han har brotom. Eller kör av vägen för att han är för ouppmärksam.

Tack för ditt svar! Hoppas att fler vill bidra med sin syn på saken. Kanske har ni själva upplevt positiva och negativa följder som ni kan berätta om pga diagnosen? Jag fick min diagnos i vuxen ålder och då hade jag redan ställt till det så mycket för mig så det kunde inte bli så mycket värre. Därför är det så svårt att veta vad som är det bästa för ett litet barn. Jag har ju inte varit i hans situation.

Jag tänkte inte på det där med att den kan vara bra att inte få ta körkort! Men tänk om han är lämpad att ta körkort, men kommer till en läkare som har fördomar och inte godkänner honom. Kan man försöka igen då med en annan läkare? Det borde man väl kunna i och för sig.
Kanske är det inte så farligt med en diagnos. Jag känner mig jätteförvirrad just nu. Jag har ingen aning om hur mitt liv hade utvecklat sig om jag hade fått en diagnos i hans ålder.

Vet inte hur det funkar men det är väll den behandlade läkaren som ska avgöra det. Är man missnöjd med sin läkare kan man ju alltid byta.

Och körförmågan lär ju ändras över tiden så att om en läkare tycker att din son har lite för taskig impulskontroll kan ju faktiskt ha blivit bättre när han mognar. Så personligen tror jag inte att om en läkare säger att din son inte är lämplig att ta körkort när han är 18 att det skulle gälla hela livet ut. Men för att vara helt säker tycker jag att du ska ta kontakt eller läsa vilka regler som gäller.

Transportstyrelsens kundtjänst för körkortsfrågor är öppen måndag-onsdag kl. 08.00-17.00, torsdag kl. 08.00-19.00 och fredag kl. 08.00-17.00.
Transportstyrelsens kundtjänst för körkortsfrågor
Dygnet runt kan du förlustanmäla ditt körkort, beställa blankett för körkortstillstånd eller andra ansökningshandlingar, via självservicetjänster, på samma nummer. 0771-81 81 81

http://www.korkortsportalen.se/kontakt/ ... styrelsen/

Tack! Det är ju många år kvar tills det är dags för körkort, men det är ju nu som en eventuell diagnos kan bli aktuell, så jag måste ju veta vad jag ger mig in på.

För mig själv har diagnosen varit övervägande positiv, för den har förklarat så mycket. Det kan ge mig lite tröst ibland, att veta att allt jag gjort galet inte var mitt fel, utan det gick snett pga mitt funktionshinder, som jag inte ens visste om att jag hade. Men jag gömmer mig inte bakom mitt funktionshinder, utan försöker lära mig att klara mig bra trots det.

Det kan gå snett för honom pga diagnosen, men för mig gick det snett för att jag inte visste att jag hade diagnosen. Jag blir galen... Det känns som jag har att välja mellan pest eller kolera.

Jag instämmer med läkaren. En diagnos kan vara stigmatiserande för en själv och ändrar samhällets syn på individen.

Jag ringde transportstyrelsen, men blev inte klokare för det. "Många med de diagnoserna söker, men jag kan inte svara på hur många av dem som blir godkända." Så jag antar att man kan få körkortstillstånd ändå, men det är inte säkert att man får det.

Du har en poäng där LordNelson. Det finns så mycket okunskap och fördomar om detta!

Jag försöker lista fördelar mot nackdelar...

Fördelar:
* Eventuellt mer hjälp i skolan, så att han slipper halka efter kunskapsmässigt.
* Hans pappa kan inse att han har svårigheter, så att han lär sig om funktionshindren och slutar vara så kritisk och irriterad på honom.
* Har han ADHD kan han få medicin som kan hjälpa honom med koncentrationen.

Nackdelar:
* Det kan påverka hans egen och andras syn på honom negativt.
* Det kan försvåra för honom med försäkringar (min syster med aspergers får inga försäkringar) och eventuellt också med körkortstillstånd.

Nej, jag blir inte ett dugg mer säker på hur jag ska göra. Basutredningen ska jag helt klart göra, för där blir det väl ingen diagnos, men om man ska våga gå vidare sedan vete sjutton.

svartamolnet skrev:Jag ringde transportstyrelsen, men blev inte klokare för det. "Många med de diagnoserna söker, men jag kan inte svara på hur många av dem som blir godkända." Så jag antar att man kan få körkortstillstånd ändå, men det är inte säkert att man får det.

När han ska söka körkortstillstånd måste han ha ett intyg från en specialistläkare. Om inte den specialisten tycker att din son är lämplig att ta ett körkort det är då problemen kommer att uppstå.

Jag skulle tro att om läkaren däremot tycker att din sin är lämplig att ta körkort ska det inte föreligga något hinder. Kanske kan vara vettigt att skapa en tråd om NPF och körkortstillstånd där folk har blivit nekade att ta sitt körkort att skriva och de som har blivit godkända.

Annars finns det ingen kurator eller någon ni kan prata med som går igenom för och nackdelar med en diagnos med familjen?

Jag får väl ta upp det med skolpsykologen när vi träffas i slutet på månaden. Han verkar vettig och har hjälpt oss förut, när vi hade lite bekymmer med det äldsta barnet för några år sedan.

TS du kan aldrig få en diagnos efter utredning emot din vilja. Vill ni inte ha diagnos säg till i förväg och/eller utredningen. Att man itne fåt försäkring med en aspergerdiagnos låter väldigt mysko. Vad för försäkring? vilket försäkringsbolag?

Och att försöka 'dölja' funktionshinder om det nu finns några är väl inte heller en bra idé i längden eller? Om symtomen visar sig bli allt för svåra och inte din son lyckas hitta strategier för att hantera dessa så kommer ju både skola arbete och körkort bli ett allvarligt problem senare ändå. Diskutera med sin utredare så du får svar.

Okej, det låter bra att man inte får en diagnos mot sin vilja. Det var min syster som har asperger som sagt att hon nekats försäkring. Jag antar att det var livförsäkring.

Min son fick sin diagnos (Asperger) när han var 7,5 år. Det har bara varit positivt hittills. Vi tar en sak i taget. När körkortsfrågan kommer upp, då tittar vi på det o hur det ser ut då.

Stämmer det verkligen att man kan bli nekad att ta körkort för att man har aspergers och att man måste ha läkarutlåtande?

Att man inte får ha försäkring stämmer inte.

Okej, då kanske min syster inte kollat upp det tillräckligt. Det kan ju skilja sig mellan olika bolag.

Tack för ditt svar Kati. Skönt att höra ifrån en annan förälder.

Det är svårt att veta hur det är med försäkring, men för en olycksfalls- el livförsäkring måste man ju lämna en hälsodeklaration. Anses man som ett högriskfall får man betala högre premie el så får man inte teckna försäkring:

Personer med svåra funktionsnedsättningar eller sjukdomar kan helt nekas sjuk- och olycksfallsförsäkring.
– Bolagen vågar inte försäkra när risken blir för hög. Det drabbar alla andra i försäkringskollektivet när skadeutbetalningarna ökar. Vi måste då höja premierna så mycket att det blir för dyrt för kunderna, säger Ove Spångö.
För dem som helt får avslag på privat sjuk- och olycksfallsförsäkring finns ibland möjlighet att teckna gruppförsäkring genom fackföreningar eller andra organisationer man är medlem i.

SHT: Svårt och dyrt att teckna försäkring

Vet inte vad som gäller för just AS.

Men är det så att han mår dåligt och behöver hjälp som han inte kan få utan diagnos, så måste man ju ta det i första hand. En förstörd skoltid kostar också.

Edit: En tråd om just försäkringar: autism-forsakring-och-vaccinteorin-t14483.html

Det är väl främst med ADHD som man måste ha specialintyg för att få körkort, och jag tycker det är bra.

Jag tycker det är misshandel att neka sonen diagnos (låter hårt, men jag menar det faktiskt).
Om han har ADHD, utan diagnos, kan skoltiden bli ett helvete som ger trauma för resten av livet. Dessutom nekas han att kunna lära känna och förstå sig själv.
Om pappan inte "tror" på diagnos så har sonen inte heller någon möjlighet att stå emot alla "skärp dig" och "ryck upp dig". Med diagnos vet han åtminstone själv vad han kan och inte kan.

Flia skrev:Det är väl främst med ADHD som man måste ha specialintyg för att få körkort, och jag tycker det är bra.

Här kommer rätt info hur det ligger till.

Fråga: Måste man berätta att man har Aspergers syndrom när man ska ta körkort?

Svar: Ja, det finns en särskild ruta att kryssa i när man ansöker om körkortstillstånd. Det krävs särskilt läkarintyg för att ta körkort när man har Aspergers syndrom. Den blankett man ska beställa är den vanliga- "Körkortstillstånd med hälsodeklaration" som finns på Körkortsportalens hemsida. Om man har en behandlande läkare kan man på en gång bifoga ett läkarintyg. Om man inte bifogar detta kommer Transportstyrelsen be att att man kompletterar med sådant intyg. Man kan ringa Transportstyrelsens kundtjänst på 0771-81 81 81 och fråga vad man ska tänka på när man ansöker om körkortstillstånd.

http://www.habilitering.nu/gn/opencms/w ... q_korkort/

Länkar till en sida som tar upp olika positiva aspekter:

"Benefits Of Autism"

http://benefitof.net/benefits-of-autism/

Individuals with autism rarely judge other people based on who is smarter, richer or fatter. In fact, these distinctions do not have any importance for autistic people than for other people.

Another huge autism benefit is that individuals with autism are not very concerned about their external appearance, in comparison to their normal peers. They worry less concerning hairstyles, brand names as well as other expensive and unimportant externals that most people worry about.

Med risk för att låta snobbig är jag inte säker på att en läkare som jobbar på vårdcentral och inte är specialiserad på området har full koll. Det finns fördomar även bland läkare.

Själv växte jag upp utan att vara diagnostiserad. Har på senare tid konstaterats att jag har Autism och ADHD. Jag hade antagligen inte farit så illa i livet som jag har gjort om jag hade fått veta varför saker varit svårare för mig. Jag skulle rekommendera att du pratar med någon som är mer insatt om din oro.

Att växa upp med odiagnostiserad NPF är inget jag önskar någon!

svartamolnet skrev:Läkaren tyckte att jag skulle vara försiktig med att låta dem sätta diagnos på honom, eftersom det kan ställa till det för honom senare i livet, med arbete, körkort och försäkringar till exempel.

Har din son ett npf behöver han hjälp. En diagnos kommer inte ställa till det i yrkeslivet (han behöver inte tala om att han har ett funktionshinder om han inte vill) men däremot att ha ett funktionshinder som man inte känner till, kan ställa till det rejält på arbetet! Angående körkortet, så ja, visst kan det bli svårare att få - men bättre det än att han kör ihjäl sig eller andra på grund av t ex dålig reaktionsförmåga. Om det blir problem med försäkringar är det förjävligt, men själv skulle jag värdera stöd och hjälp i skolan och en bättre självförståelse mycket högra än en livförsäkring t ex.

Tack för era svar. Det värmer att någon tar sig tid att läsa och vill ge goda råd. Sonen kommer att påbörja en basutredning i skolan efter sommarlovet, så jag har bestämt mig nu. Jag kommer att skriva igen om hur det går. Kram på er!

det går att göra utredningar utan att det skrivs in i journaler och liknande, men det kostar ett tiotal tusenlappar... tvivlar starkt på att landstinget kan/får/vill gå ifrån sina journaler.

Ungens bild av sig själv borde rimligtvis färgas av om andra vet om en eventuell diagnos eller ej. det kommer påverka barnets framtida karriär och liknande.

Jag vet att det finns för- och nackdelar och har grubblat fram och tillbaka i flera år, för jag har sett problemen hela tiden och känt igen dem från mig själv. Fick jag resa tillbaka i tiden hade jag nog velat veta om mitt funktionshinder tidigare.

Det är många misstag jag hade sluppit att göra om jag hade vetat, saker som gett mig mycket lidande för att jag inte visste om mina svårigheter. Jag trodde att det alltid var andras fel när det gick snett och insåg inte att mina sociala svårigheter bidrog till stor del. Hade jag vetat hade jag lättare kunnat se min egen roll i situationerna. Men på min tid (jag är född 1977) så fanns det ingen som hade en tanke på att en normalbegåvad flicka kunde ha autism.

Alla har rätt att ha sin egen åsikt om detta, men till sist är det vi föräldrar som måste fatta beslutet och göra det vi tror blir bäst för våra barn. Han lider redan av sina svårigheter och behöver mer hjälp om han ens ska kunna klara grundskolan. Jag bävar redan för att han ska börja trean och få en till skoldag som är till klockan tre, för han har redan varit helt utmattad av att ha två längre skoldagar i veckan (en till klockan två och en till klockan tre). Han har ofta kommit hem gråtande av ren utmattning.

Det är mycket som gör det svårt för honom i skolsituationen.

* Han är ljudkänslig.
* Han har svårt att förstå klasskamraternas beteende och blir ofta retad eller känner sig utanför.
* Han drar sig in i sig själv under lektionstid och missar mycket av undervisningen och halkar efter i flera ämnen.
* Förändringar gör honom också väldigt upprörd, som att man möblerar om i klassrummet.
* Han tappar ofta bort sina saker.
* Han hatar skolmaten och äter i stort sett bara morötter i skolmatsalen (ja, jag skickar med honom mat under de långa dagarna).