Tänkte inviga min inloggning med att ställa frågan i ämnet. Kom nyligen fram till att ena sidan av min släkt kanske är aspergare. Min pappa misstänkte att jag hade detta men har inte fått diagnos ställd än, även om jag tycker att många symtom stämmer in.

Grejen med den här delen av släkten är att det inte är någon som hör av sig emellanåt, skickar julkort, mail, ringer, besöker, osv. Å andra sidan blir de jätteglada när man själv ringer.

Vet inte om det är del av min sjukdom (?) om den nu är asperger, eller om det är generella tvångstankar, men jag brukar vara den som hör av mig, även om det som min psykolog påpekade kändes lite som envägskommunikation.

Även mellan min pappa och hans mor var kontakten dålig utan fastnade istället på hans bröder. Kan det ha något med asperger att göra?

Asperger kan föras vidare genetiskt, så det kan mycket väl vara så.

Mycket intressant fråga, det här med hur kontakten i släkt ser ut, ... ...
Komunikationen... Komunikationsvägar... Förr hade Postverket en slogan... "ett brev betyder så mycket"
Televerket hakade på med "hör av dej"

Har ingen susning om hur det sett ut i min egen släkt, förutom en handfull brev sparade från min barndom

Hmm...Tack Mirai för trådfrågan

Mvh segdeg

Kära Mirai du och din släkt har Asperger.





*ironi*

LordNelson skrev:Kära Mirai du och din släkt har Asperger.





*ironi*

Eh, jaså. Ja det var det jag förstod. Då bär det iväg till Auswitch *Ironi tillbaka*

Nej men skämt åsido. Det är det enda jag kan tänka mig. I den släkt jag nu har gift in mig i är folk mer mån om kontakterna, även om vi av någon anledning hamnat utanför det kontaktnätet. Asberger igen eller bara en tillfällighet? Hmmm

Hundralappen skrev:Asperger kan föras vidare genetiskt, så det kan mycket väl vara så.

Och det är vi många som har eller eller tycker oss se tecken på hos varierande antal släktingar. Många gånger också på dem vi råkar välja som vänner eller partners. (Finns gamla trådar om.)

Mirai skrev:

LordNelson skrev:Kära Mirai du och din släkt har Asperger.





*ironi*

Eh, jaså. Ja det var det jag förstod. Då bär det iväg till Auswitch *Ironi tillbaka*

Nej men skämt åsido. Det är det enda jag kan tänka mig. I den släkt jag nu har gift in mig i är folk mer mån om kontakterna, även om vi av någon anledning hamnat utanför det kontaktnätet. Asberger igen eller bara en tillfällighet? Hmmm

Jag förstår hur och vad du menar.

Det är likadant i min släkt, väldigt dåligt med kontakt oss emellan. Vi träffas nästan bara vid födelsedagskalas och begravningar och så har det alltid varit. Väldigt tråkigt, men det är liksom ingens fel. Vi glömmer bort varandra och har så fullt upp med våra egna vardagliga små bekymmer.

Min syster ringer jag ibland och någon enstaka gång ringer hon (hon har asperger och jag har autismliknande tillstånd), men den jag har mest kontakt med är mamma. Vi pratar på telefon nästan varje dag och ibland hälsar jag på hemma hos dem. Min bror träffar jag nästan aldrig och ringer aldrig till heller, trots att vi var väldigt nära varandra när vi var små.

Det var likadant med min mamma och hennes bror. De pratade med varandra på telefon någon gång om året och träffades någon enstaka gång med flera års mellanrum. Min pappa hade inga syskon, men pratade inte ofta med sin mamma på telefon och vi träffade henne inte så himla ofta heller trots att vi inte bodde så många mil isär. Min mormor hälsade vi på någon gång om året, men hon bodde i och för sig långt bort. Farfar och morfar dog innan jag föddes, så hur de var vet jag inte.

Men min man har inte heller så mycket kontakt med sin släkt trots att hela släkten så vitt jag vet är NT, så man måste ju inte ha någon form av autism för att det ska bli så här. Man kanske bara inte har något gemensamt och glider ifrån varandra. I min släkt däremot kan jag se en hel del autistiska drag hos de flesta, även om bara jag och systern är diagnostiserade.