Juddy skrev:Du ska gå till handikappsektionen på Lunds universitet och se vilken hjälp du kan få därifrån innan du kastar in handduken. Så det så.

Jodå, det hade jag faktiskt tänkt göra.
Men jag tvivlar på att ngn annan kan lösa mina problem åt mig och mitt samlade intryck av socionomer är i princip att de gillar att snacka i nattmössan.
Och viss typ av hjälp vägrar jag rakt av. Aldrig i livet att jag skulle ha personlig assistent t. ex.

De är faktiskt för det mesta inte inte socionomer utan klart lösningsfokuserade arbetsterapeuter och i vissa fall socionomer. Kan de få igenom folk som är totalförlamade, döva och blinda genom en högskoleutbildning så är det värt ett försök. Sedan får du kanske svälja prestigen om du skulle vara hjälp av t ex anteckningshjälp. All sådan hjälp är gratis. Bäst att ta tillvara på alltihop, innan man vet ordet av avgiftsbelägger de väl högre utbildning och/eller den extra hjälp man kan tänkas behöva.

Anteckningshjälp eller hjälp med ämnet i sig behöver jag definitivt inte.

Det är mest en fråga om att minimera praktiskt krux och intryck.
Jag fixar inte att varje dag ställas inför nya praktiska/organisatoriska problem att lösa.
Men ja, jag ska ta kontakt med dem och se vad det finns för lösningar.

Hur har du själv hanterat svårigheterna med studier, om du nu haft några?

Jag tog ut min sista examen 2003 efter att ha dragit ut på den sista uppsatsen Mycket Länge och jobbat under tiden som jag skrev på den av och till. Mina största problem var kurser med obligatorium, särskilt där obligatoriet inföll på dagar då jag behövde en paus från sinnesintryck. Nu hittade jag olika sätt att hantera det där på. Öronproppar på och under de stunder då jag inte aktivt behövde lyssna. Sätta mig på mer avskiljda ställen och låta syn etc., vila lite, och om det verkligen knep, en toa med mörkret släckt en stund. Och ibland stannade jag helt sonika hemma, man kunde vara hemma en viss andel även på obligatorier utan att riskera underkänt.

Själva studierna var inga problem. Särskilt inte de där det rådde någon sorts förutsägbarhet och struktur. Kringstrulet kunde vara svårare men vad det berodde på visste jag inte då. Jag tror säkert att du kan få mycket "osynlig" hjälp bara du kan formulera dem något sånär.

KrigarSjäl skrev:... Men största problemet är nog att alla syn- och hörselintryck snor det mesta av min uppmärksamhet. Det blir för lite energi kvar att fokusera på studierna. ...

När föreläsningarna är slut vill jag bara därifrån - först när jag kommit ifrån lokalerna kan jag andas ut ungefär. Det här är inget jag kan träna bort direkt, antingen så hittar jag strategier för att minimera obehaget av alla intryck eller så hittar jag på något annat.

Nej, du kan för all del inte träna bort intrycken, däremot minskar dom i omfattning i takt med att lokaler och övriga statiska beståndsdelar i omgivningen blir hemtama. Om det sen räcker eller inte, det kan jag inte veta, människorna far ju omkring hur man än gör.

Räkna med att du kommer att bomma kurser, särskilt under första terminen. Högskolan är annorlunda, på gott och på ont, för de flesta är det ansvaret som ställer till problem, jag har uppfattat dig som att det inte borde vara något problem. I värsta fall kan man gå ner i studietakt, tillfälligt eller permanent, även där gäller det att prata med studievägledaren.

EDIT: i efterhand slog det mig

KrigarSjäl skrev:... jag har inte alltid hittat de böcker jag ska ha.

Utan att veta säkert borde detta vara en sak som du kan begära hjälp med från handikappstödet på skolan. Fast räkna med att vissa latmaskar kommer att gnälla

EDIT:

KrigarSjäl skrev:Jag fixar inte att varje dag ställas inför nya praktiska/organisatoriska problem att lösa.

De sakerna minskar radikalt i omfattning efter första läsperioden och sen igen efter första terminen. Sen håller de sig tämligen konstanta åtminstonde tills du ska försöka få ut examensbevis eller ta dig in på forskarutbildning.

nallen skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag fixar inte att varje dag ställas inför nya praktiska/organisatoriska problem att lösa.

De sakerna minskar radikalt i omfattning efter första läsperioden och sen igen efter första terminen. Sen håller de sig tämligen konstanta åtminstonde tills du ska försöka få ut examensbevis eller ta dig in på forskarutbildning.

Här håller jag med! Det tar ungefär en termin men sen kan man systemet och behöver inte tänka på det längre. Då kan man lägga resten av tiden på att trassla sej förbi de hinder som ljud, ljus och folkmassor utgör.

Och de praktiska grejerna kan du definitivt få hjälp med. Om det är en av de stora grejerna som står i vägen så är det "enkelt" fixat av nån som kan systemet.

Jag tackar för goda råd och återkommer om några dar och berättar hur det går.

Om det skulle skita sig fullständigt i alla fall har jag en liten plan B.

Lite off-topic men iaf. Det är så j*la störigt att intryck ska stjäla energi + att jag inte har adekvat ögonkontakt. Nu vet jag inte om jag har mer problem än andra med sinnesintryck men efter 0,5-1,0 h på stan direkt efter jobbet är jag trött och orkar knappt mer och vill bara hem om det är mycket folk. Därför gillar jag inte storstäder.

Hade jag kunnat titta normalt på folk som inte pratar med mig för stunden hade livet varit lättare. *suck*

KrigarSjäl skrev:Och viss typ av hjälp vägrar jag rakt av. Aldrig i livet att jag skulle ha personlig assistent t. ex.

Det handlar inte om någon personlig assistent direkt. Jag fick själv lite hjälp från Studentstödet som det heter i Uppsala i slutet av mina studier efter jag fick min diagnos. Studentstödet har egna lokaler och man får sig en studentstödjare som man går till och kan prata av sig om sina studieproblem. De kan svara på frågor om administrativa saker, ordna ett eget tyst läsrum åt dig, hjälpa till att strukturera studierna lite t ex att läsa vissa kapitel under vissa dagar för att det inte skall bli övermäktigt.

Ingen behöver veta om att du går till Studentstödet, vare sig lärare, institutionspersonal eller kursare. Om du skulle behöva ett eget tyst läsrum på institutionen så räcker det med att typ studierektorn vet om det (som Studentstödet kontaktar för att ordna detta), ingen annan behöver veta.

Jag har också läst litteraturvetenskap. Två terminer. Det var rätt skoj, särskilt första terminen med de gamla grekiska klassikerna, mytologiintresserad som jag är.

Men första terminen på universitetet är alltid värst. Då är allt nytt och rörigt och svårt att få grepp om. Men det brukar klarna mer och mer. Är man osäker på saker är det bara att fråga lärarna eller institutionspersonalen, de är ju där för att hjälpa studenterna.

Och litteraturen kan det verkligen vara ett gissel med. Finns böckerna inte på det egna universitetsbiblioteket eller som fjärrlån från andra bibliotek i landet så kan man fråga kursarna hur de har gjort. Om man har tur kan man få låna av någon. Men en del böcker måste man ju köpa också. Särskilt huvudböckerna i kursen, som t ex Algulin-Olssons i litteraturvetenskap, antar att ni också använder dem? Alltså "Litteraturens historia i världen" och "Litteraturens historia i Sverige" av Bernt Olsson och Ingemar Algulin. De användes som bibel nästan när jag läste litt.vet.

Tack för de tipsen, Heliora! Nu verkar det lite mer hoppfullt.
Den typen av stöd låter ganska vettigt.
Ja, LHIV används här också men jag hittade den inte. Får ta upp den på nästa bokbeställning.

KrigarSjäl skrev:Jag tackar för goda råd och återkommer om några dar och berättar hur det går.

Om det skulle skita sig fullständigt i alla fall har jag en liten plan B.

Hoppas det går bra.

Jag tror du har stött på en tröskel som gör att det känns jobbigt och hopplöst, men att du kommer att komma över den tröskeln och finna att du är nöjd att du fortsatte.



Kan annars rekmmendera dig att hoppa på nån introduktionskurs i filosofi, mycket intressant ämne.

Här finns den:

http://www.bokus.com/b/9789172274341.ht ... n%20olsson

Fungerar väldigt smidigt att beställa från nätet, har gjort det massor av gånger.

Heliora skrev:Här finns den:

http://www.bokus.com/b/9789172274341.ht ... n%20olsson

Fungerar väldigt smidigt att beställa från nätet, har gjort det massor av gånger.

Ja, och mycket billigare än att köpa i bokhandeln.


Brukar dock vara god idé att titta runt på de olika internethandlarna, kan skillja mycket i pris och det är aldrig så att en alltid är biligast.

Själv gillar jag adlibris bäst då dom brukar ligga bra till prismässigt och man kan beställa med faktura.

Kolla både bokus, adlibris och bokia. Jag tror att såväl adlibris som bokus har särskilda studentsektioner men vet inte hur de funkar. Du kan också kolla på bokborsen.se, det är en andrahandsmarknad för en massa olika litteratur. Kanske finns de kanske inte. Kolla att upplaga och sånt stämmer.
Och det stödet som Heliora nämner, det är sånt de hjälper till med, och just eftersom de vet vad de håller på med vet de hur stöd kan ges så pass osynligt som möjligt. Ingen ska stämpla dig som okunnig. Och det med att en del böcker är värda att köpa. Huvudböcker som återkommer är värda att lägga ner pengar på.

KrigarSjäl skrev: Men största problemet är nog att alla syn- och hörselintryck snor det mesta av min uppmärksamhet. Det blir för lite energi kvar att fokusera på studierna.

Det där känner jag igen. Jag är mäkta sugen på att prova föreläsningar med brusreducerande lurar, sådan jag pratar om HÄR. Jag har inte ekonomi att köpa sådana själv just nu, men försöker få ett par som arbetshjälpmedel.

Nån här som har erfarenhet av dem?

Kortversion: De sväljer brus, oljud, men släpper förbi tal och "intressanta" ljud. Enligt en avhandling om vad som stör autister så kapar de bort PRECIS rätt ljud. Man hör att det kommer en bil, men man slipper trafikbruset.

Svante!: Det skulle jag kunna betala en del för faktiskt. Vad kostar de? och hur ser de ut?

Jag föreslår en ny tråd om brusreducerande hörlurar, så ska jag försöka skriva lite om mina erfarenheter av sådana. Jag anmäler första inlägget i ämnet och föreslår en tråddelning. Vänligen avvakta moderatorernas ingripande.

På begäran har det skapats en tråd "Brusreducerande hörlurar" i Övriga Aspergerfrågor (forumdelen valdes eftersom ämnet har med perceptionsöverkänslighet att göra men tråden kan naturligtvis flyttas om så vore). Länk: brusreducer ... 12683.html

Vad göra när alla ex av kurslitteraturens böcker är utlånade? Att sitta i biblioteket med referensexemplaret är uteslutet, jag måste ha lugnt och tyst omkring mig för att absorbera en text.

Kan tyvärr inte ge dig ett annat förslag än att köpa böckarna, alternativt kolla upp om ett annat bibliotek har boken/böckerna i fråga.

Till sist; hur har ni andra aspergare hanterat det? Hur länge ska man behöva känna sig som ett ufo?

Har på sista tiden börjat snacka med några i klassen som verkar intressanta, dessförinnan har jag bara gått ensam hela dagarna. Mitt råd är att försöka hitta någon i klassen du tycker verkar hygglig, och ta kontakt med honom/henne.

DefinitivtInteAnonym skrev:

Vad göra när alla ex av kurslitteraturens böcker är utlånade? Att sitta i biblioteket med referensexemplaret är uteslutet, jag måste ha lugnt och tyst omkring mig för att absorbera en text.

Kan tyvärr inte ge dig ett annat förslag än att köpa böckarna, alternativt kolla upp om ett annat bibliotek har boken/böckerna i fråga.

Kopiera kan ju också vara en möjlighet, men det kanske blir för dyrt och/eller för jobbigt? Tanken är annars att studiemedlen skall räcka till kurslitteratur. När jag studerade hade jag turen att en av mina institutioner hade ett referensbibliotek där man kunde sitta dygnet runt, bara man kom in före ett visst klockslag. Det fanns kylskåp och soffa där också, så man kunde ha med sig matsäck och sitta där hela natten om man ville. Det brukade jag vara ensam om. Det har hänt att jag har fått låna ett exemplar av läraren också när jag har frågat snällt (på sommarkurser när det inte fanns några pengar alls).

Till sist; hur har ni andra aspergare hanterat det? Hur länge ska man behöva känna sig som ett ufo?

Jag visste ju inte att jag hade asperger när jag studerade, men det fanns gott om andra nördar att söka sig till. Jag gick med i en studentteatergrupp som bestod av en brokig skara människor, och dem hängde jag ihop med hela studietiden. Det fanns alltid någon som var ännu mer ufo än jag. Jag tyckte att det verkade som att det var just alla nördarna som hade valt att studera vidare - men det var ju några år sedan nu och arbetslösheten var lägre då.

Jag passade på att byta identitet ett tag där i början. Efter att ha varit ansedd som den töntiga plugghästen kom jag nu till en helt ny stad, så jag passade på att gå i högklackat och ha ett djupt dekolletage och lyckades faktiskt passera som bimbo ett tag (tills alla märkte att jag var bättre på att diskutera filosofi än att prata om... ja, vad nu bimbos pratar om). Det var skitkul.

Kopiera är tämligen olagligt, upphovsrätt och allt sånt. Många institutioner värjer sig mot kopierande av böcker. På många kan man inte längre köpa kompendier.
Man kan söka på andrahandsmarknader efter böcker. Man behöver mest bara kolla att det är samma upplaga och att den inte är alltför sliten.

Nej, det är inte olagligt att som student eller som lärare kopiera för eget bruk. Däremot får lärare inte tillhandahålla kopior utöver 15 sidor per verk, och inte heller uppmana till kopiering eller tillhandahålla kopieringsunderlag. Jag är universitetslärare, så jag är rätt väldrillad när det gäller den där lagen. Alla kompendier som vi använder är lagliga, men puh vilket jobb det var att få till dem! I de flesta fall får lärare dessutom distribuera sina egna artiklar för undervisningsändamål, men det är inte alltid nivån på dem lämpar sig för grundutbildning.

Tintomara Ariadne skrev:Nej, det är inte olagligt att som student eller som lärare kopiera för eget bruk. Däremot får lärare inte tillhandahålla kopior utöver 15 sidor per verk, och inte heller uppmana till kopiering eller tillhandahålla kopieringsunderlag. Jag är universitetslärare, så jag är rätt väldrillad när det gäller den där lagen. Alla kompendier som vi använder är lagliga, men puh vilket jobb det var att få till dem! I de flesta fall får lärare dessutom distribuera sina egna artiklar för undervisningsändamål, men det är inte alltid nivån på dem lämpar sig för grundutbildning.

ok