oberoende
men samtidigt
utanför
autodidakt
men samtidigt
understimulerad
utfrusen
men är det egenvalt?

Det lär finnas outsiders som finner sina likar bland de som är outsiders
sedan finns det outsiders bland outsiders
Dubbelt utanförskap, ja eller värre än så, ad infinitum utanförskap, transfinit utanförskap.

Jag är en outsider bland outsiders.

Hur ser ni på eventuellt utanförskap?


Moderator: Slog ihop två trådar med liknande innehåll.

Det finns två olika sorters utanförskap; ofrivillig och självvald. I mina ögon är det ett tecken på karaktär, personlighet att inte tillhöra flocken. Bara döda fiskar simmar med strömmen, som det heter.

För mig känns gränsen mellan ofrivillighet och självvaldhet något suddig även om jag tenderar mot den självvalda.
Jag har förvisso till stora delar valt utanförskapet, men premisserna på vilket detta val bygger är inte självvalt. Hade världen sett annorlunda ut hade jag kanske valt att sträva efter deltagande och gemenskap.

Det finns fördelar med att vara en outsider, att vara opåverkad och oberoende men ibland kan jag uppleva en isolation, världsfrånvändhet som får mig att grubbla över utopier av samarbete.
Jag känner gemenskap med snubbar som är döda. Euler, Bach, m.fl.
Men då kan man ju snacka om distans. Där kommunikation/dialog aldrig direkt kan uppstå mer än i min fantasivärld.

Med andra ord, att vara dubbel outsider kan vara tärande och kräver styrka, för att den ska bevaras konstruktiv och utvecklande...

Var du glad att du inte är både

kvinna
svart
homosexuell
ful
handikappad
politisk extremist
religiös extremist
fattig
...

då skulle man verkligen kunna tala ok kassa odds!!

KrigarSjäl skrev:Det finns två olika sorters utanförskap; ofrivillig och självvald. I mina ögon är det ett tecken på karaktär, personlighet att inte tillhöra flocken. Bara döda fiskar simmar med strömmen, som det heter.

Nån gemenskap med andra vill nog alla ha.

MsTibbs skrev:Var du glad att du inte är både

kvinna
svart
homosexuell
ful
handikappad
politisk extremist
religiös extremist
fattig
...

då skulle man verkligen kunna tala ok kassa odds!!

Sant. Mitt utanförskap syns nog dessutom inte mer än det känns.
Frågan är vari ligger mest tyngd. Om andra anser mig vara en sjuhelsikes outsider eller jag om själv upplever det så. Det senare har mer tyngd i mitt fall. Vilket medför en diskrepans mellan vad andra och jag själv upplever. Det saknas ömsesidighet däri. Men det kunde vart värre, jag är ju trots allt bara inlåst i en Rhombicosidodecahedron. Jag sitter bara här i natten och kontemplerar i pauser från matematiken med min vän utanförskapet...

För mig är gemenskap, en i nuläget, avlägsen abstraktion...

uniqueNr5 skrev:För mig är gemenskap, en i nuläget, avlägsen abstraktion...

Indeed. Det enda liv jag har är virtuellt. Anledning att jag umgås folk är främst att folk blir arga om jag inte gör det. Sen tycker folk jag är en allmänt mysko ensamvarg. Därutöver är jag normal, nästan

FOLK har sån massa skitåsikter om vad man BORDE göra.

Jag blir så TRÖTT på FOLK.

Det är lite som ensamhet. Man kan känna sig ensam när man är själv. Men också ensam när man är med andra.
Ibland får jag en kännsla av att vara helt ensam. Det finns ingen som jag, som skulle förstå mig som jag vill.

Utanförskap är lite ett skydd. Om en grupp sårar en, så är man skyddad i sin egen grupp.

Jag har länge kännt det som man är född under fel tid. Slutet av 1800 talet skulle ha passat mig bättre. Då fanns det utrymme för en outsider med den tekniska starten. Titta på Alfred Nobel. Som aldrig gifte sig för att hans livs kärlek gifte sig med någon annan. Inte kunde han hitta någon ny. Nej, han gick upp i sitt arbete istället.

Problemformuleringen är aningen abstrakt och även om den nog kan passa in på många av oss så är nog de konkreta fallen olika. Den abstrakta formuleringen lämnar också öppet för tolkningar i viss mån.

Jag misstänker att du bl.a. syftar på fenomenet självvald ensamhet kontra påtvingad ensamhet. Sedan vet jag inte riktigt, men det låter möjligen som du ser dessa som uteslutande och i konflikt med varandra, vilket de inte alls är. Själv har jag alltid plågats av detta. Jag har ett stort behov av ensamhet, dvs. jag måste ha mycket tid och möjlighet att få vara för mig själv. Samtidigt mår jag dåligt av att tvingas vara ensam för mycket. Dvs. även om jag har ett stort behov av ensamhet så har jag även ett socialt behov, och det måste finnas någon lagom balans mellan dessa. I mitt fall har jag ofta haft problem med den balansen på så sätt att jag har varit ensam mera än jag vill, trots det stora behovet av ensamhet. Däremot måste jag nog säga att sedan jag började ta antidepressiva mediciner så lider jag inte längre så mycket av påtvingad ensamhet som förr, och utbrändheten gjorde sitt till genom att jag långa perioder i början inte ens orkade umgås med de få vänner jag hade.

Sedan kan man då fråga sig varför den påtvingade ensamheten finns, och jag misstänker att det är ungefär den frågeställningen du syftar på när du funderar över om utanförskapet är självförvållat. Det kan säkerligen finnas många faktorer som spelar in, och vilka av dessa som är aktuella lär variera från fall till fall. En uppenbar anledning för många av oss med AS är nog de välkända problemen med social interaktion, att förstå och bli förstådd av andra människor, inte sällan kryddat med en dos social fobi och kanske blyghet. Detta är definitivt tillämpligt i mitt fall, även om jag med åren har lärt mig att kompensera ganska bra och inte alls har så stora problem som när jag var yngre. Vägen dit är förstås knepig. Det räcker inte med att bara bli äldre, utan det kräver nog att man trots allt kämpar och utsätter sig för sociala situationer och långsamt lär sig att fungera bättre socialt.

Sedan spelar det förstås roll om man lyckas hitta människor att umgås med som man trivs med. Många människor verkar kunna trivas bra i de flesta sällskap, men jag misstänker att det är ovanligt bland oss med AS. Vi har nog ofta högre krav på kompabilitet (och givetvis är det många utan AS som också har sådana krav). Eftersom vi tenderar åt specialintressen så vill vi förmodligen gärna ha vänner som delar åtminstone något av dessa intressen, och vi kanske är måttligt roade av konversationer där det egentligen inte finns något gemensamt att diskutera. Det där med "allmänna intressen" är nog ofta inte något för oss, misstänker jag. Jag har försökt gå ut på krogen med kollegor som i stort sett bara är intresserade av fotboll och öl utöver jobbet, men det funkar ju inte i längden. Det slutar med att man sitter och diskuterar jobb, eller att man själv sitter tyst när de andra pratar fotboll.

En annan faktor man inte ska glömma är intelligens. Jag läste nyligen att någon studie tydde på att det råder stora problem att kommunicera mellan två människor om det skiljer 2 SD eller mera i IQ (dvs. om det skiljer 30 eller mera i IQ). Har man t.ex. IQ 130 så skulle man alltså har svårt att kommunicera med normalintelligenta människor. Har man IQ 145 så blir det förstås betydligt färre man kan kommunicera med. Har man IQ 160 så har man t.o.m. svårt att kommunicera med en del av de som hör till de 3 % intelligentaste. UniqueNo5 har väl antytt sig ligga väldigt högt, så detta är nog ett fenomen man inte ska ignorera som förklaring.

Det är ju dock en grov fördom att majoriteten av personer med AS skulle vara högintelligenta och inte normalbegåvade.

Chaim skrev:Det är ju dock en grov fördom att majoriteten av personer med AS skulle vara högintelligenta och inte normalbegåvade.

Jag menade heller inte att påstå att så skulle vara fallet. Däremot har trådstartaren själv antydit vid andra tillfällen att han ligger väldigt högt på IQ-skalan, och svaret var ju till stor del riktat mot honom.

Sedan hävdas det ofta att personer med AS i genomsnitt har en högre intelligens än befolkningen, så även om det inte behöver betyda att AS i allmänhet ligger så väldigt högt så lär andelen som gör det vara högre än för befolkningen i övrigt. Dvs. sociala problem pga. hög intelligens torde vara lite vanligare bland folk med AS än i övrigt, även om det kanske inte är särskilt vanligt i någondera fallet.

Jag känner ett totalt utanförskap, därför är jag nästan alltid ensam...

Som homosexuell kvinna med asperger syndrom och dessutom fd narkoman och alkoholist (nu nykter i tio år) har jag lagt ner det där med att försöka passa in...

Jag har valt ensamheten för att överleva. Ibland väljer jag att inte vara ensam men då är det ett noga övervägt beslut.

//S

sussi skrev:Jag känner ett totalt utanförskap, därför är jag nästan alltid ensam...

Som homosexuell kvinna med asperger syndrom och dessutom fd narkoman och alkoholist (nu nykter i tio år) har jag lagt ner det där med att försöka passa in...//S

Skillnaden mellen hur Reinfeldt och Maud Olofsson använder ordet utanförskap och vad det betyder på detta forum är komiskt. ROFL

Kvasir skrev:En annan faktor man inte ska glömma är intelligens. Jag läste nyligen att någon studie tydde på att det råder stora problem att kommunicera mellan två människor om det skiljer 2 SD eller mera i IQ (dvs. om det skiljer 30 eller mera i IQ). Har man t.ex. IQ 130 så skulle man alltså har svårt att kommunicera med normalintelligenta människor. Har man IQ 145 så blir det förstås betydligt färre man kan kommunicera med. Har man IQ 160 så har man t.o.m. svårt att kommunicera med en del av de som hör till de 3 % intelligentaste.

Hur svårt blir det inte då, om IQ nivån inom en själv varierar mellan IQ 80 och IQ 180...?

Ensamflickan skrev:

Kvasir skrev:En annan faktor man inte ska glömma är intelligens. Jag läste nyligen att någon studie tydde på att det råder stora problem att kommunicera mellan två människor om det skiljer 2 SD eller mera i IQ (dvs. om det skiljer 30 eller mera i IQ). Har man t.ex. IQ 130 så skulle man alltså har svårt att kommunicera med normalintelligenta människor. Har man IQ 145 så blir det förstås betydligt färre man kan kommunicera med. Har man IQ 160 så har man t.o.m. svårt att kommunicera med en del av de som hör till de 3 % intelligentaste.

Hur svårt blir det inte då, om IQ nivån inom en själv varierar mellan IQ 80 och IQ 180...?

Det kan den nog inte göra. Visst kan IQ kanske variera lite beroende på hur man mår, hur utvilad man är etc., men knappast så mycket och man har i alla fall inte olika IQ samtidigt. Däremot är ju IQ ensamt ett ganska begränsat mått på intelligens i en bredade bemärkelse.

Ensamflickan skrev:

Kvasir skrev:En annan faktor man inte ska glömma är intelligens. Jag läste nyligen att någon studie tydde på att det råder stora problem att kommunicera mellan två människor om det skiljer 2 SD eller mera i IQ (dvs. om det skiljer 30 eller mera i IQ). Har man t.ex. IQ 130 så skulle man alltså har svårt att kommunicera med normalintelligenta människor. Har man IQ 145 så blir det förstås betydligt färre man kan kommunicera med. Har man IQ 160 så har man t.o.m. svårt att kommunicera med en del av de som hör till de 3 % intelligentaste.

Hur svårt blir det inte då, om IQ nivån inom en själv varierar mellan IQ 80 och IQ 180...?

Om du har en sådan siffra så har du inte fått göra ett bra test. Det är normalt med ett litet spann. Dvs att testet har en feltolerans i själva mätningen. Men att få resultatet 80-180 är ett extremt dåligt test.
Dessutom så är det mycket svårt att mäta över 130 så för att få en siffra 180 krävs väldigt sostifikerade mätmetoder. Vilket utesluter 80.
Gör testet på mensa en gång när du känner dig pigg och ej drogad och håll dig till det värde du får där.

Jag syftar på wais-testerna, och jag tror knappast de var felaktiga... Visserligen var ju skalan satt så att 10 representerade normal-genomsnittet, istället för 100, så skalan blir ju lite mer ungefärlig. Men jag hade faktiskt alla möjliga resultat, på olika områden givetvis, från 8 och upp till 18...

Det betraktas ju som normalt att personer inom autismspektrumet har en ojämn begåvninsprofil... Är det ingen annan här som är så ojämn, och har svårigheter pga det?

(Jag har redan gjort testet på Mensa, och fick då ett snitt på ca 126... Och det ligger nog ganska nära snittet på wais-testerna.)

Ensamflickan skrev:Jag syftar på wais-testerna, och jag tror knappast de var felaktiga... Visserligen var ju skalan satt så att 10 representerade normal-genomsnittet, istället för 100, så skalan blir ju lite mer ungefärlig. Men jag hade faktiskt alla möjliga resultat, på olika områden givetvis, från 8 och upp till 18...

Det betraktas ju som normalt att personer inom autismspektrumet har en ojämn begåvninsprofil... Är det ingen annan här som är så ojämn, och har svårigheter pga det?

Men vad menar du egentligen? Har du gjort IQ-test vid olika tillfällen och fått så väldigt olika resultat? Eller menar du att du hade väldigt ojämna resultat mellan olika delar av testet, så att du egentligen inte pratar om resulterande IQ-siffra?

Ingår ens rent IQ-test i WAIS? (Det verkar som WAIS är något som skulle ha ingått i den andra del av utredningen som jag aldrig behövde göra, så jag vet inte riktigt vad det är).

Kvasir skrev:

Ensamflickan skrev:Jag syftar på wais-testerna, och jag tror knappast de var felaktiga... Visserligen var ju skalan satt så att 10 representerade normal-genomsnittet, istället för 100, så skalan blir ju lite mer ungefärlig. Men jag hade faktiskt alla möjliga resultat, på olika områden givetvis, från 8 och upp till 18...

Det betraktas ju som normalt att personer inom autismspektrumet har en ojämn begåvninsprofil... Är det ingen annan här som är så ojämn, och har svårigheter pga det?

Men vad menar du egentligen? Har du gjort IQ-test vid olika tillfällen och fått så väldigt olika resultat? Eller menar du att du hade väldigt ojämna resultat mellan olika delar av testet, så att du egentligen inte pratar om resulterande IQ-siffra?

Ingår ens rent IQ-test i WAIS? (Det verkar som WAIS är något som skulle ha ingått i den andra del av utredningen som jag aldrig behövde göra, så jag vet inte riktigt vad det är).

Jag vet inte om man använder begreppet IQ, på de olika delarna av waistesterna, utan kanske bara "poäng"... Wais är ju betydligt utförligare tester av begåvningen, än "vanliga små IQ-tester"...

(Har du lyckats få en diagnos utan att behöva göra dem? )

Ensamflickan skrev:

Kvasir skrev:Men vad menar du egentligen? Har du gjort IQ-test vid olika tillfällen och fått så väldigt olika resultat? Eller menar du att du hade väldigt ojämna resultat mellan olika delar av testet, så att du egentligen inte pratar om resulterande IQ-siffra?

Ingår ens rent IQ-test i WAIS? (Det verkar som WAIS är något som skulle ha ingått i den andra del av utredningen som jag aldrig behövde göra, så jag vet inte riktigt vad det är).

Jag vet inte om man använder begreppet IQ, på de olika delarna av waistesterna, utan kanske bara "poäng"... Wais är ju betydligt utförligare tester av begåvningen, än "vanliga små IQ-tester"...

Men då uppstår också frågan om det är enbart ett IQ-test, eller om det tar hänsyn även till faktorer som inte brukar ingå i sådana test. Ska vi i vart fall tolka dig som att du hade väldigt ojämna poäng på olika delar, och att det var det du menade från början? Det är nog inte så märkligt ens på ett IQ-test. Man kan säkerligen vara väldigt dålig på vissa saker som ingår och samtidigt väldigt bra på andra saker.

(Har du lyckats få en diagnos utan att behöva göra dem? )

Det enda jag vet om WAIS är lite vaga beskrivningar här på forumet, och det lät inte som något jag har gjort. Möjligen kan det finnas olika varianter av det, så det var därför jag inte kände igen det. I vart fall så påbörjades min NPF-utredning av en psykolog som inte var kvalificerad att göra en hel utredning. Efter en tid och ett antal tester så ansåg hon att det fanns skäl att gå vidare med en fördjupad utredning. Den skulle då göras av ett speciellt NPF-team, och jag hamnade återigen i kö. Dessutom fick jag inte ta några benzo-preparat inför denna fortsatta utredning, eftersom det tydligen skulle ingå tester på bla. reaktionshastighet. Efter drygt ett år i kö, kom NPF-teamet äntligen fram till mitt fall, men när de började läsa mina papper och resultaten av de tester och samtal som hade gjorts så ansåg de inte att någon mera utredning behövdes eller att de ens behövde träffa mig. Det var ett klart fall av AS ansåg de.

Om det nu är så att bla. intelligenstest ingår i WAIS så kan det tänkas att de inte tyckte det behövdes i mitt fall, eftersom jag rimligen inte skulle ha klarat den utbildning och den yrkeskarriär jag har gjort om jag inte varit mera än normalintelligent.

Kvasir skrev:

Ensamflickan skrev:Jag vet inte om man använder begreppet IQ, på de olika delarna av waistesterna, utan kanske bara "poäng"... Wais är ju betydligt utförligare tester av begåvningen, än "vanliga små IQ-tester"...

Men då uppstår också frågan om det är enbart ett IQ-test, eller om det tar hänsyn även till faktorer som inte brukar ingå i sådana test. Ska vi i vart fall tolka dig som att du hade väldigt ojämna poäng på olika delar, och att det var det du menade från början? Det är nog inte så märkligt ens på ett IQ-test. Man kan säkerligen vara väldigt dålig på vissa saker som ingår och samtidigt väldigt bra på andra saker.

Det normala bland NT är att man håller sig på en viss nivå, med bara enstaka starka sidor, som får en poäng högre, och enstaka svaga sidor, som får en poäng lägre. Men bland personer med autismspektrumstörning är det karakteristiskt med en rejäl "sicksack-kurva", som kan variera hur mycket som helst, på olika områden... Därför är det så svårt för omgivningen att förstå varför man inte klarar vissa enkla saker, när man klarar andra "supersvåra" saker...

Så jag tog upp det här, när IQ-aspekten kom in i diskussionen, för det måste ju ytterligare försvåra förmågan till umgänge, och stärka känslan av utanförskap...

Det är väl annars en klassiker att vi har en ojämnare begåvningsprofil än NT.

Ensamflickan skrev:Jag syftar på wais-testerna, och jag tror knappast de var felaktiga... Visserligen var ju skalan satt så att 10 representerade normal-genomsnittet, istället för 100, så skalan blir ju lite mer ungefärlig. Men jag hade faktiskt alla möjliga resultat, på olika områden givetvis, från 8 och upp till 18...

Det betraktas ju som normalt att personer inom autismspektrumet har en ojämn begåvninsprofil... Är det ingen annan här som är så ojämn, och har svårigheter pga det?

(Jag har redan gjort testet på Mensa, och fick då ett snitt på ca 126... Och det ligger nog ganska nära snittet på wais-testerna.)

IQ är förmågan att tänka abstrakt. Inte att förväxla med wais det är inte samma sak.
Wais är flera staplar med olika begåvningar och här är vi med AS ofta ojämna.
IQ kan likas vid EN AV DESSA STAPLAR.

Vanligt att IQ förväxlas med intelligens. Ett urbota dumt namn på abstrakt tänkande.