ca skrev: En middag med vänner förstörs enkelt genom att ytterligare en, för mig, okänd person följer med. Då kan jag inte förutse hur denne beter sig och jag blir passiv och tyst.

Detta är ett så otroligt jobbigt fenomen som man stöter på väldigt ofta. Om man t.ex. pratar med en kompis så kommer en kompis till kompisen in i bilden som man själv inte är bekant med. Det är då absolut omöjligt att komma på något att säga, det låser sig totalt och man vet då från första sekunden att man inte kommer att bidra med någonting i konversationen.

zingobang skrev:

ca skrev: En middag med vänner förstörs enkelt genom att ytterligare en, för mig, okänd person följer med. Då kan jag inte förutse hur denne beter sig och jag blir passiv och tyst.

Detta är ett så otroligt jobbigt fenomen som man stöter på väldigt ofta. Om man t.ex. pratar med en kompis så kommer en kompis till kompisen in i bilden som man själv inte är bekant med. Det är då absolut omöjligt att komma på något att säga, det låser sig totalt och man vet då från första sekunden att man inte kommer att bidra med någonting i konversationen.

Hände mig innan en tenta i veckan.. Stod och pratade med en kursare så kom massa av hans polare ut.. Panik

Hundralappen skrev:Hände mig innan en tenta i veckan.. Stod och pratade med en kursare så kom massa av hans polare ut.. Panik

Riktigt jobbiga panikkänslor man får av det

zingobang skrev:

Hundralappen skrev:Hände mig innan en tenta i veckan.. Stod och pratade med en kursare så kom massa av hans polare ut.. Panik

Riktigt jobbiga panikkänslor man får av det

Ska man hälsa?

Ja det är sällan fel att hälsa på folk, åtminstone notera deras existens (om man nu har någon form av, direkt eller indirekt, relation). Det räcker med att höja på ögonbrynen och nicka, kanske le lite. Fast inte för mycket, då indikerar man att man känner igen dem. Det ska helst vara ömsesidigt för att funka, dvs att de känner igen dig också.

zingobang skrev:Detta är ett så otroligt jobbigt fenomen som man stöter på väldigt ofta. Om man t.ex. pratar med en kompis så kommer en kompis till kompisen in i bilden som man själv inte är bekant med. Det är då absolut omöjligt att komma på något att säga, det låser sig totalt och man vet då från första sekunden att man inte kommer att bidra med någonting i konversationen.

Exakt precis så. "Skönt" att fler har samma problem. Jag blir helt blank i huvudet och kan inte ens prata ordentligt med de jag känner.

zingobang skrev:Här vill jag att ni skall dela med er av de sakerna som kan tyckas märkligt för de flesta.
Jag kan börja med att ge ett par exempel-

När jag går och någon går bakom mig börjar jag fundera över ifall jag går normalt och tappar då nästan kontroll över musklerna och börjar gå konstigt.

Jag avskyr när människor går bakom mig. Måste alltid ställe mig och låtsas göra någonting för att personen ska hinna gå förbi. Eller så viker jag av på en annan väg om det går.

Flera igenkänningar ibland hur man går, ibland skems jag för att jag inte kan se på folk vid tex fikabordet utan stirrar ne i golvet.

När jag skall förklara något, går jag ofta direkt på slutsatserna, utan att tänka på att andra inte har hela skeendet klart för sig.

lasseivägen skrev:på väldigt ofta. Om man t.ex. pratar med en kompis så kommer en kompis till kompisen in i bilden som man själv inte

lasseivägen skrev:Flera igenkänningar ibland hur man går, ibland skems jag för att jag inte kan se på folk vid tex fikabordet utan stirrar ne i golvet.

När jag skall förklara något, går jag ofta direkt på slutsatserna, utan att tänka på att andra inte har hela skeendet klart för sig.

Så gör jag jämt, tappar alltid tråden i redogörelser för händelser och drar slutsatsen direkt.

Ojojoj...här skulle jag kunna skriva en mindre roman men jag väljer att bara nämna några få saker för allas trevnad

- Jag tittar aldrig på folk jag möter (det jag inte ser finns inte).
- Var och varannan minut måste jag kontrollera så att mina nycklar, plånboken, mobilen etc ligger på sina exakta platser (allting har sin egen plats och ligger dom inte där, då är dom borta för mig).
- Jag kan fullständigt snöa in på mina egna fotspår (om jag går på underlag som lämnar fotavtryck) och jag kan gå fram och tillbaka i evighet (eller åtminstone tills stället jag går på är fyllt av mina fotspår) för att se HUR jag sätter i foten, om fötterna är vinklade inåt/utåt, om avstånden är exakt lika stora mellan alla avtryck osv.
- Jag pillar ständigt med mina ringar (snurrar, tar av/trär på) eller så "masserar" jag mina fingrar/händer.
- Jag tittar oavbrutet på klockan. Det kan börja med att jag ska kolla tiden men så fort jag tittat bort så har jag glömt bort vad klockan var och måste titta igen..och igen..och igen..och igen...
- Jag pratar ofta högt med mig själv (men aldrig så någon hör). Te.x när jag kör bil, tittar på film, lyssnar på radio etc så kommenterar jag saker eller ställer frågor rakt ut i luften.
- Om jag mot förmodan (och bättre vetande) skulle gå med på att få besök av någon (vilket inte händer speciellt ofta) så kan jag inte slappna av förrän personen i fråga har gått hem och då kan jag inte ens dra mig till minnes vad vi gjort/sagt. Jag måste dessutom "radera" alla bevis på hembesöket och återställa allting som det var innan. Efteråt är jag så mentalt slut att jag knappt vet vad jag heter.

Har tusentals saker som jag tänker/gör lite då och då i olika situationer, men ovan nämnda saker hör till den kategorin av saker jag gör jämt, varje dag, år efter år..utan undantag..från dess att jag vaknar tills jag går och lägger mig (och även efter jag lagt mig ifall jag inte kan somna).

Vilsen skrev:- Var och varannan minut måste jag kontrollera så att mina nycklar, plånboken, mobilen etc ligger på sina exakta platser (allting har sin egen plats och ligger dom inte där, då är dom borta för mig).

Just det där känns mer PTSD-relaterat för mig. Jag läste på annan plats att du har det och kommenterar väl mest för att överlappningen mellan olika tillstånd intresserar mig. Ingen som utredde mig för npf intresserade sig för uppenbara PTSD-drag, och den enögdheten har jag sett mycket av inom vården. T ex har jag nu fått konstaterat att jag antagligen har D-vitaminbrist. INGEN har intresserat sig för att göra vanliga kroppstester, inom psykiatrin, som jag ändå gått hos i flera år nu. Helt sjukt att det som ser som psykiatriska problem och som kan bero på nåt helt fysiskt och hyfsat lätt åtgärdbart inte har uppmärksammats... tycker jag.

Förlåt för lite OT och lite trådkapning. Jag är bara något upprörd över det nu.

http://www.lakartidningen.se/07engine.p ... 89#comment

Vilsen skrev:- Jag tittar aldrig på folk jag möter (det jag inte ser finns inte).
- Var och varannan minut måste jag kontrollera så att mina nycklar, plånboken, mobilen etc ligger på sina exakta platser (allting har sin egen plats och ligger dom inte där, då är dom borta för mig).
- Jag kan fullständigt snöa in på mina egna fotspår (om jag går på underlag som lämnar fotavtryck) och jag kan gå fram och tillbaka i evighet (eller åtminstone tills stället jag går på är fyllt av mina fotspår) för att se HUR jag sätter i foten, om fötterna är vinklade inåt/utåt, om avstånden är exakt lika stora mellan alla avtryck osv.
[...]
- Jag tittar oavbrutet på klockan. Det kan börja med att jag ska kolla tiden men så fort jag tittat bort så har jag glömt bort vad klockan var och måste titta igen..och igen..och igen..och igen...
[...]

Jag tror bestämt det är mig du har beskrivit på en del av dessa punkter och jag som är en NormalTokig-mupp! När jag är ute så är det ett evinnerligt klappande på min jacka för att känna så nycklar, plånbok och mobil är där de ska. Hemma har de sina bestämda platser, annars är risken stor att jag inte hittar dem.

Jag trodde jag var den enda som gillade att fylla marken med mina fotspår. Jag brukar göra det på vintern när jag står och väntar på bussen och det är snö på marken. Jag gör olika mönster med mina fotspår och fyller hela området framför busskuren med dem. Det ser ut som att minst 20 personer stått och väntat på bussen istället för en.

Det där med att kolla vad klockan är gör jag också och man känner sig lite lagom dum när man kollat den för 5:e gången och ändå inte vet vad klockan är...

Jag känner igen en hel del annat av det du skriver, dock inte i samma grad.

@alfapetsmamma Du har helt rätt i att detta beteende även faller under min diagnos PTSD, men om man får tro Wikipedia så passar det även in på "Andra avvikelser" inom AS. "I allmänhet tilltalas personer med Aspergers syndrom av välordnade saker. Vissa forskare nämner införande av rigida rutiner (för sig själv eller andra) som ett kriterium för diagnos. Det förefaller som ändringar av deras rutiner orsakar höga nivåer av ångest för många med syndromet" (utdrag från Wikipedias hemsida). Jag glömde skriva i mitt inlägg att jag får fullständig panik om något i mina rutiner ändras eller något inte ligger på sin plats.

I och med min ADHD och min medicinering av Concerta, så går jag på regelbundna kontroller där dom testar allt från blodtryck, blodvärden, sänka, vikt, kroppsmått till blodvärden, hjärtslag och pipljud i lungorna.

Vilsen skrev:@alfapetsmamma Du har helt rätt i att detta beteende även faller under min diagnos PTSD, men om man får tro Wikipedia så passar det även in på "Andra avvikelser" inom AS. "I allmänhet tilltalas personer med Aspergers syndrom av välordnade saker. Vissa forskare nämner införande av rigida rutiner (för sig själv eller andra) som ett kriterium för diagnos. Det förefaller som ändringar av deras rutiner orsakar höga nivåer av ångest för många med syndromet" (utdrag från Wikipedias hemsida).

I och med min ADHD och min medicinering av Concerta, så går jag på regelbundna kontroller där dom testar allt från blodtryck, blodvärden, sänka, vikt, kroppsmått till blodvärden, hjärtslag och pipljud i lungorna.

Jag försökte nyss lägga till att det naturligtvis kan förekomma även hos folk med bara AS och ses som aspigt, men det var för sent att redigara det jag skrivit.

När jag tog CS (Concerta, Ritalin, Metamina) och andra liknande medz (Strattera och Voxra) gjordes noll tester, mer än att läkaren kollade blodtryck med manschett, EN GÅNG.

@alfapetsmamma Oj! Enligt min läkare är det inte tillåtet att skriva ut centralstimulerande medicin utan regelbunden uppföljning/kontroll. När jag först började ta Concerta fick jag med mig ett helt kompendium hem där jag kunde läsa vad medicinen var bra för, eventuella biverkningar och telenr till Vuxenpsykiatrins Läkemedelsenhet dit jag skulle ringa i slutet av varje månad och klargöra hur jag mådde fysiskt/psykiskt, om jag kände någon positiv/negativ effekt av medicinen, eventuella biverkningar etc. Nu när jag haft samma styrka i över 2 år så behöver jag dock inte ringa till Läkemedelsenheten längre, men var 6e månad får jag en kallelse för allsköns prover! (Dom sa även till mig att noga kartlägga eventuell viktminskning/ökning samt aptit).

Tycker det verkar rent brottsligt att bara ta ett enda blodtryck när du uppenbarligen har testat många olika sorters centralstimulerande mediciner under en längre tid (om jag förstått det rätt). Innan jag ens fick börja med Concerta gjordes såväl en grundlig fysisk undersökning men jag fick även genomgå en mental undersökning där dom kollade upp tidigare drog/alkoholproblematik, familjeförhållanden, matvanor etc.

exempel på saker jag förknippar med aspergersidan:

- exakta rutiner och tider att hålla mej till. måltiderna förbereds på ett visst sätt och menyn är densamma varje dag. all mat mäts och vägs. måste ha samma kaffekopp/tallrik/glas etc.

- måste äta ensam och se på ett visst tv-program. förändras programtablån mår jag dåligt i flera dagar.

- specialintressen, just nu träning och bantning.

-ätstörning.

-tittar ner i marken när jag går och vill inte hälsa på bekanta.

-har svårt att känna igen ansikten.

-fäller olämpliga kommentarer och drar taktlösa skämt.

-blir för personlig för snabbt, gränslös.

-ljudkänslig.

-överanalyserar och ställer miljoner frågor för att få ett tydligt svar även när sånt inte kan ges.

-anmärker på alla språkmissar och har synpunkter på allas språkbruk.

-avskyr småprat.

-knasig humor.

-överempatisk.

-inget "automatiseras". varje handling måste "tänkas", dvs jag hör hela tiden min egen röst (inuti) som bekräftar/talar om för mej vad jag ska göra.

jag låter som en robot men är otroligt känslosam. nyss satt jag och grät så på en biofilm att damen i stolen bredvid började stryka mej över ryggen. det gjorde mej lugn. vanligtvis avskyr jag att bli tagen på.

Vilsen skrev:
Tycker det verkar rent brottsligt att bara ta ett enda blodtryck när du uppenbarligen har testat många olika sorters centralstimulerande mediciner under en längre tid (om jag förstått det rätt). Innan jag ens fick börja med Concerta gjordes såväl en grundlig fysisk undersökning men jag fick även genomgå en mental undersökning där dom kollade upp tidigare drog/alkoholproblematik, familjeförhållanden, matvanor etc.

Jupp.

Vilket väl är ett slags svar på det du frågade, om jag fått bättre stöd och hjälp. Svar nej alltså.

Vad spännande, det är extremt mycket jag läst i tråden som jag inte känner igen mig i ett endaste dugg. (Jag vet, AS ser olika ut hos olika människor.)

Många av Pricks punkter kunde jag dock pricka (förlåt, jag kunde inte låta bli) av.

Vilsen skrev:@alfapetsmamma Du har helt rätt i att detta beteende även faller under min diagnos PTSD, men om man får tro Wikipedia så passar det även in på "Andra avvikelser" inom AS. "I allmänhet tilltalas personer med Aspergers syndrom av välordnade saker. Vissa forskare nämner införande av rigida rutiner (för sig själv eller andra) som ett kriterium för diagnos. Det förefaller som ändringar av deras rutiner orsakar höga nivåer av ångest för många med syndromet"

Det är utan tvekan så att asperger har stor chans att leda till annat då menar jag PTSD och OCD. Har haft båda och har det till viss del ännu. Ångest leder till annan ångest.

Är väldigt säker på att känna efter nycklarna ej är PTSD utan OCD. Jag gör samma sak extremt ofta, nästan maniskt. Fast jag följer då ofta ett speciellt nummer av fick-inspektioner för att bli nöjd.

Att ständigt känna efter i fickorna så jag har allting med mig är bara ett av väldigt många udda beteenden hos mig. Typiska AS drag hos mig är att jag alltid tolkar det folk säger/gör bokstavligt. Ironiska skämt och sarkasm från främlingar går mig helt förbi även om jag kan uppfatta det någorlunda bra från folk jag känner väl. Då handlar det dock mer om ett inlärt beteende. Jag har även väldigt svårt för att se folk i ögonen.
Jag måste ha en "egen" mugg och sittplats hos alla jag hälsar på. Min tillvaro är väldigt bunden till rutiner och det finns inte mycket spelrum kvar för mycket annat. Bryts mina rutiner blir jag antingen helt ställd och näst intill apatisk, eller så blir jag hypernervös, stressad och irrar omkring helt förvirrad och vet inte vad jag ska göra. Beroende på situation kan jag även bli fruktansvärt ledsen, arg, besviken etc.
Jag har även några specifika intressen som jag fördjupat mig på och ibland kan jag fastna med nåt i flera dagar och glömma bort att både äta och sova.

Kortfattat kan man säga att jag har problem med Theory of mind, Central koherens, Exekutiva funktioner, Närminnet och jag uppfyller alla kriterier på Aspergers (även om några symptom även stämmer in på ADHD och PTSD).

Känner igen mig i det mesta du nu skrev, På tal om att inte kunna kolla i ögonen. Jag undrar ifall det ser konstigt ut för andra. Ibland känns det som om man nästan i panik kollar på allt annat än ögonen för att undvika det.

prick skrev:exempel på saker jag förknippar med aspergersidan:

- exakta rutiner och tider att hålla mej till. måltiderna förbereds på ett visst sätt och menyn är densamma varje dag. all mat mäts och vägs. måste ha samma kaffekopp/tallrik/glas etc.

- måste äta ensam och se på ett visst tv-program. förändras programtablån mår jag dåligt i flera dagar.

- specialintressen, just nu träning och bantning.

-ätstörning.

-tittar ner i marken när jag går och vill inte hälsa på bekanta.

-har svårt att känna igen ansikten.

-fäller olämpliga kommentarer och drar taktlösa skämt.

-blir för personlig för snabbt, gränslös.

-ljudkänslig.

-överanalyserar och ställer miljoner frågor för att få ett tydligt svar även när sånt inte kan ges.

-anmärker på alla språkmissar och har synpunkter på allas språkbruk.

-avskyr småprat.

-knasig humor.

-överempatisk.

-inget "automatiseras". varje handling måste "tänkas", dvs jag hör hela tiden min egen röst (inuti) som bekräftar/talar om för mej vad jag ska göra.

jag låter som en robot men är otroligt känslosam. nyss satt jag och grät så på en biofilm att damen i stolen bredvid började stryka mej över ryggen. det gjorde mej lugn. vanligtvis avskyr jag att bli tagen på.

Vilken snäll dam. Måste fråga (off topic,) vilken film rörde det sig om?

MolkomAnnor skrev:

prick skrev:jag låter som en robot men är otroligt känslosam. nyss satt jag och grät så på en biofilm att damen i stolen bredvid började stryka mej över ryggen. det gjorde mej lugn. vanligtvis avskyr jag att bli tagen på.

Vilken snäll dam. Måste fråga (off topic,) vilken film rörde det sig om?

det var "the black power mixtape, 1967-1975". väldigt intressant om den svarta amerikanska frigörelserörelsen/-processen. går på zita i stockholm. och ja, det var verkligen en snäll dam!

Allvarligt talat så är det alldeles för många saker som jag hela tiden analyserar och debatterar med mig själv; att försöka sammanfatta var och varenda grej i någon lista går bara inte.

De vanligaste är dock att jag frågar mig själv saker som: "gjorde jag rätt nu?", "hur framstår jag som NT i den här situationen?", "vad är det korrekta att göra?", "när är det min tur och prata?", "vad tycker den personen om mig?", "ska jag hälsa?", osv.

och så har vi dessutom alla vardagliga irritationer såsom: "man går på höger sida på trottoaren här i stockholm, jävla turist", "man står inte på vänster sida i rulltrappan, jävla turist", "sluta gå så jävla långsamt framför mig", "sluta gå så fort bakom mig", "få käft på ungjäveln din innan jag blir galen", m.m.

Min hjärna är alltid aktiv. Jag skulle nog ha diagnosterats med ADD om jag även hade andra symptom än en överaktiv hjärna.