Lustigt det där med allt från Socialbidrag, LSS och annat kontra sociala medier.

Själv har jag varit rätt öppen med myndigheter om min aktivitet på nätet.
"Här, där finns jag, och därför".
Personligen avskyr jag communities i sådana former med profiler, typ Facebook, Lunarstorm eller vilken annan.

Till en början nekades jag kontaktperson (LSS) pga jag delar bostad och för jag "umgås på nätet" men för ett hälsosamt umgängesliv krävs det oftast fysiskt umgänge och inte bara virtuella kretsar.
Kanske min så kallad talförlighet bidrog, jag vet inte, men jag fann deras argument ihålliga och vann min rätt.

I samband med boendestöd startade jag ett projekt med blog, det var min "hemsida" och när LSS eller annan "tant" ville veta något hänvisade jag till bloggen för jag pallade inte upprepa mig.
Jag hade skiten såsom mitt handikapphjälpmedel, om det råkade ha en massa besökare eller det knöt några nya kontakter är egentligen inte relevant. jag tyckte inte det påverkade mig direkt mycket annat än jag fann jobbigt behöva uppdatera skiten på regelbunden basis, vilket jag också var öppen med. Inte en endaste gång gnällde någon myndighet för det, eller jo, när jag tog ner sidan.

Internet och sociala medier har åtminstone för mig varit verktyg för kommunikation men även om kommunikation är en del av ett sätt att umgås, det är ju grunden till det, betyder inte det att det är interaktivt tvåvägs.

Twitter var nästa steg till anonymitet, tillgång till information men också ventil på ett mer avslappnande sätt än bloggande eller sajter såsom FB.
Jag kan ha efterföljare och jag kan följa andra men vi behöver inte vara kompisar. För mig är det inte mer socialt än att sitta på en buss.

Idag är fokuset väldigt mycket, av sociala medier, kring just FB och Twitter men det handlar egentligen om så många andra medier: sms, Im:s (står för instant messengers och kan vara ICQ, msn, yahoo mfl), communities och forums, säkert många fler.

Stöter ni på korkade myndigheter som gnäller om er aktivitet på nätet, är det bara be dem knipa käft eller fråga om vilket århundrade de lever i, för idag, att ha deltagande i sociala medier är inte bara något så naturligt för vårt århundrade men lika logiskt som många anser det är att äga en telefon och tv.

Jag är facebook medlem och väldigt stolt av det. Hur annars kan Jag som är så socialt isolerat få uppmärksamhet? Lite "extrema" åsikter och verkligen udda för den som är sugen. Jag är ofta i bl.a SD:s sida .

Ett obotligt fall med söderns mått mätt .

Jag var utan facebook länge men blev medlem där efter mycket tjat från min bror och min far. Facebook är ju så bra för att "hålla kontakten och hålla sig uppdaterad" sa dom hela tiden.
Och så är det ju också. Folk använder mediet för att skriva om sina barn, vad dom gör om dagarna, vad dom ska göra på helgen, vad som händer i deras liv etc. Vardagliga, sociala grejer som man normalt sett ska dela med sig av för det är så relationer byggs upp.

Men jag är inte alls sådär. Jag använder facebook mest för att posta intressanta länkar och musikvideos, samt för att se andras intressanta länkar. Rent socialt så är inte facebook särskilt bidragande i mitt liv och jag postar väldigt sällan något som har med mitt liv att göra. Jag bryr mig liksom inte att min faster har skaffat en ny unge - tycker mest det var irriterande med alla jävla vetenskapliga bebis-inne-i-livmodern -bilder som hon postade under sin graviditet. På samma sätt irriterar jag mig på andras jävla tjat om träning, fester och umgänge och sådana saker. Kanske för att jag känner mig så himla annorlunda när jag läser sånt där.

Jag skriver nästan aldrig om mitt liv där - postar bara länkar som sagt. Och jag är heller inte någon som surfar runt på andras profiler för att ta reda på vad folk har för sig. Jag bryr mig med andra ord inte om sånt. Visst läser jag news-feed varje dag men ja... alltså det är svårt att förklara det här. Men det är ju en vanlig aspiegrej så ni förstår kanske ändå.

Jag har iaf ca 70 "vänner" på facebook. Hälften av dom är klasskamrater från min förra skola, och en stor portion är släkten. Hade jag varit "normal" så hade jag haft runt 200 - vilket jag har kommit fram till är någon form av medelvärde för normala, extroverta människor som har normala bekantskapskretsar och normala liv. Min vägg står tom - andras väggar är alltid fyllda med kontakter från vänner osv. Så även på facebook så känner jag mig som en besökare från ett parallellt universum. Utanförskapskänslorna är kroniska och försvinner aldrig.

Andra sociala medier jag är medlem på är en dejtingsida. Har varit medlem där i snart ett år och ja... det har gått riktigt dåligt det med. Jag orkar snart inte "försöka" mer och låtsas som att jag faktiskt kan komma någon vart på den sociala vägen - för jag kan inte det, jag har AS och... folk gillar inte mig (och/eller mitt beteende) helt enkelt. Eller det är den känslan jag har hela tiden iaf - att ingen vill ha med mig att göra. När det gäller vänner så är detta försumbart och jag kan ignorera det - det går bra att leva livet utan vänner för jag har mina intressen. Men när det gäller partner så är det svårare att... ignorera, vilket gör mig väldigt ledsen. Men ja... jag ser inte hur sociala medier såsom facebook, dejtingsidor, mm kan hjälpa mig egentligen.

Jag tycker mycket bättre om forum - dom passar mig bättre. Jag är mer intresserad av folks åsikter, tankar och kunskaper än om deras liv och känslor. Och jag gillar att lära ut och informera andra om diverse saker: såsom mina intressen för spelutveckling, datorer, elektronisk musik osv. Och för detta så är forum riktigt bra.

Eftersom jag har AS så är Facebook inget för mig. Har läst lite om Facebookanvändare och narcissism:

http://www.resume.se/nyheter/2010/09/10 ... /index.xml

Wine skrev:Eftersom jag har AS så är Facebook inget för mig. Har läst lite om Facebookanvändare och narcissism:

http://www.resume.se/nyheter/2010/09/10 ... /index.xml

Jag kan inte göra annat än att hålla med en av kommentarerna till den artikeln:

100 studenter yorks universitet utgör urvalet. Som vanligt är det upp till läsaren av artikeln att värdera reliabiliteten och generaliserbarheten bland annat med bakrund av urvalet. Något som reportern utifrån rubriken och innehållet misslyckats med helt.

Därmed inte sagt att det inte kan ligga en viss sanning i artikeln. Jag kanske ska tillägga att jag knappt använder facebook, så jag har ingen anledning p.g.a. det att tycka illa om den.

Finns mer att läsa om Facebook och narcissism här:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/fac ... 809653.svd

http://arstechnica.com/science/news/201 ... issist.ars

Facebookledningen tycks ha något mossiga värderingar också:

Protester mot en Londonpub som slängt ut två killar som kyssts har i sin tur slängts ut från Facebook. Nu ber företaget om ursäkt för beslutet.
---
I mejlet förklarades att ”innehåll med naket eller sexuellt material inte tillåts på Facebook”. Meddelandet varnade också för att ”ytterligare övertramp kan leda till att ditt användarkonto raderas”.

Bild på kyss raderades av Fecebook

Hur kan en bild på två påklädda personer som kysser varandra anses för "sexuellt material"? Det måste finnas massor med bilder på kyssande par på Facebook. Men tydligen är det extra sexuellt om det är ett homosexuellt par.

clivia skrev:Lustigt det där med allt från Socialbidrag, LSS och annat kontra sociala medier.

Själv har jag varit rätt öppen med myndigheter om min aktivitet på nätet.
"Här, där finns jag, och därför".
Personligen avskyr jag communities i sådana former med profiler, typ Facebook, Lunarstorm eller vilken annan.

Till en början nekades jag kontaktperson (LSS) pga jag delar bostad och för jag "umgås på nätet" men för ett hälsosamt umgängesliv krävs det oftast fysiskt umgänge och inte bara virtuella kretsar.
Kanske min så kallad talförlighet bidrog, jag vet inte, men jag fann deras argument ihålliga och vann min rätt.

I samband med boendestöd startade jag ett projekt med blog, det var min "hemsida" och när LSS eller annan "tant" ville veta något hänvisade jag till bloggen för jag pallade inte upprepa mig.
Jag hade skiten såsom mitt handikapphjälpmedel, om det råkade ha en massa besökare eller det knöt några nya kontakter är egentligen inte relevant. jag tyckte inte det påverkade mig direkt mycket annat än jag fann jobbigt behöva uppdatera skiten på regelbunden basis, vilket jag också var öppen med. Inte en endaste gång gnällde någon myndighet för det, eller jo, när jag tog ner sidan.

Internet och sociala medier har åtminstone för mig varit verktyg för kommunikation men även om kommunikation är en del av ett sätt att umgås, det är ju grunden till det, betyder inte det att det är interaktivt tvåvägs.

Twitter var nästa steg till anonymitet, tillgång till information men också ventil på ett mer avslappnande sätt än bloggande eller sajter såsom FB.
Jag kan ha efterföljare och jag kan följa andra men vi behöver inte vara kompisar. För mig är det inte mer socialt än att sitta på en buss.

Idag är fokuset väldigt mycket, av sociala medier, kring just FB och Twitter men det handlar egentligen om så många andra medier: sms, Im:s (står för instant messengers och kan vara ICQ, msn, yahoo mfl), communities och forums, säkert många fler.

Stöter ni på korkade myndigheter som gnäller om er aktivitet på nätet, är det bara be dem knipa käft eller fråga om vilket århundrade de lever i, för idag, att ha deltagande i sociala medier är inte bara något så naturligt för vårt århundrade men lika logiskt som många anser det är att äga en telefon och tv.

Jag fick inte heller kontaktperson, eftersom jag har ett stort socialt nät via min hemsida påstod de. Då hade jag en vanlig hemsida och självklart ingen social aktivitet genom en statisk hemsida där det står lite om mig.

Tyvärr vann de i länsrätten då, eftersom de drog upp att jag hade föräldrar som jag kunde köra 6 mil till, och att jag deltog i en FA-grupp. De började också ljuga och säga att jag var superaktiv med mina hundar, och att jag reste mycket nu med min svåger (hade gjort det en gång 4 år tidigare). Det var rena lögner, och när jag ville överklaga i kammarrätten och sade att länsrätten baserat sin dom på rena lögner, så frågade kammarrätten kommunen, och svarade mig sedan att de inte tar upp fallet då kommunen hade sagt att det stämde om resor och hundar så därför har inget nytt framkommit. Hur rättslös kan man få bli i de här sammanhangen?

När jag berättar om detta för min nya LSS-handläggare, så fattar hon ingenting och tror att jag har missförstått eftersom det där inte är några skäl att neka kontaktperson. Men nej, knappast några missförstånd. Och pratar man med folk som varit med (boendestödjare) och träffat den förra LSS-handläggaren, så säger de liksom bara "jaha, hon ja, det vet ju alla hur hon var".

Följande artikel tar också upp bland annat Facebook och egocentreringen:

http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=873

Vilka jävla lipsillar ni är =D FB har ju öppnat upp en helt ny värld för oss som inte kunnat ta del av det förut !!! Man bestämmer själv hur mycket man vill göra så vad är problemet ??
Kanske för en gångs skull går att prata med min Pappa tex den dagen han skaffar ett konto själv. Och jag har blivit kontaktad av flera tjejer som vill träffas, hmm ja det är bara tacka och ta emot, hade aldrig hänt IRL !!

Har lagt till alla gamla vänner+arbetskollegor och spammat samma meddelande om min AS-diagnos osv.. ser det som en enormt stor möjlighet att uttrycka sig och sprida vidare INFO om Asperger generellt. En del svarar inte andra avslöjar själva att dom har ADHD -tarmsjukdomar och inte vet jag men många nu som får kännedom om AS och det är ända sättet för mig att va helt öppen med det går inte annars. Nu kan jag träffa folk på stan som man känner och inte behöva säga ett ord vilken otrolig lättnat.

Genom detta träffade jag också en gammal skolkamrat som fick sin AS-diagnos samtidigt och vi har samtalat massor, lär oss massor saker av varandra, för vi aspergare har ju inga större svårigheter att kommunicera med varandra. För första gången i livet kanske jag har skaffat en riktig VÄN, och vi kommer säkert träffas i sommar också.

Fattar inte hur många klagar och gnäller över det här ämnet, är ju en gåva från himlen !!

Har inget registrerat konto på facebook och känner ingen lust att ta steget till att skaffa ett sådant.

Däremot finner jag det ytterst trivsamt att numera få vara en del av detta forum.

Var som sagt skeptiskt till FB förut, men nu är jag nästan lite beroende av det.

s.cat skrev:Var som sagt skeptiskt till FB förut, men nu är jag nästan lite beroende av det.

Sitter du också och "puffar" på alla okända det går?

Så grymt kul!!!


FB <3

treeman skrev:

s.cat skrev:Var som sagt skeptiskt till FB förut, men nu är jag nästan lite beroende av det.

Sitter du också och "puffar" på alla okända det går?

Så grymt kul!!!


FB <3

Haha, exakt! Gilla-knappen är ju annars helt perfekt

För mig har Facebook varit underbart, genom FB (och BDB och UM) har jag äntligen hittat vänner och till och med en pojkvän.

KaosPrinsessa skrev:För mig har Facebook varit underbart, genom FB (och BDB och UM) har jag äntligen hittat vänner och till och med en pojkvän.

Men där ser man! Gratulerar!

Återstår att se om Jag hittar någon av Min egen grupptillhörighet som är öppen för konvertering. Både vänskap och eventuell kärlek. Kan bara ej få nog av hur avmättat likgiltiga vi är vi syskon och kusiner gentemot alla främlingar. Detta är ej mindre ont än virusen av naturen. Faktiskt har Min grupp haft inflytande på nära släkt debatter i Tyskland, Schweiz och nu senast i Danmark där en filosofie doktor ser det positiva med syskon/kusinäktenskapen. Att dom som motsätter sig detta själva är ihop med sina identiska syskon gör ju ej vare sig dom eller avkommor mindre retarderade. Telepati är ej ett måste i en relation för verbal kommunikation är möjlig med såna som är likartade då den ena åtminstone vet var den andra kommer ifrån. Det vet man inte om främlingen .

Är ltie trött på FB-hot. Konstiga mail med meningar som:
"- Fan jag ska puffa din morsa!".

Känner mig väldigt kluven vad gäller FB. Jag föredrar helt klart forum där man kan hålla sig relativt anonym. Jag inaktiverade min profil i över ett års tid när jag tröttnat på att få, för mig, helt ointressant information i form av (oftast korkade) statusuppdateringar. Nu använder jag det enbart för att bestämma möten för grupparbeten i samband med skolarbete. Har även inställt att få ett mail då, loggar inte gärna in i onödan - särskilt med tanke på att folk kan "överfalla" en på chatten...

Tycker det säger rätt mycket att det finns företag (har jag hört någonstans, någon kanske kan bekräfta alternativt dementera?) som tar betalt för att ta "festbilder" på folk, enbart för att de ska kunna ladda upp dem på FB. Det är väldigt mycket spel för gallerierna och människor vill ju naturligtvis visa upp sig själva så "attraktiva" som möjligt. Kort sagt har jag mycket svårt för hur fruktansvärt falskt det ofta är.

Ni skulle bara ana vad Jag skriver på fb .

Jag ger i alla uttryck för Min besvikelse över det Jag beskådat från Mitt hörn och därtill är Jag brinnande angående Zhna gruppens framhävande. Somliga av Mina samiska förfäder skulle vara så stolta över Mig .

Tja, det komiska med mig är väl att jag var extremt skeptisk mot Facebbok i början men beslöt mig för att registrera mig där ändå. Sidan i sig är jag personligen inte alls intresserad av och jag pratar aldrig med folk som jag "känner" i verkliga livet. Blev snarare hooked på ett spel där som nu är ett intensivt intresse och har spelats konstant i mer än 1 år. Ganska komiskt att man är totalt antisocial i verkliga livet men sammarbetar med många människor i det spelet och är extremt social, bara jag slipper träffa folk på riktigt. Tyvärr har det spelet tagit upp all tid jag har och lever som vanligt i min fantasivärld, men hade det inte varit det hade det varit något annat.

Man kan ställa in inställningarna på facebook så att man aldrig får email från facebook. Det har jag gjort. Sen är det bara att låta bli att gå till facebook så är det bra med det. Det finns inga krav på att man ska vara inloggad varje månad bara för att man har en profil.

Jag vägrar facebook.Det måste finnas nåt alternativ till det.Om man läser deras stadgar så luktar det ruttna lik lång väg.de reglerna accepterar inte jag.så därför kommer jag aldrig gå med i facebook.de jag vill ha kontakt med ger jag mitt mobil nr till eller min privata mail.Det funkar förståss inte när man ska söka nya kontakter via nätet.Sitter själv ov och funderar på Msn.Funderara även på att skaffa wwebkamera om man hittat nån man vill ha kontakt på det sättet.Men inget facebook här.

Nakata skrev:Har även inställt att få ett mail då, loggar inte gärna in i onödan - särskilt med tanke på att folk kan "överfalla" en på chatten...

Chatten kan du stänga av. Det har jag gjort.

Jag måste haft tur och har inte behövt stänga av chatten.

Nu finns förresten en ny het socialsajt som heter netlog.com (svenskt undersajt sv.netlog.com). Jag blev värvad idag av en bekant på Twitter. Han är lite extrem och verkar vilja finnas precis ö-v-e-r-a-l-l-t - med sitt riktiga namn också - han kan nog inte vara riktigt klok, eller??

Facebook verkar ha lyckats ge socialt nätverkande (tidigare: sociala medier) dåligt rykte pga deras upprepat klantiga hantering av säkerhetsfrågorna. Dessutom - hur har det gått med frågan om vem som "äger" informationen? Det tror jag heller inte har gynnat framför allt FB själva eller socialt nätverkande i allmänhet.

Jag finns på FB utan någon större entusiasm - hade jag idag kunnat backa bandet hade jag nog knappast valt att gå med. Trivs bättre på Twitter där jag tycker det är enklare att hitta en vettig nivå på anonymiteten. Frågan om öppenhet på nätet är ju i praktiken en gråzon - eller varför inte - ett "spektrum"

Har man dessutom NPF kompliceras bilden ytterligare att man måste förhålla sig till hur öppen man vill vara med det biten. Vilket egentligen inte är konstigare än att en arbetslös kanske inte känner sig tillfreds med att skylta med sin arbetslöshet på Facebook.