Jag började skriva på ett brev jag tänkte skicka till föräkringskassan rehab:

"Jag är en en 26-årig tjej som haft problem under lång tid. För några år sedan sa en läkare att han misstänkte Aspergers syndrom. Jag kunde dock inte acceptera att jag kunde vara obotligt sjuk, och därför gick jag inte dit mera. Jag har försökt att plugga och jobba så gott jag kunnat, men i våras gick det inte mera och mina anhöriga tvingade mig till akutpsyk.

När jag mådde lite bättre pratade jag med arbetsförmedlingen om arbetsträning, men de svarade att de inte hade pengar till det just då och rådde mig till att vara sjukskriven tills de fått det. Under sommaren började jag må bättre och under hösten började jag plugga. Jag blev uppsatt på väntelista till neuropsykiatrisk utredning. Tyvärr blev jag tvungen att skuta med medicinerna för att kunna koncentrera mig på studierna. Det gick bra de första månaderna men nu har jag insett att det inte går längre. "

Tror ni att det är möjligt att få nån hjälp av dem om arbetsförmedlingen inte vill hjälpa mig med arbetsträning? Jag kan tänka mig vad för jobb som helst, gatsopare mm. Jag har inte pratat med arbetsförmedlingen sen sist, det är möjligt att de har pengar nu. Men jag fick panik nu i julhelgen så jag tänkte att det var lika bra att planera nåt ifall de säger nej.

Jag känner mig mycket orolig, jag kanske inte ens har Aspergers. Det kanske låter konstigt, men ibland funderar jag på om jag kanske inte har några alternativ än att ta livet av mig eftersom jag inte har tillräckligt allvarliga problem för att bli sjukskriven igen eller ens få hjälp med jobb.

Jennypenny skrev:"Jag är en en 26-årig tjej som haft problem under lång tid. För några år sedan sa en läkare att han misstänkte Aspergers syndrom. Jag kunde dock inte acceptera att jag kunde vara obotligt sjuk, och därför gick jag inte dit mera. Jag har försökt att plugga och jobba så gott jag kunnat, men i våras gick det inte mera och mina anhöriga tvingade mig till akutpsyk.

Jag tycker du skall göra din NPF-utredning iallafall. Om du har Asperger eller annan diagnos så är det en stor fördel att känna till den. Oavsett vad de kommer fram till så får du på ett proffisionellt sätt veta vad just dina förmågor räcker till. Vad du är stark på och vad du inte är lika stark på osv...

Desutom så är inte Asperger någon "sjukdom".

Jag tycker också att du ska göra utredningen.

Jag uttryckte mig nog inte så bra, jag skulle ha skrivit att att jag inte kunde acceptera det då men att jag ändrat mig efter min kollaps. Nu oroar jag mig från motsatsen, att jag kanske inte har några riktiga problem och därför får klara mig utan något stöd att komma tillbaka till jobb mm.

Jennypenny skrev:Jag uttryckte mig nog inte så bra, jag skulle ha skrivit att att jag inte kunde acceptera det då men att jag ändrat mig efter min kollaps. Nu oroar jag mig från motsatsen, att jag kanske inte har några riktiga problem och därför får klara mig utan något stöd att komma tillbaka till jobb mm.

Vad kom de fram till? Asperger? blandat med ADHD? Är ni klara med utredningen eller pågår den fortfarande?

Hej Jennypenny!

Inte ska du ge upp innan du ens har börjat....?

Det första du ska göra är att låta utredningen bli gjord så att du vet vad dina svårigheter kan handla om. Då får du ett helt annat utgångsläge när det gäller att se vad du kan göra med livet, jobb mm.

Då får du också veta mycket mer om vad du är bra på och vad du kan tänkas ha svårt med. Det ger dig också ett helt annat utgångsläge för då vet du mer om vad du kan använda dig av när det gälelr olika förmågor, och du vet också vad du kan behöva stöd med.

Om du får en diagnos så kan det underlätta för dig, både att bli förstådd och att få de stödinsatser du kan behöva.

Se det inte som en sjukdom. Det är det inte.
Vad det kan handla om är en nedsättning av vissa funktioner som man har nytta av när det gäller att fixa livet.
Får man inte stöd då, så kan det bli ett hinder att fungera bra. Får man stöd behöver det inte bli ett hinder.

När du vet mer om vad dina nuvarande svårigheter kan bero på, så har du större möjligheter att söka stöd vid studier, stöd i att hitta ett arbete som passar dig, ekonomisk hjälp om du behöver det, osv.

Jag tror inte din oro för att det "inte skulle vara nåt" är nödvändig.
"Något" är det ju, annars skulle du må bra, fortsätta jobba osv.
Exakt vad detta "något" är, ska ju utredningen komma fram till.

Så se fram emot att du får den hjälp en utredning kan vara!

Så länge den inte är gjord tror jag det blir svårt för dig att få hjälp från Fk eller Af, de vill helt enkelt nog först veta vad dina svårigheter kan bottna i. Så ge dig själv den chans du har fått nu. Och se det inte som att du är "obotligt sjuk". Det är du inte, men du kan behöva hjälp och stöd som sagt.

ufo: I somras blev jag uppsatt på kö till utredning, jag har alltså inte hunnit bli undersökt av dem än. Min psykiater sa att det kunde bli nångång i vår, men jag har hört av andra att det kan ta över ett år.

A skrev:Så länge den inte är gjord tror jag det blir svårt för dig att få hjälp från Fk eller Af, de vill helt enkelt nog först veta vad dina svårigheter kan bottna i.

Jo, jag vet. Men är det då meningan att jag ska gå hemma sjukskriven i flera månader i väntan på att utredningen skall komma igång? Hade jag inte börjat plugga i höst utan stannat hemma tror jag att jag hade mått betydligt sämre och haft det ännu svårare att komma tillbaka till jobb.

Jennypenny skrev:

A skrev:Så länge den inte är gjord tror jag det blir svårt för dig att få hjälp från Fk eller Af, de vill helt enkelt nog först veta vad dina svårigheter kan bottna i.

Jo, jag vet. Men är det då meningan att jag ska gå hemma sjukskriven i flera månader i väntan på att utredningen skall komma igång? Hade jag inte börjat plugga i höst utan stannat hemma tror jag att jag hade mått betydligt sämre och haft det ännu svårare att komma tillbaka till jobb.

Vad som är meningen vet jag inte men tyvär är det sådär verkligheten ser ut många ggr.

Har du testat dig på nätet om du har AS?
http://www.rdos.net/Aspie-quiz/

Ja, om jag svarar som jag är nu får jag "Din Aspie-poäng: 123 av 200 Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 95 av 200". Dock har jag blivit betydligt normalare nu än mot bara för ett år sedan.

Lita inte på att arbetsförmedlingen gör något åt dig, de finns som en instans i sammhällsstrukten. Och de gör för det mesta ingen nytta alls mer än som ett kontrollorgan, speciellt inte för den som säger sig ha svårigheter.

Dock har jag blivit betydligt normalare nu än mot bara för ett år sedan.

Då kanske du är helt normal om ett år? skoja bara

En vanlig missuppfattning om Arbetsförmedlingen är att de jobbar för den arbetslösa.
FEL
AF arbetar för arbetsgivarna som söker arbetskraft. Den arbetslösa har inget att hämta där alls.

ufo skrev:En vanlig missuppfattning om Arbetsförmedlingen är att de jobbar för den arbetslösa.
FEL
AF arbetar för arbetsgivarna som söker arbetskraft. Den arbetslösa har inget att hämta där alls.

AF jobbar mot de arbetslösa, mot arbetsgivarna och FÖR staten för att dölja arbetslösheten med mer eller mindre meningslösa åtgärder.

Jo, det var därför jag skrev att jag siktade in mig på försäkringskassans rehabavdelning. De borde ju vara intresserade av att få ner sjukskrivningarna.

Jennypenny skrev:Jo, det var därför jag skrev att jag siktade in mig på försäkringskassans rehabavdelning. De borde ju vara intresserade av att få ner sjukskrivningarna.

Tveksam, tror de hellre lägger sina resurser på någon som inte har en väntande NPF-utredning.
Försäkringskassan har jag för övrigt aldrig fått kläm på hur de resonerar.

Jennypenny: Tycker helt klart du ska göra NPF-utredning. Jag kände oxå att "något" var fel o. nu känns det bättre än innan jag visste. Jag är ett gränsfall ,men fick As.daignos för att jag haft problem sedan barnsben + för att få rätt hjälp o. kunna få de rättigheter jag har rätt till. Läkaren i det team som utredde mig säger att diagnosen kan ses som en arbetshypotes och AS. är ingen sjukdom utan en funktionsnedsättning som blir bättre ju mer man tränar. Samtalsterapi bl.a. kan vara av godo. Framförallt kognitiv.

Tyvärr är väntetiden lång. Jag har nog väntat kort tid jämförelsevis. Utlovad väntetid var 7-8 mån. Jag kom till efter 9 mån, men det berodde nog bl.a. på att sommar/semster kom emellan.

AF o. FK. verkar inte göra för mkt. FK. fick för sig att jag inte skulle ha sjukpenning (innan diagnosens tid), men till slut gick det igenom. Dock har jag haft tur o. få komma med i ett projekt (som inte är för enbart dem med As) utan för dem som är sjukskrivna. Har en mkt. bra handledare/handläggare på AF., men på FK. har det varit blandat.

Försök att inte ge upp!!! Det kan bli bättre!

Jennypenny: Ps. Något som inte är ett diagnoskriterium, men som kan väga till för diagnos är om man haft utmattningssyndrom under längre tid. Jag har haft det sedan sommaren -06 o. har sviter kvar o. fick diagnos. Naturligtvis fick jag inte diagnos bara av den anledningen, men det bidrog tror jag. Ds.

Jennypenny skrev:Jo, det var därför jag skrev att jag siktade in mig på försäkringskassans rehabavdelning. De borde ju vara intresserade av att få ner sjukskrivningarna.

Det finns ett projekt som heter Fördjupdad samverkan som är ett samarbete mellan AF. och FK. o. som är till för sjukskrivna. Jag är tämligen säker på att man måste vara sjukskriven från ett arbete.
FK. har hand om det iaf. o det är ett begränsat antal platser. Går ut på att man får praktik inom max 3 yrkesområden som man själv väljer för att komma fram till vad man vill o. kan jobba med förutsatt att praktikplatser hittas men det brukar fixa sig. Man ska inte själv leta utan får en handläggare på AF via FK.om man kommer med i projektet. Den handläggare man har på FK. bestämmer om man uppfyller kraven eller inte för att få vara med i projektet o. om där finns plats. Väntetiden är några månader. Man får sjuk/rehabpenning under tiden o. viss reseersättning. Antal timmar/dag bestäms utifrån ens förmåga o. man ska ha en handledare även på praktikplatsen.
Man får delta max 1 år. Sedan gäller det att hitta ett annat arbet alt. studera. Här heter det att AF ska hjälpa till, men tyvärr kan det ju vara si o. så med den saken. Vi som har As. har rätt till lite mer hjälp av AF. än vad andra har tex. rehabhandläggare enligt min handledare på AF.

Jennypenny skrev:

A skrev:Så länge den inte är gjord tror jag det blir svårt för dig att få hjälp från Fk eller Af, de vill helt enkelt nog först veta vad dina svårigheter kan bottna i.

Jo, jag vet. Men är det då meningan att jag ska gå hemma sjukskriven i flera månader i väntan på att utredningen skall komma igång? Hade jag inte börjat plugga i höst utan stannat hemma tror jag att jag hade mått betydligt sämre och haft det ännu svårare att komma tillbaka till jobb.

Har de inte något Studentstöd på ditt universitet? Här är nåt jag hittat på nätet:

StudentStödet vänder sig till...
Dig som studerar eller planerar att studera vid Uppsala universitet, som har ett dokumenterat psykiskt eller neuropsykiatriskt funktionshinder och behöver studierelaterat stöd.

De studenter vi möter på StudentStödet kan ha diagnoser som exempelvis svår ångest, depression, psykossjukdom, ADHD eller Asperger.

Funktionshindret kan yttra sig på olika sätt, t ex i problem med att finna och upprätthålla struktur i studierna, stresskänslighet och svårigheter i sociala sammanhang.

I kontakt med oss är Du student, inte patient. Det förutsätter att Du har den behandlingskontakt Du behöver på annat håll.

Målsättningen är…

Att Du som student ska kunna öka dina förutsättningar att nå dina studiemål.

Visserligen har du inte nån AS- och/el ADHD-diagnos (ännu), men däremot kan du få ett intyg att du är deprimerad från en läkare. Genom detta intyg kan du dels få sjukpenning från FK, dels få studentstöd från högskolan. Om du har ett funktionshinder så kan du blivit "utbränd", "utmattningsdeprimerad" el liknande just genom dina studier. Du kanske behöver studera i lugnare takt än dina studiekamrater.