Jag har väldigt svårt med ögonkontakt, men har aldrig lyckats lista ut varför. Någon som vet?

hood skrev:Jag har väldigt svårt med ögonkontakt, men har aldrig lyckats lista ut varför. Någon som vet?

AS, kanske?

prodge64 skrev:

hood skrev:Jag har väldigt svårt med ögonkontakt, men har aldrig lyckats lista ut varför. Någon som vet?

AS, kanske?

Men snälla...

hood skrev:

prodge64 skrev:

hood skrev:Jag har väldigt svårt med ögonkontakt, men har aldrig lyckats lista ut varför. Någon som vet?

AS, kanske?

Men snälla...

Ok, jag kanske inte har så rolig humor alla gånger, men det ingår liksom i diagnosen. Många, kanske rent av de flesta, tycker att det känns obekvämt med ögonkontakt (jag inkluderat i vissa lägen) och vet därför inte riktigt vart de ska fästa blicken. Jag tror inte att det finns så mycket mer att säga om saken än så.

Väldigt stora svårigheter, tittar aldrig någon i ögonen, vare sig det är familj eller främlingar.

Jo, vi har konstaterat att det känns obekvämt med ögonkontakt för många av oss, men varför? och vad sker när ögonkontakt uppstår? Detta är ju i vissa fall ett handikappande beteende då undvikande av ögonkontakt kan uppfattas av neurotypiska individer som att man " har något att dölja" osv.

Ok, jag kanske inte har så rolig humor alla gånger

jag trodde du var dead serious

Jag tycker inte alls om ögonkontakt...men kan dock tvinga mig till det.
Går alltid i min lilla värld och stänger ute verkligheten och tittar ner i marken.
När jag pratar med någon så kan jag inte titta någon i ögonen mer än ett par sekunder sen måste jag titta bort. Känns otroligt dumt men annars får jag panik helt enkelt.

Jag tittar nästan aldrig på min terapeut när vi snackar, men han vet min diagnos så jag hoppas på att han inte påverkas mycket av det.

hood skrev:Jag har väldigt svårt med ögonkontakt, men har aldrig lyckats lista ut varför. Någon som vet?

Har själv svårt med ögonkontakt, antingen stirra annars undanglidande, har inte läst igenom hela tråden och det har kanske nämnts tidigare, men har för mig att Expertisen kommit fram till att spegelneuroner är en del av svaret på varför vissa med NPF har det knepigt med ögonkontakt.

"Baronens ögontest" kanske beskriver en del av dilemmat att vi människor men även många djur avslöjar en del av sitt inre med musklerna runt ögonen, en färdighet som automiseras med vad man tror att spegelneuroner har stor betydelse för.

Vid samtal får kroppsspråket,tonläget och ordval komplettera det som skall uttrycka våra intentioner, oftast räcker det till för att förmedla det vi vill kommunicera, men inte alltid
i bland behövs det manipuleras, för den med NPF tar det mycket kraft, tid och koncentration för att rätt analysera vad ett "normalt och naturligt samtal" skall gå ut på.

Men övning ger färdighet, om än konstlad sådan. Är vi inte allt för drabbade läs handikappade så behöver vi inte vara ledsna för den konstlade förmågan att vi med den ofta kan avslöja, det är inte guld allt som glimmar, och dubbla budskap gynnar inte den med vars hjälp av intakta spegelneuroner ändå låtit sig narras bedrägligt intill idiotiskt av samspel.

Ptja, någotsåhär, skulle jag försöka beskriva nå't jag inte själv begriper.

Mvh segdeg

hood skrev:Jo, vi har konstaterat att det känns obekvämt med ögonkontakt för många av oss, men varför? och vad sker när ögonkontakt uppstår? Detta är ju i vissa fall ett handikappande beteende då undvikande av ögonkontakt kan uppfattas av neurotypiska individer som att man " har något att dölja" osv.

Några olika synvinklar:

Jag har hört teorier om att vi helt enkelt inte kan koncentrera oss samtidigt som vi har ögonkontakt, måste göra en av de sakerna i taget. Det i sin tur skulle kunna ha att göra med att vi, som det brukar heta, inte kan lära och reflektera samtidigt som vi samspelar (därav svårigheterna att lära oss normer i förbifarten samtidigt som vi socialiserar oss med andra). Det skulle också kunna ha att göra med att ögonkontakt är ett så starkt stimuli. Många av oss verkar vara överkänsliga för sinnesstimuli, då det processas för djupt och för länge och utan sållning.

En annan aspekt är att ögonkontakt kanske för oss är betydligt mer intimt än för andra. Man visar sig ju inte naken för vem som helst när som helst liksom.

Jag menar inte att grovgeneralisera, men det var lättast att bara skriva "vi" och "oss" och "man". Jag hoppas att ni kan överse med detta.

Tintomara Ariadne skrev:Det skulle också kunna ha att göra med att ögonkontakt är ett så starkt stimuli. Många av oss verkar vara överkänsliga för sinnesstimuli, då det processas för djupt och för länge och utan sållning.

För mig är ögonkontakt verkligen ett starkt och emellanåt ett ytterst obehagligt stimuli, har ett speciellt starkt minne av det från fjärde klass då jag och en kompis gjorde något dumt under en klassfest och fröken sen stirrade in i mina ögon när hon tillrättavisade oss.

Jag kan tycka det kan vara jobbigt med ögonkontakt när man sitter många i grupp.

Då kan det ofta bli väldigt mycket fokus på gruppen och kan därför bli en aningen jobbigt med att ha ögonkontakt med alla som sitter bredvid varandra och leda till spänningar i kroppen som gör det svårare att kunna sitta still i långa perioder. Sedan kan det ibland vara en aningen tufft med att ha ögonkontakt med en date.

Jag kan dessutom tycka att ögon är ganska läskiga, när man tänker på vad det egentligen är: ett klotrunt synorgan med en öppning i och nerver som går till hjärnan. Jag kan komma på det ibland när jag har ögonkontakt med någon, och då känns det helt sjukt att titta på just den kroppsdelen.

Solitaria skrev:Jag kan dessutom tycka att ögon är ganska läskiga, när man tänker på vad det egentligen är: ett klotrunt synorgan med en öppning i och nerver som går till hjärnan. Jag kan komma på det ibland när jag har ögonkontakt med någon, och då känns det helt sjukt att titta på just den kroppsdelen.

+1

Haha, det där har jag också tänkt på. Många gånger!

Min psykolog (som inte tror på min diagnos) tycker att jag ska träna på ögonkontakt. Vad tycker ni?

svartamolnet skrev:Min psykolog (som inte tror på min diagnos) tycker att jag ska träna på ögonkontakt. Vad tycker ni?

Om du inte har något behov av ögonkontakt så tycker jag inte du ska bemöda dig med det.

Jag brukar inte titta folk i ögonen medan jag förklarar något svårt och letar efter orden. Är jag förälskad i någon brukar man titta extra mycket. Annars har jag ingen aning om jag tittar folk mycket eller lite i ögonen. Det är ingen som har sagt något till mig om det på många år.

Sheyen skrev:

Solitaria skrev:Jag kan dessutom tycka att ögon är ganska läskiga, när man tänker på vad det egentligen är: ett klotrunt synorgan med en öppning i och nerver som går till hjärnan. Jag kan komma på det ibland när jag har ögonkontakt med någon, och då känns det helt sjukt att titta på just den kroppsdelen.

+1

Haha, det där har jag också tänkt på. Många gånger!

Bra formulerat! Det skall jag säga nästa gång någon påpekar att min ögonkontakt är avvikande.

isola skrev:

svartamolnet skrev:Min psykolog (som inte tror på min diagnos) tycker att jag ska träna på ögonkontakt. Vad tycker ni?

Om du inte har något behov av ögonkontakt så tycker jag inte du ska bemöda dig med det.

Jag skulle nog säga: Anpassa dig inte för anpassandets skull! Däremot är det strategiskt bra att kunna välja tillfällen då man anpassar sig för att det gör livet så mycket enklare. Att få till en hyfsat NT-mässig ögonkontakt gör att enter känner sig mycket bättre till mods i samspelet, och då får du bättre respons. Dem som står en närmare tycker jag dock att man bör kunna ställa mer krav på, så att även de anpassar sig till dig. Om de nu är så jäkla o-handikappade så borde de ju klara det, menar jag.

segdeg skrev:har för mig att Expertisen kommit fram till att spegelneuroner är en del av svaret på varför vissa med NPF har det knepigt med ögonkontakt.

Har för mig jag har läst att "man" inte hittade så mycket belägg för de hypoteserna som man hade väntat sig. Från mitt källarhål har jag heller inte hört något om det där på några år. Någon som vet?

Tintomara Ariadne skrev:

isola skrev:

svartamolnet skrev:Min psykolog (som inte tror på min diagnos) tycker att jag ska träna på ögonkontakt. Vad tycker ni?

Om du inte har något behov av ögonkontakt så tycker jag inte du ska bemöda dig med det.

Jag skulle nog säga: Anpassa dig inte för anpassandets skull! Däremot är det strategiskt bra att kunna välja tillfällen då man anpassar sig för att det gör livet så mycket enklare. Att få till en hyfsat NT-mässig ögonkontakt gör att enter känner sig mycket bättre till mods i samspelet, och då får du bättre respons. Dem som står en närmare tycker jag dock att man bör kunna ställa mer krav på, så att även de anpassar sig till dig. Om de nu är så jäkla o-handikappade så borde de ju klara det, menar jag.

Instämmer.

Dessutom får jag varningssignaler av att ni inte är överens om vad du har för problem i själva grunden. Skulle det vara så att du har AS så kan hennes råd och resonemang vara direkt stjälpande för dig. Särskilt som våra kraftresurser ofta är både mindre och mindre förnyelsebara än andras, och det brukar inte minst gälla att i onödan tvinga sig till sociala saker som inte ligger för en.

Jag har det tyvär! Det har med Min förutbestämda fientliga inställning mot Drug, Peshotanu och den av därpå följande misstänksamheten mot främlingar. Om Jag bara hade en syster eller kusin att goa med .

Kan titta familjen i ögonen, vissa kompisar.

Beror mycket på humör osv... Men oftast är det svårt

Jag tittar inte folk i ögonen utan anledning, det blir för intimt. Antagligen reagerar folk på det, jag har fått höra att jag är dålig på det. Men hör ändå väldigt sällan uppmaningen att "se mig i ögonen".

Dock kan jag läsa ut mer genom ögonen än något annat, förutom vad de säger verbalt, så jag ser till att ta en snabb blick ibland för att scanna av. Jag har svårt att tolka "varför" snarare än "att" någon ser ut på ett visst sätt. Men just ögonkontakt kan jag i princip vara utan.. vill helst att det som sägs, orden, ska räcka till.

Det ligger något i att "ögonen är fönster till själen"... mer så för mig än de flesta andra. Jag vill varken ha av eller ge så mycket till vem som helst. Sparar det till de jag älskar.. där vill jag ha själslig närkontakt.

ca skrev:Sparar det till de jag älskar.. där vill jag ha själslig närkontakt.

Förstår vad du menar. Ögonkontakt kan vara otroligt häftigt med rätt person i rätt situation.